Principiellt kan ingen hindra dig att fotografera i en park - Men jag kan, som du själv skriver, förstå folk.
Samtidigt anser jag att det hela har gått lite för långt, folk generaliserar alldeles för lätt. Min hustru som är föreståndare på ett dagis hade ett barn som skulle eventuellt börja på dagiset. Oroliga morföräldrar besökte dagiset, som har en manlig anställd, och relativt omedelbart fick min fru frågan om dom hade några anställda som var pedofiler!
Detta är ett exempel på ett extremfall, men samtidigt relativt talande för någonting annat:
En man i en miljö där han inte förväntas vara = skumma avsikter.
Detta är en ganska obehaglig diskriminering som jag inte riktigt kan förlika mig med. Jag misstänker att du har råkat ut för samma sak:
Man med kamera i park = skumma avikter
Jag anser dock att är man en seriös fotograf, så har man en skyldighet att visa att man är seriös. Det är egentligen inte så svårt.
- Jag lämnar alltid visitkort så att föräldrar kan nå mig.
- Jag erbjuder dom bilder som dom kan godkänna via mail.
- Jag visar tidigare bilder jag tagit.
För mig finns det ingen anledning att "kriga" för de rättigheter man har som fotograf. Det är ett krig man inte kan vinna. Det är bättre att visa att man tar sitt ansvar och sin yrkesroll på ett seriöst sätt och bjuda in människor till dialog och möjlighet att påverka.
Det är lättare att förändra stereotypa uppfattningar i en relation än genom konflikt.
