Annons

Förbjudet att fotografera lekande barn på allmän plats?

Produkter
(logga in för att koppla)
Händer mig ofta. "Varför fotograferar du mig? "

"Det är för reklam men jag använder lång slutartid så du går inte att känna igen om du hamnade i bilden."

Eller "Det gjorde jag inte, kolla själv" och så visar jag senaste bilderna på displayen även om jag inte gillar att andra kollar mina bilder.

Eller "Så här blev den. Vill du att jag raderar den? Det är redaktionellt så bilden hamnar med lite tur i någon tidning".

Eller "Jag fotar gatufoto. Vill du att jag ta bort den, jag tyckte den blev väldigt bra? Tänkte lägga upp den på fotosidan".

Det var länge sedan någon bild blev raderad. Det skadar inte att dela ut visitkort.

Har slutat hävda min rätt, det är jobbigt och stressande för alla inblandade.
 
Har slutat hävda min rätt, det är jobbigt och stressande för alla inblandade.

Håller med. Det är ju bättre om alla går iväg nöjda. Det gynnar alla fotografer i längden.

Jag brukar också säga saker som "Jag kunde inte låta bli att ta en bild av dig" osv. Men ofta räcker det med ett leende som tack.
 
Och jag skulle plåta en kommunal tjänsteman vid en skola. Ut kom rektorn och undrade varför jag plåtade en 15-årig mopedkille iförd integralhjälm som råkade köra förbi ...

Jag har också gjort en liknande erfarenhet utanför en skola. Jag är ju själv gammal adjunkt även om det är snart 3 decennier sedan jag arbetade i skolan och väldigt mycket har hänt sedan dess. Det har skett en enorm svängning i uppfattningen om det lämpliga i att fotografera på exv. skolgårdar och speciellt om barn finns där och skälet är att det i många skolor finns elever med skyddad indentitet. De flyr från hedersbrott eller galna män som kanske hotat kvinnor och barn i tidigare sammanhang.

Tyvärr har det ofta välorganiserade pedofilintresset (Internet fanns ju inte när jag arbetade i skolan) vänt upp och ned på mycket av den öppenhet och sorglöshet vi levde i tidigare. På toppen av det finns krimminella nätverk som MC-buset som hotar antagonisters familjer och det politiska våldet som exv. drabbat judiska barn i judiska skolor. Sedan finns ju även de övergrepp som sker av kommersiella skäl där kändisar och kändisbarn förevigas mot sin vilja.

Så jag tror faktiskt inte man kommer runt att börja i den änden. Skolorna är mer på tå idag och de är det tyvärr med en viss nödvändighet. Det är en helt annan värld även i skolan än det var för 30-40 år sedan och det är det ute i stora vida världen också. Det var mycket lättare på denna tid att röra sig ute bland folk och fotografera, både i Sverige och utomlands. Jag tycker att det är svårt idag att ta den typen av bilder jag tog som backpacker på 70- och 80-talen. Därför tycker jag faktiskt att jag var en bättre fotograf då än idag trots all modern utrustning.

Till en del får även fotografer ta på sig en del av ansvaret. Det finns ett skäl till att fotografer och journalister oftast hamnar i botten när det gäller mätningar av hur allmänheten ser på dessa yrken och dess utövare. Rimligen är det till stor del ett resultat av att många tycker att fotografer är påträngande och burdusa (ofta män) utan hyfs och taktkänsla. Det avspeglar sig i nedsättande epitet som murvlar och hyenor m.m.

Sedan tror jag definitivt att det finns en annan faktor och det är vilken utrustning man har. Mobilkameror finns överallt och verkar störa folk väldigt mycket mindre än någon som kommer med en stor och blaffig proffskamera med vita teleobjektiv. Så ibland undrar jag varför Canon och även Sony valt att vitmåla stora telen. Nikon har en klar fördel här om ni frågar mig i alla fall och detta säger jag trotsa att jag aldrig ägt en Nikonkamera. Mycket smartare med mindre "stealth"-utrustning.

Föräldrar och skolledning har blivit tuffare idag och har börjar säga ifrån även i Sverige där folk normalt är klart mycket mer mesiga än på många andra ställen jag varit. I Sverige säger många fotografer med hög svansföring: "Jag tar väl vilka bilder jag vill och var jag vill för det ska ni fullständigt skita i", och det kan man kosta på sin här. På många andra ställen blir folk som inte är väldigt försiktiga både misshandlade och i skrämmande många fall numera dödade. Att få sin utrustning sönderslagen eller stenar kastade efter sig kan snarast i det fallet betraktas som en hyfsat balanserad reaktion från omgivningen. Så i grunden handlar det om kultur och maktförhållanden. En del begår det en del uppfatar som övergrepp med sitt fotande för att de kan i Sverige men på andra ställen skulle man inte drömma om att göra samma sak för att det skulle vara väldigt mycket mer obehagligt.
 
