Finns det några "fototabun"?

[RawBeer [E.F.S]]

lotelo skrev:
Ja, mycket tråkigt. Och bara på FS finns det faktiskt flera personer som inte vill se såna bilder just p g a det.

Men de kan inte bestämma vilka bilder som skall visas och inte visas. Och det är ingen som tvingar de att titta på sådana bilder.

lotelo skrev:

Jag tycker inte att fotografen lyckats. Att skriva att "jag tycker det blev ganska fint"... och "borde ha bättre för mig" i bildbeskrivningen tycker jag ger en vink om att han ville ge ett annat intryck, än vad som framkom i reaktionerna som uppstod. Då har man väl misslyckats..

det hör ju inte till bilden

detta hör till bilden/////////////
Spädbarnsdöd Copyright © Lars Nordström
Plötslig Spädbarnsdöd kan inträffa när barnet sover middag eller sover om nätterna...
/////////////////////////////

resten är vad han tyckte/tycker, om vad han borde göra istället och att han är nöjd med bilden.

 

[Estethia]

jag berörde ämnet på ett lite annorlunda sätt för nåt år sen.

 

[lotelo]

RawBeer [E.F.S] skrev:
det hör ju inte till bilden

detta hör till bilden/////////////
Spädbarnsdöd Copyright © Lars Nordström
Plötslig Spädbarnsdöd kan inträffa när barnet sover middag eller sover om nätterna...
/////////////////////////////

resten är vad han tyckte/tycker, om vad han borde göra istället och att han är nöjd med bilden.

Men vet fotografen något om den känsla han försöker förmedla tro? Personligen tycker jag inte att man leker med andras känslor på det sättet. Ingen som inte varit med om det kan förstå hur det känns, och då än mindre illustrera det med bild.. Jag tycker han borde förklara bilden och att det är en skyldighet varje fotograf har med såna provocerande bilder..

Och visst. De/vi kan inte bestämma, och de/vi lever med att tackla vissa grejer varje dag som är helt självklara för andra. Men det borde faktiskt finnas mänskliga gränser som satte stopp innan fotografer och andra försöker sig på att illustrera så allvarliga saker.. Någon begränsning alltså.

 

[Greve Nickon]

Själva bilden är i mina ögon inte säskillt provocerande, förutom att det syns att det är ett hastverk utan bra grundmaterial.

Det som stör mig är texten under bilden:

"Det jag gillar med bilden är hur babyn syns igenom.. Ett litet experiment, borde ha bättre saker för mig=)"

Och för er som verkar lägga vikt vid om man själv har erfarenhet eller inte så har jag inte upplevt plötslig spädbarnsdöd men däremot så dog min lillasyster efter att ha fötts för tidigt. Det är 18 år sedan men jag kan fortfarande gråta över det.

En likadan bild fast med en docka som inte är så plastig (eller plastigare) och en annons som faktiskt handlar om ett barn och där man inte ser namnet eftersom jag anser det vara förnedrande, skulle kunna funka ganska bra i mina ögon. Bara han tar bort texten under bilden för den hör inte hemma i sammband med en sådan bild.

En parralel till denna diskution kan dras till den som uppstod förr några år sedan när en kille här på sidan la ut bilder på sin polare som satt och hade skurit sig i armen så det pissade blod. Då var det ett jäkla liv om en liknande sak. Vad ska man fotografera och vad ska man inte fotografera.

Greven

 

[lotelo]

Estethia skrev:
jag berörde ämnet på ett lite annorlunda sätt för nåt år sen.

Du är nog den enda som lyckats beröra ämnet på ett fint sätt här på fotosidan och du gjorde det ju himla bra med bild och text i kombination. Fast det är ingen "pang på" bild som ens bör jämföras med bilden som denna tråden startade om. Dock visar den ju att det faktiskt går att beröra ämnet, men att det gäller att göra det med känsla. Och det klarar nog de allra flesta inte av.

Mycket ligger det nog i syftet i Björns ord ovan också. Det hade varit annorlunda om fotografen själv hade upplevt det. Eller om han ändå kunde berört det med känsla och sunt förnuft på det sätt Christel gjorde.

