Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Drömbild för en fågelfotograf

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja, det kan bli mycket bättre =)

Jag frågar som ovan, kan du beskriva varför just dessa är de bästa fågelbilder du sett? Även om motivet är sällsynt och bilderna ok sticker de inte på något sätt ut som extremt bra. Antingen är de fotade i värmedaller eller så är de brusreducerade tills fågeln ser ut som om den vore målad med pastellkrita, det syns inga detaljer alls där man hade förväntat sig det.

Några egna försök i vad jag vill tro är samma tekniska klass förutom att de inte är brusreducerade (jag orkar inte leta fram någon annans bilder). Gladan är från gömsle, men de andra två är tillfällighetsbilder.

 
Eftersom TS inte har förtydligat sin fascination och beundran för bilderna på ”Rufous-bellied eagle” eller drivit diskussionen vidare så får man anta att han hade något annat syfte med denna tråd. 🙂
 
Senast ändrad:
Eftersom TS inte har förtydligat sin fascination och beundran för bilderna på ”Rufous-bellied eagle” eller drivit diskussionen vidare så får man anta att han hade något annat syfte med denna tråd. 🙂
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"
 
Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.

Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
 
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"
Gott så! Varje fotograf är fri att välja sina drivkrafter.
Jag kan tänka mig att den som är passionerat fågelintresserad gillar de flesta fågelbilder av god teknisk kvalité. Man gillar motivet, och därför gillar man bilden. Människor som saknar fågelpassion värderar samma bild på ett helt annat sätt.

Jämför med familjebilder. Jag gillar att titta på bilder av mina nära och kära, oavsett bildernas tekniska kvalite och budskap, därför att jag har en känslomässig relation till mina närmaste. Däremot tycker jag att det är ganska trist att titta på främmande personers familjebilder. ;)
 
Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.

Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
För den stora massan fågelfotografer är inte objektiv för 400 000 intressanta.
Det är mer typ 10 000, 15 000, 20 000 eller 25 000....
Så frågan är hur skulle bilderna i början se ut med ett låg-budget objektiv?
Som "suddmesen"?

Nu lämnar vi fåglar för att svara på din text "om bilden berättar något intressant"
Panasonic S5 & 50mm 1.8 for Stills?: L-mount (Panasonic/Sigma/Leica) Talk Forum: Digital Photography Review (dpreview.com)
Den 5:e bilden berättar något intressant tycker jag:
Mobiltelefonen är vår nya Gud eller vår nya religion.
Trots kylan i New York måste den använda utomhus....
Dessutom gillar jag ljuset på bilden.
 
Ja, det kan bli mycket bättre =)

Jag frågar som ovan, kan du beskriva varför just dessa är de bästa fågelbilder du sett? Även om motivet är sällsynt och bilderna ok sticker de inte på något sätt ut som extremt bra. Antingen är de fotade i värmedaller eller så är de brusreducerade tills fågeln ser ut som om den vore målad med pastellkrita, det syns inga detaljer alls där man hade förväntat sig det.

Några egna försök i vad jag vill tro är samma tekniska klass förutom att de inte är brusreducerade (jag orkar inte leta fram någon annans bilder). Gladan är från gömsle, men de andra två är tillfällighetsbilder.


Röda glador är jättefina och braminglador. Jättefin bild på den, Alla dina bilder håller mycket högre klass tycker jag och inte minst så skiljer det verkligen i detaljeringen.

Jag tror det var röda glador som var nästan lika vanliga och jobbiga som korvmåsarna vid Winbergs på kajen i Vaxholm under turistsäsongen, men de såg jag på en rastplats i Ngorongoro-kratern i Tanzania.
 
Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.

Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
Jag håller med, men det finns ingen ursäkt för en tekniskt dålig bild tagen med ett bamsigt fågelobjektiv för en kvarts miljon. :)
 
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"

Jag är personligen inte provocerad, jag förstod bara inte varför just de bilderna är dina drömbilder och tänkte att du kanske kunde peka på vad jag missar?

Min egen uppfattning om dyr utrustning är att det är viktigare att ha rätt utrustning för fototillfället. Och den behöver inte vara dyr många gånger. Om du ska fota en snabb och nervös fågel på nära håll är det onödigt svårt och ibland omöjligt med ett 600/4. Det är tungt att hålla och blir mycket mindre snabbflyttat på stativ och det är svårt att hitta motivet i sökaren innan det flyttar sig. Då kan ett 400/5,6 vara ett mycket bättre alternativ. Samma med flygande fågel som kommer upp plötsligt när man sitter i bilen. Att stanna snabbt och fota genom en nedvevad ruta med ett f/5,6-objektiv är ganska smidigt, men jättesvårt med ett 600/4, som dessutom ligger i fotoväskan i bagaget.

Jag skulle säga att de bilder jag tar blir tekniskt bättre med supertelet (om avståndet tillåter), men att jag tar fler bilder med 100-400 zoomen. Jag missar fototillfällen med stora gluggen jag hade kunnat sätta med den lilla.

Sedan rätt inställningar. Vråkbilderna du länkar är tagna med 1/1250 och f/8. 1/1250 är ganska lång slutartid för en flygande fågel, 1/2000 och f/6,3 hade gett bättre skärpa.

Och vara ute i rätt väder. I värmedaller är det ingen större idé att fota, redan på 5-10 meter är all skärpa som bortblåst.

I prylkostnadsdiskussionen så är bilderna du länkar tagna med Canon R7, som är en modern och bra APS-C kamera, men väldigt prisvärd. Objektivet är ett gammalt 90-tals supertele, Canon 500/4,5. Det är inget dyrt objektiv i sammanhanget idag.

Ett bra "billigt i sammanhanget" fågelskådar-fotokit idag skulle kunna vara R7 + RF 100-500, då snackar vi någonstans runt 45-50k? R5 + 600/4 IV går på 200+k.
Med samma motiv på samma avstånd ger det dyrare kitet fler detaljer i bilderna, ju mindre omgivningsljus, desto större skillnad dom emellan. Men allt är kompromisser. Den med lättare grejor kanske enkelt tar sig närmare istället, kan gå ned i lägre vinklar?

När jag fotar är jag ibland slarvig med inställningarna om det går fort. Bättre att få en underexponerad flygbild än ingen alls. Då gör det stor skillnad att fota i RAW istället för Jpeg. Man behöver inte redigera sönder bilder, men man har möjlighet att lyfta skuggor t ex.

Dyra kameror och stora gluggar är tyvärr ingen helhetslösning för fantastiska bilder :(
 
Gott så! Varje fotograf är fri att välja sina drivkrafter.
Jag kan tänka mig att den som är passionerat fågelintresserad gillar de flesta fågelbilder av god teknisk kvalité. Man gillar motivet, och därför gillar man bilden. Människor som saknar fågelpassion värderar samma bild på ett helt annat sätt.

Jämför med familjebilder. Jag gillar att titta på bilder av mina nära och kära, oavsett bildernas tekniska kvalite och budskap, därför att jag har en känslomässig relation till mina närmaste. Däremot tycker jag att det är ganska trist att titta på främmande personers familjebilder. ;)

Jag funkar (tyvärr) så. Jag är fågelskådare från början. Jag värderar t ex alla fina bilder på rubinnäktergalen från Vänsersborg som postats här på ett annat sätt än bilder på bofinkar och gråsparvar. Även om jag tycker att de senare många gånger är jättebra bilder spelar fågelns eventuella sällsynthet i Sverige en förhöjande roll i bedömningen fastän det inte har något med fotokonst att göra. Jag kan inte förklara riktigt varför jag känner så.
 
Jag funkar (tyvärr) så. Jag är fågelskådare från början. Jag värderar t ex alla fina bilder på rubinnäktergalen från Vänsersborg som postats här på ett annat sätt än bilder på bofinkar och gråsparvar. Även om jag tycker att de senare många gånger är jättebra bilder spelar fågelns eventuella sällsynthet i Sverige en förhöjande roll i bedömningen fastän det inte har något med fotokonst att göra. Jag kan inte förklara riktigt varför jag känner så.
Det är absolut inget fel att uppskatta bilder på ovanliga fåglar för fågelns egen skull. Alla har vi specialintressen. Men samtidigt är det bra att ha insikten att andra kan värdera samma bilder på ett helt annat sätt.

Oavsett vad man fotograferar så har man ofta en relation till sitt motiv eller en speciell upplevelse förknippad med fotoögonblicket. Det gör det svårt för fotografen att förhålla sig neutral till sina egna bilder. Fotografen ser och känner saker i bilderna som oberoende betraktare inte kan se.

Semesterbilder är ett bra exempel. Hur många bildvisningar med mediokra semesterbilder har man inte genomlidit genom åren, där fotografen entusiastiskt berättar om olika resmål hen har besökt? För fotografen är bilderna fantastiska, eftersom fotografen minns upplevelsen, dofterna, smakerna, ljuden och värmen från semestern. 😂
 
Senast ändrad:
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"

Både Sigma och Tamron har kommit med en del nya objektiv för spegellöst och i det fall jag jämfört - mitt gamla Sigma 150-500mm plus adapter LAEA3 vs mitt nya Tamron 150-500mm som då bara fanns för Sony E. Jag köpte det senare helt på en bra recension i Cameralabs efter att ha kollat MTF-jämförelser med de långa telezoomar som då fanns (med adapter och utan för Sony E).

Nedan några exempel

Lanterna.jpg

Bild tagen med A7 III och föreställer ett förstorat lanterneglas på en av Vaxholmsbåtarna. Jag har använt koden som graverats in i glaset som ett jämförelsemedium.

Vänster bild: Photolab 5, Deep Prime, 160mm, 1/640, F7 , ISO 100
IBIS avstängd då den inte kunde vara igång samtidigt med OSS i objektivet.
Objektiv: Sigma 150-500 (ca 10 år gammalt) Köpt begagnat för 6000:-

Höger bild: Photolab 6, Deep Prime XD, 500mm, 1/1000, ISO 200
Objektiv: Tamron 150-500 (nytt 2022) kostade ca 13 000 hos Cyber som senare höjde till över 17 000:-


Bilderna diffar lite. Den först är tagen på mycket närmare håll, med 160mm mot 500mm för bild 2 och borde kanske vara skarpare av det skälet då det är lättare att ta en skarp bild på så pass mycket kortare brännvidd. Slutartiden är lite längre för bild 1 men det borde väl kunna hyfsat vägas mot den klart större svårigheten att handhålla på 500mm. Bild två är även skalad mer.

Varför är bild 2 så mycket skarpare och mer "detaljrik"?
Det beror på flera saker (om vi bortser från fotograf-faktorn):


1. Bildstabiliseringen i fall 1 är inte optimal då det gamla objektivets OSS inte kan samarbeta med IBIS i några fall (så är det även om det suttit på ett Canon R-hus). Tamron-objektivet däremot samarbetar finfint med IBIS och har även ett suveränt tredje läge där stabiliseringen kickar igång så fort kameran är på. Det är väldigt mycket bättre än läge 1 på Sigman och stabiliserar även sökarbilden väldigt bra. Det här vet jag av personliga erfarenheter men läser man diskussionerna som Canon-folket eller Nikon-folket ägnar sig åt så går det lika bra med gamla DSLR-objektiv och det är helt enkelt inte sant. Det går men det går alltså inte lika bra.

2. Sigman tappar mycket mer mellan 4-500mm än det nya objektivet och hade jag stått ännu längre bort och kört Sigman på 500mm så hade resultatet möjligen varit än sämre. Överhuvudtaget är de nya zoomarna ofta bättre även fullt öppna. Tamron-objetivet kan även användas som fuskmakro på 150mm och då kan det inte vara oskarpt. Det mer än 10 år gamla Sigma-objektivet är i grunden oskarpare rent optiskt.

3. Bild 2 är framtagen med Deep Prime XD mot Deep Prime för bild1 och det betyder också en del. XD ger verkligen bättre detalj. Deep Prime XD är sprillans och bara ett par månader gammalt.

Även kameran kan betyda
Jag kan även påtala en annan viktig sak. Även kameran betyder i en del fall. Jag köpte lite senare en A7 IV och den är fenomenal att sätta fokus även i mörker ända ner till F22 med mitt Tamron. Den gjorde även Sigman klart bättre men på ett lite annat sätt. I det fallet fallet så försvann detta gamla objektivs svårigheter att fokusera inomhus i visst dåligt ljus mellan 4-500mm som tidigare varit ett problem. Så det kan löna sig att skaffa ett nytt hus av detta skäl. Men i det fallet kommer vi upp över 40 000:- Med en äldre begagnad A7 III som det nu finns många av så skulle man kanske hamnat under 25 000:- rent av.

Original Deep PrimeXD_4K_.jpg
Här ser ni en bild jag tog från ca 150 meters håll i Vaxholms Västerhamn.

Mås förstorad brusjämförelse.jpg

Detta är två JPEG från originalet ovan Skillnaden är att den ena är processad med HQ (den sämsta av Photolabs denoise-metoder). Den andra bilden är processad med Deep Prime på 40 (default). Även HQ innebär en viss brusreducering, så en JPEG direkt ur en A7 III ser nog tyvärr ännu lite sämre ut. Det kan påpekas att sensorn i A7 III länge varit Sonys bästa sensor på höga ISO när det gällt bruset, så det finns inte många sensorer som faktiskt är bättre.

DSC08853_4K_.jpg
Den här bilden är tagen med den nyare A7 IV och "Detail" i Deep Prime XD ställd på 70.

Klicka gärna och zooma

DSC08870_4K_.jpg

Här ett exempel med A7 IV där jag använt Bird Eye AF. Den funktionen fungerar förvånansvärt bra. A7 IV var ett av de först husen att få detta hos Sony t.o.m. före A1 som nog fått detta via FW senare. För fågelfotografer hjälper Bird Eye verkligen. Det spelar förmodligen även en viss roll att Sony nära fördubblat antalet fokuspunkter i jämförelse med som det varit i bl.a. A7 III och hus i den generationen.

Jag tror A7r V bara måste vara fantastisk för där har man tagit ett steg till och dessutom funkar en del AF-funktioner som bara funkar i stillbild nu även i video i den kameran. Nu verkar det dessutom som att även Sony fått till en fantastisk 8X bildstabilisering, likt Canon R5 tidigare redan fått och det verkar som om man nu även lyckats synka både den vanliga IBIS-en med gyrostabiliseringen. I min A7 IV-kamera måste man slå av IBIS om man vill dra nytta av gyrostabiliseringen tillsammans med mjukvaran Cathalyst Pro exv. Det verkar man inte längre behöva i A7r V och i V:an fins det t.o.m. insektsögonfokus,

Jag är också spänd på vad Canon kan göra framöver med AF och de möjligheter Dual Pixel-systemet kan ge. Det borde vara en fördel när Canon implementerar insektsögonfokus.

De som verkligen bryr sig om att försöka ta tillvara "möjlig bildkvalitet" och kör RAW borde ladda ner en 30-dagars Photolab 6 och testa dagens kanske bästa brusreducering om de inte redan gjort detta och själva se vad Deep Prime XD kan göra för deras bilder. Det är inte nödvändigt så längre att det enda möjliga valet står mellan "plastiga" bilder utan detalj och mindre brus. Testa!

... men Deep Prime XD är inte kompatibelt med JPEG, så de som har fått för sig att aldrig lämna JPEG-original direkt ur kameran eller att aldrig efterbehandla måste nog "döda den älsklingen" till att börja med, ... eller testa Topaz som funkar även på JPEG eller helt enkelt leva vidare med tekniskt sett onödigt mycket sämre bilder helt i onödan i tron att den enda riktiga lösningen på "suddmes-problemet" är en ny ännu dyrare kamera och/eller ett ännu dyrare, större och tyngre objektiv. Det behöver inte ens kosta 25 000:-, vilket är en fjölning i Nilen i dessa sammanhang. Det kan t.o.m. räcka med någon tusenlapp, så varför inte göra något helt nytt och börja i den änden i stället för att reflexmässigt börja kolla efter ny hårdvara nu om kostnaderna är ett problem?
 
Senast ändrad:
Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.

Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.

Ja och en del bilder kanske inte blir bäst av att brusreduceras heller men det är ju lättare att medvetet "ruffa till" en tekniskt sett bra bild än att skapa en tekniskt sett bra bild från en som aldrig varit det. Det är väl därför det sällan är ett bra råd att slarva med inställningar och komposition om man nu kan undvika det även om man kan göra mycket med en råbild i efterhand.
 
För mig är en "fågelfotograf" helt enkelt en naturfotograf som har fåglar som huvudsakligt motivintresse. I övrigt gör jag ingen skillnad på fågelfotografer och naturfotografer med andra motivintressen. Hundfotografer, blomfotografer, hästfotografer, fjärilsfotografer, kattfotografer, björnfotografer,...
Jag tänker mig att alla naturfotografer har som mål att skapa bilder som är intressanta, spännande och/eller vackra att titta på. Bilder som berättar något. Bilder som tilltalar ögat. Bilder som är något mer än bara en artbeskrivning.

Tänker jag fel? Finns det någon speciell karakteristik i fågelfotografi som jag har missat? Måste man vara artsamlare och/eller extremt teknik- och prylintresserad för att förtjäna epitetet fågelfotograf?
Det jag menar är att det finns fågelfotografer med olika målsättningar. Vissa samlar på udda fåglar, andra dokumenterar naturupplevelser, några skapar bilder där fågeln bara är en del av ett budskap. Och så finns det den gren jag nämnde. De som mest skjuter fågel för att det är en teknisk utmaning att få till pixelperfekta bilder där bilden är bättre ju mer detaljer man kan se när man zoomar in.

Sedan finns det säkert fotografer som blandar och ger av de olika målsättningarna. Visst kan även jag ibland pixelpippa mina egna bilder. Och ganska sällan försöker jag skapa ett särskilt uttryck när jag fotograferar. Jag dokumenterar mest. Men om någon ber mig att peka ut en bra bild, så väljer jag oftast något som är estetiskt tilltalande. Något som skapar en känsla. Vilket jag inte upplevde med bilderna i trådstarten.
 
Det jag menar är att det finns fågelfotografer med olika målsättningar. Vissa samlar på udda fåglar, andra dokumenterar naturupplevelser, några skapar bilder där fågeln bara är en del av ett budskap. Och så finns det den gren jag nämnde. De som mest skjuter fågel för att det är en teknisk utmaning att få till pixelperfekta bilder där bilden är bättre ju mer detaljer man kan se när man zoomar in.

Sedan finns det säkert fotografer som blandar och ger av de olika målsättningarna. Visst kan även jag ibland pixelpippa mina egna bilder. Och ganska sällan försöker jag skapa ett särskilt uttryck när jag fotograferar. Jag dokumenterar mest. Men om någon ber mig att peka ut en bra bild, så väljer jag oftast något som är estetiskt tilltalande. Något som skapar en känsla. Vilket jag inte upplevde med bilderna i trådstarten.
Jag tror att du har rätt i mycket. En följdfråga är då varför just fågelfotografin har utvecklats till dessa olika falanger? Jag har som du fått känslan att ganska många fågelfotografer värderar teknisk perfektion högre än allt annat.

Beror det på att fågelfotografin kräver dyr och avancerad utrustning? Beror det på att fågelfotografi är en ovanligt svårbemästrad konstart inom naturfotografin?
 
Jag tror att du har rätt i mycket. En följdfråga är då varför just fågelfotografin har utvecklats till dessa olika falanger? Jag har som du fått känslan att ganska många fågelfotografer värderar teknisk perfektion högre än allt annat.

Beror det på att fågelfotografin kräver dyr och avancerad utrustning? Beror det på att fågelfotografi är en ovanligt svårbemästrad konstart inom naturfotografin?
Jag tror att detta finns även utanför fågelfotografin, men just fågelfoto verkar sticka ut lite mer än andra.

Ja det skulle väl kunna bero på att det kräver dyr utrustning. För då plötsligt verkar utrustningen och dess förmåga hamna lite mer i centrum än det övriga. Man vill få ut så mycket som möjligt av sina investeringar och fokuserar då på att visa upp just denna perfektion.


Som ung upplevde jag en liknande sak inom musiken. Det var nog ungefär 1980. En kompis hade tillgång till en mycket fin stereoanläggning. Den var så bra att det gällde att lyssna på musik som lät bra i den rent tekniskt. Där passade inte min punkmusik in. Nä det var synthpop som gällde med sina klara rena toner till skillnad från punkens distade gitarrackord.
Min kompis trodde nästan att apparaterna skulle gå sönder när jag stoppade i en kassett med Stiff Little Fingers Alternative Ulster.
 
Min kompis trodde nästan att apparaterna skulle gå sönder när jag stoppade i en kassett med Stiff Little Fingers Alternative Ulster.
Det där är ändå ganska snäll punkmusik. Jämför med den här låten från 1965.


Med den på skivtallriken skulle nog din kompis stereoanläggning garanterat bli demolerad.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar