Fotopsykologiskt

[bildsten]

Tack Mikael.

Jag ska ev till Tyskland och Frankrike i sommar.

"Rätten till egen bild" är väl ungefär lika stark i Frankrike som i Tyskland antar jag.

I Frankrike vet jag att tex vissa byggnader (alla?) inte får fotograferas och att en region för något år sedan fösökte få ensamrätt på en utsikt över regionen men minns inte hur det gick.

 

[clavicl]

clavicl skrev:
Skäll ut blyga modeller efter noter. Ställ till en scen.

Skojja bara.

Om jag plåtar t.ex mingel på en fest så brukar de "blyga" få låna min kamera för att plåta mig. Detta funkar väl bäst på tjejjer då det är en liten charmknutteteknik. Väl framför kameran så kan jag be om poseringsråd så att jag blir så dålig på bild som möjligt. Behöver inte vara överdrivet, utan bara väldigt stelt eller att man skelar lite lätt. Vid det här laget så har garanterat många skratt kommit. Efter varje bild kollar vi tillsammans, och jag visar hur man raderar den hemska bilden. Sen får de visa hur man ABSOLUT inte ska se ut framför kameran, och vi byter plats. När de står framför kameran och grimascherar så vänder man på steken och påpekar att de är mycket sämre än en själv på att vara dålig. -Du får nog ta å blunda så inte dedär jäkla ögonen förstör hela bilden. -Sluta le! -Hm. Ljuset faller på tok för bra över dig för det här. -Inte den blicken! -Äh, det är väl lika bra å plåta på när du bara står där å e bra.

Det får nästan vilken blyg dam/tjej som helst att faktiskt slappna av och fyllas på med några doser självförtroende.

 

[mipert]

bildsten skrev:
..."Rätten till egen bild" är väl ungefär lika stark i Frankrike som i Tyskland antar jag...

I Frankrike är det ”friare” än i Tyskland.

Det finns inskrivet i fransk lag att alla har rätt till sitt privatliv. Det är straffbart att på privat plats fotografera någon mot dennes vilja, detta oavsett om den som äger marken ger sitt tillstånd.
Till skillnad från Sverige, här är det endast den som äger (eller har nyttjanderätt till) fastighet som kan tillåta/förbjuda fotografering
Man måste ha tillstånd av den man fotograferat om man vill använda bilden när bilden tagits på privat område.
Det har förekommit att tillstånd har krävts för publicering när en persons egendom har fotograferats och det går att sätta den i samband med en viss bestämd person.
Personbilder får aldrig användas för reklam utan tillstånd.

På allmän plats får man fotografera och även publicera utan tillstånd (ej reklam). Men om personen går att identifiera måste man respektera om personen inte vill att bilden skall publiceras. Man måste alltså inte fråga först, men, tar man en bild och den avfotograferade säger nej till publicering får bilden inte publiceras.

Har man fotograferats i offentligt sammanhang, kanske man uppträtt på en konsert, hållit tal eller varit på TV, då är det Ok att publicera bilder utan tillstånd så länge bilderna skildrar ens offentliga liv, inte ens privata.

 

[LasseL]

Ah! Undrar iof. ifall det skulle funka på svärmor dock...

Bra "bytakameratips"! Flera smarta ideér?

/L

 

[bildsten]

Utmärkt sammanfattning. Tack Mikael.

 

[LasseL]

Nån mer som kan mycket om fotopsykologi?

/L

 

[growingart.se]

Niclasfoto skrev:
Är det inte så att om man måste stressa upp med kameran så är det oftast redan för sent?...

Känslan att kunna förutse situationer är för mig en värdefull grej, när man ser att något är på gång så får tar man fram kameran lucky luke snabbt utan att överdriva (man kan ju tappa den..) och är inställningarna redan ställda så komponerar man och trycker av. För mig funkar det bra om jag har kameran hängade på axeln, vänd så att man kan greppa den direkt med högerhanden (ligger lite bakvänd på ryggen alltså), funkar jättebra, kameran syns knappt (bara remmen), det var ett tips jag läste i någon fototidning. Då kan man fånga ett ögonblick och när de inser att man fotat, ja då är bilden redan tagen, och man har fått ett naturligt ögonblick. Det är ju inte något man använder för modeller, men i andra sammanhang.

 

[cw-op]

Skjut först å fråga sen!
Att plåta folk utan att bekymra sig är inte heller fel och kan ge riktigt intressanta bilder. Ni diskuterar nästan bara hur man ska maskera och manipulera sitt fotande, prova lite raka rör oxo, ett bra komplement och
eventuella diskussioner tar man sen. (C;= JANNE

 

[Måns H]

Liten kamera med skärm och utan blixt

Stor kamera, titta genom sökaren och blixt får ju alla utom proffsmodeller att stelna till.

Liten kamera skrämmer mindre. Om man använder skärmen för att komponera bilden finns man "kvar i sällskapet", positivt. Ingen blixt. Och så går man runt i sällskapet och kan ju visa bilderna och t ex ta bort nån som föremålet inte gillar.

Använder Fuji F10 som tar bra bilder i svagt ljus. Nya modellen F11 har lite bättre skärm.

 

[Benganbus]

LasseL skrev:
Jag har allt mer börjat fotografera ögonblicksbilder och letar ständigt och jämt efter att kunna trycka på knappen i exakt rätt ögonblick så jag kan fånga precis det ansiktsuttrycket eller det kroppsspråket jag ser med ögonen.
Men... Allt oftare tycker jag mig märka att de jag fotograferar drar sig undan och beter sig annorlunda vid fotograferingstillfällena, såsom fester ock så vidare. Visst kan jag skaffa mig ett teleobjektiv för att på så sätt slippa komma så nära objekten men för mig känns det viktigare att kunna få fotoobjekten att känna sig tillfreds med att jag är där och att kunna släppa loss när jag fotar.
Nästa vecka skall jag åka till Tyskland med jobbet och vill dokumentera resan, men de flesta närvarande tycker att kameror är obehagliga.

Vad jag undrar är följande. Vad har ni för tips vad det gäller att kunna fota utan att människor känner sig olustiga inför situationen? Hur kan man få människor att bete sig "som vanligt" även när jag står med en kamera och en rejäl glugg påsatt? Har ni ideér kring hur man faktiskt kan göra sig lite mer osynlig rent av? Eller går ni fram och säger varför ni fotograferar och frågar om det är okej om man skjuter några bilder?

Tacksam för alla typer av synpunkter och reflektioner.

/Lasse

Låter illavarslande "rejäl glugg" !!
Och stora grejer...

Kanske tala med människorna innan..
(och under tiden så tar man nå'n bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/608221.htm

Eller fota så det inte märks!

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/300774.htm

Eller så man märks..

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/420358.htm

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/420365.htm

Och att trycka i rätt ögonblick..??
Det är svårt!!

 

[cw-op]

Kollade ni in filmen om Ulla Lemberg som gick på 2:an? Hon hade inga problem att få bra bilder på gatan med sin bamsiga Pentax. En timme riktigt bra högkvalitativ tv /åtminstone för fotografer/. (C; JANNE

 

[.Z.]

cw-op skrev:
Kollade ni in filmen om Ulla Lemberg som gick på 2:an? Hon hade inga problem att få bra bilder på gatan med sin bamsiga Pentax. En timme riktigt bra högkvalitativ tv /åtminstone för fotografer/. (C; JANNE

Jodå jag såg den & lade t.o.m. in en tråd om programmet, mycket bra & man känner när man ser sådant hur lite man kan. Ja inte om teknik & sådant då utan om hur bra fotografi ska bedrivas...

Bilden med tanten som styr gräsklipparen med handväskan hängandes på handtaget är bland det bättre jag sett!!! (Moscow 1980)

//Larsa

EDIT: Länk

 

[MattiasL]

Vad gäller utrustningen så spelar det väl en viss roll ändå. Personligen kan jag ha lite svårt att känna mig helt bekväm med stora och nya kameror som ser dyra ut. Av mina kameror är nog min risiga Nikon FA med normalglugg det som funkar bäst för porträtt av okända/ovana människor. Den är liten och signalerar inte alltför välbärgad fotoentusiast, vilket stämmer rätt väl. Men troligen ligger "problemet" mer hos mig än hos andra.

 

[Niclasfoto]

Vilka signaler som kameran ger tror jag inte är det primärt viktiga att ta hänsyn till.

Skit i det och bekymra er över vika signaler vi som människor, individer och fotografer ger.. Det är fär bilderna skapas,

Jag är helt övertygad om att en duktig fotograf skulle kunna använda nästan vilken kamera som helst!

Sätter vi kameran i fokus när vi pratar om att fota människor så lurar vi effektivt oss själva.



Det är samma sak när jag fotar mina fåglar, , , fåglarna och naturen i fokus samt hur jag uppför mig i förhållande till/i motiven.
Kameran,, ja det är bara den sista kanske 1/1250 sekunden det spelar roll!!!

MVH Niclas,

 

[.Z.]

MattiasL skrev:
Men troligen ligger "problemet" mer hos mig än hos andra.

Troligen så är det så, känner likadant & är oerhört feg att fotografera okända människor.

Finns en känd aktiv fotograf idag som kör mellanformat (tror jag) & oftast använder blixt & är ökänd för att köra upp kameran i ansiktet på människor & bränna av...

Man kan ju tycka vad man vill om detta men det funkar ju, än om man hamnar i lite skärmytslingar emellanåt...

//Larsa

 

[.Z.]

Niclasfoto skrev:
Jag är helt övertygad om att en duktig fotograf skulle kunna använda nästan vilken kamera som helst!

Det är jag också...

//Larsa

 

[MattiasL]

Självklart är det så,
men det hindrar ju inte att olika prylar är mer eller mindre lämpade för olika saker. En jättestor och dyr småbildsdigital med telezoom associeras till andra saker än en gammal bladare eller digitalkompakt.
Jag har tagit porträtt som jag själv tycker är bra med väldigt skiftande grejor. På väggen framför mig sitter porträtt tagna med digitalkompakt, rolleicord, analog kompakt, jättestor mellanformatare och olika småbildssystemare. Ingen kvalitetsskillnad som kan härledas till kameraval. Men vägen till porträttet kan vara enklare om man känner sig bekväm med vad prylarna associeras till, särskilt om man har med okända människor att göra.
Jag har svårare att trycka upp en D200 i ansiktet på folk än en Konica Hexar.

 

[martim]

Eller så kan man ju helt strunta i att fråga och attack-fotografera .. det är ofantligt kul! Synd bara att folk inte hinner reagera på bilderna .. man skulle vara två .. en som attackerar och en som fotograferar strax efteråt.

 

[LasseL]

Jo, det är klart att man kan strunta i vad folk tycker och tänker och istället bara skjuta bilder till höger och vänster. Men om det rör sig om bekant a och/eller vänner väcker det ju bara ont blod och foto-objekten drar sig undan. Min erfarenhet är att de aldrig slappnar av då utan istället konstant undviker en i fortsättningen. När man fotar på stan osv. är det ju såklart en annan sak. I mitt fall är det frågan om att fota en sisådär 150 arbetskamrater och då gäller det att vara lite mer finkänslig skulle jag tro. Fast det kanske är jag som är mesig? Hur som helst, vad jag undrar är ju vad som kan fungera om man vill få de där speciella fallen framför objektivet. Det är lite med dem som med Lodjur, alla har sett dom på bild men rätt få har lyckats fota en. Tittar man på ett riktigt bra spontanfotat porträtt ser man ofta att det är känsligheten i ansiktsuttrycken som träder fram, och att få fram detta verkar svårt utan en avslappnad modell...

 

[LasseL]

Ingen mer, puttar på tråden lite till.