Folk som blir förbannande när man plåtar

[Nils Sjöblom]

Nu har det hänt åtminstone tre gånger att folk på olika sätt blivit förbannade när jag varit ute och plåtat.

Första gången det inträffade satt jag på en bar på Södermalm i Stockholm. Jag fotograferade några glas eller flaskor som stod bakom bardisken. Bartendern blev helt till sig av ilska och hävdade med bestämdhet att det var förbjudet att fotografera där inne. Han var ganska obehaglig faktiskt. Jag fick intrycket att det egentligen inte handlade så mycket om något fotoförbud utan snarare om att han personligen inte ville fastna på bild av någon anledning.

Andra gången stod jag utanför en livsmedelsbutik och fotograferade. En förbannat pappa kom fram och ville förhöra sig om huruvida jag hade fotograferat hans familj.

Tredje gången det inträffade var på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm. Jag stod på perrongen som i princip var folktom. 10-20 meter längre bort stod en mor med två döttrar och vad jag uppfattade det som två morföräldrar. Jag tog några bilder åt deras håll, men fokuserade i och för sig på något annat. Folksamlingen syntes oskarpt i utkanten av bilden. Sekunderna senare kom mamman fram och ville försäkra sig om att jag inte tagit några bilder på hennes sällskap, ungefär som om jag hade gjort något olagligt.

Jag har lite svårt att förstå denna upprördhet. Det är ju inte så att jag kör upp ett teleobjektiv i ansiktet på dem, i så fall hade jag förstått att folk reagerar negativt. Men när man står ca 15-20 meter ifrån och plåtar på en allmän plats med en vidvinkel... Jag kan väl tycka att om man är ute och rör sig på allmän plats så får man i viss mån tåla att man kan fastna på bild. Varje gång det har hänt har jag svarat att de inte har fastnat på någon bild, trots att det inte alltid varit helt sant. Samtidigt har jag retat upp mig så pass mycket på dessa människor att jag känt mig nödgad att förklara för dem att det faktiskt inte råder något generellt fotoförbud i vårt land och att man inte måste fråga alla som råkar befinna sig i kamerans blickfång om lov. Någon som har liknande erfarenheter?

 

[alfin]

På puben och i tunnelbanan måste du rätta dig efter de regler som gäller. Det är inte allmän plats. Utanför ICA är det allmän plats och du kan fota bäst du vill.

 

[Urban Domeij]

Reglerna för tunnelbanan hindrar inte fotografering med handkamera.

För större jobb med stativ, belysning och props och medhjälpare ska man begära tillstånd. I övrigt gäller samma regler som på allmän plats.

 

[AFJ]

Jag tycker man kan hoppa över detaljerna i de enskilda fallen men jag tror vi kan konstatera att allt fler personer blir allt mer negativt inställda till att hamna på bild. Antagligen av rädsla för att hamna på Internet.

Det är lite paradoxalt med tanke på att det samtidigt är en trend där allt fler personer tar allt fler bilder som hamnar på nätet!

Det som är lite tråkigt är att kunskapen om vilka regler som gäller är så låg hos allmänheten samtidigt som reaktionerna ofta är väldigt starka.

Trist utveckling.

 

[Astroscapist]

Folk blir förbannade och rädda för att hamna på bild samtidigt som de blir förbannade att skolor förbjuder fotografering av luciatåget, skolavslutning av samma anledning.
"Only in Sweden"

/Stefan

 

[forstheim]

Jag tycker (åtminstone under vinterhalvåret) att folk borde bära röda eller gröna mössor för att signalera om de tycker det är ok att hamna på bild eller ej. Grön mössa på = ok, medan röd mössa på innebär att det inte är ok. Det hade varit smidigt om än lite jobbigt att be de som har grön mössa på sig att ta av den varje gång man vill ta en bild... ;-).

