Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Nej, naturligtvis inte, men ibland kan man nog vara rätt säker.

Som för det mesta blir man tvungen att använda sitt omdöme.
 
Har läst många inlägg i tråden om att det "inte finns anledning att fotografera". Vafan är det för skämt? Jag är hobbyfotograf och fotograferar för att det är kul. Ingen jävel ska komma och säga till mig att det inte räcker som "anledning att fotografera". Så länge jag är laglydig. Tänk till innan ni stjälper ut sån dynga i tråden.
 
Jag skulle vilja ha någonting som liknar detta men för Sverige, finns det redan eller kan man hoppas att någon generös lag och skrivkunnigt person kan producera någonting likvärdigt?

Den här artikeln på Fotosidan är rätt bra på att förklara vad man får och inte får fotografera. Lagen har, så vitt jag vet, inte ändrats sen artikeln skrevs så den duger nog bra än.
 
Tror att du kanske drar förhastade slutsatser. Fotografen är ju en afghansk kvinna, precis som de avbildade. Det är väl inte helt osannolikt att de faktiskt känner varandra eller i alla fall talat med varandra.

För övrigt är det intressant hur olika man kan tolka bilder. Själv tycker jag den förmedlar en känsla av närhet och kärlek.

Förhastat vet jag inte. Det finns väl många skäl för en Afghansk fotograf att dokumentera och visa världen hur bland annat kvinnor i Afghanistan har det. Jag hade inte hört talas om fotografen tidigare. Men tydligen är hon engagerad i just att visa upp krigets kvinnor.

Ja det är intressant hur olika man tolkar bilder. Jag ser visserligen också värme i bilden. Men jag ser också en förtvivlan från barnet, som försöker "komma åt" sin mor. Jag ser ett barn som inte får se sin mors ansiktsuttryck. De signaler som är de första som ett barn lär sig uppfatta. Kommunikation långt innan de lär sig förstå talet. De härmar leenden, de härmar och lär. Jag ser för mig hur barnen berövas en del av en viktig och naturlig utveckling till medmänniskor. Den amatörslutsatsen kan ju naturligtvis vara förhastad. Men egentlilgen är detta helt OT. Hela inlägget handlade om att även jag kan ställa upp på att det finns bilder som måste få exponeras och publiceras oavsett vad personen på bilden har att säga om saken.

Petter ..
 
Detta är bra. Men en mer koncentrerad juridisk textmassa anpassad för arga fotografiska objekt skulle uppskattas :)

Det är rätt enkelt. Eftersom det inte finns någon lag som reglerar fotografering på allmän plats så är det tillåtet att fotografera på allmän plats. I Sverige stiftas ju inte lagar för att tillåta någonting utan för att förbjuda någonting.
 
Det är rätt enkelt. Eftersom det inte finns någon lag som reglerar fotografering på allmän plats så är det tillåtet att fotografera på allmän plats. I Sverige stiftas ju inte lagar för att tillåta någonting utan för att förbjuda någonting.

Ja. Men för att göra det hela ännu enklare för dom/oss som träffar på medborgare som inte känner till detta vore det trevligt med någon form av dokument.
 
Hela inlägget handlade om att även jag kan ställa upp på att det finns bilder som måste få exponeras och publiceras oavsett vad personen på bilden har att säga om saken.

Nu förstår jag inte riktigt. Om du uppfattar den fotograferade personen som "förtvivlad" är det okej att plåta och publicera, annars inte?!?
 
Nu förstår jag inte riktigt. Om du uppfattar den fotograferade personen som "förtvivlad" är det okej att plåta och publicera, annars inte?!?

Jag tror att vi skulle behöva träffas över några glas vin.
Det är svårt att kommunicera så här i bara korta textstycken.

En stor del av tråden handlar om ifall vi ska fotografera, låta bli att fotografera, behålla, radera, låta bli att publicera, publicera, ta bort en publicering - utifrån motivets åsikt. Det är utifrån denna vinkel jag försöker diskutera.

Även ett förtvivlat motiv kan samtycka till publicering. Motivets förtvivlan över sin livssituation är en helt annan fråga än motivets förtvivlan över att finnas med på bild.

Som grundprincip står jag för åsikten att man ska respektera motivets önskemål att slippa finnas på bild, om motivet har den önskan. Dett är för mig en rent mellanmänklig hederssak.
Men ibland, i vissa fall, måste man avvika från den grundprincipen och publicera bilder ändå. Det kan handla om dokumentation av pågående brott. Antingen triviala saker som snatteri, eller stora saker som brott mot mänsklighet.

PS
Diskussionen om ifall man vet innan eller inte om bilden får ett intresse (ex Engla) hör egentligen inte hit. Hade dock Englamannen stannat bilen och bett fotografen att radera bilden då hade det varit intressant att diskutera i denna tråd. Som det är nu är ju diskussionen om Englafallet bara ett argument för att vi borde ha ständig kameraövervakning överallt, man vet ju aldrig när något intressant dyker upp som kan vara bevis i ett brottmål.

Petter ...
 
Har läst många inlägg i tråden om att det "inte finns anledning att fotografera". Vafan är det för skämt? Jag är hobbyfotograf och fotograferar för att det är kul. Ingen jävel ska komma och säga till mig att det inte räcker som "anledning att fotografera". Så länge jag är laglydig. Tänk till innan ni stjälper ut sån dynga i tråden.

Att fotografera för sitt nöjes skull är enligt min mening en av de allra bästa skälen för att fotografera. Det är så jag agerar som amatörfotograf i ordets ursprungliga bemärkelse.

Men bara för att jag älskar att fotografera ser jag inte att jag kan ta mig rätten att skapa/bevara/publicera dokumentation av andra personers liv mot deras uttryckliga motvilja. även ifall lagen råkar ge mig den rätten
Jag är inte så ensidig att min kärlek till fotograferandet står ovägt mot min kärlek till andra människor.
Jag stöder lagen. Den rätt vi har att fotografera och publicera är en mycket viktig del av vår yttrandefrihet, och därmed en av grundpelarna i ett fritt samhälle.
Dock måste rättigheten hanteras med förnuft. Det är onödigt att plåga medmänniskor om det bara handlar om vårt eget fotonöje


Petter ...
 
Har läst många inlägg i tråden om att det "inte finns anledning att fotografera". Vafan är det för skämt? Jag är hobbyfotograf och fotograferar för att det är kul. Ingen jävel ska komma och säga till mig att det inte räcker som "anledning att fotografera". Så länge jag är laglydig. Tänk till innan ni stjälper ut sån dynga i tråden.

Och jag har rätt att ha på mig en Djurgårdströja när jag står mitt i Gnagetklacken på Globen. Det betyder inte att jag för den skull gör det :)
 
Jag tror att vi skulle behöva träffas över några glas vin.
Det är svårt att kommunicera så här i bara korta textstycken.

En stor del av tråden handlar om ifall vi ska fotografera, låta bli att fotografera, behålla, radera, låta bli att publicera, publicera, ta bort en publicering - utifrån motivets åsikt. Det är utifrån denna vinkel jag försöker diskutera.

Även ett förtvivlat motiv kan samtycka till publicering. Motivets förtvivlan över sin livssituation är en helt annan fråga än motivets förtvivlan över att finnas med på bild.

Som grundprincip står jag för åsikten att man ska respektera motivets önskemål att slippa finnas på bild, om motivet har den önskan. Dett är för mig en rent mellanmänklig hederssak.
Men ibland, i vissa fall, måste man avvika från den grundprincipen och publicera bilder ändå. Det kan handla om dokumentation av pågående brott. Antingen triviala saker som snatteri, eller stora saker som brott mot mänsklighet.

PS
Diskussionen om ifall man vet innan eller inte om bilden får ett intresse (ex Engla) hör egentligen inte hit. Hade dock Englamannen stannat bilen och bett fotografen att radera bilden då hade det varit intressant att diskutera i denna tråd. Som det är nu är ju diskussionen om Englafallet bara ett argument för att vi borde ha ständig kameraövervakning överallt, man vet ju aldrig när något intressant dyker upp som kan vara bevis i ett brottmål.

Petter ...

Bra sammanfattat enligt min åsikt. Håller med. Och, det där med vinet är ingen dum tanke....:)
 
Englafallet hör med absolut största tyngd med i detta.
Detta handlar om en minderårig flicka som blev fotograferad utan att bli tillfrågad.
Dvs enligt trådskaparen rubrik. Fråga eller inte fråga. Kanske ännu mer känsligt vid minderåriga som inte får upprätta några kontakt.



/Stefan R. Nilsson
 
Englafallet hör med absolut största tyngd med i detta.
Detta handlar om en minderårig flicka som blev fotograferad utan att bli tillfrågad.
Dvs enligt trådskaparen rubrik. Fråga eller inte fråga. Kanske ännu mer känsligt vid minderåriga som inte får upprätta några kontakt.



/Stefan R. Nilsson

Eehhh...i Englafallet var det väl gärningsmannen som blev fotograferad. Eller har jag missat något..?
 
ANNONS