Annons

Exempel på inskannad film sökes

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är helt avgörande för att man skall få sina negativ likadana varje gång, eller för att man skall kunna köra med plus och minus framkallning för att styra kontrasten. Men det är nog ganska vanligt att folk inte har så värst mycket kläm på vad de håller på med, och negativen kan ju misshandlas en hel del och ändå ge användbart resultat.

Så är det nog, och glädjen i början av att få ut neg ur dosan gör ju att detaljerna som temp och annat snabbt kommer i skymundan och resultaten varierar en del.

Det finns ju liksom anledningar varför bättre mörkrum har både vattenfilter och gärna kranar med bra temperaturstyrning. Kruxet idag är att mörkrummen blir färre och att detaljerna kanske då försvinner ännu mera? Nåja, vad vet jag.

För egen del har det - trots att jag vet att exponeringarna sitter, och att jag följer mina framkallningsrutiner - aldrig slutat att vara spännande att plocka ur neggen ur dosan, vänta på att de torkar och sedan ge mig i kast med att titta på resultatet.
.
 
Jag har just framkallat ännu en rulle Tmax 100, och jag tror jag vet vad problemet är. Temperaturen i framkallningsvätskan ökar avsevärt under framkallningen, eftersom dosan är rumstempererad, vilket är ungefär 26 grader idag. När jag fyllde på var vätskan 20 grader, men efter 9 minuter när jag lyfte på ytterlocket och mätte så var den 24 grader! Så där har alltså förhållandena rubbats markant. Ändå ser filmen rätt bra ut; lite tunnare än sist. Dock fick jag denna gången en mer lila toning av filmbasen, som det snackats om en del.

Stående framkallning brukar bara nämnas i sammanhang där helt andra framkallare än D-76 använts, så jag vet inte om jag vågar mig på det än. Men av de exempel jag sett, så ser det ut att funka skitbra. I Rodinal tycks dessutom ämnena i framkallaren "ta slut", så att det inte spelar någon roll om man låter filmen stå mycket längre än vad som behövs.

För övrigt (helt OT) så är jag på G att köpa en mellanformatare:) Det skulle passa mitt fotograferingssätt ypperligt. Får se om jag får svar på Mamiya-6:an som ligger ute på Blocket.

Ojdå...du kör altså inte rumstempererade vätskor...nåja det ställer ju till saker en hel del. Mina framkallningstider varierar med årstiderna och den innomhustumperatur jag vhar för tillfället. Lite mer jobba att köra in sig på men det ger väldigt bra (förutsägbara) resultat när man väl vant sig. Alla vätskor står fördigblandade i badrummet.

D-76 används av vissa till S-D så det borde inte utgöra några stora problem, jag tror rodinalen ger bättre resultat överlag men du behöver definitivt inte vänta på att byta framkallare innan du börjar förlänga tiderna och låta dosan vila...

...och sen till mellanformataren du funderade över. Jag rekommenderar definitivt en ESR till dig efter att ha sett en del av vad du plåtar. En mätsökare på småbild är en sak men mellanformat är en helt annan! Mamiya-6 har en mästbas som är unjefär lika bred som leican men på ett helt annat format vilket gör det mycket kinkigare att ställla skärpan, för att inte nämna att du som verkar jubba en hel del med omkringliggande textrurer nig skulle ha stor behållning av en mattskiva att fokusera hela bilden simultant på.
Skulle det vara någon fördel med mätslkarna så skulle det vara att kunna välja någon av dem som faktsikt erbjuder 6x9 (fuji gl690 om du kan hitta en...men det är inte många som vill skijas från sina!) och inte bara 6x6 eller 6x7.
 
Ojdå...du kör altså inte rumstempererade vätskor...nåja det ställer ju till saker en hel del. Mina framkallningstider varierar med årstiderna och den innomhustumperatur jag vhar för tillfället. Lite mer jobba att köra in sig på men det ger väldigt bra (förutsägbara) resultat när man väl vant sig. Alla vätskor står fördigblandade i badrummet.

Är det inte en större samstämmighet med de framkallade resultaten från gång till annan om man ser till att vätskorna alltid har samma temperatur? Jag menar att om jag nu tempererar upp eller ner vätskorna till t ex 21 grader, och alltid håller den temperaturen genom att låta dosan bada mellan agiteringarna så borde ju detta ge de bästa förutsättningarna för samstämmighet?

Jag pekar inte finger eller säger att du gör fel, jag blev bara nyfiken.

/Johan
 
Ojdå...du kör altså inte rumstempererade vätskor...nåja det ställer ju till saker en hel del. Mina framkallningstider varierar med årstiderna och den innomhustumperatur jag vhar för tillfället. Lite mer jobba att köra in sig på men det ger väldigt bra (förutsägbara) resultat när man väl vant sig. Alla vätskor står fördigblandade i badrummet.
Se där, ytterligare ett sätt att göra på:) Alla verkar ha sin egen metod, vilket ju om något visar att man kan framkalla på en mängd olika vis som är "rätt".
När det är uppåt 27 grader inomhus så vete fan om jag vill ha det som vätsketemperatur när de flesta verkar anse att man inte ska gå högre än 22. Men det kanske bara är nys? Att temperera själva dosan är ju inte så svårt annars, som Johan skriver. Hade bara inte tänkt på det.

Angående tillblandandet så tempererar jag fix och stopp i varsin flaska (men där misstänker jag att temperaturen är mindre viktig), för att sist av allt temperera framkallaren och hälla direkt ner i dosan.

D-76 används av vissa till S-D så det borde inte utgöra några stora problem, jag tror rodinalen ger bättre resultat överlag men du behöver definitivt inte vänta på att byta framkallare innan du börjar förlänga tiderna och låta dosan vila...
Frågan är vad man ska använda för tider. Och där blir ju tempereringsproblemen ännu större, om tiden nu måste vara lång.

...och sen till mellanformataren du funderade över. Jag rekommenderar definitivt en ESR till dig efter att ha sett en del av vad du plåtar. En mätsökare på småbild är en sak men mellanformat är en helt annan! Mamiya-6 har en mästbas som är unjefär lika bred som leican men på ett helt annat format vilket gör det mycket kinkigare att ställla skärpan, för att inte nämna att du som verkar jubba en hel del med omkringliggande textrurer nig skulle ha stor behållning av en mattskiva att fokusera hela bilden simultant på.
Skulle det vara någon fördel med mätslkarna så skulle det vara att kunna välja någon av dem som faktsikt erbjuder 6x9 (fuji gl690 om du kan hitta en...men det är inte många som vill skijas från sina!) och inte bara 6x6 eller 6x7.
Det låg en Fujica 680 mätsökare med 90/3,5 ute för fyra lök för nån månad sen. Snacka om fynd! Men det förstod jag först efter att den var borta.

Det finns en Mamiya RB67 med normalglugg för fyratusen nu, men den har bara schaktsökare vad jag kan se, och därmed ingen ljusmätare (om jag förstått det rätt). Säkert bra pris, men jag vet inte om jag orkar hålla på och mecka med extern mätare.
 
Se där, ytterligare ett sätt att göra på:) Alla verkar ha sin egen metod, vilket ju om något visar att man kan framkalla på en mängd olika vis som är "rätt".
När det är uppåt 27 grader inomhus så vete fan om jag vill ha det som vätsketemperatur när de flesta verkar anse att man inte ska gå högre än 22. Men det kanske bara är nys? Att temperera själva dosan är ju inte så svårt annars, som Johan skriver. Hade bara inte tänkt på det.


Det är ju en av charmen med att soppa själv. Du kan labba och slabba, testa och dona tills du hittar "rätt" material för just dig att jobba vidare med.


.../men jag vet inte om jag orkar hålla på och mecka med extern mätare.

Det finns ju alltid "sunny sixteen".. =)


Har du tittat på mamiya 7? 'Jätteleica' precis som Fuji 690-serien.
Annars finns ju Pentax 6x7, som en enorm SLR. Lika enorm spegel som darrar också.

Till de övriga finns ju mätarprismor men kamerakropparna är ju mera fyrkantiga så det är ju ett nytt sätt att hålla om du känner dig bekväm med småbildskameror.

/Johan
 
Se där, ytterligare ett sätt att göra på:) Alla verkar ha sin egen metod, vilket ju om något visar att man kan framkalla på en mängd olika vis som är "rätt".
När det är uppåt 27 grader inomhus så vete fan om jag vill ha det som vätsketemperatur när de flesta verkar anse att man inte ska gå högre än 22. Men det kanske bara är nys? Att temperera själva dosan är ju inte så svårt annars, som Johan skriver. Hade bara inte tänkt på det.

Om du ska framkalla film för skanning så är det nog viktigare att du får till ett jämnt resultat än att du får fram det perfekta resultatet. Om du går in i mörkrummet är alla dessa varianter viktigare, eftersom du är betydligt mer låst beträffande den kontrastkurva som du får fram. Papprets gradationskurva är ju fixerat på ett helt annat sätt än vad du kan åstadkomma i Photoshop.

Men att köra med ett vattenbad som du ställer ner din dosa i under framkallningen är en enkel och bra idé för att få en större jämnhet.

Stefan

P.S Skicka gärna en TIFF. 16 bitar och i RGB.
 
Jag köpte en Fujica GL690 professional för en tid sedan och framkallade min första film från den förra helgen. Det var lite skillnad mot att ladda en 135film vill jag lova, filmen var väldigt sladdrig och rullade sig åt alla möjliga håll. Jag var väldigt nära att ge upp och bara gå ut och kasta filmen i soptunnan, men till sist så fick jag in den i spiralen. Nu vet jag inte om det berodde på att filmen var gammal eller om 120film alltid är sån, men jag kommer nog att köpa en annan spiral tills nästa gång jag ska framkalla mellanformat. Det finns en spiral hos Photax med extra stora inloppsöron som bör vara smidigare, den ska jag nog testa.
Resultatet av framkallningen blev inte alls som min första (hittills enda) film med min Nikon F6, där jag fick den där lite lilafärgade nyansen på negativen, här blev det mest grått ;-) Men man får väl öva, både på framkallning och på ljusmätning...
Lycka till med Mamiyan om det blir den! (jag var själv lite sugen på den ;-))
 
Det är ju en av charmen med att soppa själv. Du kan labba och slabba, testa och dona tills du hittar "rätt" material för just dig att jobba vidare med.
Det tråkiga är att man inte kan göra om det om det blir fel.

Det finns ju alltid "sunny sixteen".. =)
Vilket jag aldrig förstått mig på. Det stämmer väldigt illa om man ser till de tider och bländare jag använder för att få rätt exponering, i alla fall digitalt. Sen har man ju ingen aning om hur mycket mörkare det är om det är mulet. Molnen kan ju vara 100 meter eller 3 kilometer tjocka.

Har du tittat på mamiya 7? 'Jätteleica' precis som Fuji 690-serien.
Annars finns ju Pentax 6x7, som en enorm SLR. Lika enorm spegel som darrar också.
Jag har mailat på en annons om en Mamiya 6, vilket är ungefär samma kamera fast med 6x6-format. Dock har säljaren inte svarat. Sen är jag en aning tveksam eftersom objektiven bara har f/4 som bäst. Å andra sidan lämpar sig nog en sådan kamera bäst för nedbländat bruk med tanke på mätsökarbasen.

Till de övriga finns ju mätarprismor men kamerakropparna är ju mera fyrkantiga så det är ju ett nytt sätt att hålla om du känner dig bekväm med småbildskameror.
Det är nog inga bekymmer:)

Ska troligen köpa en Mamiya 645 idag för strax över tusenlappen med normalobjektiv och prismasökare. Känns som ett tokfynd om den funkar:)
 
D-76 med småbild (perforerad film) skulle jag nog välja att köra 30sec agitering-7min stillatående-5sec agitering-7min stillastående-5sec agitering-7-30minuter stillastående. (vid ca 20 grader)
Faran med perforerad film är att man ibland kan få "spöken" vid perforeringarna, men detta är nått man själv får testa sig fram med.

Att temperera vätskorna är bttre vid kortare tider och mindre temperaturskillander då temperaturen inte hinner skifta så mycket men vid framkallningar som kan bli uppåt 2h så kan det hända en hel del även med ett vattenbad, I ett riktigt mörkrum har man en konstant temperatur och behöver man höja eller sänka tempen på någonting så har man en våtbänk med möjlighet att ställa in vilken temperatur man vill ha på vattnet som kommer ur kranen, men vi vanliga dödliga får klara oss utan sådanna lösningar i de flesta fall.
Min lösning kommer av att jag bor i en tvåa med en toalett som helt saknar vägg mot husfasaden vilket gör att jag kan hålla det ganska stabilt där inne.

27 grader är lite mer åt det extrema hållet men jag är öertygad om att det går att hitta en spädning som även i de temperaturerna är ganska varsam mot filmen, har du testat ta häften vatten och hälften av din nuvarade brukslösning och förlänga tiden bara en gnutta när temperaturen är sådan?

Många labb kör med de-76 för att den fungerar bra under mycket kontrollerade former och är bra med replenisher, men för hemmabruk är det inget vidare val så jag skulle ändå rekommendera dig att köpa tex rodinal (jag hat förstått att du handlar av photax och de har en rodinalkopia som heter r90 om jag inte mins fel) nästa gång...det ända som rodinal inte riktigt funkar optimalt till är snabba filmer men även med 400-filmer går det ofta att få hjälpliga resultat.
Min lösning är att köra en framkallare för 400 och 3200 filmerna (för närvarande kör jag slut på mitt lager av d-76 så får vi se vad det blir sen) och en för de långsammare filmerna på 125asa ända ner till 6asa.

Personligen kan jag inte nog framhålla värdet av en ESR, du var ju lite ute efter min mamiya645 (som jag tyvärr han sälja till norge innan du han fram) och det är nog i den riktningen jag skulle rekommender dig att kolla, 4,5x6-formatet är ett mycket trevligt ett som erbjuder ca 3ggr ytan av en 24x36 men proportionern är någorlunda desamma.
mamiyas m645 har dessutom det fina att de tar 15 bilder och inte 16 på en rulle men med lite större mellanrum mellan bildern vilket underlättar vid skanning och kopiering. Sen är ju det ett levande system fprcis som nikon systemet så att finna grejer till det är mycket enklare, en sökning bå blocket ger inte mindre än 6st kameror som ligger ute just nu.
Maila mig om du är intresserd av att låna en mamiya645 med 80/1,9 av mig ett slag.
 
D-76 med småbild (perforerad film) skulle jag nog välja att köra 30sec agitering-7min stillatående-5sec agitering-7min stillastående-5sec agitering-7-30minuter stillastående. (vid ca 20 grader)
Faran med perforerad film är att man ibland kan få "spöken" vid perforeringarna, men detta är nått man själv får testa sig fram med.

27 grader är lite mer åt det extrema hållet men jag är öertygad om att det går att hitta en spädning som även i de temperaturerna är ganska varsam mot filmen, har du testat ta häften vatten och hälften av din nuvarade brukslösning och förlänga tiden bara en gnutta när temperaturen är sådan?

Många labb kör med de-76 för att den fungerar bra under mycket kontrollerade former och är bra med replenisher, men för hemmabruk är det inget vidare val så jag skulle ändå rekommendera dig att köpa tex rodinal

Varför skulle det vara bra att använda ett så extremt agiteringsmönster om filmen ändå sedan ska skannas. Det som sker vid ett sådant mönster är ju bara att högdagrar komprimeras och skuggor/mellantoner lyfts. Är enklare att åstadkomma i bildbehandlingen, enligt min erfarenhet.

Och varför skulle inte D-76 vara en bra framkallare för hemmabruk? Det är väl den mest välkända soppan som finns, och detta av goda skäl.
 
Jag köpte en Fujica GL690 professional för en tid sedan och framkallade min första film från den förra helgen. Det var lite skillnad mot att ladda en 135film vill jag lova, filmen var väldigt sladdrig och rullade sig åt alla möjliga håll. Jag var väldigt nära att ge upp och bara gå ut och kasta filmen i soptunnan, men till sist så fick jag in den i spiralen. Nu vet jag inte om det berodde på att filmen var gammal eller om 120film alltid är sån, men jag kommer nog att köpa en annan spiral tills nästa gång jag ska framkalla mellanformat. Det finns en spiral hos Photax med extra stora inloppsöron som bör vara smidigare, den ska jag nog testa.
Resultatet av framkallningen blev inte alls som min första (hittills enda) film med min Nikon F6, där jag fick den där lite lilafärgade nyansen på negativen, här blev det mest grått ;-) Men man får väl öva, både på framkallning och på ljusmätning...
Lycka till med Mamiyan om det blir den! (jag var själv lite sugen på den ;-))

Angående framkallningsdosor:

Märker att det är många som har problem med att ladda filmen i spiralen till framkallningsdosan.

Det bästa är att skaffa en dosa som laddas innifrån, alltså filmen fästs i centrum av spiralen och man använder en särskild hållare när man rullar på filmen eller bara kupar den för hand.

GEPE tillverkade tidigare en alldeles utmärkt dosa som var konstruerad på ovanstående sätt, tyvärr så har GEPE flyttat till Tyskland och jag vet inte om dom tillverkar Framkallingsdosan fortfarande, den har också funnits under namnet Combina, den tillverkades både för 24X36 och 6X6/6X7, det finns också en Rostfri Dosa som laddas innifrån, kommer inte ihåg namnet på den, det finns nog många begangnade stående lite varstans.

Man kan också ladda vilken spiral som helst innifrån, även om man inte kan fästa filmen där, genom att kupa filmen och börja längst in och sedan rulla på filmen så den går in i spåren, träna gärna med en gammal film i dagsljus till tekniken behärskas så man inte riskerar att få filmen dubbel i samma spår.
/Sten-Åke
 

Bilagor

  • GEPE-Framkallningsdosa-W.jpg
    GEPE-Framkallningsdosa-W.jpg
    14.7 KB · Visningar: 235
Varför skulle det vara bra att använda ett så extremt agiteringsmönster om filmen ändå sedan ska skannas. Det som sker vid ett sådant mönster är ju bara att högdagrar komprimeras och skuggor/mellantoner lyfts. Är enklare att åstadkomma i bildbehandlingen, enligt min erfarenhet.

För att de flesta skannrar kan inte plocka fram informatione som finns i högdagrarna i täta negativ, anledningen till at köra stand development (eller anpassa en normalframkallning åt det hållet) är att trötta ut framkallaren som ligger mot högdagrarna så dessa blir lite mindre framkallade än lågdagrarna. Skulle man ha en skanner som kan plocka fram all denna informationen i skanningen vore det givetvis enklare att göra detta digitalt men den typen av skannrar kostar skjortan. Dessutom erbjuder neg framkallde på detta vis andra möjligheter om man ska jobba med dem i ett kemiskt mörkrum.

Och varför skulle inte D-76 vara en bra framkallare för hemmabruk? Det är väl den mest välkända soppan som finns, och detta av goda skäl.

D-76 är en ganska ok standard framkallare (varför många börjar med denna) men med ett karraktärsdrag som månag ser som nackdelar när det blir varse dem varför de sen går vidare;
1. Den "suddar ut" en hel del av kornstrukturen, framförallt i finkornigare filmer, fördelen är att man kan få mycket släta partier vilket många som jobbar med porträtt (av unga släthudade personer) tycks föredra, nackdelen är att man tappar upplösningen och framförallt många finare texturer. Man skulle kunna säga att D-76 fungerar lite som ett softfilter framför hela bilden. För snabbare filmer är dessa saker mindre nackdelar än för långsammare filmer.

Som jag skrev tidigare so är d-76 ett bra val som standard-framkallare i ett större labb där man har mycket film som går igenom och jobbar mer förnyare, men även dessa labb har ofta någoting annat att falla tillbaka på när det krävs en annan kvalite.

Problemet att hitta en trevlig framkallare/film kombination som ger de skalorna man vill ha blir mindre och mindre ju mer man går upp i format och kan börja skita i upplosning och korn, men de flesta av oss vilje gärna kunna bära med oss utrustningen också.
Vissa väljer en eller ett par filmer att köra i alla format medans andra har speciella filmer för tex småbild där de tvingas välja nått med högre upplösning pga det ynkliga formatet.

Personligen håller jag på med ett långdraget projekt; hitta ett sätt att använda efkes OP12 för lite mer allmän fotografering. Det är en extremt finkornig film på 12-6asa som tyvärr också är extremt hård.
 
Egentligen har jag lite svårt att förstå varför man skall hålla igen kontrasten mer än normalframkallning om inte motivet motiverar detta? Det finns ingen anledning att försöka dra ned kontrasten i ett normalkontrastmotiv, och vilken skanner som helst skall ha ett dmax som klarar av normalframkallad svartvit film.
Att använda standframkallning och liknande är ju knep för att ta ned kontrasten i extrema motiv.

Att D76 inte skulle vara en bra framkallare för småbild tror jag nästan att en hel fotovärld skulle vända sig mot. Personligen föredrar jag xtol, men d76 ger ett snarlikt resultat, den framkallare som markant skiljer sig från andra jag testat är rodinal och den är ju intressant i sig själv. Men inget jag skulle rekommendera för småbild och traditionellt korn.

Jag tror att det är bäst att börja med en framkallare som D76 eller xtol och ett par filmer och lära sig detta så att man blir säker på sin normalframkallning, sedan kan man med hjälp av tiden kontraststyra ca +- 2steg.
 
Men har du exponerat rätt, dvs så att du fått teckning i skuggorna, så är det helt onödigt att använda ett sånt framkallnings/agiteringsmönster som stand dev. Då gäller det bara att inte framkalla för länge så får du negativ som enkelt kan scannas och kopieras med fina resultat även i de ljusa delarna. Enda anledningen är väl om man vill få fram detaljer och teckning i högdagrarna vid höga kontraster. Exempelvis när du fotar inomhus och har ett fönster med i bild där du vill att detaljer ska finnas med från utemiljön. Då räcker inte filmens omfång till för att få in kopierbara/scanningsbara detaljer i hela skalan vid normalt förfarande. Och då agiterar du endast i början av framkallningstiden (så att de ljusa partierna får lagom täthet/kontrast). Sedan slutar du agitera och då framkallas mest de mörka/medelljusa delarna medan de ljusa helt slutar framkallas eftersom framkallningsämnet där tar slut snabbt. Då är stand dev oumbärligt.

Men jag ska kanske inte uttala mig för mycket då jag endast provat sånt här undantagsvis, t.ex vid pressning av film, för att inte högdagrarna skulle bli för täta. Förmodligen har stand development även andra effekter på korn och kornskärpa som skrives, eftersom kornet och konturskärpan brukar förstärkas vid låg agiteringsgrad med vanliga framkallare typ D76 (som innehåller ganska mycket silverlösande natriumsulfit). Effekten av stand dev. bör i så fall bli tydligare och skarpare korn.

Men vill man ha fin teckning i högdagrarna även med ganska täta negativ i de ljusa delarna kan jag för mörkrumsentusiaster rekommendera Emaks K888 (säljs även under namnet Adox Nuance Warmtone) som är helt outständing på att platta till just där.

Edit: Såg att Alf hann före med samma konfundering.
 
Enda anledningen är väl om man vill få fram detaljer och teckning i högdagrarna vid höga kontraster. Exempelvis när du fotar inomhus och har ett fönster med i bild där du vill att detaljer ska finnas med från utemiljön. Då räcker inte filmens omfång till för att få in kopierbara/scanningsbara detaljer i hela skalan vid normalt förfarande... ...Då är stand dev oumbärligt.

Det är för att få bukt med hög konstrast som de flesta brukar börja kika på S-D och det är även där som det är oumbärligt precis som du skriver. Dock är det är långtifrån så att det är onödigt i övrigt, jag skulle nog tippa på att 75% av mina bilder är sådanna att jag definitivt vill ha S-D medans tillfällena jag lika gärna hade kunnat köra vanlig är de resterande 25% så jag kör allt i S-D (efter som det inte finns några nackdelar att köra även de sista 25% på sådant sätt).

Sen behöver an ju alltid hitta en process som passar en själv och ger just de resultat man vill ha, det jag föreslagit tidigare här är bara nån typ av startpunkt om man vill smyga igång en S-D.
Vill man göra en lite mer klassisk S-D så kör man Rodinal 1:50 (jepp, det är en dryg framkallare!!!) och kör agitering 30-60sec-30min stillastående-10-20sec agitering-30min stillastående.

Här kan man kika lite på hur olika bilder det går att köra genom S-D i rodinal...inte direkt bara högkontrast-bilder:
http://www.flickr.com/groups/rodinal/pool/tags/standdevelopment/

Det ända man förlorar på det är egentlgen tid.
 
Men har du exponerat rätt, dvs så att du fått teckning i skuggorna, så är det helt onödigt att använda ett sånt framkallnings/agiteringsmönster som stand dev. Då gäller det bara att inte framkalla för länge så får du negativ som enkelt kan scannas och kopieras med fina resultat även i de ljusa delarna. Enda anledningen är väl om man vill få fram detaljer och teckning i högdagrarna vid höga kontraster. Exempelvis när du fotar inomhus och har ett fönster med i bild där du vill att detaljer ska finnas med från utemiljön. Då räcker inte filmens omfång till för att få in kopierbara/scanningsbara detaljer i hela skalan vid normalt förfarande. Och då agiterar du endast i början av framkallningstiden (så att de ljusa partierna får lagom täthet/kontrast). Sedan slutar du agitera och då framkallas mest de mörka/medelljusa delarna medan de ljusa helt slutar framkallas eftersom framkallningsämnet där tar slut snabbt. Då är stand dev oumbärligt.

Men jag ska kanske inte uttala mig för mycket då jag endast provat sånt här undantagsvis, t.ex vid pressning av film, för att inte högdagrarna skulle bli för täta. Förmodligen har stand development även andra effekter på korn och kornskärpa som skrives, eftersom kornet och konturskärpan brukar förstärkas vid låg agiteringsgrad med vanliga framkallare typ D76 (som innehåller ganska mycket silverlösande natriumsulfit). Effekten av stand dev. bör i så fall bli tydligare och skarpare korn.

Men vill man ha fin teckning i högdagrarna även med ganska täta negativ i de ljusa delarna kan jag för mörkrumsentusiaster rekommendera Emaks K888 (säljs även under namnet Adox Nuance Warmtone) som är helt outständing på att platta till just där.

Edit: Såg att Alf hann före med samma konfundering.


När man läser i denna tråden som egentligen handlar om skanning så verkar det att gå att komplicera filmframkallning i dosa hur mycket som helst, det finns många sätt, inget är precis fel, de olika sätten har både för och nackdelar, men varför göra så svårt för sej?

Jag tycker man får utmärkt resultat med följande framkallningsmetod om man utgår från att filmen är rätt exponerad, för svartvitt gäller att man mäter i bildens viktigare mörka delar och att man bör ta några bilder med närliggande exponeringstid för att kalibrera ljusmätaren/kameran om man inte gjort det tidigare.

Efter som agiteringen och mängden av vätska har betydelse så är det viktigt att man
använder lagom stor dosa.

När man skall framkalla en 24X36 film så använder man en dosa avsedd för en sådan film och som inte rymmer inte mindre än 4 dl, man bör inte använda en större dosa avsedd för flera filmer om man endast skall framkalla en film.

Det bästa är att agitera genom att vända dosan upp och ner, inte skaka på den och det är viktigt att lära in en bra metod och göra likadant var gång man framkallar.

Om man använder framkallare av pulver som skall lösas upp är det bäst att göra det dagen före man skall framkalla, skaka inte ihop utan rör med glasstav, kan man inte vänta utan måste framkalla direkt så kan man ta en remsa av ett fotopapper och doppa i den nyupplösta framkallningsvätskan ett par gånger för att avaktivera framkallaren något, det är lätt man får för hårt resultat med nyblandad framkallare.

Gör i ordning alla vätskor med rätt temperatur.

Fyll rätt tempererad framkallare i rätt tempererad dosa, jobba härefter i helt mörkt rum, ladda spiralen med filmen och sänk ner den rakt ner i vätskan, vrid spiralen sakta ett varv, sätt på locket, tänd ljuset och slå dosan lätt i bänken en gång, för att ta bort ev. luftblåsor, vänd sedan dosan upp och ned en gång, tre gånger under första minuten och sedan en gång var halv minut till framkallaren hälls ut och avbrytningen fylls på.
Framkallningstiden = från filmen doppas i framkallaren i dosan till avbrytningen slås i.

Fixera exakt tid, varken för lite eller för mycket.

Använd Kodak HCA eller liknande för att förkorta sköljtiden.

Efter sköljningen dra filmen genom ett vattenbad med några droppar vätmedel.

Torka av filmen blanka sida med ett mjukt fuktig urkramat sämskin uppifrån och ner före filmen hängs till tork så blir det inga torkfläckar på den blanka sidan, rör aldrig skiktsidan.

Efter filmen torkats bör den ligga löst ihoprullad i en öppen plastpåse något dygn för att bli helt plan innan den klipps ner i lagom långa remsor.
/Sten-Åke
 
När man läser i denna tråden som egentligen handlar om skanning så verkar det att gå att komplicera filmframkallning i dosa hur mycket som helst, det finns många sätt, inget är precis fel, de olika sätten har både för och nackdelar, men varför göra så svårt för sej?

Jag tycker man får utmärkt resultat med följande framkallningsmetod om man utgår från att filmen är rätt exponerad, för svartvitt gäller att man mäter i bildens viktigare mörka delar och att man bör ta några bilder med närliggande exponeringstid för att kalibrera ljusmätaren/kameran om man inte gjort det tidigare.

Efter som agiteringen och mängden av vätska har betydelse så är det viktigt att man
använder lagom stor dosa.

När man skall framkalla en 24X36 film så använder man en dosa avsedd för en sådan film och som inte rymmer inte mindre än 4 dl, man bör inte använda en större dosa avsedd för flera filmer om man endast skall framkalla en film.

Det bästa är att agitera genom att vända dosan upp och ner, inte skaka på den och det är viktigt att lära in en bra metod och göra likadant var gång man framkallar.

Om man använder framkallare av pulver som skall lösas upp är det bäst att göra det dagen före man skall framkalla, skaka inte ihop utan rör med glasstav, kan man inte vänta utan måste framkalla direkt så kan man ta en remsa av ett fotopapper och doppa i den nyupplösta framkallningsvätskan ett par gånger för att avaktivera framkallaren något, det är lätt man får för hårt resultat med nyblandad framkallare.

Gör i ordning alla vätskor med rätt temperatur.

Fyll rätt tempererad framkallare i rätt tempererad dosa, jobba härefter i helt mörkt rum, ladda spiralen med filmen och sänk ner den rakt ner i vätskan, vrid spiralen sakta ett varv, sätt på locket, tänd ljuset och slå dosan lätt i bänken en gång, för att ta bort ev. luftblåsor, vänd sedan dosan upp och ned en gång, tre gånger under första minuten och sedan en gång var halv minut till framkallaren hälls ut och avbrytningen fylls på.
Framkallningstiden = från filmen doppas i framkallaren i dosan till avbrytningen slås i.

Fixera exakt tid, varken för lite eller för mycket.

Använd Kodak HCA eller liknande för att förkorta sköljtiden.

Efter sköljningen dra filmen genom ett vattenbad med några droppar vätmedel.

Torka av filmen blanka sida med ett mjukt fuktig urkramat sämskin uppifrån och ner före filmen hängs till tork så blir det inga torkfläckar på den blanka sidan, rör aldrig skiktsidan.

Efter filmen torkats bör den ligga löst ihoprullad i en öppen plastpåse något dygn för att bli helt plan innan den klipps ner i lagom långa remsor.
/Sten-Åke

Vet inte om du hade något att invända mot det jag skrev, men jag uppfattar dit inlägg som en ren grundkurs i framkallning, inte som något svar eller kommentar på det jag skrev? Försökte bara ge min syn på stand dev, och när man kan tjäna något på att använda det.
 
Inget fel på bilderna i länken, men vad är det som säger att vanligt agiteringsmönster med rätt exponering och framkallning skulle ge sämre resultat i dessa bilder?

I en del av bilderna skulle man förlora tekning i högdagrarna...men min poäng var att även bilder som inte kräver det fungerar bra i stillastående framkallning.
 
Här kommer ett exempel på hur histogrammet ser ut när jag skannar en neopan 400 xtol 1+1 9 min 20 grader.
Bilderna är skärmdumpar.
 

Bilagor

  • brygg.jpg
    brygg.jpg
    28.8 KB · Visningar: 261
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.