Fotografin i ett paradigmenskifte!

[Liax]

Göran, jag vet inte vad jag ska svara faktiskt, men det jag menade var ungefär detta:

Idag produceras den mesta musik med hjälp av datorer. Har den då blivit sämre? Och bryr vi oss om att den görs med datorns hjälp? Eller kan den faktiskt vara bra ändå?

Det ska inte blandas ihop med att det finns dåliga musiker, precis som det finns dåliga fotografer. Eller ska man kalla dom för dåliga hantverkare rakt av? Och som vi vet bådar det för dålig kvalité.

Som du märker konstaterar jag inget, utan ställer snarare en följd med öppna frågor. Jag har nämligen inte svaret. Men jag tror att vägen till målet främs anses som viktigt för den som genomför resan. Dom som väntar vid mållinjen bryr sig nog främst om det dom själva har möjligheten att uppleva.

Men det är som sagt min uppfattning.

/Joakim

 

[berga]

goeran skrev:
Nej Lasse - din fråga är inte irrelevant.

Finns det något sådant som "kvalitet" (den stora fråga Phedrus ställer sig i "Zen och konsten att sköta en motorcykel" - ett litet lästips!) och vad är det i så fall det, och vad händer när man träffar på det - i vilken form man än möter det?????

Ta det försiktigt. Phedrus funderade så mycket på frågan att han hamnade på mentalsjukhus. Detta utan att avslöja något viktigt i boken.

 

[berga]

Jag tror att vårt bildskapande ändras eftersom vi har nya verktyg.

Själva fotograferandet förändras nog mest genom att kostnaden för en extra bild är noll kronor. Det är lätt att ta alternativa exponeringar. Däremot tror jag inte att eftertanken i fotograferandet förändras. Där är de automatiska systemkamerorna den stora "boven". Jag märker skillnad mellan hur jag fotograferar med min helt manuella F1:a utan motor, och familjens EOS600. Det tar tid att ta ett foto med F1:an jmf EOS600. Felprocenten är större med EOS600 eftersom jag lättare glömmer skärpan, samtidigt så hinner jag ta bilder på sonen när han kryper iväg. Antalet bilder som jag är nöjd med är nog lika, frånsett att EOS600 får dubblera som semester och familjebildskamera.

Jag tror att den digitala verkligheten kommmer att öka kraven på ett bra efterarbete. Det finns inte längre någon ursäkt för missar i det arbete. Det är bara att arbete en stund till med bilden i det digitala mörkrummet. Då skriver jag inte om grafisk design utan om att ta fram all information som finns i negativet/positivet för att få en bra bild. Det finns ingen ursäkt för igengrudda skuggor eller utbrända högdager. Inom den icke dokumentära/nyhetsfotogrefin så ställ det redan idag höga krav på bra efterarbete.

När jag läser inlägget blir slutsatsen att den digitala revolutionen blir lite av en motvikt mot den revolution som de automatiska systemkamerorna skapade på 1980-talet. Den digitala revolutionen kräver att vi arbetar mer noggrant med våra bilder. (Intressant, har inte tänkt på det förr!).

 

[fargo]

En tråd där det refereras till Pirsigs "Zen och konsten att sköta en motorcykel" måste jag bara skriva ett inlägg i! (En fantastisk bok, btw.)

Det hävdas ofta i alla möjliga sammanhang (från beskärningsdiskussioner till rent digitala spörsmål) att det endast är slutresultatet som räknas. Jag kan tycka att det känns relevant ibland, men oftast inte.

Jag har ett exempel som jag tror illustrerar det här ganska bra:

Jim Brandenburg gav sig ut i skog och mark under 90 dagar med en (1) exponering att göra per dag. Slutresultatet blev "Chased by the light". Flera av bilderna i boken är långt ifrån perfekta, men ännu fler får en att kippa efter andan.

Vetskapen om att han hade en ruta per dag att fyra av ger ett djup och en dimension åt fotograferandet som, åtminstone inte jag, klarar av att uttrycka i ord. Det här funderar åtminstonde jag över de gånger jag hör/läser om hur många 1000-tals exponeringar det går att bränna av utan att "slösa pengar på film" i digitalerans tidevarv.

Med handen på hjärtat, ni som anser att bara slutresultatet räknas, och som har läst Jims bok:

Är det betydelselöst för er att det är 90 av 90 möjliga exponeringar som återfinns i boken?

 

[Lasse Mellberg]

fargo skrev:
En tråd där det refereras till Pirsigs "Zen och konsten att sköta en motorcykel" måste jag bara skriva ett inlägg i! (En fantastisk bok, btw.)

Det hävdas ofta i alla möjliga sammanhang (från beskärningsdiskussioner till rent digitala spörsmål) att det endast är slutresultatet som räknas. Jag kan tycka att det känns relevant ibland, men oftast inte.

Jag har ett exempel som jag tror illustrerar det här ganska bra:

Jim Brandenburg gav sig ut i skog och mark under 90 dagar med en (1) exponering att göra per dag. Slutresultatet blev "Chased by the light". Flera av bilderna i boken är långt ifrån perfekta, men ännu fler får en att kippa efter andan.



Vetskapen om att han hade en ruta per dag att fyra av ger ett djup och en dimension åt fotograferandet som, åtminstone inte jag, klarar av att uttrycka i ord. Det här funderar åtminstonde jag över de gånger jag hör/läser om hur många 1000-tals exponeringar det går att bränna av utan att "slösa pengar på film" i digitalerans tidevarv.

Med handen på hjärtat, ni som anser att bara slutresultatet räknas, och som har läst Jims bok:

Är det betydelselöst för er att det är 90 av 90 möjliga exponeringar som återfinns i boken?

intresant ska kolla den boken!!En av mina fotograferande vänner tar fantastiska bilder på hundar, jag har varit med honom flera gångwe när han pratat om sina bilder ! Och alltid frågan hur gör du?? Jag väntar säger han och sen att han är finne gör detbara mer eftertänksamare och vackrare,,,

 

[berga]

fargo skrev:
Är det betydelselöst för er att det är 90 av 90 möjliga exponeringar som återfinns i boken?

Ja och nej.

Nej, på samma sätt som man kan häppna över en idrottare som efter en skada kommer snabbt tillbaka och blir sexa i OS. Trots att han/hon var nästan död en månad innan.

Det är en prestation som skall ha respekt, men som idrott är det ointressant.

Ja, kan han inte förmedla problemet i bilderna är det ointressant om han tog 90 bilder eller 90 000 bilder.

Anders, som inte se fotograferandet som en idrott eller sport, utan som ett sätt att kommunicera.

 

[hasse lundberg]

Tänk om fotografin kunde bli lik motorsporten!

Alla vill ha senaste modellen, men på helgen mekar alla fantaster med en gammal bil som är minst 20-30 år gammal.
Där är statusen och intresse lika hög för såväl gammal som ny teknik.

Tänk om fotosidan kunde bli sådan, alla (nåja) gillar senaste nytt, men högaktar och längtar efter att få fotografera med en riktigt gammal klassiker.

 

[mipert]

Långsamheten och eftertänksamheten finns väl kvar även numera?

Igår packade jag ihop efter en studiofotografering. Jag koillade ihop förlängninssladdar och synksladdar, jag tejpade ihop rörsystem som håller upp bakgrundspapper. Blixthuvudena plockades av och sattes i sina lådor. Väskor fylldes med prylar och stängdes med varsam hand.
Objektiven granskades och prylar lades i hyllor.

I morgon kommer jag tanka över filerna till hårddisken, jag kommer skapa ett makro för att neutralisera färgstick och sätta kontrast. jag kommer ha en kopp te i handen och mina gamla slitna byxor på mig.
Jag kommer känna mig eftertänksam och så där nöjd.
Bilderna kommer öppnas och granskas, de dåliga kastas och de bra sparas.

Medan CDn bränns kommer jag fundera över bilderna och bläddra i ”Cyclops” eller ”O´Rio de Janeiro.”

Trots effektivt arbetsflöde kommer jag känna ett lugn och ha en känsla av att det skall bli skönt att gå ut med hund, stativ och digitalkamera för att ta skymningsbilder. Jag kommer gå till planerade platser och se om ljuset är rätt. Är det inte det tar jag ingen bild utan återvänder någon annan gång.

Jag kommer nog klämma på min gamla FE och tycka det är synd att den taktila känslan inte finns hos min D100.
Jag kommer tänka att i morgon kommer jag ta bilder med den kromade kameran, men jag kommer inte göra det. Jag vill inte slösa bort min själ på att stå i labbet.

 

[hasse lundberg]

Instämmer,
Albert Watsons bok är underbar.

 

[fargo]

berga skrev:

Ja, kan han inte förmedla problemet i bilderna är det ointressant om han tog 90 bilder eller 90 000 bilder.

Hmm. Skrev faktiskt först (och suddade sedan) i mitt inlägg att det inte var den fotografiska prestationen per se som avsågs .

Men tydligen skulle jag nog inte suddat.

Det är intressant att du inte tycker att det spelar någon roll om fingret är fastlimmat på avtryckaren eller ej.

 

[Kijana]

Lasse Mellberg skrev:
Nu är plötsligt det fotografiska hantverket en onödigt tidsförbrukande process. Det går snabbare i datorn och det är ju onödigt att ägna tid åt något som går att göra snabbare.
Försvinner nu begreppen Långsamhet-eftertanke- lust-? Vad händer med bildspråket!!!

Känner mig i bland som kusken som satt på sin hästdroska i början på nittonhudra talet och såg de frustande,rykande taxibilarna ta över kunderna.
Undrar vad han sa till hästen???

Tänker själv mycket på Karin Boyes vackra dikt
från 1927
"
I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr. "

har vi förlorat ännu en del av äventyret??

Ja, säkert och det är du ett utmärkt exempel på. Om du hade levererat denna text personligen till alla Fotosidans medlemmar så hade du troligen fått vara med om en del upplevelser. Men nu använde du ju internet istället till synes utan några tveksamheter. Undrar vad postbönderna på 1600-talet hade tänkt om det?

 

[berga]

fargo skrev:
Hmm. Skrev faktiskt först (och suddade sedan) i mitt inlägg att det inte var den fotografiska prestationen per se som avsågs .

Men tydligen skulle jag nog inte suddat.

Det är intressant att du inte tycker att det spelar någon roll om fingret är fastlimmat på avtryckaren eller ej.

Då är vi överens på en punkt. För bilden är det ointressant hur fotografen gjort för att ta den.

Att sedan ta fram omständigheterna kring bilden ser jag mer som ett marknadsföringstrick. Oj, en bild om dagen, va fräckt!! Att sedan bilderna är dåliga, vet inget om Jan Brandensburgs bok så jag recenserar inte de bilderna, har ingen betydelse. De säljer pga något annat.

Detta är en realitet i dagens samhälle både inom musik och bild. Det gäller att marknadsföra sig. Gör du inte det kommer du inte fram. Sedan kvittar det hur stor din talang är. Möjligen blir du berömd efter din död, men det har du ingen nytta av.

 

[Lasse Mellberg]

Är då fotografin bara ännu ett sätt i denna västerländska karusell ett verktyg för att bli bekräftad---?
Finns det en tid för eftertänksamhet eller har vi sålt den ochså till Bill Gates???

 

[jpersson]

Lasse Mellberg skrev:
Är då fotografin bara ännu ett sätt i denna västerländska karusell ett verktyg för att bli bekräftad---?

Det är inte så jag ser det. Jag upplever det ofta som om man förskjuter tonvikten från fotografen till betraktaren.

Se bara på många diskussioner här på Fotosidan; vi läser ofta att processen inte spelar någon roll för betraktaren. Bilden ska stå för sig själv, den ska ha ett snabbt och enkelt budskap. Då blir också fotografen och de fotografiska processerna ointressanta; iallafall så länge de följer devisen ''tid är pengar''.

Värsterländsk karusell förresten... nu när du skriver det.

 

[berga]

jpersson skrev:
Se bara på många diskussioner här på Fotosidan; vi läser ofta att processen inte spelar någon roll för betraktaren. Bilden ska stå för sig själv, den ska ha ett snabbt och enkelt budskap. Då blir också fotografen och de fotografiska processerna ointressanta; iallafall så länge de följer devisen ''tid är pengar''.

Jag tycker att du nedvärderar människor som tittar på fotografier. Vill de ha ett snabbt och enkelt budskap? Är de totalt ointresserade av andra insikter i bilder? Varför kan då Louisianna och Arken i Ishöj ha utställningar av modern fotografi som drar stor publik?

Det värsta vi kan göra är att nedverdera betraktaren. Betarktaren kan se skillnader på bra och dåliga bilder. Betraktaren kan ta tid och försjunka sig in i bilder och reflektera över dem.

Det är detta som är grunden i att sätta betraktaren i centrum. Att sätta fotografen och dennes arbete i centrum är både egoistiskt och föraktfullt mot betraktaren.

Kan vi i vårt samhälle gå från att självförhärliga vårt eget arbete och tänka på dem som skall använda, se på, resultatet så hoppas jag att den Värsterländsk karusellen snurrar fortare.

 

[jpersson]

berga skrev:
Jag tycker att du nedvärderar människor som tittar på fotografier.

Det var inte dem jag syftade på utan på den kommersiella bilden.

 

[adrianulander]

Paradigm

Paradigmskifte heter det faktiskt! =)

Mvh. Adrian, leg. viktigpetter.

 

[berga]

jpersson skrev:
Det var inte dem jag syftade på utan på den kommersiella bilden.

Vilket du likställer med porträttfotografen runt hörnet som tar bilder för att livnära sig, eller fotografen som tar tiotusentals kronor för bilder på gallerier eller reklambilder?

Ingen, utom möjligen gallerifotografen som lever på konstnärsstöd, har råd att förakta betraktaren.

Mode och reklamfotografin är också en av de mest kreativa delarna av fotografikonsten, även om gränsen mot grafiskformgivning mm ligger nära eller är överträden.

 

[fargo]

berga skrev:
Då är vi överens på en punkt. För bilden är det ointressant hur fotografen gjort för att ta den.

?


Att sedan bilderna är dåliga, vet inget om Jan Brandensburgs bok så jag recenserar inte de bilderna, har ingen betydelse.

Nja, viss betydelse har det väl när det var den boken som jag tog upp i mitt inlägg. Eller råder samma logik för det skrivna ordet som för bildbetraktandet?

De säljer pga något annat.

!

Din omvärldsanalys i det sista stycket vet jag inte riktigt om jag tycker är relevant för det vi diskuterar.

 

[berga]

fargo skrev:
?



Din omvärldsanalys i det sista stycket vet jag inte riktigt om jag tycker är relevant för det vi diskuterar.

Den är ytterst relevant. Du hänvisar till en fotograf som du köpt en bok av och som imponerade på dig, inte pga bilderna utan pga att han fotograferat 90 neg på 90 dagar.

För mig är detta mer smart marknadsföring än fotografering. Det vill säga ett sätt att höras och synas och få sina fotoböcker sålda och få AD att ringa.