fotografi i sig.
- Trådstartare ariadne
- Start datum
afrika
Aktiv medlem
Vad jag menade med mitt inlägg är att et inte spelar för roll vem som har tagit kortet och vad som är bakrgrunden till det. Om mna helt plötsligt för "förklara upp" värdet på ett verk så är ju allt bra ju.
Anledningen till att detta stör mig är att jag upplever det så gott som varje dag, man tittar på någonting som i bästa fall är mediokert(inte bara kort) men som efter lång diskussion när "konstnären" får förklara sig "låter bra", man har liksom inga argument mot verket kvar och då ska det vara "bra". Fastän intrycket jag hade från början är kvar, har jag fått bevisat att det "borde" vara bra.
Jag menade alltså inte att racka ner eller säga att bildserier och sånt på något sätt skulle vara dåligt.
Anledningen till att detta stör mig är att jag upplever det så gott som varje dag, man tittar på någonting som i bästa fall är mediokert(inte bara kort) men som efter lång diskussion när "konstnären" får förklara sig "låter bra", man har liksom inga argument mot verket kvar och då ska det vara "bra". Fastän intrycket jag hade från början är kvar, har jag fått bevisat att det "borde" vara bra.
Jag menade alltså inte att racka ner eller säga att bildserier och sånt på något sätt skulle vara dåligt.
LasseL
Aktiv medlem
Visst är det kanske så att alla kan lära sig att skapa konst med palett, duk pensel och hela faderullan. Men att jag skulle lyckas göra detta tycks helt orimligt. Hur mycket jag än skulle vilja (och tro mig jag har försökt) så går det bara inte.
Att fotografisk bild handlar om avbildning och målad konst handlar om själens uttryck och att en fotografisk bild helt saknar värde utan bildtext hör till de mest utbredda fördomarna som finns när man pratar foto. Att det skulle vara på det viset är på alla sätt helt orimligt och det är tragiskt att många fortfarande resonerar på det viset.
Visst håller jag med om att konst är något som berör. I ljuset av detta kan nog de flesta här hålla med om att de många gånger har sett en bild som både berörde, inte hade bildtext och samtidigt på ett eller annat sätt faktiskt skulle kunna klassifieras som ett konstnärligt uttryck.
Visst finns det stora, för att inte säga enorma skillnader mellan foto och måleri.
När det gäller foto finns det en finess som som målaren delvis eller helt saknar i sitt skapande. Fotografen kan med sin kamera helt frysa tiden och därmed göra ett perfekt utsnitt ur verkligheten och därmed också skapa en bild som representerar hela eller stora delar av verkligheten. Med andra ord kan man säga att fotografen har en helt annan möjlighet att frysa tiden och därmed belysa viktiga delar av verkligheten (eller tid och rum för den som hellre vill använda filosofiska termer).
Denna möjlighet finns givetvis också för målaren men han/hon har mycket begränsade möjligheter i jämförelse med fotografen.
Sätter vi dessutom en bildtext (notera nu att text till skillad från det talade språket åtminstone är ett sätt att frysa eller sakta ner det mer flyktiga talspråket) Kan vi lyfta fram sanningen eller om man så vill totalt manipulera den verklighet vi gör anspråk på att representera med bilden.
Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. Nu säger kanske många att detta beror på att konstnären målar från hjärtat och därmed också sysslar med själsliga uttryck till skillnad från fotografen. Ack vad ni bedrar er när ni tänker så. Istället är det metoden för att skapa som blir olika. Det är här inte frågan om att ett "antingen eller läge" utan snarare är både foto och måleri ett konstnärligt uttryck. Dock finns det stora skillnader vilket både konstfotografer och målande konstnärer utnyttjar effektivt. Målare som lyckas skapa målningar som liknar fotografier har hyllats mer än en gång. Och tänk nu efter lite. Hur många gånger har inte ni sett en bild där ni tänkte... "den där bilden var nästan som en tavla/målad bild".
...det faktum att målad konst och fotokonst tycks korsbefrukta varandra är enligt mig ett ypperligt bevis på att båda uttrycken faktiskt är konstnärliga uttryck. Vad som skiljer dessa åt är statusen, inget annat.
Att fotografisk bild handlar om avbildning och målad konst handlar om själens uttryck och att en fotografisk bild helt saknar värde utan bildtext hör till de mest utbredda fördomarna som finns när man pratar foto. Att det skulle vara på det viset är på alla sätt helt orimligt och det är tragiskt att många fortfarande resonerar på det viset.
Visst håller jag med om att konst är något som berör. I ljuset av detta kan nog de flesta här hålla med om att de många gånger har sett en bild som både berörde, inte hade bildtext och samtidigt på ett eller annat sätt faktiskt skulle kunna klassifieras som ett konstnärligt uttryck.
Visst finns det stora, för att inte säga enorma skillnader mellan foto och måleri.
När det gäller foto finns det en finess som som målaren delvis eller helt saknar i sitt skapande. Fotografen kan med sin kamera helt frysa tiden och därmed göra ett perfekt utsnitt ur verkligheten och därmed också skapa en bild som representerar hela eller stora delar av verkligheten. Med andra ord kan man säga att fotografen har en helt annan möjlighet att frysa tiden och därmed belysa viktiga delar av verkligheten (eller tid och rum för den som hellre vill använda filosofiska termer).
Denna möjlighet finns givetvis också för målaren men han/hon har mycket begränsade möjligheter i jämförelse med fotografen.
Sätter vi dessutom en bildtext (notera nu att text till skillad från det talade språket åtminstone är ett sätt att frysa eller sakta ner det mer flyktiga talspråket) Kan vi lyfta fram sanningen eller om man så vill totalt manipulera den verklighet vi gör anspråk på att representera med bilden.
Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. Nu säger kanske många att detta beror på att konstnären målar från hjärtat och därmed också sysslar med själsliga uttryck till skillnad från fotografen. Ack vad ni bedrar er när ni tänker så. Istället är det metoden för att skapa som blir olika. Det är här inte frågan om att ett "antingen eller läge" utan snarare är både foto och måleri ett konstnärligt uttryck. Dock finns det stora skillnader vilket både konstfotografer och målande konstnärer utnyttjar effektivt. Målare som lyckas skapa målningar som liknar fotografier har hyllats mer än en gång. Och tänk nu efter lite. Hur många gånger har inte ni sett en bild där ni tänkte... "den där bilden var nästan som en tavla/målad bild".
...det faktum att målad konst och fotokonst tycks korsbefrukta varandra är enligt mig ett ypperligt bevis på att båda uttrycken faktiskt är konstnärliga uttryck. Vad som skiljer dessa åt är statusen, inget annat.
LasseL
Aktiv medlem
För att citera mig själv... 
"Visst håller jag med om att konst är något som berör".
En om möjligt ännu mer intressant fråga är kanske vad det är som gör att en bild berör? Frågan är gammal som gatan men nog så intressant.
Om det är "det som berör en" som är den gemensamma nämnaren (om någon nu håller med om det) så är kanske just detta något som bör granskas närmare.
Två näst intill identiska bilder kan ju ha den egenheten att den ena berör en oerhört och den andra gör en helt likgiltig i betraktandet. Hur i herrans namn kan detta vara möjligt?
Mvh /Lasse (som inte på något sätt har ambitionen att stjäla din forumtråd Anna)
"Visst håller jag med om att konst är något som berör".
En om möjligt ännu mer intressant fråga är kanske vad det är som gör att en bild berör? Frågan är gammal som gatan men nog så intressant.
Om det är "det som berör en" som är den gemensamma nämnaren (om någon nu håller med om det) så är kanske just detta något som bör granskas närmare.
Två näst intill identiska bilder kan ju ha den egenheten att den ena berör en oerhört och den andra gör en helt likgiltig i betraktandet. Hur i herrans namn kan detta vara möjligt?
Mvh /Lasse (som inte på något sätt har ambitionen att stjäla din forumtråd Anna)
ariadne
Aktiv medlem
"Handlar det inte om att vi ofta förväntar oss att en bild som skapats med fotografisk teknik ska vara "naturligt" avbildande inom vissa ramar ? "
njae, det tror inte jag. tror du inte att det är likadant med måleriet? fast det abstrakta måleriet kanske är mer accepterat än det abstrakta fotograferandet. foto som konst är ju nyare och det tar väl sin tid
njae, det tror inte jag. tror du inte att det är likadant med måleriet? fast det abstrakta måleriet kanske är mer accepterat än det abstrakta fotograferandet. foto som konst är ju nyare och det tar väl sin tid
ariadne
Aktiv medlem
"Vad jag menade med mitt inlägg är att et inte spelar för roll vem som har tagit kortet och vad som är bakrgrunden till det.
Om mna helt plötsligt för "förklara upp" värdet på ett verk så är ju allt bra ju.
Anledningen till att detta stör mig är att jag upplever det så gott som varje dag, man tittar på någonting som i bästa fall är mediokert(inte bara kort) men som efter lång diskussion när "konstnären" får förklara sig "låter bra", man har liksom inga argument mot verket kvar och då ska det vara "bra". Fastän intrycket jag hade från början är kvar, har jag fått bevisat att det "borde" vara bra. "
fast jag tror inte att om verket i sig inte har en egen kraft, ett eget uttryck, så håller det inte snacka ihop ett värde till det. om man gärna pratar om sitt verk så gör man nog det därför att man anser att verket har ett värde. sen kanske inte du tycker det, och det är ju helt okej.
så jag tror snarare att det är så att man pratar kring ett verk därför att man tycker det är bra, än att det skulle vara dåligt ( så att man måste "förklara upp "värdet)
Om mna helt plötsligt för "förklara upp" värdet på ett verk så är ju allt bra ju.
Anledningen till att detta stör mig är att jag upplever det så gott som varje dag, man tittar på någonting som i bästa fall är mediokert(inte bara kort) men som efter lång diskussion när "konstnären" får förklara sig "låter bra", man har liksom inga argument mot verket kvar och då ska det vara "bra". Fastän intrycket jag hade från början är kvar, har jag fått bevisat att det "borde" vara bra. "
fast jag tror inte att om verket i sig inte har en egen kraft, ett eget uttryck, så håller det inte snacka ihop ett värde till det. om man gärna pratar om sitt verk så gör man nog det därför att man anser att verket har ett värde. sen kanske inte du tycker det, och det är ju helt okej.
så jag tror snarare att det är så att man pratar kring ett verk därför att man tycker det är bra, än att det skulle vara dåligt ( så att man måste "förklara upp "värdet)
ariadne
Aktiv medlem
"Visst är det kanske så att alla kan lära sig att skapa konst med palett, duk pensel och hela faderullan. Men att jag skulle lyckas göra detta tycks helt orimligt. Hur mycket jag än skulle vilja (och tro mig jag har försökt) så går det bara inte. "
ne, jag tror dig inte. jag vill tro att om man vill så kan man. ska jag slopa den teorin tycker du? mabye. men vad menar du när du säger att du inte kan? ( inte meningen att låta som en jobbig tänk-nu-positivt- psykolog) men jag är lite nyfiken på vad du menar. blir det inte som du tänkt dig, eller är det inte kul, eller på vilket sätt fungerar det inte? funderar lite på om det är samma sak att det inte fungerar och att det inte blir som man tänkt sig?
"Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. "
intressant grej du tar upp! det känns helt klart mera långsökt att sätta ihop text + måleri än text + fotografi. fast jag förstår inte riktigt din förklaring till varför det är så.
kommer inte på nån alternativ förklaring mer än att jag tror att det är ett längre steg från text till måleri än vad det är mellan text och fotografi. kanske mest en känsla jag har, men av text, fotografi, måleri så är måleri det mest fysiska och text är det minst fysiska och fotografi är nåt mittemellan. så jag tror att det kan varara därför som text och fotografi har lättare att bli kompisar. de har inte så långt att gå.
ne, jag tror dig inte. jag vill tro att om man vill så kan man. ska jag slopa den teorin tycker du? mabye. men vad menar du när du säger att du inte kan? ( inte meningen att låta som en jobbig tänk-nu-positivt- psykolog) men jag är lite nyfiken på vad du menar. blir det inte som du tänkt dig, eller är det inte kul, eller på vilket sätt fungerar det inte? funderar lite på om det är samma sak att det inte fungerar och att det inte blir som man tänkt sig?
"Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. "
intressant grej du tar upp! det känns helt klart mera långsökt att sätta ihop text + måleri än text + fotografi. fast jag förstår inte riktigt din förklaring till varför det är så.
kommer inte på nån alternativ förklaring mer än att jag tror att det är ett längre steg från text till måleri än vad det är mellan text och fotografi. kanske mest en känsla jag har, men av text, fotografi, måleri så är måleri det mest fysiska och text är det minst fysiska och fotografi är nåt mittemellan. så jag tror att det kan varara därför som text och fotografi har lättare att bli kompisar. de har inte så långt att gå.
ariadne
Aktiv medlem
"Två näst intill identiska bilder kan ju ha den egenheten att den ena berör en oerhört och den andra gör en helt likgiltig i betraktandet. Hur i herrans namn kan detta vara möjligt? "
kanske för att en liten liten skillnad kan ha stor stor betydelse. bara en liten svag antydan som inte finns i en annan bild kan göra att vi tolkar den helt annorlunda.
sen tror jag det är väldigt svårt att försöka peka ut något som gör att den ena bilden skiljer sig från det andra. ungefär som att försöka förklara varför man älskar sin partner och inte en annan som faktiskt är väldigt lik både utanpå och inuti. ändå vet man och känner att man älskar sin partner, inte den andra, men varför? inte så lätt att veta.
för jag tror ändå det handlar om helheten. vi säger att vi kan ringa vad det är i en bild som skiljer sig från en annan, men den detaljen påverkar ju också helheten, dvs allt annat i bilden. så skilladen kanske snarare ligger i allt, fast det egentligen bara är en punkt. eftersom den lilla punkten påverkar alla andra punkter. ehum..svarade jag på din fråga?
"Mvh /Lasse (som inte på något sätt har ambitionen att stjäla din forumtråd Anna)
helt säkert? jag tror du är grymmare än du utger dig för att vara.
(not)
kanske för att en liten liten skillnad kan ha stor stor betydelse. bara en liten svag antydan som inte finns i en annan bild kan göra att vi tolkar den helt annorlunda.
sen tror jag det är väldigt svårt att försöka peka ut något som gör att den ena bilden skiljer sig från det andra. ungefär som att försöka förklara varför man älskar sin partner och inte en annan som faktiskt är väldigt lik både utanpå och inuti. ändå vet man och känner att man älskar sin partner, inte den andra, men varför? inte så lätt att veta.
för jag tror ändå det handlar om helheten. vi säger att vi kan ringa vad det är i en bild som skiljer sig från en annan, men den detaljen påverkar ju också helheten, dvs allt annat i bilden. så skilladen kanske snarare ligger i allt, fast det egentligen bara är en punkt. eftersom den lilla punkten påverkar alla andra punkter. ehum..svarade jag på din fråga?
"Mvh /Lasse (som inte på något sätt har ambitionen att stjäla din forumtråd Anna)
helt säkert? jag tror du är grymmare än du utger dig för att vara.
(not)
ariadne
Aktiv medlem
Det jag var uteefter är att de flesta har en relation till fotografiet som något avbildande av verkligheten, Så är inte fallet med måleriet idag men jag drar mig till minnes att man ska ha förutsett måleriets död i och med att fotografiet kom...
okej, förstår hur du menar.
fast jag tror inte att måleriet kommer att dö. visst så har det hänt oerhört mkt och det är inte alls lika utspritt nu, men det blir ju så tråkigt om det bara vore författare och målare(konstnärer) som ansågs ha nåt att säga. konceptkonst kom väl till genom att man blev trött på det, man ville liksom bryta ner konsten, hitta andra vägar, andra verktyg.
jag tror att måleriet är på väg upp igen. det har vatt rätt så tyst om det på senaste så jag tror vi börjar bli sugna på det igen.(?) jag tror att det är är ett för bra verktyg helt enkelt för att dö.
okej, förstår hur du menar.
fast jag tror inte att måleriet kommer att dö. visst så har det hänt oerhört mkt och det är inte alls lika utspritt nu, men det blir ju så tråkigt om det bara vore författare och målare(konstnärer) som ansågs ha nåt att säga. konceptkonst kom väl till genom att man blev trött på det, man ville liksom bryta ner konsten, hitta andra vägar, andra verktyg.
jag tror att måleriet är på väg upp igen. det har vatt rätt så tyst om det på senaste så jag tror vi börjar bli sugna på det igen.(?) jag tror att det är är ett för bra verktyg helt enkelt för att dö.
Wolfgang
Aktiv medlem
Hötorgkonst
Om jag nu efter viss utbildning skulle måla en landskapsbild med en röd sol, ett rådjur i gyllene snittet, en hare till vänster och en ripa i busken, så skulle det med stor säkerhet klassas som hötorgkonst, och chansen att komma in i Konstfack är lika med noll.
Detta kan jag förstå.
Men - om någon fotograferar en landskapsbild utan människor och utan djur, med enkla linjer och avsiktligt med en förgrund utan staket eller stenbumling, då kommer kommentarerna här på fotosidan enl följande:
"Skulle vilja se en fågel eller människor i bilden, typ.
Även solnedgångar i alla dess former anses som acceptabel.
Det verkar som om det inte finns någon hötorgkonst inom fotografin.
Har jag fel?
Om jag nu efter viss utbildning skulle måla en landskapsbild med en röd sol, ett rådjur i gyllene snittet, en hare till vänster och en ripa i busken, så skulle det med stor säkerhet klassas som hötorgkonst, och chansen att komma in i Konstfack är lika med noll.
Detta kan jag förstå.
Men - om någon fotograferar en landskapsbild utan människor och utan djur, med enkla linjer och avsiktligt med en förgrund utan staket eller stenbumling, då kommer kommentarerna här på fotosidan enl följande:
"Skulle vilja se en fågel eller människor i bilden, typ.
Även solnedgångar i alla dess former anses som acceptabel.
Det verkar som om det inte finns någon hötorgkonst inom fotografin.
Har jag fel?
ariadne
Aktiv medlem
wolfgang -
det ligger nog något i att det finns en större brännvid vad gäller målei, vi värderar den väldans olika, medans fotografi- som -fotografi-attityd kanske finns.
är det bra eller dåligt att vi inte värderar fotografi ( om det nu är så generellt) i större skala? alla är ju fria att tycka vad de vill, måste vi då göra klart vad som är ettor, tvåor, treor osv?
det ligger nog något i att det finns en större brännvid vad gäller målei, vi värderar den väldans olika, medans fotografi- som -fotografi-attityd kanske finns.
är det bra eller dåligt att vi inte värderar fotografi ( om det nu är så generellt) i större skala? alla är ju fria att tycka vad de vill, måste vi då göra klart vad som är ettor, tvåor, treor osv?
ariadne
Aktiv medlem
wolfgang -
FAST jag tror nog att det har ändrats där också, inom måleriet. det finns inte de enorma skillnaderna längre(?), vi delar inte upp det lika hysteriskt som förut, det håller på att "brytas ner" ( det begreppet låter så negativt inte menat så men kom inte på något annat. lösas upp kanske) det är liksom inte självklart vad som är kvalite och bra längre.
är det bra eller dåligt? vi är ju fortfarande fria, eller friare förmodligen, att tycka vad vi vill ändå.
FAST jag tror nog att det har ändrats där också, inom måleriet. det finns inte de enorma skillnaderna längre(?), vi delar inte upp det lika hysteriskt som förut, det håller på att "brytas ner" ( det begreppet låter så negativt inte menat så men kom inte på något annat. lösas upp kanske) det är liksom inte självklart vad som är kvalite och bra längre.
är det bra eller dåligt? vi är ju fortfarande fria, eller friare förmodligen, att tycka vad vi vill ändå.
LasseL
Aktiv medlem
Anna
"ne, jag tror dig inte. jag vill tro att om man vill så kan man. ska jag slopa den teorin tycker du? mabye. men vad menar du när du säger att du inte kan? ( inte meningen att låta som en jobbig tänk-nu-positivt- psykolog) men jag är lite nyfiken på vad du menar. blir det inte som du tänkt dig, eller är det inte kul, eller på vilket sätt fungerar det inte? funderar lite på om det är samma sak att det inte fungerar och att det inte blir som man tänkt sig?"
Okej... så här gick det till. När jag gick i skolan hade min lärarinna gått på en kurs där man skall lära vänsterhänta (är vänsterhänt) att skriva. Man skulle hålla handen på ett speciellt sätt. Det misslyckades, och hon följde inte upp detta och jag skriver än idag som en kratta och smutsar ner händerna varenda dag. Kan inte rita ett rakt sträck knappt, vilket givetvis inverkar på hur mitt måleri blir i praktiken. Detta påverkar givetvis också självförtroendet men foto var en väg till ett skapande iallafall. Så för mig är alltså foto ett alternativt sätt att måla.
"Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. "
"intressant grej du tar upp! det känns helt klart mera långsökt att sätta ihop text + måleri än text + fotografi. fast jag förstår inte riktigt din förklaring till varför det är så".
Den fotografiska bilden tar ett en liten stund av verkligheten och gör den till något konstnärligt (inte alltid men ibland). Därför går det också att betona, befästa eller manipulera sanningen och lögn i verkligheten. Det är inte möjligt i samma utsträckning med målad konst.
Faktum är ju att foto har en stor fördel som inte är fast i en tradition på det sätt konsten är. Det är lättare att skapa en bild utan att på samma gång bli klassad som "postmodernistisk" eller något annat fack. Detta problem är väl egentligen exakt samma med litteraturen...Det gäller att passa in i traditionen, annars ses det man gör som något avikande snarare än nyskapande.
"kommer inte på nån alternativ förklaring mer än att jag tror att det är ett längre steg från text till måleri än vad det är mellan text och fotografi. kanske mest en känsla jag har, men av text, fotografi, måleri så är måleri det mest fysiska och text är det minst fysiska och fotografi är nåt mittemellan. så jag tror att det kan varara därför som text och fotografi har lättare att bli kompisar. de har inte så långt att gå".
Det där fattade jag helt enkelt inte. Kan du ta det där en gång till?
"sen tror jag det är väldigt svårt att försöka peka ut något som gör att den ena bilden skiljer sig från det andra. ungefär som att försöka förklara varför man älskar sin partner och inte en annan som faktiskt är väldigt lik både utanpå och inuti. ändå vet man och känner att man älskar sin partner, inte den andra, men varför? inte så lätt att veta".
...otroligt bra förklaring. Så jag har inte sett på saken förut.
Varför jag skall komma och pkpekad? Pluggar till svenknsasaklärare och kna helt neklt inte låta bli ibladn.
Mvh
/Lasse
"ne, jag tror dig inte. jag vill tro att om man vill så kan man. ska jag slopa den teorin tycker du? mabye. men vad menar du när du säger att du inte kan? ( inte meningen att låta som en jobbig tänk-nu-positivt- psykolog) men jag är lite nyfiken på vad du menar. blir det inte som du tänkt dig, eller är det inte kul, eller på vilket sätt fungerar det inte? funderar lite på om det är samma sak att det inte fungerar och att det inte blir som man tänkt sig?"
Okej... så här gick det till. När jag gick i skolan hade min lärarinna gått på en kurs där man skall lära vänsterhänta (är vänsterhänt) att skriva. Man skulle hålla handen på ett speciellt sätt. Det misslyckades, och hon följde inte upp detta och jag skriver än idag som en kratta och smutsar ner händerna varenda dag. Kan inte rita ett rakt sträck knappt, vilket givetvis inverkar på hur mitt måleri blir i praktiken. Detta påverkar givetvis också självförtroendet men foto var en väg till ett skapande iallafall. Så för mig är alltså foto ett alternativt sätt att måla.
"Intressant i sammanhanget är här att det inte skulle te sig speciellt rimligt att använda en bildtext till en målad bild. Varför? Jo, det beror på att den målade bilden inte har samma anspråk på att vara verklig. "
"intressant grej du tar upp! det känns helt klart mera långsökt att sätta ihop text + måleri än text + fotografi. fast jag förstår inte riktigt din förklaring till varför det är så".
Den fotografiska bilden tar ett en liten stund av verkligheten och gör den till något konstnärligt (inte alltid men ibland). Därför går det också att betona, befästa eller manipulera sanningen och lögn i verkligheten. Det är inte möjligt i samma utsträckning med målad konst.
Faktum är ju att foto har en stor fördel som inte är fast i en tradition på det sätt konsten är. Det är lättare att skapa en bild utan att på samma gång bli klassad som "postmodernistisk" eller något annat fack. Detta problem är väl egentligen exakt samma med litteraturen...Det gäller att passa in i traditionen, annars ses det man gör som något avikande snarare än nyskapande.
"kommer inte på nån alternativ förklaring mer än att jag tror att det är ett längre steg från text till måleri än vad det är mellan text och fotografi. kanske mest en känsla jag har, men av text, fotografi, måleri så är måleri det mest fysiska och text är det minst fysiska och fotografi är nåt mittemellan. så jag tror att det kan varara därför som text och fotografi har lättare att bli kompisar. de har inte så långt att gå".
Det där fattade jag helt enkelt inte. Kan du ta det där en gång till?
"sen tror jag det är väldigt svårt att försöka peka ut något som gör att den ena bilden skiljer sig från det andra. ungefär som att försöka förklara varför man älskar sin partner och inte en annan som faktiskt är väldigt lik både utanpå och inuti. ändå vet man och känner att man älskar sin partner, inte den andra, men varför? inte så lätt att veta".
...otroligt bra förklaring. Så jag har inte sett på saken förut.
Varför jag skall komma och pkpekad? Pluggar till svenknsasaklärare och kna helt neklt inte låta bli ibladn.
Mvh
/Lasse
Senast ändrad:
ariadne
Aktiv medlem
"Okej... så här gick det till. När jag gick i skolan hade min lärarinna gått på en kurs där man skall lära vänsterhänta (är vänsterhänt) att skriva. Man skulle hålla handen på ett speciellt sätt. Det misslyckades, och hon följde inte upp detta och jag skriver än idag som en kratta och smutsar ner händerna varenda dag. Kan inte rita ett rakt sträck knappt, vilket givetvis inverkar på hur mitt måleri blir i praktiken. Detta påverkar givetvis också självförtroendet men foto var en väg till ett skapande iallafall. Så för mig är alltså foto ett alternativt sätt att måla."
okej. jag har själv funderat kring det, jag och måleriet har inte kommit så bra överens. och för min del så tänker jag att inte att det i första hand beror på att jag inte kan måla ( menar vad är det?) utan mer att jag och måleri inte är lika bra kompisar som jag och foto. vi förstår varann jag och fotografi. men vi jobbar på det, jag och ,måleriet, men det blir många missförstånd. det är väl därför jag fortsätter envisas också. kan vara eggande med motstånd!i måttliga mängder alltså.
"Den fotografiska bilden tar ett en liten stund av verkligheten och gör den till något konstnärligt (inte alltid men ibland). Därför går det också att betona, befästa eller manipulera sanningen och lögn i verkligheten. Det är inte möjligt i samma utsträckning med målad konst.
Faktum är ju att foto har en stor fördel som inte är fast i en tradition på det sätt konsten är. Det är lättare att skapa en bild utan att på samma gång bli klassad som "postmodernistisk" eller något annat fack. Detta problem är väl egentligen exakt samma med litteraturen...Det gäller att passa in i traditionen, annars ses det man gör som något avikande snarare än nyskapande. "
jag hajjar fortfarande inte. om du ursäktar så tar jag ett annat spår så länge. alltså jag kan tänka mig som förklaring till att text och fotografi ofta samspelar är att fotografi INTE alltid används för konstnärlig ambition. det används i tidningar, som dokumentärt material och en massa annat. måleri har alltid ambitionen att vara konstnärlig. sen behöver man inte hålla med om det , att det är konstnärligt, men det är en annan femma.
"Det där fattade jag helt enkelt inte. Kan du ta det där en gång till? "
japp. alltså, måleri är väldigt fysiskt. ett fotografi är också fysiskt, du kan känna på det men det har alltid en platt yta. ( fysiskt platt)
text är...inte så fysiskt. det handlar ju mest om att överföra ord till vår hjärna, som koder, text är inte så mkt i sig själv. som fysiskt grej liksom. om jag tex blandar bokstäver hur som helst ( som jag ju gör ibland när jag stavar fel) så är texten rätt värdelös som text. text bygger liksom på att man använder den rätt. det gör inte måleri. jag kan blanda färger hur fan jag vill. så för mig så är det ett kortare steg mellan text och fotografi än mellan text och måleri.
blev det klarare? för mig blev det rörigare
okej. jag har själv funderat kring det, jag och måleriet har inte kommit så bra överens. och för min del så tänker jag att inte att det i första hand beror på att jag inte kan måla ( menar vad är det?) utan mer att jag och måleri inte är lika bra kompisar som jag och foto. vi förstår varann jag och fotografi. men vi jobbar på det, jag och ,måleriet, men det blir många missförstånd. det är väl därför jag fortsätter envisas också. kan vara eggande med motstånd!i måttliga mängder alltså.
"Den fotografiska bilden tar ett en liten stund av verkligheten och gör den till något konstnärligt (inte alltid men ibland). Därför går det också att betona, befästa eller manipulera sanningen och lögn i verkligheten. Det är inte möjligt i samma utsträckning med målad konst.
Faktum är ju att foto har en stor fördel som inte är fast i en tradition på det sätt konsten är. Det är lättare att skapa en bild utan att på samma gång bli klassad som "postmodernistisk" eller något annat fack. Detta problem är väl egentligen exakt samma med litteraturen...Det gäller att passa in i traditionen, annars ses det man gör som något avikande snarare än nyskapande. "
jag hajjar fortfarande inte. om du ursäktar så tar jag ett annat spår så länge. alltså jag kan tänka mig som förklaring till att text och fotografi ofta samspelar är att fotografi INTE alltid används för konstnärlig ambition. det används i tidningar, som dokumentärt material och en massa annat. måleri har alltid ambitionen att vara konstnärlig. sen behöver man inte hålla med om det , att det är konstnärligt, men det är en annan femma.
"Det där fattade jag helt enkelt inte. Kan du ta det där en gång till? "
japp. alltså, måleri är väldigt fysiskt. ett fotografi är också fysiskt, du kan känna på det men det har alltid en platt yta. ( fysiskt platt)
text är...inte så fysiskt. det handlar ju mest om att överföra ord till vår hjärna, som koder, text är inte så mkt i sig själv. som fysiskt grej liksom. om jag tex blandar bokstäver hur som helst ( som jag ju gör ibland när jag stavar fel
) så är texten rätt värdelös som text. text bygger liksom på att man använder den rätt. det gör inte måleri. jag kan blanda färger hur fan jag vill. så för mig så är det ett kortare steg mellan text och fotografi än mellan text och måleri. blev det klarare? för mig blev det rörigare
