Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Exempel på inskannad film sökes

Produkter
(logga in för att koppla)
Egentligen har jag lite svårt att förstå varför man skall hålla igen kontrasten mer än normalframkallning om inte motivet motiverar detta? Det finns ingen anledning att försöka dra ned kontrasten i ett normalkontrastmotiv, och vilken skanner som helst skall ha ett dmax som klarar av normalframkallad svartvit film.
Att använda standframkallning och liknande är ju knep för att ta ned kontrasten i extrema motiv.

Nu kom ju denna tråd från början av att Makten hade problem just med sin scanner-negativ kombination, och visst kan man köpa dyrare grejer för att lösa problemet så men jag vill minnas att han specificert att det inte är en lösning som kommer på fråga. En vanlig dag med öppet solsken är ju bara det en mardröm ur kontrasthänseende om man vill ha god teckning och solen skiner ju som bekant ibland.


Att D76 inte skulle vara en bra framkallare för småbild tror jag nästan att en hel fotovärld skulle vända sig mot. Personligen föredrar jag xtol, men d76 ger ett snarlikt resultat, den framkallare som markant skiljer sig från andra jag testat är rodinal och den är ju intressant i sig själv. Men inget jag skulle rekommendera för småbild och traditionellt korn.

D-76 är en bra framkallare...om man vill uppnå ett visst resultat. För många är de den enda framkallare de kommer behöva. Men det är långtifrån en framkallare som kan lösa alla uppgifter eller som passar alla. Många väljer den för småbild för att kornet blir utsuddat i d-76 och på så sätt inte stör en del bilder där det skulle göra det, andra skyr den som pesten för småbild just för att den suddar ut kornet och sänker upplösningen när man som bäst behöver den. Det är en smaksak och beror mycket på vad man vill ha för slutresultat. Själv föredrar jag att plåta på en i grunden finkornig film (25asa traditionell kornstruktur) för att kunna hämta som mycket som möjligt ur filmen och sen i efterhand sudda ut kornet om jag upplever att en soft-effekt skulle vara önskvärd.

Jag tror att det är bäst att börja med en framkallare som D76 eller xtol och ett par filmer och lära sig detta så att man blir säker på sin normalframkallning, sedan kan man med hjälp av tiden kontraststyra ca +- 2steg.

Personligen har jag börjat dra mig för att råda ffolk att starta på d-76 eller någonting som är i samma härad, dessa är så pass olämpliga att variera framkallningen med att det inte riktigt är en bra startframkallare i mina ögon. Många tenderar att fastna i D-76s standardframkallning, kanske med lite pressning, och sen inte ta sig vidare.
Nu menar jag inte att det nödvändigtvis är bättre de andra sakerna de skulle kunna testat men om de passar dem eller inte måste de ju testa själv...nått som blir svårare när man börjat med D-76.

Märk väl nu att jag inte talar det minsta om vilka skalor (bortsett då från teckningen i bildens extrempartier) man kan få med vilka film/framkallar kombinationer...det är en annan sak som är mycket svårare där man verkligen måste testa sina vingar själv!

De ända stående rådet som alla bör ha tatuerat på insidan ögonlocken när det gäller framkallning är: Experimentera så mycket som möjligt medans du kan så du slipper göra det när du inte har råd att riskera bilderna!
 
Vet inte om du hade något att invända mot det jag skrev, men jag uppfattar dit inlägg som en ren grundkurs i framkallning, inte som något svar eller kommentar på det jag skrev? Försökte bara ge min syn på stand dev, och när man kan tjäna något på att använda det.

Nils B, mitt inlägg var inte avsett som en kommentar till Ditt inlägg, det skulle vara allmänt i tråden, det blev lite fel, när jag märkte det så var det försent att ändra, ber om ursäkt och hoppas Du överser med det.
/Sten-Åke
 
Senast ändrad:
I en del av bilderna skulle man förlora tekning i högdagrarna...men min poäng var att även bilder som inte kräver det fungerar bra i stillastående framkallning.

Här är jag lite tveksam? Om ett normal eller lågkontrastmotiv körs med stand dev. så komprimeras ju mellan-högdagrarna så att kontrasten blir så pass låg att det (i varje fall vid mörkrumskopiering) blir svårkopierat. Vid scanning av negativet kan man givetvis på ett mindre komplicerat sätt kompensera för detta i efterhand med hjälp av ps., men de flesta varibla papper (utom Ilford Multigrade IV) ger ju ingen eller liten kontrastförändring i högdagrarna vid filterbyte. Fasta graderade papper är däremot bättre på att ge förändrad kontrast i hela skalan vid gradationsbyte. Bäst är väl ändå i båda fallen om negativet är så nära normalkontrast/normaltäthet som möjligt? Men som sagt, jag har bara i undantagsfall använt mig av den här tekniken vid filmframkallning, så det är bara mina egna teorier/spekulationer om hur det fungerar vid motiv med normal eller lägre kontrast.
 
Som synes finns ganska mycket spelrum kvar innan det klipper i någon ände.

Under mulen himmel...knappast de lägen då man brukar få problem.

Detta är lite mer den typen av ljus som brukar ställa till det, halva ansiktet i skugga under öppet solsken:

http://picasaweb.google.com/lh/photo/GJxYckCKDnh9junDt6jQ-g?feat=directlink

Edit: denna bilden ärinte framkallad stillastående, detta var innan jag började med det men den visar på de problem som man kan stöta på.
 
Senast ändrad:
Nils B, mitt inlägg var inte avsett som en kommentar till Ditt innlägg, det skulle vara allmänt i tråden, det blev lite fel, när jag märkte det så var det försent att ändra, ber om ursäkt och hoppas Du överser med det.
/Sten-Åke

Ingen fara, det är ok. Har fö inga direkta invändningar mot det du skrev, det verkar vettigt och bra.
 
Här är jag lite tveksam? Om ett normal eller lågkontrastmotiv körs med stand dev. så komprimeras ju mellan-högdagrarna så att kontrasten blir så pass låg att det (i varje fall vid mörkrumskopiering) blir svårkopierat.

Nja...nu det fungerar inte riktigt så.
Ju större kontraster du har destå störe blir den utjämnande verkan, framförallt i större partier som ligger åtskillda från varandra. Jag framkallar alla mina långsammare filmer stillastående och på högkontrast motiven syns det en markant skillnad medans mer jämngråa motiv knappt påverkas alls, så det är helt problemfritt (för mig med efke25 och svagt rodinal) att plåta en halv rulle under jämnmulet och resten i öppet solsken och fortfarande framkalla allt på samma sät med gott resultat.

Sen beror det ju lite på hur man kopierar också, de flesta som kör S-D har endast hårda papper som de vid behov efterbelyser för att göra mjukare, alternativt kör de på multigrade.

Nån dag när det är lagom så ska jag se till att göra en jämförelse som kan publiceras...men förnärvarande har jag inte ens en skannerstation som fungerar så det får vänta.
 
Nja...nu det fungerar inte riktigt så.
Ju större kontraster du har destå störe blir den utjämnande verkan, framförallt i större partier som ligger åtskillda från varandra. Jag framkallar alla mina långsammare filmer stillastående och på högkontrast motiven syns det en markant skillnad medans mer jämngråa motiv knappt påverkas alls, så det är helt problemfritt (för mig med efke25 och svagt rodinal) att plåta en halv rulle under jämnmulet och resten i öppet solsken och fortfarande framkalla allt på samma sät med gott resultat.

Sen beror det ju lite på hur man kopierar också, de flesta som kör S-D har endast hårda papper som de vid behov efterbelyser för att göra mjukare, alternativt kör de på multigrade.

Nån dag när det är lagom så ska jag se till att göra en jämförelse som kan publiceras...men förnärvarande har jag inte ens en skannerstation som fungerar så det får vänta.

Kanske är det så att det är den speciella framkallaren Rodinal som gör skillnaden, inte stand dev? Rodinal skiljer ju sig markant mot många andra vanliga framkallare. Den är extremt mellan-högdagerseparerande, så stand development med Rodinal kanske inte komprimerar tonskalan där speciellt mycket i jämförelse med andra framkallare? Med D76 eller X-tol kanske du skulle fått ett helt annat resultat vid lågkontrastmotiv och stand dev, än med Rodinal?

Edit: Dessutom är Rodinal en snabbframkallare som börjar framkalla på ytan av filmen och arbetar sig neråt, och därför inte fungerar som utjämningsframnkallre typ D76 som meras arbetar med hela emulsionen samtidigt. Framkallningsämnet i Rodinal och andra snabbframkallare tar därför inte slut lika snabbt och de ska i koncentrerad form/låg utspädning inte avbrytas i framkallningen utan helt utframkallas.
 
Senast ändrad:
Under mulen himmel...knappast de lägen då man brukar få problem.

Detta är lite mer den typen av ljus som brukar ställa till det, halva ansiktet i skugga under öppet solsken:

http://picasaweb.google.com/lh/photo/GJxYckCKDnh9junDt6jQ-g?feat=directlink

Nja, så värst mulet var det faktiskt inte i går. Men om du vill se högkontrastmotiv kan du till exempel kolla mina nattbilder ;)

Anledningen till att jag la upp bilden var att Martin snackade om att han fick en väldig slagsida mot högdagrarna vid skanning.

ett exempel på ganska svårt ljus, normalframkallad och skannad:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=2024230&target=
 
Kanske är det så att det är den speciella framkallaren Rodinal som gör skillnaden, inte stand dev? Rodinal skiljer ju sig markant mot många andra vanliga framkallare. Den är extremt mellan-högdagerseparerande, så stand development med Rodinal kanske inte komprimerar tonskalan där speciellt mycket i jämförelse med andra framkallare? Med D76 eller X-tol kanske du skulle fått ett helt annat resultat vid lågkontrastmotiv och stand dev, än med Rodinal?

Rodinal är lite egen det stämmer, men den är samtidigt väldigt flexibel.

De egen skaper du beskriver fick jag också när jag började använda den (med starka blandningar runt 1:25) men det krävdes inte så mycket testande innan jag hittade det jag kör på nu (1:100 och aldrig "oanvänd" framkallare, när den börjar bli trött så tar jag bort botten-hälften och ersätter med ny framkallare).
De flesta använder rodinal som en engångsframkallare i starka koncentrationer och då får man ganska våldsamma resultat men det är långtifrån den enda vägen. Jag skulle tippa på att jag använder 1/10 av den mängd framkallare till en film som "normal-användaren" gör.
Men mycket hänger också på filmen, rodinal tycker jag fungerar bättre med klassiska filmer med högt silver-innehåll och sämre med moderna t-kornsfilmer.

Med D-76 (xtol har jag ingen erfarenhet av) får jag helt klart andra resultat, resultat som jag inte riktigt gillar så jag kommer nog byta ut den som "snabb-films-framkallare" när den är slut.
Dock är det inte så att resultaten blir användbart mjuka så det är ingenting man behöver rygga inför...det saknar bara lite av draget jag får ur rodinalen.

Sen bör det ju nämnas att det sällan finns någon som föredrar D-76 när den är ny, den ska vara lite använd.

Nej, nu ska jag ta med mig kameran ut och förhoppningsvis få ett par shysta rutor kodachrome med mig hem!
 
......Sen bör det ju nämnas att det sällan finns någon som föredrar D-76 när den är ny, den ska vara lite använd....!

I så fall tillhör jag en extrem skara som föredrar helt onavänd D76? Detta för att kunna få jämna och fina resultat från gång till gång. Använd D76 var något jag körde med i början av min "fotokarriär" men slutade med det ganska snart när det blev skit av framkallningarna. Och då jag späder D76 1+1 räcker ändå inte framkallningsämnet till mer än en film per 3dl framkallare, sen är det slut. Spädningen fungerar dessutom lite som minskad agitering och ger lite högre konturskärpa i kornet. Fast D76 använder jag numera bara när jag vill få finast korn i småbild med T-Max, Plus-X och Tri-X. Har även börjat använda Rodinal, men då i mellanformat.
 
För att de flesta skannrar kan inte plocka fram informatione som finns i högdagrarna i täta negativ, anledningen till at köra stand development (eller anpassa en normalframkallning åt det hållet) är att trötta ut framkallaren som ligger mot högdagrarna så dessa blir lite mindre framkallade än lågdagrarna. Skulle man ha en skanner som kan plocka fram all denna informationen i skanningen vore det givetvis enklare att göra detta digitalt men den typen av skannrar kostar skjortan. Dessutom erbjuder neg framkallde på detta vis andra möjligheter om man ska jobba med dem i ett kemiskt mörkrum.

Me de 20-tal års erfarenhet jag har av svartvit fotografi så hävdar jag rätt bestämt att man använder tiden för att sätta den totala kontrasten och sedan finjusterar man balansen mellan högdagrar och mellan/skuggdagrar med hjälp av agiteringsmönstret. En svartvit film framkallad på ett någorlunda normalt sätt har sällan ett så stort kontrastomfång så att det erbjuder skannrarna någon större utmaning. Talar vi om flatbäddsskannrar har man ett omfång på D3,4-3,8, talar vi om de bästa filmskannrarna har man ett omfång på D4,6. Extrema diafilmer, som den hopplösa Fuji Velvia, kan erbjuda sådana omfång, men inte svartvit film.

Och visst får man en annan karaktär med en så extrem agitering. Högdagrar trycks samman och plattas till. Kanske lämpar sig för landskap, men porträttbilder skulle jag aldrig ha använt en sådan agitering på, snarare tvärtom. Där letade man ju filmer med lång tå och agiterade så gott som hela tiden.

Så mitt råd till en nybörjare på filmframkallning är att inte krångla till det med specialtekniker från början. Se till att man klarar av att hålla samma temperatur, hitta rätt tid, sedan är skanningen enkel (med ett bra skanningsprogram som låter bli att använda en massa automatik).

Stefan
 
Oj, här har det hänt grejer ser jag! Jag väljer ut några saker som jag tycker är intressanta:

Fixera exakt tid, varken för lite eller för mycket.
Men vad gör man när det står 2-5 minuter på fixflaskan då? Jag har kört 5 minuter efter att ha läst om folk som får lila filmbas av att fixera för kort tid. Minns inte om det var här eller på ett amerikanskt forum.

Här kommer histogrammet för ovanstående bild.
Det där kan väl ändå inte vara en "rå" skanning? I så fall är det något fel på min skanner, för jag får otroligt mycket mer "rum" till höger och vänster om det som bilden är uppbyggd av. Eller så är mina negativ extremt kontrastfattiga, men det tycker jag inte att det ser ut som. Dessutom ger Silverfast alldeles för hög kontrast när man låter automatiken bestämma, vilket talar för att negativen snarare är lite väl hårda.

Och då jag späder D76 1+1 räcker ändå inte framkallningsämnet till mer än en film per 3dl framkallare, sen är det slut.
Men då går det ju inte att överframkalla utan att öka koncentrationen, eller? Och det borde inte spela någon vidare roll vilken temperatur vätskan har heller.

Me de 20-tal års erfarenhet jag har av svartvit fotografi så hävdar jag rätt bestämt att man använder tiden för att sätta den totala kontrasten och sedan finjusterar man balansen mellan högdagrar och mellan/skuggdagrar med hjälp av agiteringsmönstret.
Det där låter intressant. Det är inget fel alls på den lokala kontrasten i mina skanningar, men däremot är de väldigt ljusa efter att man vänt på dem. Trots det finns det partier i negativen som är i princip helt vita. Jag måste som sagt lägga på en rejält hård kurva som sänker mellantonerna ett antal steg, och sen ett liiiitet S högst upp för det som bör vara högdagrar.

En svartvit film framkallad på ett någorlunda normalt sätt har sällan ett så stort kontrastomfång så att det erbjuder skannrarna någon större utmaning. Talar vi om flatbäddsskannrar har man ett omfång på D3,4-3,8, talar vi om de bästa filmskannrarna har man ett omfång på D4,6. Extrema diafilmer, som den hopplösa Fuji Velvia, kan erbjuda sådana omfång, men inte svartvit film.
Det jag inte fattar är varför något som är totalt svart (filmhållaren till exempel) eller totalt genomskinligt (mellan filmrutorna) inte hamnar i histogrammens ändar när man skannar. Det verkar som att bitdjupssiffran bara är påhittad och att det läggs på massa tomrum i vardera änden.

Och visst får man en annan karaktär med en så extrem agitering. Högdagrar trycks samman och plattas till. Kanske lämpar sig för landskap, men porträttbilder skulle jag aldrig ha använt en sådan agitering på, snarare tvärtom. Där letade man ju filmer med lång tå och agiterade så gott som hela tiden.

Så mitt råd till en nybörjare på filmframkallning är att inte krångla till det med specialtekniker från början. Se till att man klarar av att hålla samma temperatur, hitta rätt tid, sedan är skanningen enkel (med ett bra skanningsprogram som låter bli att använda en massa automatik).
Med tanke på att slutresultatet är ungefär det som jag eftersträvat från början, så tänker jag nog inte börja pilla med massa konstiga tekniker innan jag vet vad som ger vilka resultat. Jag tror inte att det är framkallarens karaktär som spökar, utan något annat. Jag ska strax börja skanna filmen jag framkallade igår, så får vi se hur det blir.

-----------------------------------------

Förresten har jag just inhandlat en Mamiya 645 med normalglugg:) Ganska racklig måste jag säga, men den ska nog funka. Fast först måste jag köpa ny tätningslist till baklocket, då skumgummi inte är så kul efter 20 år. Också får jag beställa lite film, för några 100:- per rulle tänker jag då rakt inte betala, som Japanphoto ville ta. Ocker!
 
Histogrammet och bilden är med skannern inställd på 16 bitars gråskala, i övrigt inget fix och trix.
 
Om jag förstått saken rätt kommer alltid histogrammet visa vad du får ut rakt ur skannern, detta histogram påverkas inte av att man drar i spakarna utan visar den "rena" filen. Du kan likna detta med en raw-fil om du vill. Så här ser det ut om man skannar som 48-bitar färg:
 

Bilagor

  • 48color.jpg
    48color.jpg
    27.1 KB · Visningar: 150
Det var ju en hysterisk skillnad! Det nedre ser ut ungefär som det jag får, fast jag får allt mer upptryckt till höger. Men det beror väl på att jag överframkallat en skvätt sist. Precis som jag påpekade så har du ju gott om tomrum både till höger och vänster om bildinformationen, vilket betyder en jädra massa bortslängda bitar, tyvärr.
 
Eller vänta, ditt nedre histogram är ju också "upptryckt till höger" om man vänder på bilden:) Dock har du en tydlig spik för himlen och mycket mörkare mellantoner. Det syns också i bilden, som i mitt tycke är lite för mörk och kontrastlös. Men det är mer av en smaksak förstås.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar