Hur lär man sig ta bättre bilder?

[bEPH]

Nu så vet jag inte om jag ger mig ut på djupt vatten, men om han liknar mig (vilket han verkar göra) så har han ett stort problem, det är tekniken.

Jag är en tekniker ut i fingerspetsarna, det konstnärliga är teknik för mig, det blir för mig att lära mig en ny teknik.
Mina tekniska signaler är så starka att de eventuella konstnärliga signaler försvinner i teknikbruset.

Jag känner en person som är tvärtom, jag är på henne då och då och försöker få råd om hur jag kan förändra mig.
Ett råd som hon har gett är att gå ut och fota fåglar, "fota en glad fågel, fota en ledsen fågel", men i min värld så är fåglar inte glada och ledsna, de styrs av instinkter som man inte kan applicera glad och ledsen på. Jag faller liksom innan starten har gått till och med.

Tredjedelsregeln är väl bra, men det känns som om den är för konstnärer som behöver teknik, inte för tekniker som behöver konstnärlighet.

Jag är lite rädd att analysera bilder, jag är rädd för att jag kommer lära mig en teknik som jag kan applicera på alla bilder, jag är en tekniker, jag analyserar så jag kan förstå, reproducera, förbättra och massproducera.
Problemet är att jag vill lära mig att "skapa nytt", inte förbättra nåt gammalt. Jag vill vara en konstär, inte en kopiator.

Jag kör nu med att jag tittar på bilder, bara försöker bestämma om jag gillar dem eller inte, inte VAD jag gillar, jag försöker bara utveckla mit bildtyckande, inte bildseendet. Bildseendet får jag ta senare när jag kan lyssna på mitt tyckande,
Sen har jag ingen aning om det är bra eller dåligt att göra så, jag famlar i blindo.

 

[plippen]

Sämre bilder med digitalkamera!

Som yrkesfotograf handlar det alltid om att leverera. Om att ha en lägsta nivå som är skyhög. Man bedöms alltid efter det sista jobbet man gjort.

Det är i detta som utmaningen ligger. Spänningen, kreativiteten..... och osäkerheten, koncentrationen.

vad jag har upptäckt med mitt egna fotograferande är att kreativiteten i viss mån försvinner vid digitalfotografering.
När man jobbar med film finns alltid en osäkerhet inför resultatet. Och detta gör att min fokus under fotograferingen är högre. Jag går på magkänsla när en bild "sitter". "När man har den"

Vid digitalfoto skjuter jag några skott, inte från höften, men med en mindre färdig tanke.
Springer bort till dataskärmen där Ad och ibland även slutkund står parkerade. blev det bra? funkar det?
Har vi den?
- jaa den, nr 19 av 87, funkar. den kör vi på.
- bra, då har vi den, nästa bild....

Mitt arbete har till viss del reducerats till att göra något som funkar...
istället för att tvinga mig själv till att prestera och behålla fokus. Istället för att känna med magen när man gjort bilden, känner man med skallen och ser på en kalibrerad skärm.

När man fotar med film och gör ett jobb som avslutas fredag kväll, när labbet är stängt. Är den väntande helgen fylld av ångest och illamående. blev det bra? satt bilderna?
En känsla så vidrig att det inte går att beskriva. Man mår fruktansvärt dåligt, och sambon också eftersom man är omöjlig att ha och göra med.

men ändå det är ett jäkla bra sätt att behålla fokus under fotograferingen.

När man jobbar digitalt och gör klart ett jobb fredag kväll. går man hem och kollar på idol och äter popcorn.
man vet att kunden har fått vad dom vill ha. och att bilderna är ok.

Ad:en kanske rent av redan har valt bilder.
Och fast han/hon tyckte att det luktade jävligt illa där vi var och jobbade och att min assistent var en dum jävel och att fotografen hade en fantastiskt ful tröja och att han/hon glömt handla kaviar och såg en fin soffa i ett skyltfönster och bara vill komma hem till sin dotter som fyller år..... Så ska bilder väljas. dom finns ju där på skärmen och det är ju så bra att få det gjort!
det är ju digitalt

Det enda bra med digitalt, om man ska hårddra är i så fall att fotografen får mindre magsår och att fotografens partner får en trevligare helg.

Men bilderna och kampanjen, den blev ganska pissig, kändes väldigt tunn och ytlig......

Ett svamlande inlägg, jag vet. Kanske off topic, och inget svar till frågeställaren.

Men mitt råd för att ta bättre bilder blir i så fall. Stäng av preview på kameraskärmen. känn med magen.
Och fundera inte så mycket kring histogram och skarpa objektiv.
/ daniel

www.danielwester.se

 

[Grevture]

Re: Sämre bilder med digitalkamera!

plippen skrev:
vad jag har upptäckt med mitt egna fotograferande är att kreativiteten i viss mån försvinner vid digitalfotografering.

Hej!

Intressant tankegång och jag tror jag förstår (nästan vad du far efter. Felet ligger ju i att vi människor ofta tar tekniken till hjälp för att bli lite slarviga. Jag lever av att skriva och jag ser ett parallellt fenomen med ordbehandling, rättstavningskontroll och alla andra hjälpmedel -- resultatet blir oftare ok, acceptabelt, men ofta också pladdrigt, ogenomtänkt -- slarvigt skrivet helt enkelt.

När vi skrev med bläckpenna på dyra pergamentblad tänkte vi både en och två gånger innan vi började skriva något. Framrör tangentbordet är det inte lika kritiskt och då kryper latheten in i processen och vi slafsar på ...

Ok, jag överdriver väl lite, men tendensen finns där.

Men det finns sätt att bekämpa det här. Det enklaste sättet är ju att belägga sig själv med begränsningar, att tvinga sig själv att så att säga jobba lite i motvind.

När jag först började med digital systemkamera hade jag som de flesta ett kitobjektiv. Objektivens motsvarighet till en Volvo 245 - smidig, praktisk, användbar, mångsidig, klarar det mesta med bra resultat. Kort sagt jättetråkigt.

Sedan lånade en kompis ut ett objektiv till mig, en 55 mm, manuell fokus (ja, jag kör Nikon), maxbländare på 3,5, jag fick ingen egentlig ljusmätning med min D70. Plötsligt blev det mycket roligare att fotografera. Jag kunde inte zooma, ljusstyrkan räckte ofta inte till, jag var tvungen att börja höfta ljuset och framför allt gällde det att komma ihåg att fokusera. Allt krånglet, allt motståndet gjorde det objektivet mycket roligare att använda än den oändligt mycket bekvämare 18-70:an.

Som amatör har man lyxen att då och då kunna köra med grejer som egentligen är opraktiska, men också mer utmanande.

Till den urpsrungliga frågeställare skulle jag säga så här: Belägg dig själv med begränsningar. Gå in hos en fotohandlare och köp det billigaste fasta objektiv du kan hitta som passar till din kamera. För några få hundralappar kan du hitta någon gammal manuell 35:a, 135:a eller vad som helst. Det behöver inte vara ett speciellt bra objektiv. Men försök ta bra bilder med det! Med ett sådant tvingas du stanna upp, du kan inte bara "skjuta från höften" längre ...

Det handlar om att försöka tvinga hjärnan att tänka efter före man tar bilden. Om man nu ändå skall stanna upp och kolla ljuset, backa några steg efetrsom man inte har zoom ... Ja, då tänker man lättare till lite om hur man verkligen vill ha bilden också.

 

[Brummelisa]

Jag håller med föregående talare. Desto fler bilder vid samma tillfälle gör (i alla fall för mig) sämre bilder.

Jag kör nu enbart analogt och då måste jag känna att bilden finns där vid själva tryckningen. När jag körde digitalt kände jag mest att bilden fanns där när jag såg den på displayen.

Porträtt kör jag nu enbart med stoformatskamera. Visserligen får man bättre kvalité med den, men också just för att lugna ner hela fotograferandet så både jag och modell kan känna efter hur bilden blir vid själva tagandet.

/ Marcus

 

[plippen]

storformatskamera til porträtt låter fantastiskt skoj. Jag har provat det vid några tillfällen och det är verkligen givande. Måste pilla mer med sånt.
Arbetssättet, rogivande. skönt. Blir lite avundsjuk. måste ha mer tid.
/ daniel

www.danielwester.se

 

[Thomas Ekström]

Jobbar man med storformat ska man iaf inte ha bråttom, då skiter det sig rätt snabbt. Man måste ha koll på allt hela tiden.

Gjorde mitt senaste projekt enbart med en Wista Field storformat. Kvalitén är ju förstås grym, men eftersom det var första gången jag använde den blev resultatet inte som jag tänkt mig varje gång. För det första var sökaren riktigt jävla mörk, speciellt hörnen var svåra att ha koll på... iofs använde jag en lins med största bländare 6.8 och tog alla bilder inomhus så det bidrog ju förstås till att det blev svårare.

Sen såg det typ ut såhär: öppna upp bländaren till max, kolla komposition och fokus grovt, tänk efter om du ska använda rise/fall eller dylikt, komponera igen, mät ljus, tänk efter en sista gång om det är så du vill att bilden ska se ut och att du mätt ljuset korrekt, kolla fokus igen med luppen (kom ihåg att lägga fokus en tredjedel in i bilden), stäng bländaren o blända ner/ställ slutaren till rätt exponering. Testa att slutaren funkar som den ska...glöm inte trådutlösaren! Sätt in ett filmmagasin, dubbelkolla att bländaren är stängd och slutaren är korrekt. Dra ut darksliden ur magasinet och ta bilden, sätt in darksliden andra vägen med den svarta sidan utåt så du vet att den sidan av magasinet är exponderad. Gå till nästa ställe. Repetera.

Visst har du total kontroll och grym kvalité, men jag fotar hellre med min Hasselblad.

 

[lumor_]

Jag är inte särskilt erfaren själv som fotograf men tänkte ändå försöka bidra med något till det här med att ta bättre bilder. Jag håller på med de sätt som de andra föreslagit, d v s titta på andras bilder och fundera över dem, ta många bilder, lägga upp bilder för kritik etc.

Något som hör till den kreativa processen när jag själv tar bilder är att hitta många olika vinklar och kompositioner på samma motiv. För mig handlar alltså inte "att ta många bilder" om att fånga många motiv utan om att testa en mängd olika sätt att fånga ett och samma motiv. Den digitala tekniken gör att åtminstonde jag inte känner mig begränsad av att det blir dyrt om jag tar fler rutor. Ibland har jag redan en bildidé när jag närmar mig motivet men det skadar ju aldrig att testa några andra vinklar, alltifrån att plåta "rakt på" till mer extrema perspektiv som t ex underifrån med vidvinkel och kameran på sned. Komponerandet fortsätter sedan i efterarbetet när jag beskär.

En annan del i bildseende som jag sysslar nästan omedvetet med är att jag även när jag inte har kameran med mig "tar bilder". Med det menar jag att jag även då söker och ser intressanta motiv eller bildvinklar som kanske skulle göra ett motiv intressant. Kanske är det en vettig övning att testa mer medvetet för den som känner att tekniken tar överhanden? Sedan när du hittat något intressant kan du ju ta med dig kameran och fixa det tekniska...

 

[S.A.K]

Precis som Per är jag inte heller speciellt erfaren, jag försöker också att se bilder och ljus även när jag inte har kameran med. Många gånger är kameran med men jag tar inte en enda bild. Min tanke är försöka skärpa uppmäksamheten, sen får jag ju många bilder som inte alls blir vad jag hoppades på.Något som jag uppskattar med den digitala tekniken är att man ibland kan komma till rätta med detta med ett efterbehandlingsrogram. En ytterligare fördel med detta är att korrigeringen ju faktiskt analyserar vad man inte är nöjd med exempelvis beskärning innebär att jag inte var nöjd med kompositionen, nivåer att jag inte med exponeringen. I slutändan år det nog ändå viktigast att man själv är nöjd och accepterar att inte alla kommer att bli proffsfotografer men kan få ut mycket av fotografering ändå...