För bra bilder ?

[ohls]

Drick en flaska whiskey innan uppdraget så kanske det blir bilder av "familjealbumstyp"

 

[Biber]

mipert skrev:
Det ju precis det det handlar om, svårigheten att utföra en viss typ av fotouppdrag

Då tar man ju knappast "för bra bilder". Förstår inte hur man kan tycka det ens, om man misslyckas med att visa syftet så mycket som folk har nämnt här, hur kan det då vara för bra?
Om man hade tankar om kontext och perception när man skulle fota sina barns kakbak eller skolpjäs, hur kommer det sig då att man slutar upp med makrobilder på plåtar och porträtt som inte säger något alls om att barnen var i en pjäs?

 

[Allan uti Hälsingland]

Biper har redan skrivit mina tankar. Som fotograf måste man ju se till sammanhanget oavsett om det är en s k familjebild eller inte. För att bilden skall bli bra måste man tänka efter vad och varför man fotar. Fattar inte varför ni t ex vid ett barnkalas inte frestas av att verkligen skildra hur roligt ungarna har istället för att ta en BRA bild. Vad sjutton menas med en "bra bild" om ni inte koncentrerar er på att skildra det som just då händer?
Och det ena utesluter ju inte det andra.
Kontext och perception är ju helt perfekt att tänka på när man tar en familjebild.
Jag har en känsla av att de flesta som skrivit här har låst fast sig vid perfekt ljus, skärpa och komposition mm. Men hur kul är det, om bara några få uppskattar era alster?
Och visst kan man göra ett album för *finsmakare* och t ex ett för vanligt folk!
Ojdå, nu har jag visst svurit i kyrkan. Men nog är det kul om "vanligt folk" uppskattar ens bilder?

 

[mipert]

Det är omöjligt att koppla bort hjärnan.

Bättre/sämre än så här blir det inte...

 

[sagan]

Det var ju kanonfina familjebilder!

 

[Walle]

MathiasT skrev:
Om man som proffsfotograf får uppdrag att fotografera den nya Volvon och kommer med bilder på navkapslar och dörrhandtag, så kommer Volvo inte att betala en spänn!

Eller så blir dom superimpade och betalar en fantasisumma för att man ska plåta nästföljande modell

Med "för bra bilder" tror jag knappast att trådstartaren menade att bilderna var bra i den meningen att dom på ett perfekt sätt visade vad dom var tänkta att visa, utan snarare att de inte följer "familjealbumsstandard" utan blir "för bra" rent tekniskt.

 

[Kristian h]

Håller med...

Tycker att man saknar de där bilderna med lite kapade huvuden, mera bakgrund än motiv och så de där bilderna som bara blev skit men ack så roliga att titta på när fotopåsen anlände. Nu anländer inte påsen längre och det man framkallar vet man ju redan hur det ser ut. Men mina barn kommer att vara välfotograferade och skratta åt de lågupplösta 6MP bilderna när de blir äldre. Jag försöker att ta lite vardagshändelser rent dokumentärt men visst är det svårt...

/Kristian

 

[mipert]

sagan skrev:
Det var ju kanonfina familjebilder!

Tack kim.

 

[MathiasT]

Walle skrev:
...utan snarare att de inte följer "familjealbumsstandard" utan blir "för bra" rent tekniskt.

Jag ser inget motsatsförhållande här. Jag tycker det är riktigt dåligt om man bara lyckas få tekniskt bra foton om man tar på plåthörn, men inte om man dokumenterar kakbak/teaterpjäser.

Jag menar precis vad Jonas och Allan skriver ovan.

Men visst, tycker man inte om att fotografera sina barn och dokumentera deras uppväxt - något som några här sagt att de tycker är tråkigt och något som man inte kan ångra sedan - så skippa det då. Men om man nu är duktig fotograf, så kanske man kan sjunka så lågt att man åtminstone med sin digitalkamera skjuter av ett par "skitbilder" på jularna. För ungarnas skull i alla fall.

När jag var liten satt min far och skrev KASS på en massa diabilder och slängde dem i papperskorgen. Mamma plockade upp alla bilderna igen... Jag är rätt glad att hon gjorde det nu.

 

[Eeros]

Allan uti Hälsingland skrev:
... Men nog är det kul om "vanligt folk" uppskattar ens bilder?

ABSOLUT! Om man bara kan ta extremt fina stillbilder/naturbilder och inte vågar sig för det MYCKET svårare steget, att ta fina familjebilder, kompisfestbilder, gruppfoton osv så tycker jag att man kan inte kalla sig för en proffsfotograf.

En proffsfotograf är en person som tar fina (behöver ej vara extrema, räcker med fina) bilder när som helst och var som helst, så väl spontant som planerat.

Så nu vill jag uppmuntra er som inte "vågar" ta familjebilder, ryck upp er ur självömkandet och ta nästa steg i er väg mot proffsfotografens "titel". För jag tycker att ni inte kan kalla er för proffs, om ni bara kan ta fina planerade ute-/natur-/stillebenbilder. För att kunna kalla er för proffs, MÅSTE ni även kunna ta det allra svåraste slag av bilder; spontana bilder på människor så att även den aktuella situationen kan förstås av den som betraktar bilden. T.ex. familjebilder som har en bra komposition, bra ljus, bra skärpa/oskärpa och innehåller värme, glädje, sorg, melankoli, sammanhållning, lekfullhet osv.

Detta är naturligtvis enbart min åsikt, men jag tror nog att många kan instämma i att en fotograf ska inte vara rädd för utmaningar. Se det som en utmaning att försöka få till även bra spontana bilder.



Jag var förut urusel på familjebilder, men jag övar, övar och övar. Nu har jag jobbat upp mig och är medelmåttig på familjebilder. Det svåraste var det som skräcker bort många, att få till bra kompositioner på bilderna. I början blev det alltid för nära. Mitt råd, fastän jag inte är proffs, är att försök med att ta bilder från dubbla eller tredubbla det avståndet som först känns bra, eftersom många "proffs" älskar makrobilder och detaljbilder. Försök sluta med det för en stund, ta översiktsbilder och ni ser att bilderna börjar få känsla, eller en "själ" igen.

Lär er sen bemästra ljuset även när det inte är enbart en detalj ni plåtar (jag är i den fasen själv, blixtljus inomhus är svårt). När ni förutom det bemästrar även spontana kompositioner på en situation, inte enbart en detalj, då kan ni kalla er för proffs. Då klarar ni att ta både översiktsbilder som detalj/makrobilder.
En detaljbild är som bäst när den stödjer en mera översiktlig bild, annars är det ofta svårt att få ut mycket av detaljbilden.



-Eeros

 

[tandborstterroristen]

Jag tycker ochså att det är lite klurigt att ta bra bilder på familjära motiv. Detta beror kanske delvis på att dett välbekanta är svårare att se, men även att jag tycker det är lite tråkigt att uppleva tex. julafton eller en fest som åskådare. Dock brukar jag ibland plocka fram kameran vid sådana tillfällen - oftast när det inte händer någe speciellt. Jag har exempelvis av någon anledning tagit en hel hög bilder på mina vänner när de ligger å dåsar efter midsommarlunchen, men när jag tänker efter även under tex. Bredsjö Internationella Crocketsällskaps årliga midsommarcrocket (då jag själv inte spelar).

Kontentan är väl närmast att jag inte låter mitt fotograferande gå ut över min egen upplevelse - jag har hellre deg upp till armbågarna än en kamera i näven när det skall bakas?

När det gäller reportage är saken en helt annan -då tycker jag helt plötsligt att "kameran och anteckningsblocket" är ett utmärkt sätt att lära känna en företeelse/person.

Inkonsekvent?

/Tomas

 

[slowcoder]

Eeros:

Mycket väl uttryckt.. Det var nog vad som behövdes för att få mig att lägga manken till och börja fotografera mer spontant.
Ett par tusen bilder eller så, så borde man få finess på det också.

/James

 

[amaster]

Problemet med att vara en sådan här för bra fotograf när man ska fota de här vanliga familjebilderna är att modellerna inte är så bra. En lösning kan vara att hyra in professionella modeller till kakbaket eller julafton. Eventuellt kan man också hyra in sig i en studio där man kan bygga upp ett familjekök eller vardagsrum med bra belysning och där man kan använda bättre kameravinklar.

/Henrik