Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Förbud mot fotograferande utan medgivande: Lagförslag.

Produkter
(logga in för att koppla)
Beror ju på vad du avser med sakkunskap förstås. Känner jag till det aktuella fallet du hänvisar till? Nej, och jag kan addera det till listan av andra fall jag inte känner till, men som nån annat hört talas om. På det stora hela är inte detta ett stort problem.

Tar vi oss upp en nivå så gissar jag att vederbörande lever och har hälsan i behåll. Att missa ett jobb är naturligtvis tråkigt, och där har jag en hel del sakkunskap faktiskt, men det är fortfarande inte livsavgörande. I ett globalt perspektiv skulle många vara tämligen lyckliga om deras problem endast bestod i missade jobb. Och det är från det perspektivet jag ser det.

Att "förlora" eller inte få ett jobb pga en bild är inte värre än att missa det pga rykten. Vilket händer oftare än vi tror antagligen.

Hela den situationen som du berättar om förefaller rätt märklig ändå. Jag har liksom aldrig hört talas om nått närmelsevis liknade sätt som någon blivit ratad på. Att arbetsgivaren liksom ger förklaringen att pga dessa bilder kan vi tyvärr inte anställa dig. Det brukar liksom mera vara, "Tjänsten har tillsats av en annan sökande". Undantaget skulle väl vara modeller i sådana fall.

/Maverick

Din logik gör att man alltid kan hitta någon som har det värre, och därmed ska man känna sig lyckligt lottad. Det är också en livsåskådning man kan ha, och som jag respekterar. Det är dock inte min syn. Jag är aningen mer mån om den enskilde individens egen upplevelse.

Att du inte hört talas om det beror givetvis på att det är väldigt sällan man får veta den exakta anledningen till att någon väljs bort. Standardfrasen "Tjänsten har tillsatts av en annan sökande" räcker som förklaring. Du kan, även om det inte var så i det här fallet, kontakta arbetsgivaren och fråga varför du ratades. Inte heller då är det säkert att du får ett svar, men du kan få det.

Just i detta fall kom orsaken till ratandet ut via en person som fanns nära rekryteringsprocessen.

Jag håller helt med dig om att detta är ett märkligt förfarande. Att det är ovanligt beror på att Facebook som företeelse är rätt ny. Det finns dock exempel på personer som blivit uppsagda beroende på vad de publicerat på Facebook. Jag är också övertygad om att vi kommer att få se fler saker av liknande karaktär.

En sak jag dock gärna vill återkomma till är att det inte är en helt given sak vad som är den egentliga knäckfrågan här; fotograferingen eller publiceringen. Jag lutar mer åt att publiceringen är det som i praktiken skapar konsekvensen, snarare än själva fotograferingen. Det jag ställer mig tveksam till är om det ska vara okej att på en sluten fest fota en person som inte kan meddela sig (somnat, för berusad för att kunna prata). Huruvida det går att skapa en vettig lagstiftning kring det eller inte, ja det vet jag inte. Däremot anser jag inte att fotografens rätt ska gå före den fotograferade i det här fallet. Yttrandefrihet ska gälla alla, inte bara den som vill ta en bild. Kan den som blir fotograferad inte säga något tycker jag att en gräns är passerad.
 
Nämna yttrandefrihet i samband med begränsning av frihet rimmar illa. Hur kan den gälla alla om en del redan förbjudits? Du går från en stor cirkel, med större frihet, till en mindre cirkel där friheten begränsats, men där det nu är lika frihet för alla?

Vad är nästa steg? Hur kan vi krympa den här friheten ännu mer, så att det blir ännu mer rättvist?

Vi kan inte se alla sätt som det här kan utnyttjas på än eller hur det kommer påverkar informationen vi får varje dag, eller kanske slutar få. Det verkar som att det är svårt för vissa att förstå hur farligt det är med dessa små inkräktningar i vår frihet. Dessa lagar brukar knappast rivas upp, snarare tvärtom. Är det lagom sen när det är försent?
 
Nämna yttrandefrihet i samband med begränsning av frihet rimmar illa. Hur kan den gälla alla om en del redan förbjudits? Du går från en stor cirkel, med större frihet, till en mindre cirkel där friheten begränsats, men där det nu är lika frihet för alla?

Vad är nästa steg? Hur kan vi krympa den här friheten ännu mer, så att det blir ännu mer rättvist?

Vi kan inte se alla sätt som det här kan utnyttjas på än eller hur det kommer påverkar informationen vi får varje dag, eller kanske slutar få. Det verkar som att det är svårt för vissa att förstå hur farligt det är med dessa små inkräktningar i vår frihet. Dessa lagar brukar knappast rivas upp, snarare tvärtom. Är det lagom sen när det är försent?

Givetvis ska man vara försiktig och ha en kritisk hållning.

