Det är ju naturligtvis inte själva fotograferandet som är problemet. Utan publiceringen, detta hysteriska behov av att hela tiden visa sina bilder för resten av världen. Det läggs ut miljontals bilder varje dag på sociala medier i cyberrymden.
För mig kokar det ner till att; vore jag förälder till barn i förskolan, skulle jag inte vilja, rent principiellt, att någon (annan förälder tex) fotograferade mitt barn och lade ut bilden på exempelvis Facebook, helt oavsett i vilken situation jag skulle befinna mig i (papperslös, skyddad identitet, vårdnadstvist…).
Jag är också helt säker på att jag inte helt självklart vill bli fotograferad på allmän plats och få min nuna uthängd, mot min vilja, på nätet. Det är direkt upprörande att det hörs röster här som säger att man mer eller mindre får skylla sig själv om man vistas på allmän plats, att man då bara rakt av ska acceptera att kunna bli fotograferad och att fotografen då får göra vad den vill med bilden. Det är märkligt att förstå att fotografen alltid har tolkningsföreträde, att bara för att man har någon slags juridisk rätt att fotografera också måste göra det, oavsett om den som blir fotograferad gillar det eller inte. Och, egentligen är det inte heller här som själva fotograferingen är problemet, utan vad som görs med bilden efteråt.
Jag kan, och jag får! Då gör jag det, oavsett vad andra tycker, just därför att jag kan och får!
Finns det då ingen etik eller respekt längre? Förstår alla de som lägger ut alla sina bilder på nätet vad de gör? Vilket genomslag bilden får? Vad som händer med bilden sen?