Senast ändrad:
Den ljusa färgen på Canons objektiv har, eller hade åtminstone från början, en rent teknisk orsak. Vita objektiv påverkas inte lika mycket av solvärmen. Därmed ändras måtten i mindre grad, varvid bildkvalitén inte varierar så mycket. Speciellt de fluoritlinser som ofta sitter i Canons längre L-objektiv påverkas en hel del av värme.

Sen har det ju blivit en grej att ha just vita objektiv. "Alla" som vet något om fotografering vet att det är ett högpresterande Canonobjektiv. Något som även vissa andra fabrikat numera surfar på.

Slut på denna tekniska utvikning från ämnet.
 
Så ibland undrar jag varför Canon och även Sony valt att vitmåla stora telen. Nikon har en klar fördel här om ni frågar mig i alla fall och detta säger jag trotsa att jag aldrig ägt en Nikonkamera. Mycket smartare med mindre "stealth"-utrustning.
Lite OT men Nikon har också haft följande objektiv i vittgrått: AF-S 28-70 f/2.8, AF-S 80-200 f/2.8, AF-S 300mm f/4, AF-S 200 f/2 VR, AF-S 300mm f/2.8 och AF-S 70-200 f/8. De blev nog inte så populära bland Nikon-folket som valde den svarta varianten i första hand. :)
 
Lite OT men Nikon har också haft följande objektiv i vittgrått: AF-S 28-70 f/2.8, AF-S 80-200 f/2.8, AF-S 300mm f/4, AF-S 200 f/2 VR, AF-S 300mm f/2.8 och AF-S 70-200 f/8. De blev nog inte så populära bland Nikon-folket som valde den svarta varianten i första hand. :)

Även Olympus, Sony, Minolta, Hasselblad, Leica, Pentax, Mamiya med flera har haft ljusa gluggar i vitt eller grått.
 
Den i mitt tycke intressantaste delen i diskussionen är frågan om det pågår en förskjutning i rättsläget vad gäller fotografering på allmän plats, alternativt en tydligt ändrad uppfattning hos allmänheten om vad som är acceptabelt. Det senare leder ju för eller senare till en ändring av rättsläget, antingen genom praxisutveckling eller genom lagändring, typ Ungerns förbud mot fotografering utan samtycke. Froderbergs berättelse från Kivik är väldigt intressant och samtidigt beklaglig tycker jag eftersom det rör sig om personer som genom yrket borde veta bättre om lagens innehåll.

Det är just detta som jag funderar mycket på och är intresserad av att diskutera. På min arbetsplats diskuterade vi artiklarna vart efter de publicerades. Vi är en arbetsgrupp som dagligen arbetar utifrån och med olika lagstiftningar. Vi för ständiga diskussioner i vårt arbete att vi inte får hamna i fällan där moral eller allmänt tyckande avgör, utan utgångspunkten måste vara lagstiftningen och det innehåll som finns i propositionerna bakom de slutliga lagtexterna. Så det finns en god vana att hantera lag kontra värderingar. Men vi hade en minst sagt livlig diskussion kring den första artikeln och det var i stort sett bara jag som hela tiden försökte framföra att man måste skilja på moral/värderingar kontra vad lagen säger. Dag två när den andra artikeln publicerades, var det inte längre något snack om att det kan vara tillåtet att fotografera på allmän plats beroende på hur fotografen uppför sig, utan det blev mer ett konstaterande att barn inte ska fotograferas, så de så! Främlingar ska hålla avstånd och definitivt inte fotografera!
Det här fenomenet gör mig bekymrad. Jag tänker att det ligger ett stort ansvar på oss som fotograferar, att vi har en fingertoppskänsla och lyhördhet för att inte tränga oss på andra när vi utövar vår hobby/yrke. Samtidigt måste man kanske också kunna på ett bra sätt ge information om vad som gäller på allmän plats. Eller något...
 
vad är det mer främlingar inte skall göra? Var går gränsen? Att titta på ngn?
var går gränsen för barn, ålder, storlek, handikappade, politisk uppfattning, religion?

Jag har inte några svar, jag försökte bara förmedla hur synen på fotografering verkar förändras hos allmänheten. Eller det är vad jag gissar håller på att ske. Dels utifrån hur den första artikeln var skriven och de diskussioner som jag deltagit i med människor som inte håller på med foto. Det finns väl några trådar här på Fs som beskriver hur folk blivit angripna när de utan att vara påträngande, fotograferat okända i olika offentliga miljöer. Men dina frågor är adekvata och intressanta i sammanhanget. :)
 
........................"Det här fenomenet gör mig bekymrad. Jag tänker att det ligger ett stort ansvar på oss som fotograferar, att vi har en fingertoppskänsla och lyhördhet för att inte tränga oss på andra när vi utövar vår hobby/yrke. Samtidigt måste man kanske också kunna på ett bra sätt ge information om vad som gäller på allmän plats. Eller något..."

Precis de som bryter mot dessa "osynliga koder" kommer addera till mångas redan stora aversion mot integritetskränkningar och göra det än mer svårt för kommande generationer av fotografer - både hobbyfotografer och proffs.. Vad händer med gatufotot på sikt kan man ju undra.

När det gäller gatufotot sade en gammal nu pensionerad museifotograf redan för tre fyra år sedan att man i Frankrike då hade regler som förbjöd fotografering av husfasader och miljöer i vissa sammanhang då ägarna till husen tyckte de skulle gottgöras för att andra snyltade på deras miljöer i kommersiella sammanhang som reklam och spelfilm bl.a. Jag tyckte då att det lät helt bisarrt. Nu verkar ju den debatten också kommit till Sverige och även det kan ju om det sker en förskjutning i allmänhetens uppfattning där med leda till allt större reella inskränkningar i hur man kan ta bilder och filma i gatumiljön.

Men egentligen är ju detta helt logiskt i en utveckling där stadsmiljöerna alltmer kommersialiseras och andningshålen i städerna alltmer naggas i kanterna kommersiellt. Målet är tydligen att det ska kosta att vistas i en allt större del av stadsytorna och att de allmänna ytorna krymps i motsvarande grad. Jag är ju inte förvånad att vi fått rörelser som "reclaim the city". Det är en helt naturlig motrörelse.
 
Precis de som bryter mot dessa "osynliga koder" kommer addera till mångas redan stora aversion mot integritetskränkningar och göra det än mer svårt för kommande generationer av fotografer - både hobbyfotografer och proffs.. Vad händer med gatufotot på sikt kan man ju undra.

När det gäller gatufotot sade en gammal nu pensionerad museifotograf redan för tre fyra år sedan att man i Frankrike då hade regler som förbjöd fotografering av husfasader och miljöer i vissa sammanhang då ägarna till husen tyckte de skulle gottgöras för att andra snyltade på deras miljöer i kommersiella sammanhang som reklam och spelfilm bl.a. Jag tyckte då att det lät helt bisarrt. Nu verkar ju den debatten också kommit till Sverige och även det kan ju om det sker en förskjutning i allmänhetens uppfattning där med leda till allt större reella inskränkningar i hur man kan ta bilder och filma i gatumiljön.

Men egentligen är ju detta helt logiskt i en utveckling där stadsmiljöerna alltmer kommersialiseras och andningshålen i städerna alltmer naggas i kanterna kommersiellt. Målet är tydligen att det ska kosta att vistas i en allt större del av stadsytorna och att de allmänna ytorna krymps i motsvarande grad. Jag är ju inte förvånad att vi fått rörelser som "reclaim the city". Det är en helt naturlig motrörelse.

Inte bara Frankrike tyvärr. Gatufoto i Tyskland är dödat.

Vad har "reclaim the city" med detta att göra? Har/hade en aktiv kollega som deltog/spokesperson men känner inte riktigt igen kopplingen till ovan. Jag stödjer inte den rörelsen för att vara tydlig.

Nog ska privatpersoner kunna fota vad de vill och facebooka, det är väl en nobrainer.

Att alla som jobbar kommersiellt med foto i gatumiljö däremot ska stoppas är lite surare.
 
Inte bara Frankrike tyvärr. Gatufoto i Tyskland är dödat.

Vad har "reclaim the city" med detta att göra? Har/hade en aktiv kollega som deltog/spokesperson men känner inte riktigt igen kopplingen till ovan. Jag stödjer inte den rörelsen för att vara tydlig.

Nog ska privatpersoner kunna fota vad de vill och facebooka, det är väl en nobrainer.

Att alla som jobbar kommersiellt med foto i gatumiljö däremot ska stoppas är lite surare.

Reclaim the city är ju en motreaktion mot kommersialiseringen av stadsrummet och reglerna om att förbjuda fotografering av miljöerna också är ett uttryck för denna kommersialisering.

Sedan är det faktiskt inte alls speciellt okontroversiellt med delandet på Facebook av just de integritetsskäl som diskuterats ovan. Så det är verkligen inte den "nobrainer" som många vill få det till. Slarvig delning kan vara djupt skadlig och kränkande och det är något alla som gör detta bör tänka på.
 
...
Sedan är det faktiskt inte alls speciellt okontroversiellt med delandet på Facebook av just de integritetsskäl som diskuterats ovan. .... Slarvig delning kan vara djupt skadlig och kränkande och det är något alla som gör detta bör tänka på.

Precis den debatten pågår i just Tyskland och Frankrike. FB-publicerade selfies verkar bli förbjudna om de inte redan är det.

Reclaim the city ställer jag mig så långt ifrån det bara går. Känns inte som de försvarar min rätt att t ex gatufota och med min lilla insyn i rörelsen så gillar de t ex planka nu, dvs att man ska bryta mot lagen istället för att föra demokratisk politik i den riktningen man önskar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Reclaim_the_City
 
Precis den debatten pågår i just Tyskland och Frankrike. FB-publicerade selfies verkar bli förbjudna om de inte redan är det.

Reclaim the city ställer jag mig så långt ifrån det bara går. Känns inte som de försvarar min rätt att t ex gatufota och med min lilla insyn i rörelsen så gillar de t ex planka nu, dvs att man ska bryta mot lagen istället för att föra demokratisk politik i den riktningen man önskar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Reclaim_the_City

Vi är helt eniga i vår syn på både "Reclaim the City" och "Planka.nu". Planka.nu däremot tycker jag inte har något att göra med detta men det har Reclaim the City i just frågan om kommersialiseringen av stadens rum och den är faktiskt en komponent i inskränkningen av fotografisk frihet som jag ser det i alla fall. Så indirekt kan deras kamp faktiskt vara en del av ett mottryck mot kommersialiseringen av rummet och det skulle i slutänden kunna gynna även möjligheten till gataufoto. Inskränkningen av möjligheterna till gatufoto kommer från flera håll än ett.
 
Vi är helt eniga i vår syn på både "Reclaim the City" och "Planka.nu". Planka.nu däremot tycker jag inte har något att göra med detta men det har Reclaim the City i just frågan om kommersialiseringen av stadens rum och den är faktiskt en komponent i inskränkningen av fotografisk frihet som jag ser det i alla fall.

Faktum är att med den röra de ställer till med, att även om de skulle råka ha några enstaka åsikter som råkar sammanfalla med mina/våra så ställer jag mig ändå långt ifrån dem och deras kraftigt odemokratiska principer. Jag vill därför att vi lämnar dem utanför detta forum.
 
Faktum är att med den röra de ställer till med, att även om de skulle råka ha några enstaka åsikter som råkar sammanfalla med mina/våra så ställer jag mig ändå långt ifrån dem och deras kraftigt odemokratiska principer. Jag vill därför att vi lämnar dem utanför detta forum.

Reclaim the city har inget med detta att göra. Det är en grupp extremister vars tillställningar ofta urartar i upplopp och skadogörelse. Proffesionella bråkmakare som åker runt och arrangörer från den extrema autonoma vänstern. Bara i Sverige har de kostat miljardbelopp. De är lika gulliga som nassarna.


Jag ser också med oro på det som händer att vi riskerar ha ett samhälle där man inte längre kan ta bilder fritt. En skrämmande tanke.

Kanske bottnar det i oförståelse och en överdriven rädsla.
 
Jag har inte några svar, jag försökte bara förmedla hur synen på fotografering verkar förändras hos allmänheten. Eller det är vad jag gissar håller på att ske. Dels utifrån hur den första artikeln var skriven och de diskussioner som jag deltagit i med människor som inte håller på med foto. Det finns väl några trådar här på Fs som beskriver hur folk blivit angripna när de utan att vara påträngande, fotograferat okända i olika offentliga miljöer. Men dina frågor är adekvata och intressanta i sammanhanget. :)
Jag förstår att diskutera lagstiftningär extremt svårt. Det är otroligt mycket infallsvinklingar att tänka på.
Själv anser jag att den nya lagen om kränkande fotografering har varit "mindre klar".
Kvinnor o flickor skall inte behöva tåla att fotograferas upp under kjolen. Det skall man givetvis åka dit för direkt UTAN allt det tjafs som har uppstått om medvetenhet, tex när man sover eller inte upptäcker nidingsdådet, osv.
 
Reclaim the street är en politisk rörelse som vill begränsa bilars användning i städer. Senare har den antagit åsikter emot global handel(ungefär).
Den svenska varianten Reclaim the city är mest en upploppsvariant.
Har knappast ngt med fotografering att göra. Möjligtvis att de som är med inte VILL bli fotograferade men det beror ju på att de har startat ett upplopp och använder skadegörelse som ett verktyg. Det klart att de inte vill bli identifierade o dömda för det de gjort.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar