Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja, kanske. Men vad har det med denna diskussion att göra? Vi diskuterar ju inte publicering.

Fast utan fotografi blir det ingen publicering av bilder, så att förhindra fotografi kan mycket väl ses som ett brott mot yttrandefrihet. Ungefär som att förhindra en författare från att skriva eller att förhindra en målerikonstnär från att använda sina penslar.

I övrigt handlar tråden från början om huruvida man ska fråga motivet eller inte, och har blivit en diskussion om attityd, moral, etik, hyffs och respekt, sedd från motivets (för vissa) och fotografens (för andra) synvinkel. Och nu känns det mest som att många har positionerat sig i sina verbala skyttegravar, och det lär väl sluta fruktlöst, som andra liknande diskussioner jag har sett här.

Mvh,
Richard
 
Varför är det så svårt att göra skillnad på bilder som har ett nyhetsvärde eller som skildrar ett brott o.s.v. mot bilder som tas av enbart konstnärliga skäl. Är bilden ett porträtt av en person så tycker inte jag det är för mycket begärt att personen får ha en åsikt om des existens. Finns det ingen annan anledning än ditt eget nöje att behålla bilden så ser jag ingen anledning att inte radera om så önskas. Bilder med ett annat värde än konstvärdet skall givetvis aldrig raderas. Ska man i alla situationer få göra som man vill bara man åberopar att de är konst eller religion?

Kom nu inte dragandes med att bilden ev kan visa en stulen mobiltelefon eller något annat, för i så fall är ni för ett samhälle som är totalt övervakat.

Endel här är så oroliga över att bli av med era rättigheter att ni tror dom försvinner bara för att man aktivt väljer att inte utnyttja den maximalt i 100% av alla situationer?
 
Senast ändrad:
De flesta som skildrar brott och nyheter brukar faktiskt tävla mot varandra ur konstnärssynpunkt.
En bild som är porträtt eller som du kallar för konstnärligt kan vara nyheter beroende på vem du frågar. Gatufoto är såna bilder som kan komma vara på tapeten om flera årtionden och skildrat hur samhället normalt ser ut och inte bara tråkiga nyheter om död, krig, svält och sjukdom.

Som jag hela tiden påpekat så hade en dialog mellan personerna om anledningar etc, därefter ska ett beslut tas av fotografen vad som bör göras. Tvingas fotografen mot sin vilja radera eller inte få publicera så har man ju kränkt yttrandefriheten vilket är en mänsklig sak i vårt demokratiska samhälle, annars hade vi kunnat haft diktatur eller totalt kaos om vi skulle göra precis som alla säger åt en att göra som hävdar moral och etik. Som ni kan läsa i tråden så finns ju som alltid två läger. Därav är så är den ingen moralisk fråga längre utan en politisk.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se
 
Hur stort är egentligen problemet? Hur många här har fått begäran om att radera bilder eller ett nej när man frågat om man får ta en bild?

Det kommer ju i framtiden knappast råda brist på bilder som skildrar dagens samhälle även om man raderar bilder när motivet ber om det.
 
Hur stort är egentligen problemet? Hur många här har fått begäran om att radera bilder eller ett nej när man frågat om man får ta en bild?

Det kommer ju i framtiden knappast råda brist på bilder som skildrar dagens samhälle även om man raderar bilder när motivet ber om det.

Hur stort eller hur vanligt problemet är har absolut inget med var mans inställning till "problemet".
Jag är jag iaf sådan att jag helst vill veta anledningar till allt.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se
 
Hur stort eller hur vanligt problemet är har absolut inget med var mans inställning till "problemet".
Jag är jag iaf sådan att jag helst vill veta anledningar till allt.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se

Jag tycker det vore intressant att veta, sen tycker jag de visst har med diskussionen att göra.

Är det enbart ett fåtal svenskar varje år som känner sig kränkta av fotografer så kommer lagen troligtvis aldrig ändras men är det 50% av befolkningen så kommer nog en ny lag som ett brev på posten? En stor anledning till att vi ska visa respekt för våra medmänniskor är att vi ska få fortsätta ha maken som fotograf.
 
Jag tycker det vore intressant att veta, sen tycker jag de visst har med diskussionen att göra.

Är det enbart ett fåtal svenskar varje år som känner sig kränkta av fotografer så kommer lagen troligtvis aldrig ändras men är det 50% av befolkningen så kommer nog en ny lag som ett brev på posten? En stor anledning till att vi ska visa respekt för våra medmänniskor är att vi ska få fortsätta ha maken som fotograf.

Respekt får man inte av vem som helst rakt upp och ner. Av mig får du ingen respekt om du bara säger att jag måste radera en bild. Gör du det visar du ingen respekt för mig som fotograf.
Respekten får du av mig om du förklarar situationen och jag får respekt av dig när jag raderat bilden eller om vi båda kommer fram till en lösning.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se
 
Hur ställer sig man till detta. Är i princip samma sak som frågeställning.

Jag var anlitad i helgen på ett bröllop för att dokumentera enbart deras vigsel i kyrkan. De betalade mig en saftig summa. Jag frågade alla ifall det är ok att fotografera, ingen invändning från de 60 gästerna. När allt var klart så kom 10 av personerna inklusive prästen, bestman o tärnorna och sa att jag vart tvungen att radera bilderna där de förekom. Efter att ha läst denna tråd innan så var det moraliskt rätt av mig att göra det. Fick radera 300 av 310 bilder. Gick därifrån med 10 bilder på ringen och 10.000 kr i fickan och inga bilder på brudparet att få.



/Stefan R. Nilsson
Http://digitaliz.se
Http://blogg.digitaliz.se



Det där låter ju helt vansinnigt! Hur tog det stackars brudparet det?
 
Hur stort är egentligen problemet? Hur många här har fått begäran om att radera bilder eller ett nej när man frågat om man får ta en bild?

Det kommer ju i framtiden knappast råda brist på bilder som skildrar dagens samhälle även om man raderar bilder när motivet ber om det.

Jag har lämnat tråden som sådan, men vill ge dig, Trident21, ett försök till svar på din fråga. Jag har oftast inga problem, de som märker att de blir plåtade (jag använder ibland "shoot from the hip" med avstängt slutarljud) ler jag mot, ger tummen upp eller pratar med. Det har hittills aldrig varit någon som haft invändningar. Däremot har jag några gånger när jag plåtar på torgmarknader, råkat ut för att de som sköter ett marknadsstång ropar "inga foton" och en gång var det en som hävdade att jag inte fick fotografera hans varor som var utlagda till beskådande för hugade spekulanter. En gång fotograferade jag en liten flicka (ej proträtt, utan flickan i gatumiljön) vars spegelbild syntes i ett skyltfönster. Pappan kom sedan efter mig och hävdade att jag måste ha hans tillstånd för att fotografera dottern. han ville att jag skulle radera bliden, vilket inte var så lätt eftersom det var en T-MAX i en analog Nikonkamera. Nu löste sig detta enkelt - jag förklarade vad jag sysslade med, att jag hade laglig rätt etc. etc., att jag förstod att han som förälder kunde bli orolig för hur bilden på dottern skulle kunna komma att användas och gav honom mitt visitkort med kontaktuppgifter + min webbadress. Jag tror att problemet inte är jättelikt, men att det i de lättkränkta naricissisternas tidevarv, riskerar att att bli större och större.

Jag kommer inte vare sig radera eller avstå från att publicera enbart av det skälet att en avbildad person så kräver.

/ mvh FiCa1
 
...
Tvingas fotografen mot sin vilja radera eller inte få publicera så har man ju kränkt yttrandefriheten vilket är en mänsklig sak i vårt demokratiska samhälle, annars hade vi kunnat haft diktatur eller totalt kaos om vi skulle göra precis som alla säger åt en att göra som hävdar moral och etik. Som ni kan läsa i tråden så finns ju som alltid två läger. Därav är så är den ingen moralisk fråga längre utan en politisk.

...

Ja, tvingas fotografen mot sin vilja så är det inte rätt.
Men det handlar också om fotografens inställning till andra personer. Vill jag verkligen som fotograf så hårdnackat behålla (och kanske publicera) bilden på en person som inte vill det?

För mig handlar den här tråden väldigt mycket om just det. Om viljan. Inte om lagen. Hur vill vi vara mot varandra i samhället.

PS
Nyss hemkommen från en knattematch i fotboll. 20 talet tioåriga tjejer som kämpade och slet. Jag ägnade hela matchen åt att dokumentera med kameran. 100-tals bilder. 200 mm tele, så jag var inte osynlig. Ingen bad mig sluta. Ingen bad mig radera. Någon bad dock att få kopior, vilket jag lovade att skicka.
De enda som någon gång har bett mig radera bilder är min fru och min stora dotter.


Petter ...

Petter ...
 
Jag har funderat lite på situationen i ursprunget till den här tråden.

Att fråga tjejen om det är ok att fotografera gör att hon är medveten. Det gör att hon faktiskt mer eller mindre poserar för fotografen. Hon är en del av skapandet av bilden. Utan hennes poserande hade bilden inte blivit det den blev.
SKillnaden är alltså att hon blev subjekt istället för objekt i samma stund som hon svarade att det var ok.
Som tänkande och agerande subjekt är det kanske inte så konstigt att man också vill påverka resultatet även efter exponeringen. I det här fallet genom att be att bilderna raderades.


Petter ...
 
Utan att ha läst hela tråden och med uppenbar risk att upprepa andras åsikter så tycker jag att det är ganska enkelt för det mesta. Om det rör sig om ett rent porträtt på gatan och personen ber mig att radera bilden gör jag det. Om det är mer traditionellt gatufoto där någon person som råkat hamna i bilden har synpunkter tar jag ett lugnt snack om vad gatufoto handlar om och då brukar det lösa sig. Om någon ändå önskar att jag skall radera bilden och den inte har några direkta kvaliteter (vilket 95% av gatufoto för mig inte har) så gör jag det, även om jag har rätten på min sida att spara bilden. Anledningen är ganska enkel, dels kostar det mig inget och dels blir personen förhoppningsvis mer välvilligt inställd till oss som går runt och plåtar på gatan. Om det handlar om bilder som kan ses som förnedrande och om syftet inte är något annat än att visa upp denna förnedring skiter jag i att ta bilden.

Jag har ägnat en hel del tid med kamera på gatan och det har varit mycket sällan som någon reagerat över huvud taget. Dock tycker jag att gatufoto blivit svårare med åren, det verkar vara fler som är negativa till att hamna på bild nu än tidigare är min ryggmärgskänsla.
 
Jag tycker det vore intressant att veta, sen tycker jag de visst har med diskussionen att göra.

Är det enbart ett fåtal svenskar varje år som känner sig kränkta av fotografer så kommer lagen troligtvis aldrig ändras men är det 50% av befolkningen så kommer nog en ny lag som ett brev på posten? En stor anledning till att vi ska visa respekt för våra medmänniskor är att vi ska få fortsätta ha maken som fotograf.

Herr/fru Svensson kommer på en sådan fråga självklart neka bli fotograferade utan tillåtelse. De ser problemet först när de själva ska (efter eventuell lagändring som varit på tapeten) fotografera varandra på allmän plats, eller sitt eget barn på lekplatsen, djurparken osv.

Vi har (med nuvarande lagstiftning) tillråckligt skydd för upplevt allmänt förtret till ytterligheter!

/K
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar