fotografi i sig.

[ariadne]

"Sedan är jag övertygad om att den som kan måleriets konsthistoria har lättare att ta bra fotografier, för det handlar om komposition i båda fallen. "

jo, mina lärare tjatar om det, men jag vete fan alltså. de säger att kan du inte teckna kan du inte fotografera. njae...jag håller nog inte med om det. att fotografera kan vara väldigt likt teckning och måleri på vissa punkter men jag tror man kan "teckna och måla" direkt med kameran.
för egen del så har jag lärt mig komposition av fotograferingen och fört över det till måleriet, inte tvärtom.

 

[Erik Schalin]

Det är ingen skillnad i kompositionsregler för foto eller måleri.
Det handlar om att slå an på strängar som berör i båda fallen.

 

[berga]

Det kan inte handla om teknikens tillgänglighet. En penna är nog den mest tillgängliga tekniken och alla, i Sverige, kan skriva.

Möjligen handlar det om att vi beundrar hantverksskicklighet. Att måla en tavla kräver inte bara att tekniken sitter i huvudet, utan att den går ut i handen. Detta skiljer teckninar och målerier från foto och skriven text.

Det finns många målningar som finns i hemmen som fungerar på samma sätt som fotoplanscher. I bästa fall vackra dekorationer av ett sentimentalt landskap, men inget budskap, inget att säga. Troligen är det så att dessa bilder är enklare att producera med foto än med måleri och att fotot allt mer slår ut hötorgskonsten. Det blir också lättare att byta ut dessa tråckiga bilder när vi blir trötta på dem.
Detta skall i så fall höjt statusen på måleri och sänkt statusen på foto.

 

[berga]

Tänkte på en sak till.

Adam Smiths vatten och diamant pradox. Alla behöver vatten men få behöver diamanter. Ändå är diamanter mer värda än vatten. Varför? Jo, det finns gott om vatten men få diamanter.

På samma sätt är det med målerie och foto. En tavla är ett orginal som i sig inte går att reproducera. Iden med foto är att reproducera orginalet, negativet, diat eller filen. Då kan vi inte värdera de lika högt eftersom det finns många exemplar av samma bild.

 

[lotelo]

ariadne skrev:
alla fotografier behöver inte ha en djup tanke bakom sig, men jag tror oftare vi angriper fotografier som inte har nån tanke bakom än en målning. därför att det är ju en målning, och det räcker. typ.
det har ett värde i sig, endast genom att vara en målning.

Jag skulle vilja tro att det behöver finnas en känsla bakom både ett fotografi och en målning (när det handlar om konst). Bytte ordet tanke mot känsla eftersom jag kopplar ihop tanken med att få fram en känsla snarare än med motiv och teknik.

Jag tycker inte att en målning kan ha ett värde i sig själv men du gav mig en liten tankeställare. Det är ju faktiskt oftare man angriper fotografier än målningar. Kanske det kan bero på att de flesta målningar som visas är gjorda av "stolta konstnärer" och ofta har det funnits en tanke då de lagt ner sin tid i bilden? Därmed inte sagt att allt är bra. Fotografier är vi bortskämda med att se i alla dess former, allt från snapshots till genomtänkta välplanerade bilder. Jag går med på att fotografi kan vara "lätt" att framställa men det kan också vara svårt. Kanske handlar det lite om att vi är bortskämda med för mycket fotografier överallt helt enkelt?

 

[tullmejs]

Här har sagts en hel del klokt. Jag ska bara tillägga att fotografi används utan konstnärlig ambition i mycket hög utsträckning; minnesbilder och produktbilder framför allt. Måleri används inte (längre) på detta vis, och är strängt taget alltid konstnärligt syftande. En målning är på så vis alltid ett konstverk, åtminstone om man frågar målaren... ett fotografi är faktiskt oftast inte det, även om man frågar fotografen.

Skillnaden mellan en konstnärlig fotografisk bild och en annan är inte uppenbar.

 

[lotelo]

ariadne skrev:
jo, mina lärare tjatar om det, men jag vete fan alltså. de säger att kan du inte teckna kan du inte fotografera. njae...jag håller nog inte med om det. att fotografera kan vara väldigt likt teckning och måleri på vissa punkter men jag tror man kan "teckna och måla" direkt med kameran.
för egen del så har jag lärt mig komposition av fotograferingen och fört över det till måleriet, inte tvärtom.

Det har man hört många gånger ja Själv trodde jag inte att jag kunde fotografera, jag har alltid varit intresserad av bild men var säker på att det enda jag kunde var att måla ända fram tills i fjol. Tänk vad jag avundats alla som kunde fotografera och det gör jag fortfarande. I alla fall så skaffade jag ju en kamera i maj 2002 och tror också att jag åtminstone vad gäller komposition och även ljussättning haft väldigt mycket nytta av att ha målat. Fast jag tror ju också att fotografer som börjar måla kan ha samma nytta av att ha fotograferat tidigare. Kanske det är färre som går från foto till måleri än tvärtom bara?

 

[Wolfgang]

Svar till Anna

Egentliga har Du rätt att nuet är viktigt. Men så fungerar det inte i verkligenheten. Den målade konsten fungerar även som penningplacering (i hopp att den blir ännu dyrare om några år), och en dyr tavla fungerar också som statussymbol som essutom ökar i pris när konstnären inte är i livet längre. Samma gåller för fotografiet. Bilder av kända fotografer som inte lever längre har höga priser, och då vill väl ingen att fotot bleknar efter 20 år. Dessutom tillkommer också ett historisk värde om tavlan/fotot är i fint skick.

 

[Wolfgang]

Ett exempel från levande livet

26 medlemmar i Fotografiska Föreningen i Malmö har bidragit med svart-vita bilder till en fotobok om Malmö. Bilderna trycktes i duplextryck svagt sepiatonade.
Ett kanonttryck, ej turistbilder.
1. Böckerna såldes relativ bra i bokaffärer och uppskattades (hörsägen) av folk med konstintresse.
2. Böckerna uppskattades inte alls av "gemene man" och inte heller av turister på grund av att bilderna inte var i färg och täckte inte Malmö på samma sätt som vykort gör.
3. Böckerna gick inte sälja till kunderna i fotoaffär och till fotoföreningens medlemmar som inte själv var representerade med en bild. Jag misstänker att man tänkte som så: det där gör jag själv bättre".

Hur många kan måla ett porträtt, för resten? Men alla kan fotografera ett, mer eller mindre bra, förstås.

 

[LasseL]

När genene man tänker på fotografi tänker han/hon genast på den direkta funktionen med foto nämligen att dokumentera. Med måleri och konst är det en helt annan femma. Här tänker man genast i termer av konst. För det andra finns det är en stor skillnad vad det gäller skicklighet. En fotograf behöver inte vara skicklig på att fotografera men en konstnär behöver åtminstone kunna dra raka penseldrag. Många människor, liksom jag anser att de inte har någonsomhest talang vad det gäller måleri. Därför hamnar nog målande konstnären i en särställning vilket fotografen inte automatiskt gör. Han hamnar i konstfacket först när han jämförs eller jämför sig själv med en målare. Det är det stora skillnaden. Vad det gäller status hoppas jag att det blir en förändring då foto i lika stor utsträckning har samma möjligheter och samma potensial att skapa konst. Att avbilda verkligheten är i många stycken det fotografer ägnar sig åt. Det samma gäller många konstnären fast inte alls på samma sätt. Här finns ju givetvis en skillnad mellan foto och måleri. Dock finns det ju allt fler "fotokonstnären" som verkligen utnyttjar tekniken för att skapa konstnärliga bilder som ibland t o m. utkonkurrerar den målade bilden.
De konstlärare som yttrar sig om att man måste kunna måla för att kunna fotografera har helt fel. Min erfarenhet är den diametralt motsatta och dessutom började jag med foto just av anledningen att jag inte kan skapa med pensel på duk.
Den största vinsten med den fotograferade bilden i jämförelse med den målade är just tiden. Att skapa samtidsbild/konst med foto öppnar otroliga möjligheter som målad bild helt eller delvis saknar. I samma mening innebär också detta att den fotograferade bilden också har stora möjligheter att skapa tidlösa bilder. Gör vi en bild som blandar tidsepoker får vi en effekt, gör vi en bild i nutid som har t ex. 1920:tals drag får vi en annan bild.
Tid är alltså en viktig aspekt i den fotograferade bilden som många, för att inte säga alla fotografer utnyttjar till max. Ett populärt sätt att använda tid är t ex sepia. Här kan man skapa en samtida bild som har; antingen moderna drag eller väldigt gammalmodiga drag.

Här är t ex. ett försök till att skapa en bild där tidsaspekten i bilden får en mängd olika dimensioner på en och samma gång.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=37784

Idag så jag fotoutställningen på Hasselblad Center i Göteborg. Där såg jag en fotoserie med bröllopsfoto, samma kvinna men olika män på alla bilderna. Personligen tyckte jag att bilden var spännande på många sätt. Dessutom är jag väldigt tveksam till att jag hade haft samma uppfattning om det rörde sig om målade bilder.



Mvh

/Lasse

 

[LasseL]

Va! tog den här intressanta tråden slut nu? Typiskt nu när jag har skrivit en massa...

 

[Wolfgang]

Lasse, Du har beskrivit det hela mycket bra.
Vad kan man säga mera?

 

[Graal]

Måleri, skulptur, foto etc. är tekniker som kan utnyttjas för att göra bilder eller skulpturer. De bilder som görs med de olika teknikerna blir inte automatiskt konst. Konst är när någonting görs bra, oavsett teknik men vad som är bra är givetvis inte något som går att definiera i en handvändning. Men upplever man att känslan (svårt att definiera i ord) saknas i bilden, oavsett stil eller typ av bild, fotografi mm så tycker i alla fall jag att man kan ifrågasätta konstnärligheten i bilden. Eftersom det finns så mycket fotografier som inte har den här känslan och så mycket fotografer som inte har ambitionen att framställa något som kan definieras som konst så har den allmäna inställningen till fotografi blivit att det inte är konst. En bra fotografisk bild med känsla kan dock, enligt min mening, vara både svårare att åstadkomma och kräva mera tid än t.ex en bra målning. Bra fotografi är konst likaväl som bra måleri.

 

[ariadne]

"Det är lätt att fotografera, faktiskt.
Att få en igenkänningsbar avbild av familjen med kamera är faktiskt ingen konst med kameran.
Däremot med penna och papper, krävs en viss skolning oc talang."

absolut. när jag skrev inlägget tänkte jag inte främst på en målning som är fotografisk ( alltså måleri som strävar efter att vara så verklighetstrogen som möjligt) men visst har nog värderingen med detta att göra, svårhetsgraden.

lite intressant att fundera kring ordet värde också. vi säger att jag värderar en målning högre än ett fotografi. kan jag göra så och samtidigt tycka bättre om fotografiet? eller är det en motsättning?

 

[Wolfgang]

Javisst "Graalen", men ...

vad är nu "känsla".
Den måste ju vara olika för olika människor, beroende på hur man ser/tolkar bilden.
Hur kommer konstbegreppet då in?
När jag visar fjällbilder för folk som har vandrat fjällen får jag positiva reaktioner, men folk som inte har varit i fjällen kan inte ser bilderna med samma sorts intresse.
Jag har märkt att personer är intresserade av fotografiska bilder om de kan identifiera sig med fotografierna på något sätt, d v s att man tycker om natur (naturbilder), eller är samhällsintresserad (sociala reportage) eller känner igen miljön i fotot (dokumentära bilder från hemorten).
Däremot kan personer bli helt lyriska, när de ser non-figurativa målningar eller ett foto av plastmuggar i motljus vid sidan om en vit gardin.
Det svårt att definiera vad som är konst, eller rättare sagt, vi har olika uppfattningar om det.

 

[ariadne]

"Tänkte på en sak till.

Adam Smiths vatten och diamant pradox. Alla behöver vatten men få behöver diamanter. Ändå är diamanter mer värda än vatten. Varför? Jo, det finns gott om vatten men få diamanter. "


intressant det där. varför är det så, att det är en del av aspekten, hur sällsynt det är? vad har det med värde att göra egentligen? hur kan det vara ett värde i sig att vara sällsynt? det har ju ingenting med föremålets egenskaper att göra.
om nu inte sällsynt är en egenskap...men det är det väl knappast?

 

[ariadne]

"Jag skulle vilja tro att det behöver finnas en känsla bakom både ett fotografi och en målning (när det handlar om konst). "


det beror ju på lite också vad man menar med "känsla/tanke" bakom. jag kan måla på utan någon särskild tanke bakom det jag gör, och ändå väcka känslor hos andra genom det jag gör. och jag kan tänka som fan och sen försöka nå ut med det genom det jag målar men inte alls nå ut.

det finns en tjej på skolan som målar mycket och jag har alltid tyckt mkt om hennes målningar. de kan föreställa precis vad som helst, spelar ingen roll, för mig räcker själva upplevelsen av färger och former som spelar mot varandra. de har en enorm kraft. kan känna att fotografier är lite plattare, men jag vet inte det behöver säkert inte vara så.

 

[ariadne]

"Hur många kan måla ett porträtt, för resten? "


alla , mer eller mindre bra. men grejen är att alla inte gör det. vi använder kameror i högre utsträckning. vilket är förståeligt tycker jag

 

[janc]

Mycket intressant har sagts i denna tråd och det finns ingen anledning till upprepning.

Det som slog mig är att måleriet, om jag inte minns fel, sågs som en "nyttoprodukt" som utfördes på beställning fram till långt in på 1700 talet. Tavlorna skapades i en verkstad och signerades sällan av konstnären som individuellt verk. Det var först då man i Paris satte upp en konsthandel där det såldes målningar som konstnären skapat "efter eget huvud" d.v.s utan beställare. Idag förutsätts det att en målning är skapad utifrån vad konstnären själv känner är viktigt att skapa.

Kan detta säga oss något om synen på fotografi som konst ?

 

[Graal]

Wolfgang skrev:
"När jag visar fjällbilder för folk som har vandrat fjällen får jag positiva reaktioner, men folk som inte har varit i fjällen kan inte ser bilderna med samma sorts intresse."

Det är nog skillnad på känsla och intresse. Visar du en fjällbild för någon som inte vandrat i fjällen eller har intresse för för desamma och denne får en positiv reaktion, då har du kanske lyckats återge "känslan" och skapat konst?

Vidare skrev Volfgang: "Jag har märkt att personer är intresserade av fotografiska bilder om de kan identifiera sig med fotografierna på något sätt, d v s att man tycker om natur (naturbilder), eller är samhällsintresserad (sociala reportage) eller känner igen miljön i fotot (dokumentära bilder från hemorten)."

Jag är själv naturintresserad och engagerad i den lokala naturskyddsföreningen. Däremot är jag inte automatiskt intresserad av alla naturbilder. Mycket av dagens erkända naturfotografi tycker jag saknar det jag kallar känsla. De naturbilder som fångar mitt intresse är just de som jag tycker innehåller denna ingrediens. Men det är svårt att i ord beskriva sådana här saker. Jag är också samhällsintresserad och har varit politiskt engagerad men däremot är jag inte särskilt intresserad av sociala reportagebilder. Däremot har jag inga problem med att ta till mig sociala reportagebilder om de är skickligt utförda och innehåller känsla.

Ännu ett citat från Volfgang: "Däremot kan personer bli helt lyriska, när de ser non-figurativa målningar eller ett foto av plastmuggar i motljus vid sidan om en vit gardin."

Då har fotografen/målaren säkert lyckats komponera bilden eller återge ljuset, färgerna, formerna etc. på ett sätt som tilltalar dem känslomässigt. Nonfigurativa målningar eller fotografier är inte automatiskt konst. De måste ha något extra som ger den känslomässiga upplevelsen.

Men det krävs träning och en del erfarenhet för att kunna ta till sig en nonfigurativ bild eller att se skillnaden mellan bra och dåliga bilder överhuvudtaget. Jag måste själv erkänna att det tog tid för mig att ta till mig "icke föreställande" målningar. Numera tycker jag däremot att det finns mycket skickliga konstnärer som gör fantastiska "nonfigurativa" målningar som av de flesta skulle betraktas som ointressanta eller skräpigt kludd men som, om man ger sig tid, kan ge upplevelser och associationer man aldrig skulle drömma om att få vid en snabb betraktelse. En del konst/fotografi kräver tid helt enkelt. Jag tror att man till en viss del måste "lära sig" att se på och bedöma bilder. Det är så lätt att avfärda det man inte själv ser någonting i som skräp eller strunt. Givetvis spelar smak in men den får man försöka bortse ifrån när man bedömer bilder. På samma sätt som det finns bra och dålig dansbandsmusik så finns det dom som tycker bra eller illa om dansbandsmusik som företeelse. Tycker man illa om dansbandsmusik så är naturligtvis inte all dansbandsmusik dålig för det.

Hälsn, Nils.

Ps.Ursäkta att jag inte svarade direkt. Jag har varit ute i skogen och sprungit en runda emellan.Ds