Att reglera rätten att fota in genom någon annans fönster har jag dock väldigt svårt att se något problem med. Yttrandefrihet innebär inte att man får göra vad som helst. Det har det, vad jag vet, aldrig gjort.
 
Det är ju bra att du är övertygad. Men med tanke på att den friande domen är en gåta för många så skulle jag inte satsa några större pengar på din övertygelse. Det torde vara mer än uppenbart att rättsväsendet inte resonerar som de flesta andra. Vilket ibland är tur och ibland lite märkligt.

Tingsrättdomar kan nog te sig något märkliga ibland. Om fallet är solklart så brukar det gå bra, men i gränsdragningsfall har jag en gnagande känsla av att lekmännen i tingsrätterna (som ju är i majoritet) litar lite mer på sina egna uppfattningar om rätt och fel än på lagens. Förhoppningsvis överklagas de flesta sådana domar till hovrätten där jurister får avgöra.
 
Exakt vilka konsekvenser har det här lagförslaget?
Vad är det som gör Sverige så mycket mer likt Nordkorea med det här lagförslaget?
Jag har fortfarande sett väldigt få sakliga invändningar förutom att det är ett hemskt lagförslag som hotar yttrandefriheten.

Det dumma med förslaget är att det förbjuder fotografering. Att fotografera någon kan aldrig skada denne. Det är om bilden publiceras och om bilden framställer den avbildade i dålig dager som den kan ställa till skada.
 
Givetvis ska man vara försiktig och ha en kritisk hållning.

Att reglera rätten att fota in genom någon annans fönster har jag dock väldigt svårt att se något problem med. Yttrandefrihet innebär inte att man får göra vad som helst. Det har det, vad jag vet, aldrig gjort.

Någons fönster kanske råkar hamna på bilden utan avsikt när jag tar en bra bild av ett nattligt stadslandskap. Hoppas, nu gjorde jag mig skyldig till olaglig fotografering.

Om man ska behöva kolla sånt innan man tar en bild har man beskurit fotografers frihet rätt mycket.
 
Antalet människor som inte gillar att vara med på bild överhuvudtaget är betydligt fler och alla som fotograferar regelbundet har nog stött på fraser som "jag fastnar inte på bild" eller "jag blir aldrig bra på bild".

Jag blir aldrig bra på bild, men steget därifrån till att tycka att det är obehagligt att bli fotograferad är rätt långt. Det är väl ungefär som att höra sin egen röst inspelad. Det låter jättekonstigt, och inte bra alls, men inte sjutton går man väl omkring och oroar sig för att bli inspelad?
 
Nämna yttrandefrihet i samband med begränsning av frihet rimmar illa. Hur kan den gälla alla om en del redan förbjudits? Du går från en stor cirkel, med större frihet, till en mindre cirkel där friheten begränsats, men där det nu är lika frihet för alla?

Vad är nästa steg? Hur kan vi krympa den här friheten ännu mer, så att det blir ännu mer rättvist?

Vi kan inte se alla sätt som det här kan utnyttjas på än eller hur det kommer påverkar informationen vi får varje dag, eller kanske slutar få. Det verkar som att det är svårt för vissa att förstå hur farligt det är med dessa små inkräktningar i vår frihet. Dessa lagar brukar knappast rivas upp, snarare tvärtom. Är det lagom sen när det är försent?

Är det en begränsning i yttrandefriheten att förbjuda att smygfilma någon som har sex i ett sovrum och visa för kompisar?
Är det en begränsning i yttrandefriheten att förbjuda att smygfota någon i duschen på gymnastiken.
Även om det är en begränsning i yttrandefriheten så är det i högsta grad förenligt med svensk grundlag.
Ett legitimt skäl att inskränka yttrandefriheten: RF 2kap 13 § "Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott."

I utredningen föreslås också att det i grundlagen skrivs in att medborgarna "gentemot det allmänna är skyddad mot intrång, om det sker i hemlighet eller utan samtycke och i betydande mån innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden".
Ett starkare skydd mot statlig övervakning av individer alltså.
Är det också en begränsning av yttrandefriheten och ytterligare ett steg mot Nordkorea?
 
Någons fönster kanske råkar hamna på bilden utan avsikt när jag tar en bra bild av ett nattligt stadslandskap. Hoppas, nu gjorde jag mig skyldig till olaglig fotografering.

Om man ska behöva kolla sånt innan man tar en bild har man beskurit fotografers frihet rätt mycket.

Och du tror alltså att lagen handlar om detta?

Du kan lugnt fota vidare. Skillnaden mellan att fota ett stadslandskap och in genom ett enskilt fönster är så stor att jag inte förstår hur du ens orkar försöka jämställa dem. :)
 
Jag blir aldrig bra på bild, men steget därifrån till att tycka att det är obehagligt att bli fotograferad är rätt långt. Det är väl ungefär som att höra sin egen röst inspelad. Det låter jättekonstigt, och inte bra alls, men inte sjutton går man väl omkring och oroar sig för att bli inspelad?

Nej.

(jag kan inte kommentera mer men måste skriva minst tio tecken för att få kommentera)
 
Och du tror alltså att lagen handlar om detta?

Du kan lugnt fota vidare. Skillnaden mellan att fota ett stadslandskap och in genom ett enskilt fönster är så stor att jag inte förstår hur du ens orkar försöka jämställa dem. :)

Och hur drar man gränsen? Byt stadslandskap mot husfasad så blir det kanske ett bättre exempel.
 
Det var nog snarare korkat av den avbildade personen att bete sig som hon gjorde. En bra tumregel är att alltid bete sig som om hela världen tittar på.

Ja, visst. Alla får skylla sig själva. Allt i mobbarens namn. Det viktiga är att få göra det man vill. Hänsyn behöver man inte ta. Totalt onödigt. Leve friheten att roa sig på andras bekostnad, oavsett pris. Inget kan ju trots allt vara viktigare.
 
Och hur drar man gränsen? Byt stadslandskap mot husfasad så blir det kanske ett bättre exempel.

Om du inte klarar av att fota en husfasad utan att låta ett enskilt fönster uppta större delen av bilden är det kanske läge att göra annat än att fotografera.

Nej, jag ser inte dina hypotetiska problem. De finns bara i teorin. I praktiken är de ickefrågor.
 
Ja, visst. Alla får skylla sig själva. Allt i mobbarens namn. Det viktiga är att få göra det man vill. Hänsyn behöver man inte ta. Totalt onödigt. Leve friheten att roa sig på andras bekostnad, oavsett pris. Inget kan ju trots allt vara viktigare.

Vem mobbade det i aktuella fallet? Notera att jag faktiskt inte har försvarat den som publicerade bilden på personen som betedde sig illa.

Men det är annars riktigt, man måste stå för vad man gör.
 
Någons fönster kanske råkar hamna på bilden utan avsikt när jag tar en bra bild av ett nattligt stadslandskap. Hoppas, nu gjorde jag mig skyldig till olaglig fotografering.

Sätt dig in i förslaget lite bättre.
Två citat:
"Den plats som omfattas av rättsskyddet anges som en plats dit
allmänheten inte har insyn."
"Gärningsmannen måste således vara medveten om att en person avbildas och
att denne befinner sig på en plats som omfattas av bestämmelsen."

Fortsätt ta dina nattliga stadslandskapsbilder du.
 
Om du inte klarar av att fota en husfasad utan att låta ett enskilt fönster uppta större delen av bilden är det kanske läge att göra annat än att fotografera.

Nej, jag ser inte dina hypotetiska problem. De finns bara i teorin. I praktiken är de ickefrågor.

OK, så ditt förslag på att lösa gränsdragningsproblemet är att sluta fotografera?

Det är ganska symptomatiskt för förbudsivrare att aldrig se några gränsdragningsproblem med förbjudande lagar. När någon kommer med en invändning mot ett förbudsförslag så brukar svaret vara: "men lagen är ju inte menad att användas på det sättet".
 
Vem mobbade det i aktuella fallet? Notera att jag faktiskt inte har försvarat den som publicerade bilden på personen som betedde sig illa.

Men det är annars riktigt, man måste stå för vad man gör.

Ja, givetvis ska man stå för det man gör. Det gäller även den som tar bilden.

Vi kan väl konstatera att jag tycker att man ska stå för saker i de sammanhang man befinner sig. Att tvingas stå för en bild inför hela världen, när det var sex personer som såg händelsen i verkligheten, är väl kanske inte riktigt rimligt som jag ser det. Men man kan tycka olika.
 
Sätt dig in i förslaget lite bättre.
Två citat:
"Den plats som omfattas av rättsskyddet anges som en plats dit
allmänheten inte har insyn."
"Gärningsmannen måste således vara medveten om att en person avbildas och
att denne befinner sig på en plats som omfattas av bestämmelsen."

Fortsätt ta dina nattliga stadslandskapsbilder du.

Så om jag inte märker att ett vilt samlag pågår i ett fönster i en fasad som jag avser att fotografera (vilket är fullt möjligt; jag är ju upptagen med att ställa in kameran), och personerna är tydligt identifierbara så kommer jag inte att bli åtalad eftersom jag vid polisförhöret hävdar att det var helt oavsiktligt att personerna kom med på bilden. Låter ju bra.

Det tråkiga är bara att jag väl troligen blir kallad till ett polisförhör om saken. Bara det är ju nog för att tycka lite småilla om förslaget.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar