Sann historia ur den fotografiska vardagen:
Min fru, närmare 60, är sedan 70-talet rutinerad fotograf. Specialintresse växter. Behärskar ”handflateknepet” till fulländning. Speciellt mål att fotografera alla vilda orkidéarter i Sverige. Mindre än halvdussinet arter återstår, främst de alpina. Och, hon använder kameran i läge M.
I våras var vi på några dagars resa till Skåne och Österlen. Utöver min nikonutrustning hade vi också min Sony R1 för hustrun ville öva med digitalkamera. Hon övade förstås också med min Nikon med 105:an (Micro Nikkor) och vinkelsökare på det som blommade på strandängarna. Vädret var fint och hon tyckte det var roligt, precis som förr när vi var ute på botaniska expeditioner. ”Du kanske skulle ha egna grejor”, sade jag och den berömda polletten ramlade ner. Efter lite diskuterande konstaterade hustrun att hon ville ha det bästa. Eftersom jag hade nikonprylar var det ju vettigt att satsa på Nikon. Valet blev då en Nikon D800, vinkelsökare, batterigrepp och Micro Nikkor 60 mm. Summa drygt 38000 kr. Senare skulle ett ”normalobjektiv” skaffas ( den nya 24 – 85 mm ).
Efter drygt 2 ! månader kom paketet. Vi började packa upp och hustrun öppnade vinkelsökarkartongen och läste på databladet som låg i. D800-modellen var inte med i listan över passande kamerahus. Neej, sade hustrun jag vill inte ha kameran. Skickar tillbaka grejorna. Hon blev oerhört ledsen, tyckte att det var som ett slag i ansiktet. (Vinkelsökaren har en central roll i detta projekt ) Vinkelsökaren skulle ju passa men i manualen hittade jag inte instruktion om hur man monterar den. Hittade dock information på nätet ( där stod också att Nikon inte beskriver hur man gör ). Men, det är krångligt att montera vinkelsökaren. En liten metallring skruvas av och på. Inte rimligt att hålla på med detta i ett orkidéträsk. Tappar man ringen så går sökaren inte att använda. En dam på närmare 60 vill inte hålla på med sådant. En Nikon skall gå att använda under fältmässiga förhållanden. En Nikon skall man kunna lita på.
Nästa dag ringde jag svenska Nikon och berättade om detta. Snillet jag talade med ansåg det vara olämpligt att montera/demontera vinkelsökaren utomhus, ”den monterar man inne så det inte kommer in smuts i kameran”. Således behöver man två kamerahus, sedan ett för varje objektiv för snillet tyckte även att det var olämpligt att skifta objektiv utomhus.
Den fråga man då måste ställa är: Är Nikons ”finkamera” verkligen en bra kamera?
Nu handlar det inte om pixlar och andra tekniska märkvärdigheter, utan om fotografering ute i fält. Vi, hustrun och jag, är vana vid att våra kameror fungerar på ett vettigt sätt. Vi har krupit omkring i diken, under buskar och legat platt på mage i orkidéträsk (det var inte så djupt men blött). Detta skall även en ny Nikon D800 med originaltillbehör klara ( vi doppar naturligtvis inte kameran i vatten ). Eller är det meningen att man skall nöja sig med att ta konstnärliga bilder av lyktstolpar?
Denna historia fick ett bra slut men det berättar jag inte om. Cyberphoto skötte sin del av detta på ett utmärkt bra sätt.
På min D90 m fl modeller är det mycket enkelt att hänga på vinkelsökaren och den
används ganska flitigt i flera olika sammanhang. Det borde snarare vara enklare på ”finmodellerna”.!
Detta var alltså ett tag innan modellen D600 presenterades
Kart R