 

[Estethia]

jag såg, för ett tag sen, bilder av en fotograf (nämner av respekt för fotografen inga namn) som tacklade sin sorg genom att bla. plåta bilder av bebisens tomma kläder.
det var enkla, rakt-på-bilder, nästan som amatörmässigt gjorda, trots att fotografen besitter stort kunnande i bildseende, men som ändå berörde mig djupt. jag satt å grät länge.
nu är bilderna borttagna dock, men jag minns dom fortfarande. faktum är att en tår trillar nu bara jag tänker på dom. det var verkligen äkta bilder i all sin enkelhet.

den här bilden berör mig inte alls på samma sätt.
Trots att jag har mina erfarenheter av ett tufft liv så tycker jag bilden mest är tom. jag nästan gäspar. *lite elakt sagt kanske, men sant*
det har gissningsvis att göra med att det är så tydligt att upphovsmannen inte har egna erfarenheter av ämnet i hans bild.

 

[ariadne]

lotelo skrev:
Men vet fotografen något om den känsla han försöker förmedla tro? Personligen tycker jag inte att man leker med andras känslor på det sättet. Ingen som inte varit med om det kan förstå hur det känns, och då än mindre illustrera det med bild.. Jag tycker han borde förklara bilden och att det är en skyldighet varje fotograf har med såna provocerande bilder..

Och visst. De/vi kan inte bestämma, och de/vi lever med att tackla vissa grejer varje dag som är helt självklara för andra. Men det borde faktiskt finnas mänskliga gränser som satte stopp innan fotografer och andra försöker sig på att illustrera så allvarliga saker.. Någon begränsning alltså.

samtidigt så vet man kanske själv att man försökt ta sig an ämnen som man i själva verket inte behärskar eller har någon djupare insikt om, när man var yngre. ( nu är inte jag lassgammal, men jag tror att jag känner till mina egna begränsningar bättre idag än när jag var 20)

inte heller jag vet varför bilden kom till eller lades upp, men jag tror att syftet var gott. bilder kan göra skada ändå förstås, även om syftet är gott, men när du skriver "leka med andras känslor" så förutsätter ju det att man är medveten om hur ömma punkter man kan komma åt.

det är inte säkert att fotografen var medveten om detta.

 

[ariadne]

en annan grej man kan diskutera är om det finns gränser för hur man agerar gentemot en bild/en fotograf.

får jag bete mig hur som helst mot någon för att jag varit med om en en viss händelse i mitt liv?

jag menar inte att det är svårt att förstå att man reagerar ( eller om man även agerar) om man själv varit med om någonting oerhört svårt. det vore högst märkligt om man inte reagerade. själv är jag oerhört känslig mot vissa saker, av förklarliga skäl: jag har varit med om det. men ger det mig rätten att agera hursomhelst?

jag kan tycka att en del av kritiken var väldigt hård och dömande.

det är givetvis lätt för mig att skriva allt det här när jag inte rörs upp inombords på samma sätt

 

[ariadne]

bjanha skrev:
Man måste inte vara nobelpristagare i analyseringsteknik för att hajja att syftet var att få det stormigt kring bilden. Driver du med mig eller?

nu vet väl varken jag eller du syftet med bilden, men jag måste säga att jag inte alls får intrycket av att syftet var att få det stormigt. jag får känslan att fotografen ville gestalta någonting.
sen kan man ju tycka att resultatet blev mer eller mindre lyckat.

bjanha skrev:
Hade t ex Lotta Elofsson på ett vackert sätt framfört samma tema hade syftet med bilden varit ett helt annat, nämligen ett sätt för henne att bearbeta sorgen. Det hade fått mig att stanna upp och tänka till. Jag hade helt klart haft full respekt för en sådan bild i ett sådant sammanhang. Förstår du skillnaden eller ska jag ta det en gång till?

jag ser inte att man måste själv ha erfarit någonting för att kunna gestalta det. likaväl som det kan ge en helt annan känsla och "tyngd" i en bild därför att man själv har erfarenheter, så kan det också blockera en i sitt skapande tror jag och någon som står utanför som en betraktare kan se det med andra ögon. inget av det är fel, det bara ses med olika ögon.

 

[fjalstal]

lotelo skrev:
...Och bara på FS finns det faktiskt flera personer som inte vill se såna bilder just p g a det.

Och? Samhället börjar bli tokfullt av intresseföreningar och "drabbade" som kräver total anpassning på deras villkor. Själv tillhör jag de "drabbade" p g a vissa neuropsykriatiska problem, men det skulle aldrig falla mig in att kräva allas anpassning för att jag ska få precis som jag vill. Det finns saker jag absolut inte vill se på bild då det sparkar igång mentala processer som är extremt jobbiga för mig, men bara för det kan då jag inte skrika om förbud och censur. Jag anser helt enkelt att mina problem inte får begränsa andra utifrån mitt snäva perspektiv. Om alla hade krävt (och fått) det precis som dom vill ha det hade vi alla snart lallat runt i nåt j-la Disneyland för Dummies med "total" censur

 

[Greve Nickon]

fjalstal skrev:
Och? Samhället börjar bli tokfullt av intresseföreningar och "drabbade" som kräver total anpassning på deras villkor. Själv tillhör jag de "drabbade" p g a vissa neuropsykriatiska problem, men det skulle aldrig falla mig in att kräva allas anpassning för att jag ska få precis som jag vill. Det finns saker jag absolut inte vill se på bild då det sparkar igång mentala processer som är extremt jobbiga för mig, men bara för det kan då jag inte skrika om förbud och censur. Jag anser helt enkelt att mina problem inte får begränsa andra utifrån mitt snäva perspektiv. Om alla hade krävt (och fått) det precis som dom vill ha det hade vi alla snart lallat runt i nåt j-la Disneyland för Dummies med "total" censur

Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Vettigaste innlägget i denna debatt.

Kan ta ett ex till,
Jag har lässvårigheter, men jag begär inte att folk ska sluta läsa/skriva böcker för det.

 

[Jonas Jönsson]

bjanha skrev:
Man måste inte vara nobelpristagare i analyseringsteknik för att hajja att syftet var att få det stormigt kring bilden. Driver du med mig eller?

Jag driver inte med dig, det behöver du inte oroa dig för. Jag får inte alls känslan av att bilden skapatas som provokation. Vad är det som säger att din känsla är den rätta?

bjanha skrev:
Hade t ex Lotta Elofsson på ett vackert sätt framfört samma tema hade syftet med bilden varit ett helt annat, nämligen ett sätt för henne att bearbeta sorgen. Det hade fått mig att stanna upp och tänka till. Jag hade helt klart haft full respekt för en sådan bild i ett sådant sammanhang. Förstår du skillnaden eller ska jag ta det en gång till?

(Se gärna Anna Carlssons svar ovan, då jag helt och fullt håller med henne i denna frågan.)

Du menar alltså att bara för att konstnären i det här fallet inte är lika duktig som exempelvis Lotta Elofsson(eller har samma erfarenheter som henne), så bör han alltså få det hett om öronen? Egendomligt resonemang enligt mig.

 

[lotelo]

fjalstal skrev:
Och? Samhället börjar bli tokfullt av intresseföreningar och "drabbade" som kräver total anpassning på deras villkor. Själv tillhör jag de "drabbade" p g a vissa neuropsykriatiska problem, men det skulle aldrig falla mig in att kräva allas anpassning för att jag ska få precis som jag vill. Det finns saker jag absolut inte vill se på bild då det sparkar igång mentala processer som är extremt jobbiga för mig, men bara för det kan då jag inte skrika om förbud och censur.

Jag har inte krävt någon speciell anpassning alls. Men jag tycker att folk borde tänka innan, så kanske inte såna skitbilder kom till. Och så borde syftet förklaras med annan text än "tycker blev fint" och "borde ha bättre för mig"..) Faktum är att det handlar om hur saker framställts, inte om bilden i sig.. och det framställdes på ett jävligt fult sätt.

Jag lämnar diskussionen nu, men står fast vid åsikten att det är både förnedrande och respektlöst att ladda upp en sån bild på det sättet.

 

[RolandM]

Jag undviker att fotografera människor, för att inte deras själ ska tas i från dem.

 

[alcedo [E.F.S]]

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår diskussionen. Att bilden inte skulle läggas upp av hänsyn till de som drabbats köper jag inte alls. Det finns ett ganska stort antal bilder här på fotosidan som på ett betydligt mer realistiskt sätt visualiserar självmord hos unga flickor. Där ser man aldrig folk skrika "men tänk på hur de som drabbats känner sig!". Snarare tvärt om. Ett bra exempel finns här. Varför är det OK att skildra självmord, men inte plötslig spädbarnsdöd?

 

[Lallas]

Jag tar bort bilden tills vidare

Använde en liknande bild när jag sökte till en folkhögskola nyligen. Där skulle man ha en bildkommentar så det är varför.
"jag borde ha bättre saker för mig" än att ladda upp bilder som oftas ses av ett antal personer utan att kommenteras.
Jag hade inget speciellt syfte med att ladda upp denna bild. Jag förväntade mig inte att den skulle få så mycket uppmärksamhet.

 

[fjalstal]

lotelo skrev:
Jag har inte krävt någon speciell anpassning alls. Men jag tycker att folk borde tänka innan, så kanske inte såna skitbilder kom till.

Ovanstående är bland det mest respektlösa jag har läst här på fotosidan.se någonsin.

 

[stoltz]

Jag har följt den här diskussionen med stort intresse. Det finns många åsikter i detta ämne och diskussionen verkar pendla mellan vad som är rätt eller fel - I slutändan är det högst individuellt hur man reagerar inför begreppet plötslig spädbarnsdöd.

Jag och min fru fick en son för i början av 2003. Första barnet och glädjen var total. Det finns ingenting som kan liknas vid känslan av att få sitt första barn. Efter några dagar på sjukhuset kom vi hem - I vanlig ordning blev det "visning" av den nyfödda i dagarna tre. Släkt och vänner kom på besök för att titta på nytillskottet.

Dagarna återgick till sin vanliga rutin, hur vanligt det nu än kan bli med ett litet knyte som skriker och samtidigt behöver omtanke och kärlek hela tiden. Dom flesta som har barn känner nog igen rutinerna - Äta, sova och byta blöjor.

När vår son var sexton dagar gammal gick vi alla tre lade oss på kvällen i vanlig ordning. Han fick lite mat och sen somnade han utan problem. Kvart i fyra på morgonen vaknade min fru, instinktivt, av att någonting inte stämde. Vår son levde inte längre. Konstgjord andning och iltransport till sjukhus var förgäves.

Den natten började en resa för mig och min fru som vi inte alls var beredda på och var den slutar vet ingen av oss.

Vi har efter detta engagerat oss, på olika sätt, helhjärtat i frågor som rör plötslig spädbarnsdöd. Vi har under årets lopp talat med många som har drabbats och reaktionerna är precis lika många som åsikterna i denna diskussion. I vårt fall, när vi satt på barnakuten med vår döda son i famnen, var tanken på ta bilder honom relativt främmande. Från vårdens sida visste man bättre och hade kallat på sjukhusfotografen. Det togs bilder och att ha dom bilderna är något som vi sätter otroligt stort värde på. Fram till begravningen tog även vi själva mycket bilder på vår son. Nu tror säkert någon att vi har dom enbart för privat bruk, men så är inte fallet. Vi visar dom gärna för folk som vill se dom av egen fri vilja. För många av de stödföreningar vi är engagerade i, så har bilden på ens egna döda barn en central betydelse.

I vårt möte med sorgen, vänner och samhället har jag och min fru lärt oss en sak. Döden är väldigt distanserad och avlägsen för många människor i dagens samhälle - Den var det för oss. Vi har även märkt att även om man är drabbad så pratar man inte om det, man berör inte "det hemska". Jag tycker att jag kan se en del spår av detta i denna diskussion.¨

Kan jag själva se bilder på döda barn eller läsa om plötslig spädbarnsdöd? Visst kan jag det, men inte utan att bli berörd. När jag ser bilder på döda barn, så är det inte utan att jag tänker på vad vi fick och inte fick uppleva med vår son. Vissa dagar gör det ont, andra dagar går det bra. Att se bilder på vår egen avlidna son, visa dom för andra, prata om "det hemska", se andra bilder och konfronteras med det - Det är en viktig del av min och min frus resa.

Den resa vi gör är högst personlig och jag kan med detta inlägg bara redogöra för hur vi hanterar det. Alla andra sätt att hantera plötslig spädbarnsdöd när man har drabbats är precis lika rätt

Det finns en mening som jag har lärt mig under denna resa "Gamla människor skall dö och barn kan dö". På något sätt kan jag tycka att den återspeglar nyanser i förhållningssätt gentemot att barn dör och den illustrerar också mitt förhållningssätt innan vi drabbades. Vi räknar inte vanligtvis med att barn kan dö. Därför blir oftast reaktionerna starkare när vi konfronteras med denna risk - t ex i form av en bild.

Detta är ett svårt ämne och man får respektera att olika människor reagerar på olika sätt inför en eventuell konfrontation gentemot det man upplever som hemskt och hotfullt. Bilder av sådan typ som kan väcka sådana reaktioner måste hanteras med varsamhet, oavsett syfte. Som fotograf/bildskapare kan man underlätta för folk som har drabbats, med bilden kan man hjälpa folk att konfronteras - Utan att vara "up in your face". Kritiken som riktas mot den diskuterade bilden är kanske relevant eftersom bildens syfte är oklart? Dessutom kan man inte ungå att se en sådan här bild när man får upp den som en thumbnails, så argumentet att man inte behöver titta på den håller inte.

Det är också skillnad på att profitera, bildmässigt, på någonting som enbart har till syfte att provocera, eller att belysa någonting som kan drabba alla. Vad den diskuterade bilden har för syfte kan jag inte riktigt avgöra.

Med detta inlägg vill jag enbart belysa mina egna reaktioner inför bilden och den efterföljande diskussionen.

 

[elva]

Suck.

Varför ska det vara så svårt att fårstå att alla människor är olika.

Angående barnadöd-hundbett:
Visst kan det hända att det är värre med barn som dör...för den som drabbas...för någon som inte har någon som helt referens till att förlora eller ens ha ett barn så kommer ju självklart en hundattack vara det absolut värsta den personen råkat ut för.
Att då kräva...ja jag vet ni "kräver" ingenting, ni bara slänger ur er galla över alla som inte vet hur det är att vara i era skor)...att säga att ett hundbett "inte är någonting" i jämförelse med ett förlorat barn är ju ett hån mot personen som kanske inte vågar gå ut pga rädsla för en ny hundattack.
Hur allvarlig en situation uppfattas beror ju på den drabbades referensram...alltså är det inte en "löjlig" jämförelse alls.

Angående den här trådens ursprung:
Hade det inte räckt att uttrycka ditt ogillande och låta Björn uttrycka sitt gillande.
Var det verkligen nödvändigt att attackera hans åsikt i forumet???
Om jag skriver en positiv kommentar om en bild föreställande ett naket barn, ska jag då behöva vara rädd att bli uthängd som pedofil bara för det????
Om man skulle försöka att inte "trampa på någons tår" med tex bilderna man tar eller vad man säger så skulle man få tillbringa resten av livet i ett kolsvart rum...fast då skulle väl alla mörkrädda klaustrofober klaga.

Alla människor är olika, det enda vi kan göra är att reglera de saker som är direkt eller potentiellt farliga för enskilda individer(eller vad nu det är meningen att lagen ska göra ).

Tack för mig.

 

[elva]

Uhm, Jag menar ju förstås Hans och inte Björn...Doh!


Vilket illustrerar ytterligare en sak som man bör ta i beaktande när man klagar över tex "framställandet" i detta fallet...Ingen är felfri, vi gör alla misstag.

Tack för mig...uhm, igen!