Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
visa bilder

Det är korrekt, jag tog bilder av främmande människor. Ingen av de personerna bad emellertid mig radera bilderna (vilket jag i så fall skulle ha gjort) och jag har heller inte publicerat några av bilderna.

När det gäller din fråga om du kan få se mina bilder så måste tyvärr svaret bli nej.

Den logiska följdfrågan blir då vem då som får se dina bilder förutom dig? Kommer du att visa dem för någon annan person på din dator när du sitter bredvid, som papperskopior, en sluten grupp på internet eller endast ligga begravda på din hårddisk?

Det kanske kan tänkas att syftet med fotograferingen påverkar ditt beteende. Håller du med om det eller inte?
 
Den logiska följdfrågan blir då vem då som får se dina bilder förutom dig? Kommer du att visa dem för någon annan person på din dator när du sitter bredvid, som papperskopior, en sluten grupp på internet eller endast ligga begravda på din hårddisk?

Det kanske kan tänkas att syftet med fotograferingen påverkar ditt beteende. Håller du med om det eller inte?

Jag har ingen aning om vart du tror att du kan leda i bevis med din ”logik”. Jag har dock svårt att se någon logik varigenom ditt beteende i förhållande till flickan och hennes familj som du behandlade på ett otrevligt, respektlöst och vilseledande sätt kan rättfärdigas.

Vad jag gör med mina bilder är irrelevant eftersom ingen har bett mig radera dem eller att avhålla mig från att publicera dem.
 
Den ganska enkla logiken är att han sade nej och hon sade ja. När hon inte ville att jag skulle ta fler bilder slutade jag. Tycker du att det är respektfullt, ja eller nej?

Du vänder och vrider på saker så att de ska passa dig. Du respekterade inte vad flickan och hennes familj bad dig om. Det betyder, som jag ser det, att du var respektlös.

De finns de som försöker försvara sig med att ”ett nej betyder inte alltid nej”. Jag tycker att ditt försvar om att flickan sa ja är lika dåligt. Hon bad dig att du skulle radera bilden och att du inte skulle publicera den. Du lurade familjen och agerade på ett sätt som gjorde att familjen inte kunde uppfatta det på ett annat sätt än du skulle respektera deras önskan. Detta kan inte jag uppfatta som något annat än respektlöst.
 
Du uppträder likadant under hot om våld som annars? Wow.
Stress, som i det här fallet när en vilt främmande människa ställer krav på att du aktivt ska göra något, orsakar beteenden som kan tolkas som andra. Flin och skratt och diskussioner som kan uppfattas som överlägsna är ett sätt att bearbeta en situation.
Och så här lite på sidan, att pjoska med halva befolkningen för att dom föddes med bröst är inte jämställt och beundransvärt. Snarare tvärtom.

Men visst är det ungefär definitionen av mod att stå för sin uppfattning även när någon hotar med knytnäven? Och motsatsen - att uppföra sig som en drummel mot såna man inte är rädd att få en snytning av och böja rygg för dem man är rädd att få en snyting av, tja... det är väl en ganska bra definition av feghet? Eller har du någon skarpare definition?
Din unkna sexism orkar jag inte ens kommentera. Det hade inget med bröst att göra, utan om att det var en liten och svag person som inte utstrålade något hot om våld. Poängen med mitt inlägg - som tydligen flög dig förbi - var för övrigt inte att man skulle vara beredd att slåss i varje situation utan att kanske basera sin "code of conduct" på andra parametrar än risken för att åka på stryk.

Inte för att det har med denna sak att göra, men det är inte min stil att backa för hot heller.
 
Men visst är det ungefär definitionen av mod att stå för sin uppfattning även när någon hotar med knytnäven? Och motsatsen - att uppföra sig som en drummel mot såna man inte är rädd att få en snytning av och böja rygg för dem man är rädd att få en snyting av, tja... det är väl en ganska bra definition av feghet? Eller har du någon skarpare definition?
.
.

Även när det gäller en tjej i samma situation, att hon ska stå för sin uppfattning?

Man kan ju faktiskt ha åsikter man står för utom då man hotas av våld.

Eller rättare sagt, man har samma åsikter men agerar annorlunda.

/K
 
Även när det gäller en tjej i samma situation, att hon ska stå för sin uppfattning?

Man kan ju faktiskt ha åsikter man står för utom då man hotas av våld.

Eller rättare sagt, man har samma åsikter men agerar annorlunda.

/K

Ja, det ju det jag skrev. Och det är väl en ganska heltäckande definition av feghet, eller? Att av olika anledningar inte stå för det man tycker är rätt.
 
Men visst är det ungefär definitionen av mod att stå för sin uppfattning även när någon hotar med knytnäven? Och motsatsen - att uppföra sig som en drummel mot såna man inte är rädd att få en snytning av och böja rygg för dem man är rädd att få en snyting av, tja... det är väl en ganska bra definition av feghet? Eller har du någon skarpare definition?
Din unkna sexism orkar jag inte ens kommentera. Det hade inget med bröst att göra, utan om att det var en liten och svag person som inte utstrålade något hot om våld. Poängen med mitt inlägg - som tydligen flög dig förbi - var för övrigt inte att man skulle vara beredd att slåss i varje situation utan att kanske basera sin "code of conduct" på andra parametrar än risken för att åka på stryk.

Inte för att det har med denna sak att göra, men det är inte min stil att backa för hot heller.

Situation 1:
Fotografen frågade och fick ett ja. Hade fotografen fått ett nej så hade fotografen inte tagit bilderna.

Situation 2:
Motivet kräver att fotografen ska radera bilder.
När inte kravet går igenom så tillkallar motivet helt främmande människor som inte har någonting med saken att göra som i sin tur börjar ställa krav.

Fotografen löste situationen genom att inte låta den eskalera.
Något som faktiskt är ansvarsfullt.

Nu, om jag ska spekulera, så antar jag att fotografen lämnade den här situationen något förvirrad och startade den här tråden just därför. Kanske för att få ickepolariserade synpunkter.
För som en av dom närvarande sa så var det ett gäng som stöttar varandra och dom som förbannar det. Kasst utbud av åsikter.
 
Inte för att det har med denna sak att göra, men det är inte min stil att backa för hot heller.
Det låter bra. Fast jag undrar om du skulle vara lika tuff om du stod framför israelisk säkerhetspolis. Eller satt i den sydafrikanska säkerhetspolisens förhörsrum. (Det var inte jag.)
 
Ja, det ju det jag skrev. Och det är väl en ganska heltäckande definition av feghet, eller? Att av olika anledningar inte stå för det man tycker är rätt.

En minst sagt korkad inställning må jag säga!

Tänk efter lite nu! Varför tror du att hot om våld, våld och tortyr är ett så populärt och faktiskt ett tämligen fungerande sätt att få folk att vika från sina övertygelser?? Det är alltså genom feghet människor viker sig?

Klart slut!

/K
 
Fast nu var det ju inte detta inträffade!

Situation 1:
Fotografen frågade och fick ett ja. Hade fotografen fått ett nej så hade fotografen inte tagit bilderna.

Situation 2:
Motivet kräver att fotografen ska radera bilder.
När inte kravet går igenom så tillkallar motivet helt främmande människor som inte har någonting med saken att göra som i sin tur börjar ställa krav.

Fotografen löste situationen genom att inte låta den eskalera.
Något som faktiskt är ansvarsfullt..

Nu, om jag ska spekulera, så antar jag att fotografen lämnade den här situationen något förvirrad och startade den här tråden just därför. Kanske för att få ickepolariserade synpunkter.
För som en av dom närvarande sa så var det ett gäng som stöttar varandra och dom som förbannar det. Kasst utbud av åsikter.

Flickan bad trådskaparen att radera bilderna eftersom hon, som hon förklarade, hade ångrat sig och kände sig obekväm. Detta bemöttes med ett kategoriskt och tvärt; "Nej!" Människorna som flickan kallade på var inte mer främmande än någon annan, det var hennes familj. Många skulle hävda att en familj bör stödja sitt barn om detta känner sig orolig och obekväm.

Trådskaparen "löste situationen" genom att vilseleda familjen och ge sken av att han respekterade önskemålet så som det framfördes av först flickan och därefter hennes mamma. Jag stod precis bredvid trådskaparen och jag uppfattade aldrig situatinen som hotfull eller som att det fanns någon risk för att någon skulle rycka till sig trådskaparens kamera eller dylikt. Som mest talade modern med en lite irriterad röst när hon först inte fick svar på sin fråga

Om jag ska spekulera så var trådskaparen inte ett dugg förvirrad, då skulle han troligen inte ha skrävlat om sitt tilltag att lura familjen genom att byta ut och visa dem ett tomt minneskort.
 
Respekt?

Vad jag gör med mina bilder är irrelevant eftersom ingen har bett mig radera dem eller att avhålla mig från att publicera dem.

Eftersom du inte frågat om lov eller hur? Minns jag rätt i att du tog bilder av oss andra som fotograferade? Då är det i högsta grad intressant att veta vad du skall göra med bilderna för att använda din egna logik.

Jag förutsätter att du håller med om att det är helt lagligt att fotografera och publicera bilderna i detta fallet. Det du vänder dig emot, om jag förstår dig rätt, är att jag inte raderade bilden för att hon ville det, att jag bytte minneskort så att föräldrarna visades ett tomt minneskort, samt att jag publicerade bilden.

Du har inte haft någon åsikt om AndeLins hot mot fotosidan om polisanmälan som är utan grund. Korrekt?

Du står bredvid mig när när föräldrarna säger åt mig att radera bilden och du säger inte din åsikt. Du är väl medveten om att det sitter i ett tomt minneskort när jag visar kameran och du säger ingenting i denna situation. Du sitter med efteråt på café, är tyst och säger i stort sett ingenting om din mening eller vad du tycker. Det ända du gör är att känna olust och föreslå Bad Taste som nästa veckas tema, utan att förklara varför.

Du fotograferar själv ett antal främmande människor och tycker det är OK, eftersom de har inte bett dig att radera bilden eller att inte publicera den. I och för sig inte så konstigt eftersom du snabbt försvinner från motivet, inte talar om vem du är eller varför du tar bilderna.

I efterhand skriver du din åsikt om mitt agerande på fotosidan.........

Respekt?
 
Jag har tagit mig friheten att klippa ut valda delar av ditt inlägg Finn. Hoppas det är ok. För den som vill läsa det i sin helhet så finns det ju kvar.

Men hallå! Försök att hålla två tankar i skallen samtidigt.

Försöker jag ofta, ibland fler än två. Lyckas för det mesta men inte alltid.

- MEN beslutet att göra si eller så måste - om yttranderätt etc. ska fungera - vara fotografens och ingen annans

Fotografen har självfallet det slutgiltiga "beslutet" om denne ska fråga, fotografera och eventuellt publicera inom de legala ramar som gäller. Jag har inte påstått något annat så där är vi överens.

Leaflet - OM nu barnet eller dess förälder eller ngn annan, eho vem, skulle krävt att jag raderade den bilden - VARFÖR ANSER DU DÅ att jag rent principiellt skulle vara moraliskt tvungen att ta hänsyn till det kravet? Min poäng är den att om den avfotoigraferades eller andras krav på radering skulle vara det som gäller, så kan du och vi andra glömma att utöva all annan fotografi än att plåta solnedgångar och djur (som ju inte kan hävda några rättigheter i vår antropocentriska kultur).

Jag har heller aldrig påstått att det skulle vara den avfotograferades eller någon annans "krav" som gäller. Med hänvisning till min tidigare kommentar så är det fotografen som avgör.

Däremot, som jag tidigare skrivit, anser jag att denna "fotografens rätt" ska hanteras med sunt förnuft och respekt för omgivningen. Nu gällde ju inte TS ämne yttrandefrihet men eftersom det ändå nämns i en del inlägg gör jag en kort kommentar;

Svensk lagstiftning grundar sig på några viktiga principer. Bl.a. sedvanerätt, dekalogen och moraliska hänsyn. Lagstiftaren har med dessa, tillsammans med tillämpliga grundlagar, gett oss medborgare massor av rättigheter. Dessa rättigheter innebär även skyldigheter, eftersom rätten för någon innebär respekt för och hänsyn till den andres rättigheter, dvs. skyldigheter mot denne.
Bland de fem grundpelare som anses ligga till grund för en demokrati nämns, under samma punkt, frihet och integritet. Individens frihet ställs därmed ofta mot densammes krav på integritet. Och här har man det egentliga problemet. Hur balanserar man dessa mot varandra? Jag menar att ett "frihetsmissbruk" (kommer inte på något bättre uttryck) riskerar att resultera i ett mer reglerat samhälle. Alltså tvärtemot vad du menar Finn.

Nu blandar vi ju och ger lite i den här tråden, från frågan om att fråga eller inte, själva fotograferandet, publicering och sedan lagstiftning.

Bara en kort kommentar till publiceringsfrågan;

I mitt arbete kommer jag regelbundet i kontakt med människor som råkat illa ut på nätet. Ett exempel bland många:
Den unga tjejen som lagt upp egna bilder på sig själv på något socialt media. Efter en tid dyker någon eller några av hennes bilder upp på en utländsk sexsajt där kvinnor erbjuder sina tjänster. Flickan, och föräldrarna, är givetvis helt förtvivlade. Saken sprider sig snabbt på skolan och bland kamrater, alla ska givetvis ha synpunkter. Flickan är ångerfull och mår skitdåligt. Första reaktionen och frågan som kommer upp är om det går att ta bort bilden. Svaret vet ni alla. Vän av ordning säger "Skyll dig själv om du lägger upp bilder". Så enkelt är det ju inte, det vet vi också.

Sååå....frågan är om jag som fotograf ska medverka till att lägga upp bilder mot någons vilja. Konsekvenserna kan bli stora. Även om fotografen tar hänsyn till reglerna om kränkning eller kommersiell användning så vet vi att en bild publicerad på nätet är utom all kontroll. Den kan användas av vem som helst till vad som helst. Frihet och integritet återigen. Inte lätt..........

Nu lägger jag ner mitt deltagande i denna diskussion (om jag inte får några vettiga argument) och konstaterar att mitt avslutande av såväl mitt guld- som bronsmedlemskap här på FS för att bli gratismedlem var ett korrekt beslut

Om argumenten är vettiga eller inte är självfallet upp till läsaren. För egen del tycker jag att det hittills i tråden framförts många vettiga och sakliga argument - åt båda håll i debatten. Att du, eller någon annan, avslutar sitt medlemsskap på FS tycker jag är tråkigt eftersom mångfald gör debatterna mustigare.

nu när forumet förefaller ha blivit nästintill totalt dominerat av fårskallar (ingen nämnd och ingen klämd)

Med tanke på tonen i ditt inlägg känner jag mig klämd. Det italienska maffian delade in mänskligheten i fem stycken kategorier; Människor, Halvmänniskor, Fårskallar, Fähundar och Kvackerankor. Jag är hedrad att iaf komma upp till nivån Fårskalle.

Men, foton på vitsippor i motljus och tekniska pixelpeepsfrågor är ju okontroversiella, eller hur?

Jag uppfattar det som en nedvärdering av de som intresserar sig för vitsippor i motljus och/eller teknikfrågor. Lite märklig uppfattning tycker jag. Enligt min åsikt är alla intressen lika mycket (eller lite) värda.
 
... Lagstiftaren har med dessa, tillsammans med tillämpliga grundlagar, gett oss medborgare massor av rättigheter. Dessa rättigheter innebär även skyldigheter....
Nja, det är snarare tvärtom. Lagstiftarna har begränsat våra rättigheter. I huvudsak handlar våra lagar om vad man inte får göra, ganska sällan specificerar lagen vad som är tillåtet. (När den gör det är det oftast för att det handlar om undantag från generella förbud.) Allt som inte är förbjudet är tillåtet.
 
En minst sagt korkad inställning må jag säga!

Tänk efter lite nu! Varför tror du att hot om våld, våld och tortyr är ett så populärt och faktiskt ett tämligen fungerande sätt att få folk att vika från sina övertygelser?? Det är alltså genom feghet människor viker sig?

Klart slut!

/K
Du vill inte att det trådskaparen gjorde var fegt, därför försöker du definiera om ordet. Jag tycker att jag ringat in det ganska bra nu men om du har någon avvikande uppfattning av hur feghet ska definieras kan du väl klämma ur dig den i stället för att bara svamla? Och om "att ge sig på svagare men böja rygg för starkare" inte ryms inom begreppet feghet, vad kallar du då det beteendet?
 
Det låter bra. Fast jag undrar om du skulle vara lika tuff om du stod framför israelisk säkerhetspolis. Eller satt i den sydafrikanska säkerhetspolisens förhörsrum. (Det var inte jag.)

Ja, det undrar jag också. Jag har suttit i några kniviga sitsar där jag inte backat. Dock innebär det inte att man inte kan försöka vara smidig och diplomatisk så länge man inte måste ge avkall på det man står för. Men ingen av gångerna har jag känt mig särskilt tuff. Dock är jag glad för alla gånger jag stått för mina värderingar även när smockan har hängt i luften.

Dock är jag inte helt principfast. Jag har lärt mig att när någon är beväpnad, aggressiv och psykotisk eller rejält igång på amfetamin spelar snack och normala positioner föga roll. Där handlar det mer om att titta efter flyktvägar.
 
Eftersom du inte frågat om lov eller hur? Minns jag rätt i att du tog bilder av oss andra som fotograferade? Då är det i högsta grad intressant att veta vad du skall göra med bilderna för att använda din egna logik.

Jag förutsätter att du håller med om att det är helt lagligt att fotografera och publicera bilderna i detta fallet. Det du vänder dig emot, om jag förstår dig rätt, är att jag inte raderade bilden för att hon ville det, att jag bytte minneskort så att föräldrarna visades ett tomt minneskort, samt att jag publicerade bilden.

Du har inte haft någon åsikt om AndeLins hot mot fotosidan om polisanmälan som är utan grund. Korrekt?

Du står bredvid mig när när föräldrarna säger åt mig att radera bilden och du säger inte din åsikt. Du är väl medveten om att det sitter i ett tomt minneskort när jag visar kameran och du säger ingenting i denna situation. Du sitter med efteråt på café, är tyst och säger i stort sett ingenting om din mening eller vad du tycker. Det ända du gör är att känna olust och föreslå Bad Taste som nästa veckas tema, utan att förklara varför.

Du fotograferar själv ett antal främmande människor och tycker det är OK, eftersom de har inte bett dig att radera bilden eller att inte publicera den. I och för sig inte så konstigt eftersom du snabbt försvinner från motivet, inte talar om vem du är eller varför du tar bilderna.

I efterhand skriver du din åsikt om mitt agerande på fotosidan.........

Respekt?

Jag är inte förvånad av ditt inlägg nu, det är ett klassiskt sätt att argumentera - du har gjort fel alltså är dina argument inte valida eller sanna. Låt mig, innan jag bemöter vad du skriver, inleda med att säga att jag inte är perfekt eller felfri, men vet du vad; det gör inte vad jag har skrivit här ett dugg mindre sant!

Nej du kommer ihåg fel, jag fotograferade inte någon av er andra. Även om jag hade gjort det hade det faktumet saknat betydelse - som jag tidigare har skrivit, ingen har bett mig radera en bild, jag har inte publicerat ngn bild. Jag har heller inte vilselett någon eller betett mig på det sättet som du gjorde mot flickan och hennes familj.

Det är helt lagligt att fotografera och publicera bilder. Det skulle dock möjligen vara diskutabelt i det nu aktuella fallet. Man skulle eventuellt kunna argumentera att du träffade en överenskommelse med familjen om att du skulle radera bilden och inte publicera den. De är kanske långsökt att hävda att ett avtal uppstod i den situationen, men det är heller inte helt omöjligt. Under alla händelser, i normalfallet är det ok att fotografera personer och även att publicera bilderna utan att inhämta medgivande. Något annat har jag aldrig hävdat, inte ens när jag omedelbart efter incidenten talade med dig och framförde att jag tyckte att du agerade fel.

Det är korrekt, jag har inte framfört någon åsikt om något hot, jag känner inte till något sådant.

Det är rätt, jag sa inget framför familjen, jag var helt enkelt för perplex. Efter att ha hört dig skryta om hur du lurade familjen så ångrar jag att jag inte hade sinnesnärvaro nog att säga till familjen att du hade bytt minneskort. Som det nu var valde jag istället att omedelbart efter incidenten tala direkt med dig och att framföra min åsikt.

Det är också korrekt att jag följde med till kaféet efteråt. Du var ju inte den enda personen i gruppen. När emellertid en del av de andra i gruppen spädde på ditt skrytande med att det var typsikt östermalmsmanér, att tjejen fick skylla sig själv om hon ångrade sig först efteråt etc orkade jag inte en gång till framföra min åsikt.

Jag tycker att du bör vara försiktig med att uttala dig om hur jag eller någon annan interagerar med människor som fotograferas. Du har uppenbarligen inte en aning om detta. Det går ofta att kommunicera ordlöst med en person; vinkla upp kameran, le, höja ögonbrynen och ordlöst fråga om det är ok att ta en bild eller om det var ok att jag tog en bild. Jag fick en hel del “ja”, men också “nej” (som jag respekterade) den dagen, utan att du noterade detta. Men fortsätt du för all del att försöka skuldbelägga mig - det påverkar, som sagt, inte riktigheten i något utav det som jag har skrivit.

Ja, jag skriver i efterhand på fotosidan, eftersom du så uppenbart förvred de faktiska omständigheterna och inte återgav händelseförloppet på ett sanningsenligt sätt. Jag tyckte att det då var läge att lämna en korrekt beskrivning.

Respekt, jag är nu inte så intresserad av att vinna din respekt!
 
Ja, jag skriver i efterhand på fotosidan, eftersom du så uppenbart förvred de faktiska omständigheterna och inte återgav händelseförloppet på ett sanningsenligt sätt. Jag tyckte att det då var läge att lämna en korrekt beskrivning.
-----

Era versioner stämmer rätt väl överens. Bilden du målar upp är bilden jag fått av att läsa vad han skrivit innan. Era fokus på individuell sinnestämning är naturligtvis olika, men det övriga verkar i stort ok. Alla vittnessbeskrivningar av inblandade i en konfliktsituation är kraftig förvridna.
Om du tittar på vad du skrivit så är det färgat av det obehag du kände. Du distanserar dig och börjar svartmåla, precis som han gör.
Konflikten var inte hans fel, det var deras. Han frågade och fick ett ja.
Man kan inte kräva kontroll över andras tillhörigheter och förvänta sig applåder.
Att han sen kanske ska lära sig hur man presenterar sin sak när han tar sina bilder, klädsel, rörelsespråk osv för att slippa sånt här framåt är något helt annat. Det är ingen slump att di gamle brukade ha böcker med sina bilder med sig.

Men att jaga någon som vägrat radera något som är hans? Hur ok är det? Sedan när styr personlighet över vilka rättigheter man ska ha?
 
Ja, jag skriver i efterhand på fotosidan, eftersom du så uppenbart förvred de faktiska omständigheterna och inte återgav händelseförloppet på ett sanningsenligt sätt. Jag tyckte att det då var läge att lämna en korrekt beskrivning.
-----

Era versioner stämmer rätt väl överens. Bilden du målar upp är bilden jag fått av att läsa vad han skrivit innan. Era fokus på individuell sinnestämning är naturligtvis olika, men det övriga verkar i stort ok. Alla vittnessbeskrivningar av inblandade i en konfliktsituation är kraftig förvridna.
Om du tittar på vad du skrivit så är det färgat av det obehag du kände. Du distanserar dig och börjar svartmåla, precis som han gör.
Konflikten var inte hans fel, det var deras. Han frågade och fick ett ja.
Man kan inte kräva kontroll över andras tillhörigheter och förvänta sig applåder.
Att han sen kanske ska lära sig hur man presenterar sin sak när han tar sina bilder, klädsel, rörelsespråk osv för att slippa sånt här framåt är något helt annat. Det är ingen slump att di gamle brukade ha böcker med sina bilder med sig.

Men att jaga någon som vägrat radera något som är hans? Hur ok är det? Sedan när styr personlighet över vilka rättigheter man ska ha?

Det är tråkigt om du uppfattar vad jag skriver som ett svartmålande, jag har försökt vinnlägga mig om att skilja på det faktiska händelseförloppet och mina värderingar. Men det kanske framförallt är mina värderingar som du inte stämmer in i?!

Jag vet inte om "...att jaga någon som vägrat..." var riktat till mig. Jag vet i alla fall inte vilket jagande du avser och jag känner heller inte igen frågan om "personlighet som ska styra över rättighet".
 
Jag såg ett inlägg här på fotosidans om några som tänkte plåta lite på stan ... det finns en annan rätt än den som lagstiftaren har givit oss som tycker det är kul att fotografera. Det känns emellertid onödigt att så många människor engagerar sig och diskuterar den här saken utan att känna till de faktiska omständigheterna.

Intressant redogörelse. Min principiella inställning är fortfarande den, att avgörandet om jag som fotograf väljer att behålla/publicera en bild eller inte, inte enbart kan vara beroende av den avbildades önskningar eller krav. Däremot är det enligt min mening eländigt bedrövligt att bete sig på det sätt som du beskriver händelseförloppet, swedishrico. Agerandet är såväl oetiskt och moraliskt förkastligt. I samma eller en liknande sitation (yes, I've been there) hade jag naturligtvis visat bilden på displayen, förklarat varför det var viktigt för mig att behålla den (och då naturligtvis inte bara med argument baserade på "lag och rätt") samt hur bilden skulle komma att användas. Om den avbildade trots detta hade framhärdat och bilden var av "övningskaraktär", var trivial etc. hade jag raderat den och definitivt INTE återskapat informationen senare trots att det äe tekniskt möjligt - "ett löfte är ett löfte och en ed är en ed" (Ulf Lundell, CD Omaha), eller hur?

MEN - att som enskild fotograf värna om sin rätt att bestämma över de bilder hen tar, är att värna allas vår rätt att fritt fotografera i det offentliga rummet. Och att resonera som många i denna tråd gör, är att svika oss alla.

/ mvh FiCa1
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar