Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

[petter.oj.norman]

Det är inte direkt nytt. Jag tog en bild av en lärare när jag gick i skolan när denne lärare visade någonting med höjd högerhand. I verkligheten, i sitt sammanhang, var det inget konstigt alls, men på bilden såg det nästan ut som en nazisthälsning (eh... jag menar romersk hälsning. .
Bilden satte jag upp på en liten anslagstavla där vi fotointresserade elever brukade anslå bilder.
[...].

Jo visst är det nytt.
Idag har varenda niondeklassare en mobilkamera tillgänglig hela tiden.
Så var inte fallet för bara tio år sedan. Då var det ett litet fåtal som hade den möjligheten.
När jag gick i skolan (på stenåldern) var det kanske någon elev som någon gång under året hade med sig kameran i skolan.

Det som är nytt är också hur lätt det är att ta - och radera - bilder.
På analoga tiden var man tvungen att klippa ur ett specifikt negativ ur remsan. Detta dessutom ofta många veckor efter att rutan exponerats. Idag kan man radera sekunden efter att bilden tagits.

Men den största skillnaden är kanske ändå hur lätt det har blivit att sprida bilder, oavsettt om det juridiskt kallas publicering elelr inte. Klick ena sekunden, och i nästa är det delat med andra.

Det jag tog upp om förändringen var inte för att prata om tekniken i sig, utan att förändringen faktiskt medför ett förändrat beteende och synsätt på bilder.
Förr var det mer accepterat att hamna på bild.
Numera finns det en reflex att begära att bilden raderas.
En reflex som vi som fotograferar har att hantera och bemöta på ett smart och smidigt sätt.


Petter ...

 

[PMD]

Jo visst är det nytt.

Inte direkt nytt, skrev jag. Skillnaden är, som du antyder, omfattningen av fotograferandet bland skolelever. Förr var det bara fotogalningnarna som fotograferade under skoltid (och annars också, för det mesta), medan det nu är en minoritet som inte har en kamera (läs mobiltelefon) med sig dagligen.

Konstigt det där med reflexen att begära att bilden ska raderas. Om det är så jättevanligt att hamna på bild borde ju de flesta bli avtrubbade, tycker jag.

Jag tror alltså inte att det är så jättevanligt att folk begär att en fotograf ska radera bilden, men bland de som frekventerar detta forum blir det en stor händelse när det sker så det får stor uppmärksamhet här.

 

[petter.oj.norman]

[...]
Jag tror alltså inte att det är så jättevanligt att folk begär att en fotograf ska radera bilden, men bland de som frekventerar detta forum blir det en stor händelse när det sker så det får stor uppmärksamhet här.

Nä, jag upplever också att det är väldigt ovanligt. Men det förekommer och jag har upplevt att folk värjer sig, eller tittar "avvikande" när man håller upp kameran. Och jag upplever att det har blivit vanligare att folk inte vill vara med, även om det är ovanligt.

Men en helt omvänd situation märker man ju på TV ibland. Vid stora sportevent blir ju folk som tokiga när de ser sig själva på den stora TV-skärmen: "kolla vi är i TV" och så viftar och vinkar de.
Så visst gäller det inte att alla alltid vill slippa förevigas. Det håller jag med om.

Petter ...

 

[chi_sweden]

Stämmer detta

Hej!
I dag var jag ute och promenerade med min lilla vovve i Fruängen. Det finns en stor lekpark där
och tydligen flera dagis och förskolor.

På en äng satt två personal med kanske 8-10 småttingar på 2-4 år. Ungarna hade silverhattar på sig och hade picknick. Såg himla gulligt ut.

Jag frågade personalen om jag fick ta några bilder, då svarade dom:
" för oss får du gärna göra det, men föräldrarna har skrivit på (mummel mummel) att de inte vill att deras barn ska fotas".

Ok, tänkte jag, snackade litet allmänt med personalen och gick därifrån.

Så småningom började jag fundera på vad för papper föräldrarna skrivit på??

Det var allmän plats och inget fotoförbud gällde. Det är andra gången jag upplever detta i samma område och jag blir faktiskt väldigt konfunderad. Finns väl inga sådana "papper" som är lagliga eller skulle gälla, rent lagligt?

Jag har märkt under de senaste åren att jag tyvärr inte alls vågar plåta som förr. Det har hänt några gånger att man börjat gapa och skrika på mig och mer el. mindre hotat mig med polisanmälam och det har alltså varit på allmän plats och jag måste säga att de gånger jag råkat ut för detta har gällt invandrare. Jag kan förstå hur dom tänker, men jag tycker det är oerhört trist att jag inte längre vågar plåta det jag vill. Jag vill inte ha bråk.

När det gäller porträtt och gatufotografering, närbilder el. så så brukar jag faktiskt oftast fråga om det är ok att jag plåtar, men ska jag verkligen behöva göra det. Detta är något nytt som jag upptäckt nu under de senaste åren och jag gillar inte alls detta. Jag känner mig nästan som en skurk när jag ska plåta folk...och det kan kännas rätt hotfullt i vissa lägen och just de bilder jag vill ta, de kan jag inte längre ta, dvs jag vågar inte ta dem.

Ska det vara på detta sätt?

Mvh
/chi

 

[FiCa1]

min dotter hade jag tackat för visitkortet och gjort ett litet "hembesök" hos fotografen när jag märkt att bilden publicerats iaf.
Varför inte bara respektera någons vilja att INTE vara med på kort?

Och gjort vaddå? Tagit med järnrör eller?

/ FiCa1

 

[Rommel]

Hej!
I dag var jag ute och promenerade med min lilla vovve i Fruängen. Det finns en stor lekpark där
och tydligen flera dagis och förskolor.

På en äng satt två personal med kanske 8-10 småttingar på 2-4 år. Ungarna hade silverhattar på sig och hade picknick. Såg himla gulligt ut.

Jag frågade personalen om jag fick ta några bilder, då svarade dom:
" för oss får du gärna göra det, men föräldrarna har skrivit på (mummel mummel) att de inte vill att deras barn ska fotas".

Ok, tänkte jag, snackade litet allmänt med personalen och gick därifrån.

Så småningom började jag fundera på vad för papper föräldrarna skrivit på??

Det var allmän plats och inget fotoförbud gällde. Det är andra gången jag upplever detta i samma område och jag blir faktiskt väldigt konfunderad. Finns väl inga sådana "papper" som är lagliga eller skulle gälla, rent lagligt?

Jag har märkt under de senaste åren att jag tyvärr inte alls vågar plåta som förr. Det har hänt några gånger att man börjat gapa och skrika på mig och mer el. mindre hotat mig med polisanmälam och det har alltså varit på allmän plats och jag måste säga att de gånger jag råkat ut för detta har gällt invandrare. Jag kan förstå hur dom tänker, men jag tycker det är oerhört trist att jag inte längre vågar plåta det jag vill. Jag vill inte ha bråk.

När det gäller porträtt och gatufotografering, närbilder el. så så brukar jag faktiskt oftast fråga om det är ok att jag plåtar, men ska jag verkligen behöva göra det. Detta är något nytt som jag upptäckt nu under de senaste åren och jag gillar inte alls detta. Jag känner mig nästan som en skurk när jag ska plåta folk...och det kan kännas rätt hotfullt i vissa lägen och just de bilder jag vill ta, de kan jag inte längre ta, dvs jag vågar inte ta dem.

Ska det vara på detta sätt?

Mvh
/chi

De har skrivit på en policypapper att personalen inte får fotografera deras barn.
Det berör inte dig.
När det gäller gatufotografering så hade jag frågat personen ifall det gäller en närbild eller porträtt eller man vill styra upp bilden lite. Översiktsbilder/vidvinkel med massor av människor tycker jag inte man ska behöva fråga alla.
Trist om man fotar i en storstad under rusningstid/festival odyl om man ska anta att ingen egentligen vill bli fotad av olika anledningar och man själv tyngs av moraliska hinder. Då kanske man bör ge upp denna fotostil?



/Stefan R. Nilsson

 

[Kijana]

Så småningom började jag fundera på vad för papper föräldrarna skrivit på??

Det var allmän plats och inget fotoförbud gällde. Det är andra gången jag upplever detta i samma område och jag blir faktiskt väldigt konfunderad. Finns väl inga sådana "papper" som är lagliga eller skulle gälla, rent lagligt?

Nej, det kanske du har rätt i att en domstol inte skulle fälla dig för något slags olagligt fotograferande under sådana omständigheter som du här redogör för. Men, det måste ju inte vara fel enligt lagens bokstav för att det ska vara fel.

Personalen i det här fallet har ju ett ansvar för barnen, och har de ingått någon överenskommelse med barnens föräldrar om att de inte ska förekomma på bild från dagisvistelsen så gäller ju förstås det ansvaret även utanför dagisets grind.
Eftersom barnen i det här fallet verkligen är små och inte kan prata för sig så blir ju personalens skydd desto viktigare.

Det finns säkert andra barn du kan fotografera med föräldrars medgivande.

 

[chi_sweden]

Nej, det kanske du har rätt i att en domstol inte skulle fälla dig för något slags olagligt fotograferande under sådana omständigheter som du här redogör för. Men, det måste ju inte vara fel enligt lagens bokstav för att det ska vara fel.

Personalen i det här fallet har ju ett ansvar för barnen, och har de ingått någon överenskommelse med barnens föräldrar om att de inte ska förekomma på bild från dagisvistelsen så gäller ju förstås det ansvaret även utanför dagisets grind.
Eftersom barnen i det här fallet verkligen är små och inte kan prata för sig så blir ju personalens skydd desto viktigare.

Det finns säkert andra barn du kan fotografera med föräldrars medgivande.

Tack för svar.
Att jag ville plåta de här barnen idag var för att det såg så festligt ut där dom satt och mumsade i sig godis och hade små silverhattar på sig.
När det gäller att plåta barn, så är det sällan jag gör det. Har väl tagit en o annan bild av våra ungar på gården. Och som vanligt de jag ville plåta, fick jag inte plåta. Mamman sa nej och det är ok., men tråkigt.

/chi

 

[levitte]

Trist om man fotar i en storstad under rusningstid/festival odyl om man ska anta att ingen egentligen vill bli fotad av olika anledningar och man själv tyngs av moraliska hinder. Då kanske man bör ge upp denna fotostil?

Det känns väldigt konstigt att man som fotograf ska behöva vara rädd att plåta. I vissa lägen ska man kanske visa lite finkänslighet, beroende på situation, men sådär generellt vill nog de flesta festivaler synas och jag har svårt att se att fotografer skulle vara ovälkomna. I vissa lägen skulle det nog vara riktigt fånigt (ta t.ex Pride-paraden, det mest festivaliga Pride har, vem skulle drömma om att hindra de fotografer som kryllar längs vägen? Tanken är mest skrattretande, och jag törs lova att de som deltar är väl medvetna om den fotografiska närvaron).

Det vore faktiskt riktigt synd om fotograferna försvann från festivalerna, ska dessa försvinna i anonymiteten?

Mvh,
Richard

 

[MrDip]

Inga nya lagar har ännu stiftats så det är bara att plåta på som tidigare, hotar någon med polis kan man lugnt fotografera vidare och låta personen i fråga ringa vem dom vill. Tar man ett porträtt och någon blir arg kan man i den situationen själv välja hur man vill göra, det är fotografens beslut.

 

[PMD]

Nej, det kanske du har rätt i att en domstol inte skulle fälla dig för något slags olagligt fotograferande under sådana omständigheter som du här redogör för. Men, det måste ju inte vara fel enligt lagens bokstav för att det ska vara fel.

Personalen i det här fallet har ju ett ansvar för barnen, och har de ingått någon överenskommelse med barnens föräldrar om att de inte ska förekomma på bild från dagisvistelsen så gäller ju förstås det ansvaret även utanför dagisets grind.
Eftersom barnen i det här fallet verkligen är små och inte kan prata för sig så blir ju personalens skydd desto viktigare.

Det finns säkert andra barn du kan fotografera med föräldrars medgivande.

Det här med att fotografera eller inte fotografera barn har blivit helt hysteriskt. Nu är det tydligen fotografernas tur att ständigt vara misstänkta för att vara pedofiler.

Jag tycker att vi gör uppror och låter bli att fråga i fortsättningen.

 

[PMD]

Det finns säkert andra barn du kan fotografera med föräldrars medgivande.

Spontant fotograferande av spontana barn låter sig knappast göras planerat.

 

[MrKarisma]

Det har blivit naturligt för folk att be fotografen att radera en bild som de inte tycker är till deras fördel. Lika lätt som det var att ta bilden, lika lätt är det ju att radera den.

Det är ju det mest fruktansvärda av allt.. när någon ber en att radera en bild för att "de inte ser fördelaktiga ut" Finns inget som retar mig så fruktansvärt som det faktiskt. Alla andra anledningar är ok men inte den. Det är ju ett hån mot mig som fotograf, att anta att jag har ont uppsåt. Att jag har för syfte att förlöjliga personen och skratta åt det? Är inte det en kränkning mot mig som människa?

 

[iSolen.se]

Hur det där är inte ett jämställande kan jag rakt inte begripa.

En väldtäckt är ett direkt och våldsamt förgripande på en annan person.
Ett fotografi är det inte.

I det läget känns det enbart konstigt att prata om fotografi på samma vis som man pratar om våldtäckter.

Mvh,
Richard

Tack vare skärpningen av lagen behövs inget våld längre. Det räcker med fel ålder eller "slarv" med kondom.

 

[iSolen.se]

Du pratar som att man vore ett offer om man blivit fotograferad. Din syn på fotografi är oerhört märklig.

Om personen inte vill bli fotograferad och blir fotograferad ändå är det väl ändå en lätt kränkning även om det juridiskt inte räknas som kränkning, och då blir ju personen ett "offer", ett milt offer, men ändå.

Är det du talar om verkligen respekt? Någon som klär sig utmanande och väldigt synligt kan mycket väl vilja synas (och lär ju lyckas ;-)), hur är det då respektlöst att ta en bild?

Och jag skulle nog vilja säga att om man klär sig så att man sticker ut, då lär folk lägga märke till en... om man inte är medveten om det så är man nog mer än försvarbart aningslös.

Mvh,
Richard

Det är en sak att synas i en omgivning man har någorlunda kontroll på, en annan att bli publicerad i ett totalt okänt sammanhang, med global access.

 

[levitte]

Det är en sak att synas i en omgivning man har någorlunda kontroll på, en annan att bli publicerad i ett totalt okänt sammanhang, med global access.

Inget nytt under solen, egentligen.

Mvh,
Richard ( fast vad diskuterar vi här egentligen? Med tanke på att tråden handlar om dels om laglig rätt och dels om mellanmänsklig interaktion och allmän moral så undrar jag... )

 

[PMD]

Skilj nu på fotografering och publicering. Annars blir det en så förvirrad diskussion.

 

[iSolen.se]

Inget nytt under solen, egentligen.

...

Fyndigt, hade jag aldrig hört förr

 

[petter.oj.norman]

Det är ju det mest fruktansvärda av allt.. när någon ber en att radera en bild för att "de inte ser fördelaktiga ut" Finns inget som retar mig så fruktansvärt som det faktiskt. Alla andra anledningar är ok men inte den. Det är ju ett hån mot mig som fotograf, att anta att jag har ont uppsåt. Att jag har för syfte att förlöjliga personen och skratta åt det? Är inte det en kränkning mot mig som människa?

Du citerar mig så att det hamnar lite ur sitt sammanhang. Dessutom var jag möjligen lite otydlig från början.

Så här menar jag.
I vardagen idag fotograferas det en hel del. Mycket sker med mobiltelefoner. Mycket blir dokumentering av helt vardagliga händelser. Situationer där ingen har för avsikt att skapa ett "verk", utan hela grundidén är att på olika sätt dela bilden med andra. Det är ögonblicks-bilder som på ett ögonblick blir delade, med några få, med ganska många, elelr förevigt spritt på nätet.

Med denna form av vardagligt fotograferande har också en sorts ovillja att vara med på bild börjat märkas.

Det som antagligen började som ett försvar mot att kompisar sprider bilder av dig i tid och otid, genom att faktiskt be/kräva av kompisen att bilden raderas. Verkar nu ha spridit sig till även andra fotosituationer.

Om du och jag som proffs eller amatör har någon sorts ambition att skapa verk, eller "bara" dokumentera vår samtid spelar ingen roll. Folk har fått en reflex att inte vilja vara med på bild. De ser inte vårt syfte, de ser samma situation som i vardagen med mobilkameror.

Jag ser det inte kränkande mot mig som fotograf att någon inte vill vara på bild. Det är en situation som jag har att acceptera och förhålla mig till på ett sunt sätt.
Jag kan, precis som andra här, tycka att det är olyckligt.
Men världen, samhällen och värderingar förändras och vi med dem.
Jag tror att vi alla behöver hantera sådana situationer på ett respektfullt och medmänskligt sätt. Annars är risken att en lag kommer till som helt förhindrar oss i utavandet av vår hobby eller i vårt yrke.


Petter ...

 

[afe]

Om man bortser från både lag och moral - varför fotograferar och pubilicerar man folk som uppenbarligen inte vill bli fotograferade om det inte har allmänintresse (som exemplet med Mona Sahlin och Carl Bildt i bubbelpoolen)?

Är det på nåt sett en fjäder i hatten att visa upp en bild av någon som blev arg på fotografen?