Ni pratar förbi varandra
Till att börja med, ett förslag till hur man kan kommentera en bild som väcker svåra känslor.
"Din bild påverkar mig starkt på grund av händelser som jag har varit med om. Jag blir ledsen/arg/upprörd. Jag vill att du ska vara medveten om att bilden berör ett känsligt tema"
Kort om kränkning.
Att känna sig kränkt är frustrerande och jobbigt. Ett bra sätt att hantera det på är att omedelbart meddela det "jag känner mig kränkt, var det din mening". Det leder alltsom oftast till en sund diskussion med ett konstruktivt resultat. Det är dock inte fråga om en diskussion om bilden utan om fotografen och bör därför hanteras privat.
Om medvetenhet
På några ställen i diskussionen framgår det att fotografens oförstånd inför det starka tema han avbildar väcker ilska. Någon menade att det sätt han skapat bilden på och kommentaren till bilden, visade att han inte alls förstod hur känsligt ämnet var.
Ni kanske förstår vart jag vill komma? Hur kan man kritisera någon för något samtidigt som man sätger att denne inte förstår vad han gör? Upplys istället fotografen om att han är på svag is och att ämnet bör behandlas varsamt, sen kan han själv ta ställning till hur han vill gå vidare.
Om jämförelser
Man kan kanske inte jämföra att förlora ett barn med att ha blivit hundbiten eller infertilitet. Det beror på att det är subjektiva upplevelser som inte ens går att beskriva för andra så att de fullt ut förstår. Hur kan man då jämföra?
Samtidigt har jämförelsen en funktion. Alla exemplen på tragiska händelser som givits i diskussionen är krishändelser som skapar känslighet. Det kanske är så att att förlora ett barn är det värsta som kan hända (i sig en jämförelse) men det får inte ta fokus från att det finns andra tagedier också. I en diskussion om gränser och tabun måste jämförelsen få göras. Är det ok att fota en hund som biter, en flicka som skär sig i armen, en man som slår sin fru, en våldtäkt, ett barn som dör, en gammal som dör? För att kunna tala om en gräns eller vad som är rimligt måste vi sätta dessa i relation till något.
Det handlar inte om att säga att den enes kris är värre än en annans. Vad skulle ett sådant utalande någonsin kunna uppnå? Det handlar istället om att ge riktlinjer till de som inte vill skapa bilder som provocerar utan att de är medvetna om det.
Avslutninsvis ett allmänt råd.
När ilskan eller sorgen är som störst och lusten att skriva ett inlägg i en diskussion flödar över, gå ifrån datorn, ta en promenad, samtala med någon om det. När du känner att du kan skriva inlägget som en fråga eller uppmaning och inte som en tillrättavisning kan du gå tillbaka till datorn.
Jag är ny här och det här är mitt första inlägg. Tills jag stötte på den här tråden hade jag bara sett den konstruktiva och utvecklande sidan av fotosidan. Jag hoppas att jag kommer att finna att den sidan väger över.
mvh Daniel
