Fotopsykologiskt

[LasseL]

...åååålitetill.

 

[Kijana]

LasseL skrev:
Jo, det är klart att man kan strunta i vad folk tycker och tänker och istället bara skjuta bilder till höger och vänster. Men om det rör sig om bekant a och/eller vänner väcker det ju bara ont blod och foto-objekten drar sig undan. Min erfarenhet är att de aldrig slappnar av då utan istället konstant undviker en i fortsättningen. När man fotar på stan osv. är det ju såklart en annan sak. I mitt fall är det frågan om att fota en sisådär 150 arbetskamrater och då gäller det att vara lite mer finkänslig skulle jag tro. Fast det kanske är jag som är mesig?

Mesig? Tror jag inte. Funderar på om det inte också handlar om att ditt seriösa fotograferande skrämmer. Missförstå mig rätt, men bland 150 människor torde det finnas ett par tre till som har en enklare kamera med sig för att dokumentera tillfället. Samma människor som inte gillar att vara med på bild gillar det förstås inte heller när den enklare kameran kommer fram, men jag tror att de flesta oroar sig mindre över att hamna på en usel bild i kompisens album. Men när du tar upp kameran (kan ju också vara av mindre avancerad modell, förstås) så "vet" personerna du fotograferar att bilden kan få en större offentlig spridning. Och ska bilden visas för ett större antal människor, "ja då kan ju inte lilla jag vara med för jag blir inte så bra på bild och jag är inte så viktig och sen kan ju folk få för sig att jag tycker att jag är nåt som står där och är med på bild".

Hur som helst, vad jag undrar är ju vad som kan fungera om man vill få de där speciella fallen framför objektivet. Det är lite med dem som med Lodjur, alla har sett dom på bild men rätt få har lyckats fota en. Tittar man på ett riktigt bra spontanfotat porträtt ser man ofta att det är känsligheten i ansiktsuttrycken som träder fram, och att få fram detta verkar svårt utan en avslappnad modell...

Moment 22, sa Bull. Tror att det handlar mycket om att som beskrevs i ett tidigare inlägg visa att man bara behöver vara sig själv framför kameran. Sen måste man kanske inte spexa själv framför kameran först, men det är väl ett av flera olika sätt att nå fram.
Att låta folk helt enkelt få vänja sig vid kameran är också ett bra sätt.

 

[dJb]

Det är svårt att fånga bra ögonblicksbilder. De flesta av mina näraste har vant sig vid min kamera nu så det brukar fungera. Jag brukar försöka fota öppet och inte smyga sen gäller det att trycka av vid rätt tillfälle.. Kvinnan på den här bilden ser kanske inte så "avslappnad" ut men jag tycker jag lyckades ganska bra med att fånga hennes, på skoj, förskräckta min.

 

[LasseL]

Kul bild!

/L

 

[LasseL]

Kijana skrev:
Mesig? Tror jag inte. Funderar på om det inte också handlar om att ditt seriösa fotograferande skrämmer. Missförstå mig rätt, men bland 150 människor torde det finnas ett par tre till som har en enklare kamera med sig för att dokumentera tillfället.]

Förvisso, fast jag tror nog iof att speciellt många skulle betrakta mig som så där särskilt seriös. Det fakto att jag faktiskt är det känner de flesta inte till överhuvudtaget.

Men visst, att få folk att vänja sig vid kameran, det är ju såklart ett bra tips.

 

[Olsin]

Jag pysslar inte mycket med gatufoto, utan mina avslappningsbilder härör sig oftast från fester eller andra sammankomster. För att åstadkomma avslappnade bilder så tycker jag att det funkar med att min kamera syns och att jag inte hanterar den som Lucky Luke, utan snarare tvärt om.

Jag bär kameran synligt med greppet i högerhanden och pekfinger och tumme på sina knappar redo för att agera. O jag står och pratar i en grupp där jag tänker proträttera någon så håller jag kameran som ett spädbarn i famnen, så att det inte är en hemlighet att jag har den framme. Sedan är det bara att invänta rätt läge och försiktigt ta bilden när det är dags. Min "avtryckarprocess" (kameralyft, zoom, komposition, skärpa, avtryck och kamerasänkning) ska vara så naturlig och integrerad i situationen så att motivet inte reagerar på att jag tar bilden, men ändå är medveten om det.

Den bästa kommentar jag fått på ett sådant portättfoto var av min bordsdam på en firmafest. Hon kan inte ha missat min 20D med 24-70/2,8 och hur alla klämde och kände på den vid bordet. Jag tog bilden när hela bordet var ute och tog en nypa luft. Jag stod raktframför och c:a 1-1,5 meter ifrån henne och klämde av bilden när hon tittade på gubben bredvid mig. När hon fick se bilden någon dag efteråt sa hon "Vilken bra bild. Jag brukar aldrig se avslappnad ut på bild och jag märkte aldrig att du tog den".