Det är väl inte så mycket att göra mer än att radera de bilder man tagit på de som blir förbannade helt enkelt. Tror inte man ska försöka med motargument eftersom det inte kommer att bli lugnare stämning av det. Så mitt råd är att göra de arga till lags genom att radera bilderna och eventuellt även be om ursäkt (fast egentligen finns det inget att be om ursäkt för såvida det inte finnns särskilda bestämmelser om fotoförbud på den plats du tagit bilderna). Trots allt är det en försvinnande liten andel som protesterar högljutt av att bli fotograferade på allmänna platser!

 

[Oscar Haraldsson]

Jag skulle tro att i de flesta fall så har personerna ingen aning om kamerans begränsningar. Så deras sett att se på det är troligen som att du har ett långt teleobjektiv och fokuserar på dom.

 

[Sten-Åke Sändh]

Reglerna för tunnelbanan hindrar inte fotografering med handkamera.

För större jobb med stativ, belysning och props och medhjälpare ska man begära tillstånd. I övrigt gäller samma regler som på allmän plats.

Det hindrar ju inte en del av personalen att hävda att det är fotoförbud för det. Hände mig på Liljeholmen för kanske 5 år sedan.

Det var ju inget att bry sig om tyckte jag då, men det blev ju helt klart rätt otrevligt ett tag.

 

[Affe.R]

Puben har jag full förståelse att han frågade men ilska är inte ok . Tunnelbanan är som redan nämns allmänplats samma där inte ok att bli arg. Men ett tips nästa gång du är på puben fråga om det är ok å fota. Å personen i T banan så hade jag visat bilderna så hade nog denne vart nöjd och förmodligen bett om ursäkt. Och finns ju en viss förståelse att folk reagerar det kan ju vara så att dom har hemlig adress tex och därför inte vill synas. Ja skälen kan vara många

 

[Grevture]

Nu har det hänt åtminstone tre gånger att folk på olika sätt blivit förbannade när jag varit ute och plåtat.

...

Jag har lite svårt att förstå denna upprördhet. Det är ju inte så att jag kör upp ett teleobjektiv i ansiktet på dem, i så fall hade jag förstått att folk reagerar negativt. Men när man står ca 15-20 meter ifrån och plåtar på en allmän plats med en vidvinkel... Jag kan väl tycka att om man är ute och rör sig på allmän plats så får man i viss mån tåla att man kan fastna på bild. Varje gång det har hänt har jag svarat att de inte har fastnat på någon bild, trots att det inte alltid varit helt sant. Samtidigt har jag retat upp mig så pass mycket på dessa människor att jag känt mig nödgad att förklara för dem att det faktiskt inte råder något generellt fotoförbud i vårt land och att man inte måste fråga alla som råkar befinna sig i kamerans blickfång om lov. Någon som har liknande erfarenheter?

Tja, de blir upprörda, och det retar upp dig ... 1-1 skulle jag säga

Alla människor är olika och en del människor ogillar att bli fotade. En del av dem så mycket att de säger ifrån. Jag vet att många argumenterar "om man rör sig ute får man väl vara beredd på att bli fotograferad". Jo, det är ju så. Men då får nog i konsekvensens namn fotografen också vara beredd på att en och annan protesterar. Lika lite som vi har ett fotoförbud på allmän plats har vi något förbud mot att säga ifrån att man inte vill bli fotograferad. Den ena friheten hör rätt mycket ihop med den andra.

Jag har nog också märkt av att det blivit vanligare att människor reagerar misstänksamt eller uttalat negativt om de upplever att de kommer med i bilder. Mycket av det tror jag (precis som Anders ovan) beror på olust inför att bilder där man är med blir publicerade på ett sätt man inte har någon kontroll över.

Visst är den olusten säkert till 99 % sakligt obefogad, men det hör till mänskliga naturen att oro över saker man inte vet så mycket om ofta blir rejält oproportionerlig till den egentliga riskfaktorn. Hade samma människor som du stötte på blivit fotograferade på samma sätt av någon de kände, eller vars syften de kände till hade de sannolikt inte reagerat alls.

Ett exempel: En bekant till mig var inhyrd som fotograf på en mindre ungdomsturnering i fotboll. Han fotade matchbilder, föräldrar & publik och tja hela arrangemanget. Det gick utmärkt och de flesta sken upp när de kom med i bild. Men så efter lunch började han mötas av sura miner och en och annan som frågade vad han höll på med. Vad hade hänt? Jo, det hade börjat blåsa och fotografen som blev frusen hade tagit på sig en vindjacka som täckte hans reflexväst där det stod "Fotograf" både fram och bak. Så länge människor uppfattade honom som en professionell fotograf var det ingen som reagerade negativt, men när han istället var en anonym person som gick runt och fotade så reagerade en och annan negativt.

Allmänt är nog den ökade irritationen över att hamna på andras bilder är nog en ganska logisk följd av att det fotograferas mer idag än någonsin förr. Och i alldeles synnerhet publiceras det fler bilder än någonsin förr. Alltså: Fler tagna bilder, fler publicerade bilder leder nog lite oundvikligen till att fler irriterar sig över saken. Det är inte underligare än att det blir fler konflikter i trafiken när trafiken ökar.

Tillägg: Att en del tar till underliga argument och åberopar inbillade fotoförbud handlar nog de flesta fall bara om människors sätt att reagera när de blir rädda/arga.

 

[Grimmer]

.....
Så mitt råd är att göra de arga till lags genom att radera bilderna och eventuellt även be om ursäkt (fast egentligen finns det inget att be om ursäkt för såvida det inte finnns särskilda bestämmelser om fotoförbud på den plats du tagit bilderna). Trots allt är det en försvinnande liten andel som protesterar högljutt av att bli fotograferade på allmänna platser!

Radera kan jag göra, inga problem, men be om ursäkt skulle jag bara göra ifall jag riskerade att annars åka på stryk. Ber man om ursäkt till höger och vänster för att man fotograferar så befäster man ju bara att de har rätt att tvinga mig att radera. Sen berättar de för sina vänner att de minsann stoppat en illvillig fotograf med dennes (upplevda) olagligheter. På så vis binder vi ris åt egen framtida rygg.
Bättre att radera, samtidigt som man förklarar att man gör det av egen vilja för dennes skull.

 

[iSolen.se]

Nu har det hänt åtminstone tre gånger att folk på olika sätt blivit förbannade när jag varit ute och plåtat.

Första gången det inträffade satt jag på en bar på Södermalm i Stockholm. Jag fotograferade några glas eller flaskor som stod bakom bardisken. Bartendern blev helt till sig av ilska och hävdade med bestämdhet att det var förbjudet att fotografera där inne. Han var ganska obehaglig faktiskt. Jag fick intrycket att det egentligen inte handlade så mycket om något fotoförbud utan snarare om att han personligen inte ville fastna på bild av någon anledning.

Andra gången stod jag utanför en livsmedelsbutik och fotograferade. En förbannat pappa kom fram och ville förhöra sig om huruvida jag hade fotograferat hans familj.

Tredje gången det inträffade var på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm. Jag stod på perrongen som i princip var folktom. 10-20 meter längre bort stod en mor med två döttrar och vad jag uppfattade det som två morföräldrar. Jag tog några bilder åt deras håll, men fokuserade i och för sig på något annat. Folksamlingen syntes oskarpt i utkanten av bilden. Sekunderna senare kom mamman fram och ville försäkra sig om att jag inte tagit några bilder på hennes sällskap, ungefär som om jag hade gjort något olagligt.

Jag har lite svårt att förstå denna upprördhet. Det är ju inte så att jag kör upp ett teleobjektiv i ansiktet på dem, i så fall hade jag förstått att folk reagerar negativt. Men när man står ca 15-20 meter ifrån och plåtar på en allmän plats med en vidvinkel... Jag kan väl tycka att om man är ute och rör sig på allmän plats så får man i viss mån tåla att man kan fastna på bild. Varje gång det har hänt har jag svarat att de inte har fastnat på någon bild, trots att det inte alltid varit helt sant. Samtidigt har jag retat upp mig så pass mycket på dessa människor att jag känt mig nödgad att förklara för dem att det faktiskt inte råder något generellt fotoförbud i vårt land och att man inte måste fråga alla som råkar befinna sig i kamerans blickfång om lov. Någon som har liknande erfarenheter?

Ja, det händer ofta, kanske inte att de blir arga men att jag blir ifrågasatt.

Jag har slutat hävda min rätt utan har bytt strategi, ber kanske inte om ursäkt men beklagar om jag orsakat obehag, "vi är ju ändå på en allmän plats där man får fota fritt" är det närmsta argumentation jag brukar gå. Sen brukar jag säga att "jag skulle gärna radera bilden om jag kunde men jag fotade inte dig" alternativt "så här ser bilden ut, kan jag behålla den eller vill du att jag tar bort den?" följt av "Här är mitt kort om du vill att jag skickar en kopia" innan de svarat.

Om jag skulle fotat ett scoop skulle det vara en annan femma men oftast är det ju bara en bild.

Undantaget är säkerhetsvakterna runt Stureplan, vet inte vilken skola de har gått i men de hävdar felaktigt att man inte får fota uteserveringarna. Där tar jag gärna en diskussion. Fotade utanför SEB sergel, där en chef kom ut och sa att jag inte fick fota deras kunder inne på banken, vilket jag inte gjorde. Det bör också vara felaktigt men lite bildvisning löste problemet.

Om tunnelbanan, man får fota fritt om man inte stör verksamheten eller fotar kommersiellt. Blev stoppad i gamla stan för inte så länge sedan efter några minuter men när jag istället fotade en lördag var det fritt fram i många timmar, och då var vi ett helt gäng fotografer.

Om baren, det är inte alls ovanligt att det är fotoförbud men frågar man innan och säger vad man ska fota brukar det gå bra. Sen har jag vid flera tillfällen efter tillsägelse plockat undan systemkameran och frågat om det är ok att istället fota med mobilen och fått ok (!) Körde det tricket i en flygplats säkerhetskontroll i förrgår.

 

[Mashavet]

För många år sen tog jag en del foton i samband med ett bröllop. Jag kände ingen och hade inget med själva bröllopet att göra, jag råkade bara jobba med transporten av sällskapet. De bästa fotona la jag ut i min blogg här på fotosidan.
Flera månader senare ringde bruden och upplyste mig om att det är förbjudet att fotografera folk med teleobjektiv. Jag fattade vilken sorts människa jag hade att göra med och gav mig inte in på att försöka förklara att hon har hittat på den lagen själv, utan jag ersatte bilden med texten "Bruden ringde och ville bli bortplockad".
Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, men i det här fallet säger nog den korta texten betydligt mer än tusen bilder.

 

[iSolen.se]

För många år sen tog jag en del foton i samband med ett bröllop. Jag kände ingen och hade inget med själva bröllopet att göra, jag råkade bara jobba med transporten av sällskapet. De bästa fotona la jag ut i min blogg här på fotosidan.
Flera månader senare ringde bruden och upplyste mig om att det är förbjudet att fotografera folk med teleobjektiv. Jag fattade vilken sorts människa jag hade att göra med och gav mig inte in på att försöka förklara att hon har hittat på den lagen själv, utan jag ersatte bilden med texten "Bruden ringde och ville bli bortplockad".
Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, men i det här fallet säger nog den korta texten betydligt mer än tusen bilder.

Du tror inte hon tycker den texten är provocerande?

Du har förstås rätt i sak och det också bra du tog ner bilden som hon inte gillade, det skulle jag också gjort. Möjligen skulle jag länkat till lämplig lagregel för upplysnings skull.

 

[Mashavet]

Du tror inte hon tycker den texten är provocerande?

Du har förstås rätt i sak och det också bra du tog ner bilden som hon inte gillade, det skulle jag också gjort. Möjligen skulle jag länkat till lämplig lagregel för upplysnings skull.

Det här är flera år sen och hon har inte hört av sig igen.

 

[jpgrahn]

Jag tycker (åtminstone under vinterhalvåret) att folk borde bära röda eller gröna mössor för att signalera om de tycker det är ok att hamna på bild eller ej. Grön mössa på = ok, medan röd mössa på innebär att det inte är ok. Det hade varit smidigt om än lite jobbigt att be de som har grön mössa på sig att ta av den varje gång man vill ta en bild... ;-).
!

Fullkomligt lysande förslag!
När det regnar på sommaren så kan ju folk ha olika färg på sina paraplyer. Gröna för om det är ok med foto och röda ifall man inte vill vara med på foto.
Men hur gör man på sommaren när solen skiner och ingen har mössa och ingen har paraply?

 

[Melker Humala]

Fullkomligt lysande förslag!
När det regnar på sommaren så kan ju folk ha olika färg på sina paraplyer. Gröna för om det är ok med foto och röda ifall man inte vill vara med på foto.
Men hur gör man på sommaren när solen skiner och ingen har mössa och ingen har paraply?

Reflexparaply skall det ju vara om de är ok med att blifotade

 

[Vanheden]

Jag tycker (åtminstone under vinterhalvåret) att folk borde bära röda eller gröna mössor för att signalera om de tycker det är ok att hamna på bild eller ej. Grön mössa på = ok, medan röd mössa på innebär att det inte är ok. Det hade varit smidigt om än lite jobbigt att be de som har grön mössa på sig att ta av den varje gång man vill ta en bild... ;-).

Hihi! Onekligen

 

[iSolen.se]

Det här är flera år sen och hon har inte hört av sig igen.

Det är inte samma sak ;-) Om hon upplever att hon fick sig en känga första gången kanske hon tvekar att höra av sig igen.

Men åter till huvudämnet, jovisst, folk är mer känsliga nuförtiden, har blivit så mycket kameror överallt och allt publiceras.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tja, de blir upprörda, och det retar upp dig ... 1-1 skulle jag säga

Alla människor är olika och en del människor ogillar att bli fotade. En del av dem så mycket att de säger ifrån. Jag vet att många argumenterar "om man rör sig ute får man väl vara beredd på att bli fotograferad". Jo, det är ju så. Men då får nog i konsekvensens namn fotografen också vara beredd på att en och annan protesterar. Lika lite som vi har ett fotoförbud på allmän plats har vi något förbud mot att säga ifrån att man inte vill bli fotograferad. Den ena friheten hör rätt mycket ihop med den andra.

Jag har nog också märkt av att det blivit vanligare att människor reagerar misstänksamt eller uttalat negativt om de upplever att de kommer med i bilder. Mycket av det tror jag (precis som Anders ovan) beror på olust inför att bilder där man är med blir publicerade på ett sätt man inte har någon kontroll över.

Visst är den olusten säkert till 99 % sakligt obefogad, men det hör till mänskliga naturen att oro över saker man inte vet så mycket om ofta blir rejält oproportionerlig till den egentliga riskfaktorn. Hade samma människor som du stötte på blivit fotograferade på samma sätt av någon de kände, eller vars syften de kände till hade de sannolikt inte reagerat alls.

Ett exempel: En bekant till mig var inhyrd som fotograf på en mindre ungdomsturnering i fotboll. Han fotade matchbilder, föräldrar & publik och tja hela arrangemanget. Det gick utmärkt och de flesta sken upp när de kom med i bild. Men så efter lunch började han mötas av sura miner och en och annan som frågade vad han höll på med. Vad hade hänt? Jo, det hade börjat blåsa och fotografen som blev frusen hade tagit på sig en vindjacka som täckte hans reflexväst där det stod "Fotograf" både fram och bak. Så länge människor uppfattade honom som en professionell fotograf var det ingen som reagerade negativt, men när han istället var en anonym person som gick runt och fotade så reagerade en och annan negativt.

Allmänt är nog den ökade irritationen över att hamna på andras bilder är nog en ganska logisk följd av att det fotograferas mer idag än någonsin förr. Och i alldeles synnerhet publiceras det fler bilder än någonsin förr. Alltså: Fler tagna bilder, fler publicerade bilder leder nog lite oundvikligen till att fler irriterar sig över saken. Det är inte underligare än att det blir fler konflikter i trafiken när trafiken ökar.

Tillägg: Att en del tar till underliga argument och åberopar inbillade fotoförbud handlar nog de flesta fall bara om människors sätt att reagera när de blir rädda/arga.

Sen har du det politiska också. Jag tog en del bilder under SAUR-revolutionen i Afghanistan 1978. Bara av en tillfällighet var jag där när allt började 10 meter från bordet jag åt lunch vid, då en T34 tank utanför började skjuta mot Presidentpalatset. Alla fönstren blåste in av tryckvågen. Det var den verkliga starten på den mess vi lever i idag.

Jag kunde ta bilder både precis före allt startat innan vi satte oss på restaurangen och två dagar senare när det åter gick att gå ut på gatorna i Kabul. Då ville folk vara med på bild och även stridsvagnsbesättningar ställde villigt upp på bild. Man värnade också verkligen om utlänningarna och försökte undvika collateral damage så gott man kunde. Vi fick t.o.m. initialt hjälp av soldater utanför restaurangen när skjutandet startade så att vi kunde komma bort från den primära stridszonen. Idag har de förutsättningarna ändrats dramatiskt.

Under 70-talet lyckades t.o.m. jag ta många resebilder i vardagssituationer som jag har svårt att tro att jag lika enkelt kunnat ta idag. Folk var inte sönderfotograferade ännu och de krävde inte heller på samma sätt man ofta gör idag betalt för att ställa upp på bild. Det fanns mer av en ömsesidig nyfikenhet på många av de platser jag besökte då.

Idag är det många som vittnar om att det knappast är något vidare skydd att gömma sig ens bakom "Press"-skyltar. I Mellan-Amerika i exv. El Salvador och Guatemala, så var det nog inte heller så lätt att vara fotograf eller för den delen i det Colombianska inbördeskriget.

Sedan Biafra-kriget då man smugglade in vapen i rödakorsmärkta flygplan och bilar till Biafra, så är det inte heller något större skydd att gömma sig bakom röda kors längre. Nigerianerna visste att en del av planen som kom in från Fernando Po där FN hade en bas inte bara var lastade med civila hjälpsändningar. Så då passerades även den gränsen när även rödakorsmärkta flygplan och fordon blev lovliga mål i ögonen på en del.

Väldigt lite är tyvärr heligt idag. Inte ens sjukhus skonas men det beror ju inte sällan på att man medvetet placerat exv. luftvärn på taken till sjukhusen. Så sjukhuset med personal, sjuka och skadade fungerar i det fallet som gisslan och mänskliga sköldar. Gaza är väl ett sådant exempel och inte minst Irak. I det sista fallet riktar man ju dessutom explicit in sig på civila, muslimer av annan tillhörighet, kristna och inte minst icke troende eller folk som konverterat. Nu senast var det väl shiiter i Sadr City som var målet för självmordsbombarna.

I Afghanistan idag är det precis som förr hazarerna som förföljs oförsonligt. Det är inte minst de som kommer till Sverige i stora skaror nu från både Afghanistan dit en del flydde redan efter Saur-revolutionen. En del har det dubbla lytet att vara hatade sedan Djingis Khans dagar. De har både markanta mongoliska drag och är dessutom shiiter som ju de pashtunska talibanerna hatar och inte sällan mördar. Vi i Sverige drar utan några allvarligare diskussioner vårt strå till stacken i den etniska rensningen. Väldigt mycket som sker i ett land som Afghanistan idag blir sorgligt nog även odokumenterat för det är en krympande skara som vågar sig dit och om de gör det så vågar de sig knappt ut utan beväpnad eskort i många områden. Om råden man på 70-talet aldrig kände sig hotad i.

Det hela är ganska deprimerande.