För bra bilder ?

[slowcoder]

Jag skaffade mig en 300D för några månader sedan, och har utvecklat mig väldigt mycket som fotograf sedan dess, och skjuter även mycket bättre med min 35mm kamera numera.

Problemet är dock som följer:
Jag började sätta ihop ett fotoalbum (tänk familjealbum här) med diverse bilder, men halvvägs igenom så började jag tänka..
Albumet liknade inte alls ett vanligt familjealbum, utan snarare en bild-portfölj. Lite av känslan försvann, eftersom det var lite för för proffsig bildkomposition på allt.

Hur gör ni med era familjealbum? Dummar ni ner fotograferingen, eller har fotografer helt enkelt "ovanliga" familjealbum?

/James

 

[Brummelisa]

Jag är nog tyvärr sådan att jag har svårt för att ta vanliga "dåliga" bilder och då blir det väldigt få familjekort. Varje barnkalas och så är det alltid meningen att jag ska springa runt och ta kort, men jag har jättesvårt för det då jag inte tycker att ljuset blir bra och kompositionen inte är spännande...

/ Marcus

 

[ph0tech]

Jo jag känner igen problematiken. Förr (innan jag började intressera mig för fotografin) så var det lätt att bara slänga fram kompaktkameran och ta familjebilder som var tokspontana och som sällan vart bra men ändå fångade lite av den känsla man kände just vid fotograferingstillfället. Men nu för tiden blir det gärna svårt. Skall vi baka kakor hemma med barnen så blir det inte en enda bild på barnen när dom bakar utan typ 20 makrobilder av plåtar med nygräddade kakor på. Är man med barnen i skolan och skall ta bilder av dem i pjäsen de medverkar i blir det porträttfotografering i 380mm och stor bländare för att försöka få bakgrunden suddig. När man sen tittar på bilderna är de bra men man kan inte på nått som helst vis se att dom är tagna i skolan eller att barnet i fråga ens var med i en liten pjäs.

Frågan är om man skall lägga nån form av band på sig att försöka att vara "sämre" fotograf de gånger man fotar familjen... eller om man helt enkelt skall ge kameran åt frugan istället?

 

[Sonnaren]

slowcoder skrev:
......................Lite av känslan försvann, eftersom det var lite för för proffsig bildkomposition på allt.

Hur gör ni med era familjealbum? Dummar ni ner fotograferingen, eller har fotografer helt enkelt "ovanliga" familjealbum?

/James

Vad har du tänkt dig att ett sådant beteende skulle ha för syfte?
Försöker man inte alltid göra sitt bästa??
Tror du en läkare ger grannens barn antibiotika och sina egna grötomslag om diagnosen är infektion???
Us

 

[Brummelisa]

ph0tech skrev:
Skall vi baka kakor hemma med barnen så blir det inte en enda bild på barnen när dom bakar utan typ 20 makrobilder av plåtar med nygräddade kakor på.

HAHAHA

F-n vad jag asgarvade...

/ Marcus

 

[wennerstrom]

Jag förstår inte riktigt varför familjebilder skulle vara dåliga bilder. Tvärtom, kan du inte ta en bra familjebild som förmedlar känslan i situationen och som är begriplig för någon annan än dig själv så är problemet knappast att du är en för -bra- fotograf?

Fotografer borde väl kunna ha riktigt bra familjealbum tycker jag, som faktiskt kan vara intressanta för andra än precis bara de personer som är med på bilden. All kunskap om komposition och ljus och dynamik som man plågsamt lärt upp är ju perfekt att använda sig av när man plåtar något som verkligen betyder något för en.

Jag håller också precis på och sätter ihop bildspel och album med bilder jag tagit på min familj, och jag är riktigt nöjd större delen av tiden. "Ha, det här är annat det än dom där räliga suddiga bilderna man brukar få se" tänker jag. Lägger därför min röst just på en aningen omskriven variant av den ursprungliga frågeställningens sista alternativ. Fotografer har ovanligt -bra- familjealbum.

 

[Brummelisa]

Jag tror nog att det är så att då man tar så många bilder som vi tar så försvinner det spännande och roliga i ett motiv om detta enbart bestär av något vi tycker om. Visst tycker jag det är kul att se kort på mina barn tagna av andra, men jag tycker inte det är så kul att ta korten själv.

Fotograferandet för mig är ju inte själv klickandet utan att hitta på idéer och förverkligan dem och det sker ju inte då man gör en mängd snapshots. Men ta studiokort av barn och sådant har jag inget emot.

/ Marcus - som fortfarande garvar åt makrofotona.

 

[mipert]

Jag har en kompis, Kerstin, som tar massa bilder på sina barn. Roliga bilder med solglasögon, bilder då de gråter, sitter på pottan, jagar katten osv.
De bilderna sätter hon in i album och skickar till folk, gör almanackor av och använder till julkort.
Jag tar tråkiga bilder med vackert ljus och perfekt skärpa som aldrig görs någonting med (enligt min fru i alla fall).

Jag har svårt för att få till de där glada amatöralbumen och det gör mig lite besviken.
Dags att återuppväcka glädjen som försvann när man började lära sig hur bra bilder skall se ut...

Men kakor med macro blev det inte.

 

[Walle]

Jag har ocskå problemet att jag har svårt att ta spontana "familjealbumsbilder". Nästan alltid tycker jag att det inte blir nån intressant komposition eller att det är för trist ljus. Det blev t.ex. inte en enda bild på julafton..inte en enda bild på nyårsafton heller. Och om jag skulle ta några bilder så tycker jag att de alltid blir så otroligt kassa (jämfört med planerade bilder), så jag får ingen lust att göra nåt med dom.

Lite trist faktiskt...efterlevande kommer att tro att våran familj aldrig gjorde nåt tillsammans, och aldrig firade högtider...

 

[TwO]

Själv har jag tre sorters album, ett familje album där alla bilder som man tagit i det där spontana ögonblicket. För jag tror att det är det man glömmer bort i jakten på den perfekta bilden . Man står där och söker i kameran och missar massor med underbara ögonblicks bilder , som ska hamna i familje albumet. Sedan har jag två album till , ett svartvitt och ett med färgbilder, de där man tycker extra mycket om , de bilder man lagt ner möda och tid på, där man jagat ljus , bildspråk osv osv ,...pust. )

Det tycker jag funkar bäst, men man är ju så olika . Men jag pressar iallafall på att inte glömma bort att ta bilder på känn och inte stå där och fundera bort tillfället. Man kan ju sortera bort de sämsta hellre då det än att inte ha några bilder alls, som någon skrev .
Det låter så sorgligt...

Mvh Tess

 

[dovearea]

Jag har absolut inga problem att ta "vanliga ögonblicksbilder". Nu är det ju verkligen sällan det händer, men det är ju bara att nollställa hjärnan och bara tänka på vad som händer och rikta kameran dit och trycka av.

 

[bildsten]

Hej
Klarar ni inte av att växla fotgrafisk stil och eventuellt även greppa en kompaktkamera och ta hyggliga bilder på er omgivning, barn och käraste tycker i varje fall jag att ni har klara brister i er fotografiska utveckling. Det är de bilderna som era efterkommande kommer att titta på om 50 eller 100 år och tycka något. Vad de tycker beror nog mest på hur dokumentationen runt bilden är: när,var och vem! Familjebilderna är faktiskt dokumentärbilder, det inser ni nog om ni tittar ödmjukt i förfädernas fotoalbum. Om de sedan bär tydliga spår av komposition och fotografiskt kunnande gör det bara upplevelsen bättre.
Hälsningar
Sten

 

[lotelo]

Jag har bättrat mig sista tiden. Trycker ibland fast ljuset inte är perfekt för vissa saker är värda att föreviga iaf.

En sanning är dock att familjealbumet idag är mer välarbetat än de jag hade innan jag fotade med system. De tidigare från kompakttiden innehåller mycket fler bilder då ungarna cyklade, kladdade med fingerfärg, lärde sig gå o s v än dagens album. De gamla innehåller också massor av fler bilder med kassa färger, röda ögon och usla kompositioner. Min tro är dock att många som vuxna är mer lyckliga för ett litet urval bättre bilder från barndomen, att barnen inte njuter av att se sig med röda ögon på 20 bilder om de istället kan se en bättre bild från tillfället.

Jag knäpper alltså ofta nu också, men det blir en bild per tillfälle typ.. och jag flyttar saftkannor och leksaker innan avtrycket och tänker komposition även om ljuset kunde varit bättre..

Jag själv har väldigt välarbetade album från min barndom med färre bilder i men är lycklig för det, jag slipper se mig rödögd också

 

[Liax]

[/QUOTE]

Jag har absolut inga problem att ta "vanliga ögonblicksbilder". Nu är det ju verkligen sällan det händer, men det är ju bara att nollställa hjärnan och bara tänka på vad som händer och rikta kameran dit och trycka av.

Håller med Daniel här, har heller inga problem att ta familjebilder...bara att nollställa hjärnkontoret...fast det kanske vissa har lättare för än andra! .-D

 

[mipert]

Ett annat problem är att varje gång man är på fest förväntar sig folk att man skall fotografera. Eller så har någon med sig kameran och säger ”du som är så duktig kan väl ta några bilder”.

Problem är nog att överdriva, men jag är numera noga med att förklara att jag inte tar med kameran när det sker någonting som skulle kunna ha ett värde av att bli dokumenterat, utflykter och dop.
Ibland tar jag bilder förstås men ofta inte.

Det är som den klassiska sketchen när Bosse Parnevik tjuvringer kändisar och någon i ABBA blir inbjuden till en fest.
Efter en stunds snack börjar Bosse fråga om hon kan tänka sig att ta med de andra.
Sedan kanske de kan tänka sig att sjunga en sång.
Sedan frågar han hur de önskar att scenen skall se ut.
Då börjar A tjura till och frågar ”är det ett jobb eller...”

 

[Liax]

Och ännu ett problem är att många inte riktigt förstår hur mycket jobb det kan ligga bakom "att bara ta några bilder". För ett tag sedan tyckte (eller rättare sagt bestämde) några av mina klasskamrater att jag skulle ta gruppfoto på alla klasserna under min instution, det skulle ju vara sååååå roligt att ha.

Självklart sa jag nej med eftertryck, något som resulterade i att dom blev förvånade. "Men du som gillar att fotografera, och det är ju bara att ställa upp alla och ta några bilder". Ja vad säger man? :-D

/Joakim

 

[Kijana]

slowcoder skrev:
Hur gör ni med era familjealbum? Dummar ni ner fotograferingen, eller har fotografer helt enkelt "ovanliga" familjealbum?

/James

Jag har följt inläggen, och känner mig som att jag hör till en tredje kategori. Jag "dummar" inte ner mina familjebilder, på främst syskonbarnen, men ofta blir det bilder av just familjealbumskaraktär eftersom jag som emotionellt engagerad fotograf inte tänker till innan jag trycker av.
På senare tid har jag dock försökt skärpa mig och försökt ta bilder som intresserar flera och kan ge ett värde även om betraktaren inte har någon relation till personerna på bilden.
Det tar sig.

 

[MathiasT]

Nu har jag också läst igenom inläggen. Jag är förvånad! Jag begriper inte vad ni snackar om?! "Jag skulle fota ungarnas teaterpjäs och man ser inte att det är en teaterpjäs", "jag skulle fota ungarnas kakbak och det blev bara plåthörn".

Om man som proffsfotograf får uppdrag att fotografera den nya Volvon och kommer med bilder på navkapslar och dörrhandtag, så kommer Volvo inte att betala en spänn!

Jag tycker att ni har misslyckats med era "uppdrag". Hade någon anlitat er som fotografer för att fota sina ungars kakbak så hade ni inte bara tagit "plåtbilder". Det handlar väl om dokumentärfotografering inte om modellfotografering. Ungarna poserar väl inte vid kakorna.

 

[Brummelisa]

Men vi har ju inga uppdrag.

Jag kan ju bara tala för mig själv och jag är ingen proffsfotograf och skulle nog inte heller vilja vara det.

Jag vill ta kort på motiv jag har hittat eller hittat på för eget bruk. Jag får då svårt att ta vanliga kort för jag ser inte något spännande att ta kortet utan det blir enbart för att ha det i framtiden.
När jag fick min dotter (för 7 år sen) så började jag även att fotografera som hobby och jag kan lova att jag har hur mycket foton av henne som helst. Men nu har jag lämnat det roliga med att bara trycka och det roliga för mig är att hitta på en idé och förverkliga den.

Visst är det tråkigt. Man kommer ju att ångra sig i framtiden då man inte har så många vanliga kort utan mera studiokort av sina barn. Men jag har svårt att bara ta en massa kort. Jag känner ingen lycka i det alls, så jag låter min sambo sköta fotandet av de vanliga motiven.

/ Marcus

 

[mipert]

MathiasT skrev:
...Jag tycker att ni har misslyckats med era "uppdrag"...

Det ju precis det det handlar om, svårigheten att utföra en viss typ av fotouppdrag.
Man vill ta bilder av ”familjealbumstyp” men misslyckas eftersom man glider in i rollen som seriös fotograf med stor svart kamera och tankar om kontext och perception.