Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Nja, det är snarare tvärtom. Lagstiftarna har begränsat våra rättigheter. I huvudsak handlar våra lagar om vad man inte får göra, ganska sällan specificerar lagen vad som är tillåtet. (När den gör det är det oftast för att det handlar om undantag från generella förbud.) Allt som inte är förbjudet är tillåtet.

Exakt. Svensk lagstiftning bygger på förutsägbarhet. Inte godtycke. Dessutom, vi lever faktiskt i ett av de "friaste" länderna i världen.
 
flickan och hennes familj.

Jag tror inte att din uppfattning av motivet som flicka och barn är i majoritet av de som sett bilden, utan att de ser henne som en vuxen kvinna (med äldre föräldrar). Är man vuxen bör man kunna stå för sina egna beslut är min åsikt.

Du har din fulla frihet att tycka att jag skulle raderat bilden, och jag hade inte något problem med att du tyckte att jag gjorde fel som inte raderade bilden.

Du är väldigt duktig på att kritisera, betydligt sämre på att komma på förslag hur Vi alla skulle agerat i situationen. (förutom reflexmässiga radera om motivet vill det). Jag startade tråden med frågan fråga eller inte fråga vid gatufotografering om någon minns det :)

Hur tycke du jag skulle agerat, utan att radera bilderna eller utan att lova att inte publicera den? Skulle vi tillkallat polis för att reda ut situationen? Tycker du att vi tillsammans skulle förklarat vad som är en fotografs lagliga rätt eftersom pappan, som är fotograf, inte vet vilka regler som gäller. Var du medveten om att hennes pojkvän och ytterligare personer i sällskapet fanns i närheten?

Jag förstår inte heller på vilket sätt jag skulle farit med osanning i tråden som du påstår . Det enda nya som du tog upp var hur jag bad mig åt för att visa en kamera utan bilder. Jag har varit väldigt tydlig med att jag var medveten om att föräldrarna trodde att bilden var raderad, för att undvika ytterligare diskussion eller allvarligare utveckling i händelseförloppet.

Jag skulle tillslut vilja höra din åsikt om att pappen hotade Fotosidan med polisanmälan som jag refererade till i ett tidigare inlägg. Dessutom blev ett av hans inlägg raderat av administratören på forumet.
 
Det är tråkigt om du uppfattar vad jag skriver som ett svartmålande, jag har försökt vinnlägga mig om att skilja på det faktiska händelseförloppet och mina värderingar. Men det kanske framförallt är mina värderingar som du inte stämmer in i?!

Jag vet inte om "...att jaga någon som vägrat..." var riktat till mig. Jag vet i alla fall inte vilket jagande du avser och jag känner heller inte igen frågan om "personlighet som ska styra över rättighet".

Mina värderingar...
Hans beteende skiljer sig markant från hur jag själv agerar, fan, jag har problem att lägga upp bilder på löpare (hade JAG velat se den här bilden på mig själv?).

Men, det han gör är inte fel. Han har ingen skyldighet att vara ärlig i den situationen.
Han försöker, och nu går jag efter din text, att ta en dialog men får tji.
Det första jag tänkte när jag läste det var "radera? men om det vore en analog kamera?".
Sedan kom fadern med sitt utlägg om att dom var naiva nog att lita på honom.
Det lurar en konsekvens i det där. Om han inte nöjt sig, vad hade hänt då?

Svartmålandet... "belåtet flin"är inte ofärgat.
 
Hur tycke du jag skulle agerat, utan att radera bilderna eller utan att lova att inte publicera den? Skulle vi tillkallat polis för att reda ut situationen?
Kände du dig så hotad så du var tvungen att fly så ja.

Tycker du att vi tillsammans skulle förklarat vad som är en fotografs lagliga rätt eftersom pappan, som är fotograf, inte vet vilka regler som gäller.
Ja, det är ju ett ypperligt sätt och visa respekt på.

Var du medveten om att hennes pojkvän och ytterligare personer i sällskapet fanns i närheten?
Vad spelar det för roll, enligt vittnen var det ju ingen hotfull situation.

Jag förstår inte heller på vilket sätt jag skulle farit med osanning i tråden som du påstår . Det enda nya som du tog upp var hur jag bad mig åt för att visa en kamera utan bilder. Jag har varit väldigt tydlig med att jag var medveten om att föräldrarna trodde att bilden var raderad, för att undvika ytterligare diskussion eller allvarligare utveckling i händelseförloppet.
Att låta flickan tro att du tagit bort bilden genom att visa ett tomt minneskort är väl i högsta grad att fara med osanning.
 
Jag tror inte att din uppfattning av motivet som flicka och barn är i majoritet av de som sett bilden, utan att de ser henne som en vuxen kvinna (med äldre föräldrar). Är man vuxen bör man kunna stå för sina egna beslut är min åsikt.

Du har din fulla frihet att tycka att jag skulle raderat bilden, och jag hade inte något problem med att du tyckte att jag gjorde fel som inte raderade bilden.

Du är väldigt duktig på att kritisera, betydligt sämre på att komma på förslag hur Vi alla skulle agerat i situationen. (förutom reflexmässiga radera om motivet vill det). Jag startade tråden med frågan fråga eller inte fråga vid gatufotografering om någon minns det :)

Hur tycke du jag skulle agerat, utan att radera bilderna eller utan att lova att inte publicera den? Skulle vi tillkallat polis för att reda ut situationen? Tycker du att vi tillsammans skulle förklarat vad som är en fotografs lagliga rätt eftersom pappan, som är fotograf, inte vet vilka regler som gäller. Var du medveten om att hennes pojkvän och ytterligare personer i sällskapet fanns i närheten?

Jag förstår inte heller på vilket sätt jag skulle farit med osanning i tråden som du påstår . Det enda nya som du tog upp var hur jag bad mig åt för att visa en kamera utan bilder. Jag har varit väldigt tydlig med att jag var medveten om att föräldrarna trodde att bilden var raderad, för att undvika ytterligare diskussion eller allvarligare utveckling i händelseförloppet.

Jag skulle tillslut vilja höra din åsikt om att pappen hotade Fotosidan med polisanmälan som jag refererade till i ett tidigare inlägg. Dessutom blev ett av hans inlägg raderat av administratören på forumet.

Jag har ingen uppfattning om att personen som du fotograferade var en ung flicka eller ett ungt barn. Jag har refererat till henne som flicka ibland, barnet ibland (då som mammans barn, inte som ett ungt barn) och i min första post som den unga kvinnan. Förhoppningsvis har ingen annan missuppfattat det som att jag skulle mena att det rörde sig om ett ungt barn. Jag anser dock att såväl unga barn som unga kvinnor är värda att behandlas med respekt.

Betydligt sämre på att komma med förslag skriver du, du har dock inte bett om några förslag tidigare. Mitt förslag är att du borde lyssnat på flickan när hon bad dig att radera bilden. Jag säger inte att du hade en skyldighet att efterkomma hennes vädjan. Jag tycker att du kunde hanterat situationen smidigare. Om jag skulle hamna i samma situation som du, dvs att jag ville behålla bilden skulle jag ha talat med flickan, inte bara snäst av henne med “Nej!”. Om jag inte hade nått framgång skulle jag ha raderat bilden. Jag förstår att du inte har samma uppfattning om moral och etik i den delen - det är emellertid inte heller det som jag vänder mig emot. För mig är det helt ok att ha olika uppfattning i den delen. Det som jag vänder mig emot är att du lurade och förledde familjen och att du därefter hånfullt stoltserade med det.Det är det som jag tycker är respektlöst. Slutligen vänder jag mig emot hur du har framställt händelseförloppet här, som om det var en hotfull situation, som att det fanns en överhängande risk för att få kameran sliten ur händerna, etc mm. Enligt min uppfattning fanns det inte det minsta som talade för en sådan utveckling. Fadern stod bakom modern och lyssnade mest på vad modern sa. Du framställer det som att mannen är en fotograf och försöker dra växlar på att han borde veta vad som gäller och att han därigenom hade ngn form av skuld (på hans sida står det att han är amatörfotograf), du försöker försvara ditt beteende med ovidkommande påståenden som att jag tog bilder på främmande människor, att jag inte frågade om lov och insinuerar att jag skulle ha handlat felaktigt som förtar vad jag har återgivit i mina inlägg. Kort sagt min uppfattning är att du slingrar dig.

Du är i din fulla legala rätt att behålla bilden - det jag har reagerat emot är att du, enligt mitt sätt att se det, har varit oärlig och amoralisk. Har man skyldighet att vara ärlig? Absolut inte, men om man uppträder oärligt så får man kanske stå ut med att någon reagerar emot det. Särskilt när det drabbar någon som uttryckte en rädsla/obehaf för att bli publicerad. Detta är ett beteende som dessutom riskerar att förstöra för andra som tycker om att fotografera.

Jag har ingen insyn i om pappan har hotat Fotosidan eller om han har fått inlägg raderade. Därför kan jag inte uttala mig om den saken.

Jag tror att det här får bli mitt sista inlägg i den här debatten, jag tror inte att vi kommer längre.
 
Hotfull situation eller inte kan bero på ....

Kände du dig så hotad så du var tvungen att fly så ja.

Ja, det är ju ett ypperligt sätt och visa respekt på.

Vad spelar det för roll, enligt vittnen var det ju ingen hotfull situation.

Följande citat är enligt uppgift från pappan då han hotat med polisanmälan och sedan fått förklarat för sig av en annan person att det inte skett någon brottslig handling.

"Jag ber om ursäkt för mitt koleriska sätt. Det är sant att jag hade för bråttom och tog ut svängarna väl mycket i min ilska."

Jag kanske inte hade så fel när jag bedömde stämningen utanför Östermalmshallen. Betänk också att de letade upp mig i efterhand för att tillskansa sig bilderna.
 
Jag har tagit mig friheten att klippa ut valda delar av ditt inlägg Finn. Hoppas det är ok. . . .

TACK, Leaflet för ditt utförliga argumentation i kritiken av mitt inlägg (obs, inte ironiskt utan ärligt menat). Självklart får du klippa ut citat ur det. Jag hade innan jag skrev tagit del av några fler s.k. diskussioner och var urless och desperat över alla otroligt oreflekterade och förenklande "tyckanden" om en i grunden mycket svår problematik. Om du kände dig klämd, så kan jag efter ditt svar på mitt inlägg konstatera att vi nog inte står så långt ifrån varandra i själva sakfrågan. Vad gäller den moraliska aspekten på den enskilda situationen har jag gjort min inställning klar i ett svar på swedishricos redogörelse för händelsförloppet (inlägg #301) och i principfrågan dvs. vem som har rätten att bestämma över bilden, är den som utövar sina lagstadgade rättigheter och inte den som avbildas (i offentlig miljö). Som du och andra har påpekat, innebär det sistnämnda emellertid inte att man alltid och i alla sammanhang måste utnyttja denna rätt. Vad gäller bedrägligt beteende - i den här diskuterade situationen hade jag valt att radera bilden utan en massa tjafs och definitivt inte bluffat med minneskort etc. (om det nu var det som hände). Om jag däremot hade plåtat en Hell's Angel som med hot om för mig koppsliga otrevligheter hade krävt att jag skulle radera bilden, så anser jag att jag hade haft moralisk rätt att agera hur bedrägligt som helst för att behålla bilden, t.ex. genom lögn, dribbel med minneskort etc.

Det där med vitsippor etc. får jag be om ursäkt för, det var att gå lite för långt. Vad jag menade var bara att om man låter bli att plåta några andra levande än sådana som inte kan uttrycka några som helst synpunkter på ens fotograferande, så är man ju säker på att åtminstone den avbildade varelsen (jo, i detta sammanhang är en vitsippa en varelse) inte lär protestera. Frågan är ju hur man gör om markägaren upplever sig kränkt att fotografen avbildat just hens vitsippor - kanske man måste fråga markägaren om tillstånd. Idag gatufotograferna, imorgon naturfotograferna . . .

/ mvh FiCa1
 
Det är absolut inget fel med att fotografera människor och utöva gatufoto. Men att strunta i att nån ber om att få bild på honom henne raderad är ett stort fel. Det är kränkande. Tjejen i fråga ville inte vara med! Det ska inte vara så svårt att respektera sånt!

Det är kränkande mot mig att kräva att jag ska radera en bild.
 
Om jag uppfattat saken korrekt så har AndeLin hotat Fotosidan.se med att polisanmäla publiceringen av bilden om inte bilden raderas. Vilket också skedde efter några dagar då bilden försvann från tråden..

Om det stämmer, är det i mitt tycke är ett ganska kraftigt övertramp mot yttrandefriheten, då bilden inte på något sätt kan betraktas som kränkande.

Det intressanta är att Fotosidan vek sig. Jag har väldigt svårt att tro att en polisanmälan skulle leda till någonting.

Intressant vore också att veta om det förekom någon dialog mellan AndeLin och Fotosidan innan hotet om polisanmälan.

Om det nu förekom något sådant hot.
 
Det där med vitsippor etc. får jag be om ursäkt för, det var att gå lite för långt. Vad jag menade var bara att om man låter bli att plåta några andra levande än sådana som inte kan uttrycka några som helst synpunkter på ens fotograferande, så är man ju säker på att åtminstone den avbildade varelsen (jo, i detta sammanhang är en vitsippa en varelse) inte lär protestera. Frågan är ju hur man gör om markägaren upplever sig kränkt att fotografen avbildat just hens vitsippor - kanske man måste fråga markägaren om tillstånd. Idag gatufotograferna, imorgon naturfotograferna . . .

/ mvh FiCa1

Jag respekterar absolut en ursäkt, no hard feelings. Ibland kan frustrationen i debattens vågor svämma över. Vi är inte mer än människor.
Debatten om markägarens omsorg om sina sippor får vi nog ta i en ny tråd.. ;-)
 
Följande citat är enligt uppgift från pappan då han hotat med polisanmälan och sedan fått förklarat för sig av en annan person att det inte skett någon brottslig handling.

"Jag ber om ursäkt för mitt koleriska sätt. Det är sant att jag hade för bråttom och tog ut svängarna väl mycket i min ilska."

Jag kanske inte hade så fel när jag bedömde stämningen utanför Östermalmshallen. Betänk också att de letade upp mig i efterhand för att tillskansa sig bilderna.

Jag vet inte hur det kommer sig att du har fått ta del av e-postmeddelanden mellan mig och Christer Lindh, men det kanske är Fotosidans policy att lämna ut sådana konversationer. Vad vet jag? Nåväl, då tycker jag att du kan redogöra för hela utbytet mellan mig och Christer Lindh. Då kommer ju saken i ett annat ljus - men det vill du väl inte, eller hur?

Vidare kan det kanske vara värt att nämna att den som hade kontakten med dig utanför Östermalmshallen inte var jag, utan först min dotter och sedan min hustru. Jag kan möjligen ha sagt något i samband med att du visade mig att du hade raderat bilden, men då vare sig uttryckt hot eller varit hotfull.

Christer Lind har på ett förtjänstfullt sätt förklarat vad som gäller i legal mening och det har jag inga som helst problem med. Det jag har svårt för, det är när människor ljuger mig rätt upp i ansiktet, och det gäller oavsett om det är en fotosituation eller ej.

/Anders
 
Jag har lärt mig att när någon är beväpnad, aggressiv och psykotisk eller rejält igång på amfetamin spelar snack och normala positioner föga roll. Där handlar det mer om att titta efter flyktvägar.
Det låter rimligt. Då betydde alltså inte det där om att "det är inte min stil att backa för hot heller" inte så mycket.
 
Det låter rimligt. Då betydde alltså inte det där om att "det är inte min stil att backa för hot heller" inte så mycket.

Snälla nån. Det är väl ganska uppenbart att pendelns ytterlägen inte representerar det debatten handlar om från början. Under hot om att få ett glödgat spett uppkört i röven, eller vad man nu använder för tortyrmetoder, så skulle jag säkerligen lova bort både bilder, kamerautrustning, plånbok och sambo. Nu får vi sansa oss lite.. ;-)
 
Kopior av bilder

J
Vidare kan det kanske vara värt att nämna att den som hade kontakten med dig utanför Östermalmshallen inte var jag, utan först min dotter och sedan min hustru. Jag kan möjligen ha sagt något i samband med att du visade mig att du hade raderat bilden, men då vare sig uttryckt hot eller varit hotfull.

Hur kommer det sig att ni letade upp mig utanför? Hur kommer sig det då sig att det enda jag hörde från er var att jag skulle radera bilden, samt lova att inte publicera den? Var ni vid det tillfället medvetna om vilka lagar och regler som gällde?

Jag försökte starta ett samtal med din fru, men fick kalla handen av henne. Hur tycker du då att jag skulle agerat, utan att radera bilden och utan att lova något gällande publicering?

Ni fick mina kontaktuppgifter redan inne i Östermalmshallen. Ett SMS eller e-mail hade kanske gjort livet lite lättare för oss alla. I alla fall kommer jag inte att agera på samma sätt i framtiden, det är är lärdom som jag tar med mig. Jag hoppas att det gäller er familj också.

Avslutningsvis, skicka gärna en e-post till mig om ni önskar kopior av alla bilderna som jag tog.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar