Jag har en lite avvikande uppfattning om de "huvudsakliga" fördelarna med spegelfritt. Det som jag sätter störst värde på är att det alls går att fokusera manuellt och över hela bildytan, vilket dessvärre är omöjligt med spegelreflex, även om några av dem har möjligheten att göra det med direktvisning.
En annan väldigt uppenbar fördel med AF hos spegelfria system är att det träffar rätt och fokuserar där man sätter fokuspunkten, med de få problem som följer av att en del objekt är genombrutna eller små, så att det är en viss risk att fokus hamnar i bakgrunden. Just den egenskapen delar AF hos DSLR-system också, så det handlar inte om någon skillnad mellan systemen.
Men de flesta av AF-frågorna har under de senaste månaderna vänts uppochner av att åtminstone en spegelfri kamera har gått om samtliga system med spegel både i snabbhet och följande fokus, liksom serietagning. Troligen finns fler som utmanar de allra snabbaste DSLR-systemen.
Vilket man sedan tycker bäst om är i mycket en fråga om åsikt, snarare än att den ena typen av system generellt skulle kunna ses som överlägsen den andra. Jag föredrar spegelfritt, eftersom spegeln är en kvardröjande relik från en svunnen tid, som egentligen inte längre är nödvändig. Den vållar enligt min uppfattning fler problem än den löser.
I vissa sammanhang kan en DSLR vara att föredra framför en spegelfri, medan det kan vara tvärtom i andra sammanhang. För mig är det avgörande att spegelfritt system ger mig möjlighet att använda vilken del av bildytan som helst för fokusering, och det är extra uppenbart när jag tiltar för att sträcka skärpan efter ett annat plan än vinkelrätt mot optiska axeln. Och sedan är det kanske inte alldeles oväsentligt att AF träffar rätt - utan kalibrering.