Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Förbud mot fotograferande utan medgivande: Lagförslag.

Produkter
(logga in för att koppla)
Faktum är att jag har pratat med en hel del folk som har kunskap om sådant. Och enkelt uttryckt så är det inte sant, eller det beror på budskapet eller informationens art.

Du skulle t ex kunna fylla instruktionsboken till din kamera med bilder. Det enda effektiva med det skulle vara att du möjligen slapp olika språk. Men det är inte särskilt effektivt i övrigt. Texten fyller mycket större funktion där.

På samma sätt är det betydligt lättare visa på bakgrund till en händelse med hjälp av text. Beskriva lukter och ljud görs många gånger bättre i text än på bild.

En bild har idag inget större bevisvärde i rätten. Idag när du åberopar en bild som "bevis" så måste du också kalla in en expert som kan uttala sig om bildens äkthet. Därav ser vi idag digitala lösningar i t ex Nikons kameror för att garantera att bilden är opåverkad. En bild är idag en indicier i rätten, ett vittnesmål som utan känd avsändare är i det närmaste värdelöst.

/Maverick

Jag kan väl konstatera att jag inte delar din uppfattning. Du har dina källor och jag respekterar det. Däremot tror jag inte att vi pratar om riktigt samma sak. Att en bild på en dvd inte berättar hur den fungerar är ju en sak. Men att bevisa en massgrav med bara ord är svårare. Det är det jag menar med bildens överlägsna kraft kontra ordet.

Att bildmanipulation är enklare än någonsin idag är givetvis alldeles korrekt. Det har dock inte gjort betydelsen av en bild mindre. Däremot har det förändrat vårt kritiska sätt att titta på den.
 
Jag kan väl konstatera att jag inte delar din uppfattning. Du har dina källor och jag respekterar det. Däremot tror jag inte att vi pratar om riktigt samma sak. Att en bild på en dvd inte berättar hur den fungerar är ju en sak. Men att bevisa en massgrav med bara ord är svårare. Det är det jag menar med bildens överlägsna kraft kontra ordet.

Att bildmanipulation är enklare än någonsin idag är givetvis alldeles korrekt. Det har dock inte gjort betydelsen av en bild mindre. Däremot har det förändrat vårt kritiska sätt att titta på den.

Fast jag delar inte din uppfattning om massgraven heller. Om du har en bild på en massgrav så är det just det du har. Du har ingenting som bevisar vem som är skyldig, vilka det är som ligger där, inte ens om det är riktiga människor som ligger där.

Så när det kommer till domstol så är det fortfarande du, och bara du, som kommer stå för trovärdigheten att det är en massgrav som uppstått under de omständigheter som du säger.

När FN och andra organ jobbar med dylika saker så tas det förvisso bilder men texten är långt viktigare. Där står vem som gjort observationen, koordinater för platsen och så vidare. Vi vill gärna tro att det ska räcka med slänga fram en bild och så är saken bevisad. Men så är det inte och borde väl egentligen inte ha varit tidigare heller. Men eftersom folk generellt sett haft dålig utbildning i bild så har fotografiet fått leva som ett sanningsvittne och en sanningsbärare.

/Maverick
 
Personen gjorde inget korkat alls. Personen kunde däremot inte säga till när bilden togs eftersom personen inte var vaken.
Att dricka sig så berusad att man somnar på ett pinsamt sätt är rätt korkat. :)

(Nej, jag vet att jag inte vet vad det var som hände. Det är därför det står en smiley ovan.)

Skulle lagförslaget göra någon skillnad i det här fallet? Togs fotografiet på en plats som omfattas? Det verkar ju lite tveksamt om lagen skulle omfatta privata bostäder och liknande, där fastighetsägaren har rätt att avgöra om fotografering får ske.
 
Detta händer dagligen och jag ser inte problemet. Att polisen pratar med en är inget farligt, framför allt inte om man har rent mjöl i påsen.

just det. Den som inte har något att dölja har inget att frukta.

Inser du inte hur det låter? Det där är standardargument 1A från alla som vill ha en polissstat.
 
Det är svårt att skapa lagar som garanterar att du inte måste kommunicera med poliser om du gör något misstänkt.
Ja, givetvis. Det är ju det som är hela min poäng. Om vi skapar nya förbudslagar så blir det fler personer som kommer att misstänkas utan att vara skyldiga. Ju mer sånt desto bevärligare blir det för alla.
 
Njae, inte egentligen. Som lagen nu är skriven så är det en missbrukslag. Finns nått finare ord för det men jag kommer inte ihåg det. Hur som helst går det ut på att så länge du inte missbrukar din rätt att lagra datainformation så är allt frid och fröjd. Det är en av de stora skillnaderna mellan PUL och den gamla databaslagen.

Skulle du missbruka din rätt och t ex samla på dig en massa bilder med folk i kränkande situationer, jag då kan det vara läge att skaffa ett slipp ur fängelse kort.

Det där skulle jag gärna vilja ha en källa till. Jag hade för mig att undantaget för privata ändamål inte hade några undantag. Är det inte så alltså?
 
Ungefär samma dilemma som att en person som blir utsatt för en sexuell handling INTE är våldtagen om personen i fråga t.ex. är medvetslös.

(Nu är vi kanske en aning off topic).

Varför är det ett dilemma? Personen blir utsatt för sexuellt utnyttjande istället, och det går alldeles utmärkt att ha samma straffskala för det som för våldtäkt. Jag tycker att det är bra att ha olika ord för olika handlingar. Om inget våld förekommer så har jag svårt att se varför det ska kallas våldtäkt.

Fast numera finns väl inte längre brottet sexuellt utnyttjade eftersom det kallas våldtäkt. Ett utmärkt exempel på en populistiskt lagändring.
 
Faktum är att det redan idag i vissa situationer är förbjudet att tala om eller skriva om andra personer, se brotten förtal respektive förolämpning i brottsbalken. Detta kan knappast vara särskilt kontroversiellt!?
Det börjar nästan bli lite tröttsamt, denna sammanblandning av upptagning och publicering. Att man inte får publicera kränkande uppgifter (sanna eller ej) om andra människor gör inte att det automatiskt är förbjudet att göra sådana anteckningar.
 
Det är sedan, kan jag tycka, rimligt att bilder tagna under en sådan förhållande förverkas vid fällande dom. Även om det är för sent iofs, men det är det ju i vart fall som helst.

Så är det ju med alla brott (utom kanske de offerlösa brotten). Skadan är redan skedd när brottslingen åtalas och döms. Det går knappast att göra annorlunda utan att ha total övervakning av befolkningen.

(Vi kanske får hoppas på att det inrättas en "pre-crime"-avdelning inom RPS. Se novellen "The Minority Report" av Philip K. Dick.)
 
Det där skulle jag gärna vilja ha en källa till. Jag hade för mig att undantaget för privata ändamål inte hade några undantag. Är det inte så alltså?

Det blir svårt att hitta en entydig källa eftersom det inte har prövats i domstol ännu. Men datainspektionen, pul.nu(har inte varit där på länge dock, SFF var väl några av ställena som jag samlade information från tidigare.

Undantaget för privat användning finns naturligtvis. Dock är det inte avgjort vad som är privat. Är det enbart du själv, din familj, din släkt, dina närmaste vänner eller vad? Om jag sätter upp bilder i fönstret med bilden utåt, har jag då gjort något privat eller något offentligt? Situationen är liknande den som gäller för kopiering av laga förlaga. Det är okej att göra enstaka kopia till dig själv och dina närmaste vänner. Men vart drar vi gränsen?

När det kommer till integritetsbrott så kan man nog utgå från att den som känner sig drabbad tycker att det är jobbigare desto fler som sett bilder eller hört skvallret.

Men det finns verkligen argument åt båda håll för vad som är privat och inte. Jag hävdar t ex att bilder inte nödvändigtsvis är sökbara på internet. Sökbarhet är en av förutsättningarna för att det ska räknas som databehandling.

Bara som exempel, om jag ber er att söka rätt på en bild av min kompis Robban. Kommer ni lyckas då? Jag vill hävda att ni inte kommer att göra det oavsett vilka fina sökalgoritmer ni hittar. Därmed är det inte sökbart och det går att diskutera huruvida det är en personuppgift också.

Men innan det har prövats så lär vi få vandra enligt våra egna värderingar och uppfattningar.

/Maverick
 
Det finns ingen motsägelse i att ifall du fotograferar när du lyfter på kjolen så är det värre än om du bara tittar. Det blir som rån och grovt rån typ. Fortfarande ett ofredande eller trakasseri. Det behövs inte ett explicit fotoförbud för att hantera det. Ett fotoförbud ställer bara till det för alla som sköter sig och kommer inte att hindra att någon beter sig illa för det.

Skillnaden blir att fotoförbud hanterar vad jag fotograferar medan ofredande hanterar varför jag fotograferar.

Det blir som att införa ett kramförbud där tillstånd ska inhämtas hela tiden istället för att hantera ovälkomna kramar som ofredande.

/Maverick


Jag förstod faktiskt inte ditt resonemang. Att det INTE är skillnad på att titta eller fotografera? enligt mig så är det en otroligt stor skillnad. Om jag skulle överföra min uppfattning på "rån/grovt rån" liknelsen så skulle det bli "egenmäktigt förfarande" resp. "grovt rån med uppsåt att skada"
 
Att sätta upp en utskriven bild kan knappast vara databehandling.

Det är registerhållningen vi diskuterar nu. Visst kan det tänkas uppstå gränsdragningsproblem om vad som ska betraktas som privat bruk. I det aktuella fallet tror jag dock att lagringen av bilden på en privat dator definitivt skulle klassas som privat bruk.

Poängen är alltså att jag inte tror att PUL hade kunnat tillämpas för att sätta åt kjollyftaren.
 
Du behöver inte veta om att folk skrattar åt en bild tagen på dig.

Du behöver inte veta om att folk talar bakom din rygg.

Trots det lider du av det, just utan att veta varför.

Om jag märker att de skrattar åt mig så kanske jag lider, ja. Men då vet jag ju om att de skattar åt mig.

Om folk skrattar bakom min rygg märker jag det ju inte.

Om jag tar en komprometterande bild av dig utan att du märker det, och sen aldrig visar bilden för någon så lider du knappast av det.

Själva fotograferingen kan alltså inte skada någon om hon inte märker att hon blir fotograferad.
 
Problemen är den skada/makt en sådan bild har!

Om fotografen vill köra lite utpressning så är det ju väldigt mycket makt i en bild? (Bara som ett exempel)
 
Jag förstod faktiskt inte ditt resonemang. Att det INTE är skillnad på att titta eller fotografera? enligt mig så är det en otroligt stor skillnad. Om jag skulle överföra min uppfattning på "rån/grovt rån" liknelsen så skulle det bli "egenmäktigt förfarande" resp. "grovt rån med uppsåt att skada"

Jo det är skillnad, men jag tycker inte det är så stor skillnad. Det allvarligaste är faktiskt att du lyfter på kjolen för att kunna titta/fotografera.

/Maverick
 
Att sätta upp en utskriven bild kan knappast vara databehandling.

Det är registerhållningen vi diskuterar nu. Visst kan det tänkas uppstå gränsdragningsproblem om vad som ska betraktas som privat bruk. I det aktuella fallet tror jag dock att lagringen av bilden på en privat dator definitivt skulle klassas som privat bruk.

Poängen är alltså att jag inte tror att PUL hade kunnat tillämpas för att sätta åt kjollyftaren.

Nä det var inte det jag menade heller utan det är mer en jämförelse mot att lägga bilder på internet. Bilder blir inte sökbara med automatik för att de ligger på internet. Det finns heller inget självklart med att de är öppna för allmänheten heller.

Att surfa på nätet kan i mångt och mycket jämföras med att gå runt på stan och kolla in genom fönstren till folk.

Vad jag menar vidare är att det inte är självklart att det räknas som privat bruk när du väl visat bilden för någon annan. Då omfattas även lagringen.

/Maverick
 
Privatpersoner får hantera privata dataregister.

(NB att publicering är en annan sak. Som vanligt.)

Det håller jag inte med om. Jag kan inte heller se att Datainspektionen håller med om detta, vilket beror på att det inte finns några privata dataregister.
Klart att du säkert betraktar ett register i din burk som privat, men Datainspektionen (och lagen, får jag förmoda) gör bara skillnad mellan strukturerad och ostrukturerad behandling av datauppgifter. Ostrukturerad behandling är för övrigt vardaglig användning där namns nämnande förekommer i exempelvis e-postmeddelanden och ljudupptagningar.

Att publicering av dataregister skulle vara en annan sak motsägs också av att den registrerade i vilket fall måste lämna samtycke till att bli registrerad. Det går bara inte att utan vidare anta att "personen hade velat det", ur ett hypotetiskt perspektiv.

Personuppgiftslagen gör heller faktiskt ingen skillnad på om uppgifterna finns i din dator eller inte. Är det exempelvis fråga om insamling och lagring av personuppgifter så är det att betrakta som behandling av personuppgifter enilgt personuppgiftslagen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar