Advertisement
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Film eller Digital?

Produkter
(logga in för att koppla)
Film, jag använder bara analogt för mörkrummets skull,det är en viss stämning i att stå å okpiera i mörkrummet. använder analogt dels också för att jag inte har råd till en Dslr, men jag har en negativscanner för dom bilder jag vill använda digitalt.

någon gång i framtiden kommer jag nog köpa en digital dslr , men jag kommer alltid fortsätta köra svartvitt analogt
 
Har en Dynax 7 och gillar det analoga formatet. Om jag inte redan haft den och skulle köpa kamera idag, så skulle det dock med stor sannolikhet blivit en digital systemare istället. Verkar smidigare.
 
Magnus77 skrev:
Jag har en jättebra bildidé och har funderat ut plats, ljus och allt det praktiska. Nu undrar jag hur jag ska ta bilden - digitalt eller analogt? Det känns inte riktigt som om bilden blir "verklig" om jag väljer att ta den med digitalkamera. Blir det kanske bättre känsla i bilden om jag tar den med en analog kamera?

*ironi*

Jag tror inte att du fattade vad jag menade med mitt inlägg. Läs igen så kanske det klarnar.

Med kännsla menade jag inte bilden i sig, utan själva skapandet av bilden. Mer kännsla att handgripligen ta fram bilden med mörkrumsteknik än att lalla fram bilden med en dator...

Do you haja?

Kännslig snubbe som e trött på repetera allt...
 
Billigare att fota digitalt, säger en del!
Men, en D-SLR kostar ju betydligt mera än en A-SLR?
Skall inte den kostnaden, räknas med i en jämförelse?
17Mp upplösning på en avancerad D-SLR från t.ex. Canon, som kostar "skjortan", men ändå har långt kvar till den upplösning som film, ISO 160, med sina motsvarande 24MP i upplösning ger (uppgifter från Kodak), verkar alltså tveksamt att redan nu hoppa över till en D-SLR!
Jag har använt, nu något år, en digital kamera med 5Mp, bilderna ger mig ett platt intryck, det analoga har ett helt annat djup och nyanser.
Dia-filmen, mycket finkornig, med relativt lågt ISO värde, har en upplösning, fortfarande i en klass för sig!
Jag har flera A-SLR, sedan många år tillbaka, endast film behöver därför köpas, det går många filmer, i pris, på en avancerad D-SLR!
Om, det ens finns, idag, någon D-SLR med motsvarande prestanda, som en A-SLR med finkornig film?
Mitt val är enkelt, analogt har fungerat hittills utmärkt, varför inte fortsätta, filmkostnaden är inte speciellt hög, framkallning av färg går på en timme, framkallning av sv/v gör jag själv på några minuter.
Redigera digitalt vid datorn är kul, visserligen, det tar längre tid än vad man tror, lika bra att komponera bilden från början, på filmen, istället!
 
Bara film för mig.

Jag har fortfarande inte sett en digitalkamera som inte antingen är nedlusad med automatik och knappar samt har gediget värdelös sökare eller är så stor, bulkig och dyr att det vore smidigare att hyra någon att ta bilderna åt mig.

Undantaget skulle vara Epson R-D1, men den har jag som sagt inte sett i verkligheten (det är det nog inte många som har). Och den kostar $3000.
 
Kent:

Håller helt klart med dig om att den analoga framkallningsprocessen har mer av en hantverkskänsla. Hela processen efter det att bilden har tagits är mer konkret och fysiskt närvarande. Jag är själv inte helt "färdig" med en bild förrän den är utskriven i minst 20x30cm och inramad med passepartout och allt. Jag kanske misstolkade dig till viss del och ska försöka förklara min syn på det du tar upp.

-----------------------------

För min del är framkallningsprocessen / digitala efterbehandlingen bara den lilla delen av bildskapandet.

Tänk er detta: Mozart och Bach har producerat varsitt musikaliskt mästerverk. Båda är helt fantastiska och framförs "live" med stor framgång.

Bach spelar sedan in sitt mästerverk med rörförstärkare och häftiga mikrofoner och skapar omsorgsfullt en LP-skiva. Mozart spelar in sitt på en dator, gör finjusteringarna och bränner sedan en CD.

Publiken får sedan lyssna på de båda inspelningarna utan att känna till källan. 90% av dem tycker att musiken är lika fantastiskt som innan, hör ingen skillnad ljudkvalitetsmässigt och skiter blankt i vilket format de spelades in i eller hur processen gick till. 8% håller med om att musiken är suverän och att det låter jättebra men vill gärna veta vilken mikrofon som användes och vilken nål som användes för att rista in spåren i LP-skivan. Om det är så att någon av musikerna har använt rörförstärkare så vill de gärna veta vilken, eftersom de då måste bestämma sig för att det var den bättre inspelningen. 2% hör (genom god hörsel och stor erfarenhet av ljudinspelningsteknik) att Mozart har spelat in på CD och måste gå ifrån rummet eftersom tekniken är så motbjudande och icke-konstnärlig. De fantastiska harmonierna och stämmorna kan inte uppväga det faktum att själva inspelningen gick så amatörmässigt till.

Vad vill jag då ha sagt med denna liknelse? Jo, jag vill se en uppdelning i diskussionen där debatten om digitalt/analogt strikt håller sig till stadiet "efter bilden". Innan bilden är tagen är diskussionen i min mening i det närmaste hopplös, förutsatt att bilden inte har ett komersiellt syfte som gör att den MÅSTE uppfylla vissa kriterier, kanske framförallt storleksmässigt.

Den analoga framkallningsprocessen är så omfattande och speciell i min mening, att det närmaste är en fristående hobby. För många har det varit höjdpunkten i fotograferandet (!) men för de flesta har det varit det nödvändiga onda för att få se resultatet av det man EGENTLIGEN sysslar med - tar bilder. Att baka ihop allting till ett enda skeende, beskrivet med två "motsatser" gör att den här debatten kan fortsätta i evighet, vilket är rätt tröttsamt - samtidigt som det gör att vi har intressanta saker att prata om!
 
Jag kommer gå digital när jag har pengar nog, 10 000+ är mycket för någon som lever på studiebidrag (nu bor jag hemma men ändå).
 
Jag går inte över till digitalt vad gäller svartvitt. I färg använder jag digitalt en del men jag kan tyvärr inte lägga ut de pengar som krävs för att jag ska få en utrustning som är likvärdig min analoga. Därför kommer jag nog att använda den analoga även i färg till viss del framöver, framför allt vad gäller dia. Det är inte utan anledning man fortfarande använder 135-film (alltså vanligt småbildsformat) vid biovisningar.

Är fn mest intresserad av svartvitt och den vanliga mörkrumstekniken som jag tycker är helt fantastisk. Tycker att blankt, lufttorkat fiberpapper är överlägset allt annat pappersmaterial. Jag ser ingen anledning att byta detta mot något annat som aldrig kan bli likvärdigt vad gäller känslan i materialet och det faktum att varje bildexemplar är ett hantverk där man ibland riktigt kan känna hur fotografens/kopistens "ande" vilar över bildens toner och den vackra pappersytan.

Har istället alltmera börjat använda mina gamla kameror från 1940-60-talet som jag tycker har en del sköna egenskaper och producerar bilder som alls inte skäms för sig i jämförelse med betydligt modernare konstruktioner. Vi har en oanad resurs i alla dessa fina kameror/optik som bara ligger och väntar på att bli använda. De duger gott till seriöst bildskapande.
 
Magnus77 skrev:
Kent:

Håller helt klart med dig om att den analoga framkallningsprocessen har mer av en hantverkskänsla. Hela processen efter det att bilden har tagits är mer konkret och fysiskt närvarande. Jag är själv inte helt "färdig" med en bild förrän den är utskriven i minst 20x30cm och inramad med passepartout och allt. Jag kanske misstolkade dig till viss del och ska försöka förklara min syn på det du tar upp.

-----------------------------

För min del är framkallningsprocessen / digitala efterbehandlingen bara den lilla delen av bildskapandet.

Tänk er detta: Mozart och Bach har producerat varsitt musikaliskt mästerverk. Båda är helt fantastiska och framförs "live" med stor framgång.

Bach spelar sedan in sitt mästerverk med rörförstärkare och häftiga mikrofoner och skapar omsorgsfullt en LP-skiva. Mozart spelar in sitt på en dator, gör finjusteringarna och bränner sedan en CD.

Publiken får sedan lyssna på de båda inspelningarna utan att känna till källan. 90% av dem tycker att musiken är lika fantastiskt som innan, hör ingen skillnad ljudkvalitetsmässigt och skiter blankt i vilket format de spelades in i eller hur processen gick till. 8% håller med om att musiken är suverän och att det låter jättebra men vill gärna veta vilken mikrofon som användes och vilken nål som användes för att rista in spåren i LP-skivan. Om det är så att någon av musikerna har använt rörförstärkare så vill de gärna veta vilken, eftersom de då måste bestämma sig för att det var den bättre inspelningen. 2% hör (genom god hörsel och stor erfarenhet av ljudinspelningsteknik) att Mozart har spelat in på CD och måste gå ifrån rummet eftersom tekniken är så motbjudande och icke-konstnärlig. De fantastiska harmonierna och stämmorna kan inte uppväga det faktum att själva inspelningen gick så amatörmässigt till.

Vad vill jag då ha sagt med denna liknelse? Jo, jag vill se en uppdelning i diskussionen där debatten om digitalt/analogt strikt håller sig till stadiet "efter bilden". Innan bilden är tagen är diskussionen i min mening i det närmaste hopplös, förutsatt att bilden inte har ett komersiellt syfte som gör att den MÅSTE uppfylla vissa kriterier, kanske framförallt storleksmässigt.

Den analoga framkallningsprocessen är så omfattande och speciell i min mening, att det närmaste är en fristående hobby. För många har det varit höjdpunkten i fotograferandet (!) men för de flesta har det varit det nödvändiga onda för att få se resultatet av det man EGENTLIGEN sysslar med - tar bilder. Att baka ihop allting till ett enda skeende, beskrivet med två "motsatser" gör att den här debatten kan fortsätta i evighet, vilket är rätt tröttsamt - samtidigt som det gör att vi har intressanta saker att prata om!

Jag förstår vad du är ute efter...inga problem!
Förövrigt anser jag att vax låter bättre än CD...

jag har snöat in lite på s/v...o´ch där tror jag att analogt slår ut det digitala...sen att gemene man inte ser skillnad...jaja...men en fotonörd ser skillnad..jag lovar!

Har Henri Cartier Bresson som min hjälte...det är den typen av bilder som jag strävar efter...det krävs en del av både fotograf och utrustning...inte dyr utr nödvändigtvis...men jag tror att analogt är det rätta om man skall försöka efterapa den snubben. Det digitala har ju inte den dynamik som det analoga har...gråskalan...inte ännu i alla fall...båda teknikerna är bra...digitalt är roligare än analogt...analogt ger mer kännsla...om man nu vet att det är en analog bild vill säga,,,öhh,,,fan vad jag snackar skit...vet egentligen inte vad jag pratar om...full som satan...men jag fotar ibland...ny jag e syr...
 
Graal skrev:
Det är inte utan anledning man fortfarande använder 135-film (alltså vanligt småbildsformat) vid biovisningar.

Vill rätta mig själv: Det är ju inte ens vanligt småbildsformat man använder utan simpelt halvformat 18x24mm fast på 135-film.
 
Det är inte lätt att avgöra vad som är bättre här. Att fota digitalt eller analogt brukar jag jämföra med att spela piano. Idag kan man köpa ett hyfsat bra digitalt piano för en billig peng men man kan aldrig få samma känsla som när man sitter vid en flygel hur bekvämt och enkelt ett digitalt piano är. Man ska helt enkelt överväga fördela och nackdelar med digitalt och analogt. En fördel med digitalt är att man ser resultatet på fläcken, däremog har ingen digital sensor det färgdjup som en diafilm kan återge (12-bitar brukar vara gränsen för digitala sensorer).

Analog bild: http://gallery.gulnet.nu/details.php?image_id=45 (F-90X, 85mm, Velvia 100)

Digital bild: http://gallery.gulnet.nu/details.php?image_id=86 (D1, 85mm, 200ISO)

Varför inte fota både och förresten???
 
Fotar för tillfället bara analogt. Men jag funderar mer och mer på digitalt. Kommer en uppföljare till 300d så slår jag nog troligen till.

Men jag tror någonstans att det kommer att bli en s/v rulle då och då. För att faktum med är att jag gillar mörkrummet. Känslan att skapa något på egen hand är speciell. En förutsettning för detta är dock att man har tid. Man kan säga vad man vill men det är bara så att det digitala är snabbare. Och för mig, tillräckligt bra.

/Peter
 
Den här är en bild tagen med en 1Ds MII:

Fortfarande lika platt och opersonlig som den som kom från världens taskigaste dslr (D1). ....
 

Bilagor

  • portrait_1ds_mii_s.jpg
    portrait_1ds_mii_s.jpg
    47.5 KB · Visningar: 215
Joi skrev:
Tänkte fråga alla som fotar med film om de tänker gå över till Digitalt helt och hållet eller fota med film och ibland Digitalt.
Själv föredrar jag film men i vissa motiv är det bra att ha digital, fina naturmotiv får man oftare med film (hälst mellanformat med det kostar mycket) eller vad tycker ni?


Jag har sedan i juni bara fotograferat digitalt och jag har tills nu inte haft några planer på att återgå till analog fotografering. Emellertid så har jag nu fått ett uppdrag där jag vill ha min analoga erfarenhet med mig så jag kommer att dubblera och använda både digitalt och analogt. Men min bestämda ambition är att framledes fotografera digitalt. Det jag funderar vidare på är teknikskillnaderna snarare än känslan som flera berör här. Om någon kan mer om tekniken får ni gärna lägga in ett inlägg på denna diskussion:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?threadid=32653
 
jag gick från digitalt till film, och planerar att stanna där ett bra tag. Jag har massor av spännande grejer att se fram emot den närmaste framtiden. Ett eget mörkrum, mellanformat, osv :)
 
Joi skrev:
Tänkte fråga alla som fotar med film om de tänker gå över till Digitalt helt och hållet eller fota med film och ibland Digitalt.

Var det inte så frågan löd? Konstigt att det då dimper in svar från de som nu enbart fotar digitalt.......? Börjar kanske bli för mycket "krig" här, eller.....?
 
--------------------------------------------------
Georgios Stratigentas skrev:
Den här är en bild tagen med en 1Ds MII:
Fortfarande lika platt och opersonlig som den som kom från världens taskigaste dslr (D1). ....
--------------------------------------------------
Nog är bilden platt, men, som sagt, ljussättningen slår ut alla nyanser!
Motivet, ja, där är det inget fel alls!
 
Har inga planer för stunden att byta till digitalt. Det som tar emot är först och främst är att digitalarna är så ömfinta. Det inte är lagringsbeständigt i samma grad som film. Och som någon sa tidigare ligger ju filmen på en högre upplösning. Sen verkar det som om det överlag fortfarande är många barnsjukdommmar bland digitalkamerorna.

Det enda possitiva jag för stunden kan se i det digitala är att man kan knippsa bilder utan att bry sig om dyr film, men jag tar nu inte så många bilder att det får mig att byta system.

En eller annan dag kommer jag garanterat att byta, men det blir inte för änn jag kan få en digitalare med 20-25 Mp, lagringsbeständigt material som aldrig behöver brännas om, format & kvalitet som Contax G, Leica M & vad dom nu heter. Och... Det ska inte kosta mer än 5'-10'000.

Analogt känns så levande. För mig är foto ett nöje, inte produktion. Jag tycker om att pyssla med film, trixa, gissa, leka... Digitalt känns för mig som att få julklappar som inte är inslagna. Jag tycker om lite överraskning.

Den dag jag nu likväl byter kommer jag att byta helt.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.