Exempel på inskannad film sökes

[Makten]

Eftersom jag har noll erfarenhet av filmhantering och än mindre om kemi kanske denna fråga är korkad.

Med tanke på att filmen ska sköljas i ca 30 minuter efter framkallningsproceduren är inte kontakten med vatten något problem. Vad händer om man lägger en torkad film i blöt en stund för att, som Martin, försöka åtgärda den välvda formen som uppstådd?

Det var en intressant tanke! Helt utan att ha en aning så kan jag tänka mig att det blir samma sak igen. Emulsionssidan på filmen vill antagligen bli kortare än resten, så man får nog välja vilken ledd man vill att filmen ska kupa sig åt. Hänger den raklång så blir den kupig på tvärsen och rullar man ihop den så blir den kupig på längden.

Bara en teori förstås. Den sist framkallade filmen med "rulltorkning" är nästan helt plan. Men när man spänner ut den så kupar den sig lite lätt på bredden. Med en bra filmhållare lär det inte ge några problem alls. Det är bara det här eländiga plastskräpet det är fel på!

 

[Johan Okker]

Det är bara det här eländiga plastskräpet det är fel på!

Visst är det märkligt att man inte gör bättre hållare.

 

[bildsten]

Det går alldeles utmärkt att skölja filmen engång till och hänga/lägga den på tork och på det sättet ev bli av med kupigheten.

 

[Svänglyse]

Två frågor Martin.

När du gör en skanning, tar du alla rutor på remsan samtidigt eller en i taget?
Hurpass märkbar är höjdjusteringen på filmhållaren i förhållande till glaset på skannern. Är en millimeter synlig eller vad krävs?

 

[ErlandH]

Risk för Newtonringar.

En (numera) sällan använd term som väcker många ljuva minnen! Den eviga kampen mellan risk för dålig planhållning och risk för Newtonringar... Glas eller glaslöst... Focomat eller Dust... ;-)

 

[Svänglyse]

Försök blötlägga filmen igen, men rulla den snävare. Du kanske har gett upp den idén.

 

[Nils-Erik Eriksson]

Vari ligger problemet om man skulle lägga en måttbeställd glasskiva ovanpå, istället för den del på hållaren som fungerar som "lock"?

Appropå det ,med att scanna bilder ,genom att lägga på scannerns glasskiva.
Här kommer prov på detsamma 1. Glasplåt år 1929 mor med barn. 2. Porträttbild pappersbild efter retuch och justering medelst bruntoning 3. Rysk militär pappersbild till saken hör att inget av orginalen är yngre än 80 år. Scanner är en Epson perfection 3200

 

[Johan Okker]

En (numera) sällan använd term som väcker många ljuva minnen! Den eviga kampen mellan risk för dålig planhållning och risk för Newtonringar... Glas eller glaslöst... Focomat eller Dust... ;-)

Ett tecken i tiden kanske?
Det säljs ju tydligen mera film och traditionella kameror igen.

 

[Makten]

När du gör en skanning, tar du alla rutor på remsan samtidigt eller en i taget?

Tyvärr en i taget eftersom varken Epson Scan eller Silverfast skannar de rutor man valt, utan förskjuter dem flera millimeter. Helt idiotiskt. Man måste alltså göra en förstorad förskanning och flytta rutan så att den träffar rätt. Utvecklingsavdelningen måste ha gått på semester när de provade ut mjukvaran.
Hade min dator varit kraftfullare hade jag skannat hela skiten och klippt ner i efterhand, men det hade givit en fil på åtskilliga gigabyte. Sådant blir svårt att öppna i Photoshop;-)
Nu tar det alltså en halv evighet att skanna en 24-bildersrulle. För att inte tala om de 5-15 minuterna per bild det tar att anpassa en kurva individuellt till varje bild. Vore kurvfönstret inte så förbaskat litet så hade det gått lättare.

Hurpass märkbar är höjdjusteringen på filmhållaren i förhållande till glaset på skannern. Är en millimeter synlig eller vad krävs?

Klart märkbar. Hållaren går att justera 0,5 mm uppåt eller nedåt från utgångsläget, och vid +0,5 mm blir det skarpare än fabriksinställningen (återigen någon idiot som varit i farten).
Sen skiljer sig tyvärr skärpan rejält mellan olika filmrutor, vilket jag gissar beror på att filmhållaren är usel. Filmen hålls inte nere ordentligt i mitten av hållaren.

 

[Makten]

Uppdatering! Nu tror jag att jag vet varför jag fick en ljus rand på vissa bilder vid denna skanning. Det lär ha varit för att jag vände emulsionssidan nedåt! Då kommer nämligen den blanka och konvext buktiga sidan uppåt, mot lampan. Antagligen reflekterar filmen ljus mot ramen, som i sin tur reflekterar tillbaka ljuset mot filmen.

Så, hållaren måste vara mattsvart eller så måste filmen ha emulsionen uppåt. Detta verkar man dock förlora ett uns skärpa på. Om det beror på buktigheten eller genomlysningsegenskaperna är dock svårt att veta.

 

[Sten-S]

Ja, jag säljer skannern jag just köpte och köper en annan. Skitbra idé;-)

#1: Jag är nöjd med själva bildkvaliteten från skannern, även om den egentligen suger. Det får duga helt enkelt, särskilt med tanke på att det handlar om webpublicering av bilderna. Jag har skitroligt när jag fotograferar, och att kunna montera bilderna i en hållare och sen skanna rubbet utan att ens peta på dem, är trevligt.

#2: Jag kommer säkert att köpa en mellanformatkamera ganska snart. Då vill jag inte behöva köpa en annan skanner.

#3: Mjukvaran behöver man uppenbarligen inte bry sig så mycket om, om man kan gå förbi den. Vilket man lyckligtvis kan. Stort tack till Stefan som fått in i mitt huvud att allt sitter i hur man bygger upp en kurva!

#4: Filmens buktighet har jag till stor del fått bukt (!) med tack vare någons (minns inte namn!) oerhört fina tips om att torka filmen ihoprullad. Nästa film ska jag prova att helt låta bli att hänga upp, utan den får torka ihoprullad redan när den är våt. Kanske det blir ännu bättre.

--------------------------

Jag har massor att lära mig. Men just nverkar råkat u är det filmhållarjäveln det är fel på. Jag vet att det finns såna att köpa, just för att en del tredjepartstillverkare känner till hur usla originalhållarna är till konsumentskannrar.

Martin, Du verkar ha råkat ut för alla svårigheter som man kan råka ut för när man skall scanna film, ändå ligger det lite i råden Du fått att Du skall satsa på en bättre scanner, att Du tänker skaffa större format gör inte att felen försvinner, stort filmformat ger också problem med planhållningen vid scanning.
Så med format upp till 6X9 så ger en filmscanner i särklass bäst resultat.
Tänker Du hålla fast vid att använda film så är det klokast att skaffa en filmscanner snarast innan dom blir dyrare och ännu svårare att få tag i.
När man skall scanna gamla filmer som inte är plana så kanske man skall riskera att skölja om dem och lägga dem så dom blir plana, jag nämnde tidigt att man skall man skall torka filmen hängande och rulla ihop filmen precis efter den torkats innan man klipper isär den i remsor, man skall förresten undvika att skölja film mer än nödvändigt, filmskiktet mår inte bra av att blötas upp igen, i värsta fall kan skiktet krakelera.
Med filmer som man skall framkalla och är tänkta att scanna är det bäst att tänka på exponering och hur graditionen skall vara samt att den behandlas på ovan nämnda sätt vid torkning.
Tycker också Du klagar på Silverfast stup i ett, förstår inte varför Du gör det, vilket Silverfast har Du? Är det den billigare versionen eller är det samma som jag har, Ai version 6 Pro, med den har jag är det inga problem att scanna mina Leica-negativ, om scannern har funktionen att scanna dom negativen som valts vid prescan så är det inga problem med det.
På Leicas kurser som jag deltagit i har det alltid recommenderats att man skall hålla så kort "Våt tid" som möjligt vid filmframkallning och använda Kodak HCA eller liknande för att slippa långa sköljtider, så hålla på och blöta upp gamla filmer är verkligen inget att rekommendera om man är rädd om dom
/Sten-Åke

 

[alf109]

Allt är kompromisser, jag tror att man måste bestämma sig för vad man tycker är tillräckligt bra. Jag skannar både med flatbädd (epson 750) och filmskanner (nikon coolscan 5000 ed) och visst, nikonskannern ger högre upplösning. Detta är dock sådant som knappast syns om man inte skall göra ganska stora förstoringar. Om man alltid skall ha det absolut bästa/värsta slutar det nog med att man måste skaffa en trumskanner och tillhörande lokal, och frågan är när man egentligen behöver den kvaliteten, eller om man ens ser den.

Jag kan helt ärligt efter praktisk erfarenhet säga att skillnaderna på mina epson 750 skannade mellanformatsnegativ utskrivna på ett fint papper på en epson 3800 i A3+ och manuellt körda kalljus kopior på ett bra fotopapper i samma format är små. Och bättre kvalitet än så kan man nog inte förvänta sig, om man inte "lägger till kvalitet" som inte finns i negativen Skillnaden i tid är dock betydande, epsonprintar kan jag efter att jag vet hur jag vill ha mina kurvor få till ganska många på en kväll, prickade och klara i photoshop, den manuella kopian däremot kan jag få hålla på flera kvällar med att få till om det är lite trixiga efterbelysningar.

Sedan är det ett helt annat hantverk inblandad i en analog gelatinsilverprint, men det är en helt annan diskussion.

Jag upplever för övrigt att filmplanhållningen är ännu viktigare på nikonskannern, skärpedjupet verkar vara betydligt kortare på den än på epson.

 

[Makten]

Martin, Du verkar ha råkat ut för alla svårigheter som man kan råka ut för när man skall scanna film, ändå ligger det lite i råden Du fått att Du skall satsa på en bättre scanner, att Du tänker skaffa större format gör inte att felen försvinner, stort filmformat ger också problem med planhållningen vid scanning.
Så med format upp till 6X9 så ger en filmscanner i särklass bäst resultat.
Tänker Du hålla fast vid att använda film så är det klokast att skaffa en filmscanner snarast innan dom blir dyrare och ännu svårare att få tag i.

Alltså, jag tänker inte slänga ut tjugo lök på en filmskanner som klarar mellanformat, så det är ingen vits att tjata om det;-) Det är filmhållaren som ställer till problem för mig, inte skannern.

När man skall scanna gamla filmer som inte är plana så kanske man skall riskera att skölja om dem och lägga dem så dom blir plana, jag nämnde tidigt att man skall man skall torka filmen hängande och rulla ihop filmen precis efter den torkats innan man klipper isär den i remsor, man skall förresten undvika att skölja film mer än nödvändigt, filmskiktet mår inte bra av att blötas upp igen, i värsta fall kan skiktet krakelera.

Då är det dig jag har att tacka för att filmen blev plan! Tack!

Med filmer som man skall framkalla och är tänkta att scanna är det bäst att tänka på exponering och hur graditionen skall vara samt att den behandlas på ovan nämnda sätt vid torkning.

Säkert, men det är ju helt omöjligt för mig att veta hur ett "lämpligt" negativ ska se ut. Jag har ju ingenting att jämföra med, och uppenbarligen GÅR det att skanna även knasigt framkallad film. Så jag får fortsätta gissa.

Tycker också Du klagar på Silverfast stup i ett, förstår inte varför Du gör det, vilket Silverfast har Du? Är det den billigare versionen eller är det samma som jag har, Ai version 6 Pro, med den har jag är det inga problem att scanna mina Leica-negativ, om scannern har funktionen att scanna dom negativen som valts vid prescan så är det inga problem med det.

Jag har Ai-varianten, och den beter sig mycket märkligt. Inställningar försvinner rätt vad det är, mitt mellan två skanningar. Ibland blir bilden negativ istället för positiv, och så vidare. Klart opålitligt. Dessutom är det avsevärt knöligare i gränssnittet om man vill skanna bilden så rå som möjligt. Jag jämförde resultatet med Epson Scan, och det var en liiiiiiiten skillnad i ljushet bara. Så jag föredrar Epson Scan.

På Leicas kurser som jag deltagit i har det alltid recommenderats att man skall hålla så kort "Våt tid" som möjligt vid filmframkallning och använda Kodak HCA eller liknande för att slippa långa sköljtider, så hålla på och blöta upp gamla filmer är verkligen inget att rekommendera om man är rädd om dom.

De filmer jag redan skannat kommer jag troligen aldrig mer att bry mig om, så nu handlar det om att få de kommande så bra som möjligt.
Jag sköljde den senaste filmen genom att under rikligt flöde ner i dosan dra filmspolen och och ned i några få minuter, vilket borde vara mycket effektivare än att låta den stå under långsamt rinnande vatten i 20 minuter som det brukar rekommenderas. Tycks ha funkat finfint.

Allt är kompromisser, jag tror att man måste bestämma sig för vad man tycker är tillräckligt bra. Jag skannar både med flatbädd (epson 750) och filmskanner (nikon coolscan 5000 ed) och visst, nikonskannern ger högre upplösning. Detta är dock sådant som knappast syns om man inte skall göra ganska stora förstoringar. Om man alltid skall ha det absolut bästa/värsta slutar det nog med att man måste skaffa en trumskanner och tillhörande lokal, och frågan är när man egentligen behöver den kvaliteten, eller om man ens ser den.

Jag kan helt ärligt efter praktisk erfarenhet säga att skillnaderna på mina epson 750 skannade mellanformatsnegativ utskrivna på ett fint papper på en epson 3800 i A3+ och manuellt körda kalljus kopior på ett bra fotopapper i samma format är små. Och bättre kvalitet än så kan man nog inte förvänta sig, om man inte "lägger till kvalitet" som inte finns i negativen Skillnaden i tid är dock betydande, epsonprintar kan jag efter att jag vet hur jag vill ha mina kurvor få till ganska många på en kväll, prickade och klara i photoshop, den manuella kopian däremot kan jag få hålla på flera kvällar med att få till om det är lite trixiga efterbelysningar.

Sedan är det ett helt annat hantverk inblandad i en analog gelatinsilverprint, men det är en helt annan diskussion.

Jag upplever för övrigt att filmplanhållningen är ännu viktigare på nikonskannern, skärpedjupet verkar vara betydligt kortare på den än på epson.

Jag misstänker att filmhållaren i mitt fall är den absolut största faktorn till den ganska mediokra kvaliteten. Vid några tillfällen och med några filmrutor har jag fått riktigt, riktigt bra upplösning, medan andra blivit rätt usla. Trots att bilderna ofta tagits med relativt korta slutartider och skaplig nedbländning, då jag mest fotograferat mitt på dagen än så länge. Så det är nog inte kameran det är fel på i det fallet.

Så en bra filmhållare där höjden kan justeras ordentligt, samt att få negativen så plana som möjligt, känns som en bra plan för att ge bästa förutsättningar. Sen återstår att lista ut hur man ska framkalla filmen. Jag tycks få lite väl mycket information "upptryckt i högdagrarna" efter att jag vänt på negativet. Så jag måste göra en väldigt aggressiv kurva som blir svårarbetad i det pilligt lilla kurvfönstret i Photoshop.

 

[stefohl]

Säkert, men det är ju helt omöjligt för mig att veta hur ett "lämpligt" negativ ska se ut. Jag har ju ingenting att jämföra med, och uppenbarligen GÅR det att skanna även knasigt framkallad film. Så jag får fortsätta gissa.

en gammal regel är att lägga ett negativ på en textsida och se om man kan läsa texten även i de allra tätaste partierna. Om man just kan ana texten även i negativets tätaste partier så är det ett negativ lämpat för kondensorljus. Om negativet är så tunt att det är enkelt att läsa texten även i de tätaste partierna ska man framkalla längre. Om det är så tätt att man inte kan läsa texten så ska man korta av framkallningen.

Detta gäller om man har exponerat korrekt, och då tittar man i de tunnaste partierna. Där ska det finnas en täthet som är en aning mera än i de blanka filmkanten. Om tätheten är markant högre är filmen överexponerad, om filmen har partier som är lika tunna som filmkanten är filmen underexponerad.

Det gör det rätt enkelt att hålla koll på hur man exponerat och framkallat. Sedan är skanningsprocessen flexibel och det gör att man kan rädda en del bilder som är hur svåra som helst att kopiera.

Stefan

 

[Makten]

en gammal regel är att lägga ett negativ på en textsida och se om man kan läsa texten även i de allra tätaste partierna. Om man just kan ana texten även i negativets tätaste partier så är det ett negativ lämpat för kondensorljus. Om negativet är så tunt att det är enkelt att läsa texten även i de tätaste partierna ska man framkalla längre. Om det är så tätt att man inte kan läsa texten så ska man korta av framkallningen.

Detta gäller om man har exponerat korrekt, och då tittar man i de tunnaste partierna. Där ska det finnas en täthet som är en aning mera än i de blanka filmkanten. Om tätheten är markant högre är filmen överexponerad, om filmen har partier som är lika tunna som filmkanten är filmen underexponerad.

I så fall ser det rätt bra ut här måste jag säga. Det skiljer ju en del mellan rutorna, men då för att jag avsiktligt exponerat olika. Det finns negativ där en ljus himmel är så mörk att det är på gränsen till omöjligt att läsa en text om man lägger negativet över den, men å andra sidan har jag där inte haft något större intresse av att bibehålla teckning i himlen. På samma sätt finns det många rutor där de tunnaste partierna är lika ljusa som filmbasen, men där har jag heller inte haft något intresse av att bibehålla någon teckning i lågdagrarna.
Antagligen vill jag ha lite högre kontrast i slutbilden än de flesta andra, vilket gör att min kurva måste bli rätt brutal. Det är mest distributionen mellan ljust och mörkt som är knepig att få till, inte att hämta fram den information jag vill ha i hög- och lågdagrar.
Kanske jag skulle exponera lite högre och framkalla lite försiktigare för mjukare kontrast i negativet?

Det gör det rätt enkelt att hålla koll på hur man exponerat och framkallat. Sedan är skanningsprocessen flexibel och det gör att man kan rädda en del bilder som är hur svåra som helst att kopiera.

Jo, den där "slarvmarginalen" som det talas om är verkligen närvarande. Det går att rädda himlar som hade varit fullständigt utbrända med digitalt, och jag upplever att även skuggorna har fin teckning. Dock blir det lätt lite brusigt när man sliter i kurvan. Men det ser vackrare ut än brus från digitalkameran eftersom det hamnar i högdagrarna istället för lågdagrarna

Jag har ju trots allt följt rekommendationerna för framkallning, även om det som du säger kanske kan vara bra att framkalla lite lägre för att det passar skanningen bättre. Men huruvida jag exponerat rätt, har jag ingen aning om. Det blir alltid en kompromiss när man fotograferar högkontrastmotiv i dagsljus, men jag har nog exponerat högre än vad jag hade gjort med digitalkameran, i förvissning om att högdagrarna inte skulle klippa rakt av.

Sen kanske Tmax 100 är en dum film att börja med, om den nu är känsligare för rätt exponering än andra svartvita filmer. Just nu sitter det en rulle Tri-X i kameran som jag exponerar efter ISO 400. Vi får se hur det slutar!

Tillägg: När jag skannar "rått" så får jag också filmens histogram ganska centrerat i det som skannern spottar ut, vilket också talar för rätt förfarande. Om det nu inte är så att man ska ha det förskjutet till höger (vid skanning som positiv) för att slippa brus.

Det bästa vore kanske om jag skickade en TIFF-fil till dig eller någon annan som vet, vari man kan se hur motivet borde ha exponerats och framkallats, och om det verkar stämma med vad man borde få ut av skanningen av en sådan bild.

 

[Fabian.Gafvelin]

Det blir alltid en kompromiss när man fotograferar högkontrastmotiv i dagsljus, men jag har nog exponerat högre än vad jag hade gjort med digitalkameran, i förvissning om att högdagrarna inte skulle klippa rakt av.

Sen kanske Tmax 100 är en dum film att börja med, om den nu är känsligare för rätt exponering än andra svartvita filmer. Just nu sitter det en rulle Tri-X i kameran som jag exponerar efter ISO 400. Vi får se hur det slutar!

Jag skulle rekommendera dig att kika på nån film som inte är en t-korns film, inte bara har de en mysigare kornstruktur men en del av dem har mer felmarginal (framförallt neråt i lågdagrarna varför de kan exponeras lite mer som en digital sensor...iaf för scanning i en bättre filmscanner, vet inte riktigt hur det blir i en flatbädd).
Dock gäller inte detta alla filmer med klassisk kornstruktur, (jag uttalar mig härframförallt av egen erfarenhet av efke/adox filmer i 25, 50 och 100 asa, men har hört många andra beskriva liknande fenomen med andra klassiska filmer av mer medelsnabb eller långsam kvaliet. Tyvärr är nog den rulle du har i nu (tri-x 400) dessa egenskaper då man har drivit upp känsligheten för långt.
Filmer som finns tillgängliga på svenska marknden idag som kan vara värda att teastas är bla plus-x, HP4. Photax för även en film under märket kentmere (det är 100asa filmen som är relevant har skulle jag gissa) som kan vara nått att kolla på. jag har inte testat denna filmen själv men har snackat en del men de på photax om den (då de slutade för "min" film) och enligt dem ska den vara mycket finkornig.

När det gäller framkallningen tycker jag verkligen at du ska börja med stand development, fördelarna är bara för stora för att ignoreras. Om du vill kan du ju "fega igång" det hela genom att börja ta bort halva "normala" framkallningstiden och ersätta den med en 3-4 gånger så lång stillastående framkallning...gillar du vart det tog dig så kan du sakta men säkert börja minska mängden agitering och öka mängden stillastående tid i dina framkallningar tills du är nöjd.

 

[Makten]

Jag har just framkallat ännu en rulle Tmax 100, och jag tror jag vet vad problemet är. Temperaturen i framkallningsvätskan ökar avsevärt under framkallningen, eftersom dosan är rumstempererad, vilket är ungefär 26 grader idag. När jag fyllde på var vätskan 20 grader, men efter 9 minuter när jag lyfte på ytterlocket och mätte så var den 24 grader! Så där har alltså förhållandena rubbats markant. Ändå ser filmen rätt bra ut; lite tunnare än sist. Dock fick jag denna gången en mer lila toning av filmbasen, som det snackats om en del.

Jag gör nu också en fuling och torkar filmen upprullad på en annan (torr) spiral, så får vi se om den håller sig plan. Att försöka rulla ihop den på bordet när den är våt är tydligen helt omöjligt. Den vill verkligen räta ut sig och kupa sig på bredden, precis som när den hängtorkar.

Stående framkallning brukar bara nämnas i sammanhang där helt andra framkallare än D-76 använts, så jag vet inte om jag vågar mig på det än. Men av de exempel jag sett, så ser det ut att funka skitbra. I Rodinal tycks dessutom ämnena i framkallaren "ta slut", så att det inte spelar någon roll om man låter filmen stå mycket längre än vad som behövs.

För övrigt (helt OT) så är jag på G att köpa en mellanformatare Det skulle passa mitt fotograferingssätt ypperligt. Får se om jag får svar på Mamiya-6:an som ligger ute på Blocket.

 

[alf109]

Ett tips är att spola i 20 gradigt vatten i diskhon och ställa ned dosan och de andra vätskorna där mellan agiteringarna, det brukar hålla temperaturen ganska konstant.

 

[Makten]

Ett tips är att spola i 20 gradigt vatten i diskhon och ställa ned dosan och de andra vätskorna där mellan agiteringarna, det brukar hålla temperaturen ganska konstant.

Jag kom på det själv strax innan jag läste detta. Så ska jag göra nästa gång, men det är lite märkligt att det aldrig verkar nämnas något behov av sånt. Kanske för att folk sällan ens funderar på att mäta temperaturen under själva framkallningen. Jag gjorde det faktiskt förra gången också, men då skiftade det från 21 grader initiellt till 22 grader innan jag hällde ut vätskan.

 

[alf109]

Jag kom på det själv strax innan jag läste detta. Så ska jag göra nästa gång, men det är lite märkligt att det aldrig verkar nämnas något behov av sånt. Kanske för att folk sällan ens funderar på att mäta temperaturen under själva framkallningen. Jag gjorde det faktiskt förra gången också, men då skiftade det från 21 grader initiellt till 22 grader innan jag hällde ut vätskan.

Det är helt avgörande för att man skall få sina negativ likadana varje gång, eller för att man skall kunna köra med plus och minus framkallning för att styra kontrasten. Men det är nog ganska vanligt att folk inte har så värst mycket kläm på vad de håller på med, och negativen kan ju misshandlas en hel del och ändå ge användbart resultat.