Graylingman
Aktiv medlem
Tekniskt bra, men totalt ointressanta
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!Eftersom TS inte har förtydligat sin fascination och beundran för bilderna på ”Rufous-bellied eagle” eller drivit diskussionen vidare så får man anta att han hade något annat syfte med denna tråd.
Gott så! Varje fotograf är fri att välja sina drivkrafter.Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"
För den stora massan fågelfotografer är inte objektiv för 400 000 intressanta.Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.
Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
Ja, det kan bli mycket bättre =)
Jag frågar som ovan, kan du beskriva varför just dessa är de bästa fågelbilder du sett? Även om motivet är sällsynt och bilderna ok sticker de inte på något sätt ut som extremt bra. Antingen är de fotade i värmedaller eller så är de brusreducerade tills fågeln ser ut som om den vore målad med pastellkrita, det syns inga detaljer alls där man hade förväntat sig det.
Några egna försök i vad jag vill tro är samma tekniska klass förutom att de inte är brusreducerade (jag orkar inte leta fram någon annans bilder). Gladan är från gömsle, men de andra två är tillfällighetsbilder.
Ängshök - Kvismaren Närke, 2K hane
skogsmulle.fotosidan.seRöd glada - Red Kite
När rödgladan spärrar ut sin kluvna stjärt blir ytterkanten helt rak och stjärten bildar en stor triangel som fångar mycket luft.skogsmulle.fotosidan.se
Jag håller med, men det finns ingen ursäkt för en tekniskt dålig bild tagen med ett bamsigt fågelobjektiv för en kvarts miljon.Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.
Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"
Gott så! Varje fotograf är fri att välja sina drivkrafter.
Jag kan tänka mig att den som är passionerat fågelintresserad gillar de flesta fågelbilder av god teknisk kvalité. Man gillar motivet, och därför gillar man bilden. Människor som saknar fågelpassion värderar samma bild på ett helt annat sätt.
Jämför med familjebilder. Jag gillar att titta på bilder av mina nära och kära, oavsett bildernas tekniska kvalite och budskap, därför att jag har en känslomässig relation till mina närmaste. Däremot tycker jag att det är ganska trist att titta på främmande personers familjebilder.
Det är absolut inget fel att uppskatta bilder på ovanliga fåglar för fågelns egen skull. Alla har vi specialintressen. Men samtidigt är det bra att ha insikten att andra kan värdera samma bilder på ett helt annat sätt.Jag funkar (tyvärr) så. Jag är fågelskådare från början. Jag värderar t ex alla fina bilder på rubinnäktergalen från Vänsersborg som postats här på ett annat sätt än bilder på bofinkar och gråsparvar. Även om jag tycker att de senare många gånger är jättebra bilder spelar fågelns eventuella sällsynthet i Sverige en förhöjande roll i bedömningen fastän det inte har något med fotokonst att göra. Jag kan inte förklara riktigt varför jag känner så.
Ja det blev kanske något provocerande även om det inte var tanken. Nu har vi ju alla fått se bättre bilder så det blev väl bra!
Personligen är jag mera van vid "suddmesen" så jag är kanske mera imponerad av teknisk kvalitet. Det intressanta är kanske "rakt ur kameran" vs via omfattande efterbehandlig eller "kamera+objektiv för 20 000" vs "kamera + objektiv för 40 000"
Du glömde väl en nolla i ena jämförelsen? Bara ett bamsigt fågelobjektiv kostar ju en kvarts miljon numera.
Men det är intressant att se att det är fler än jag som delar åsikten att teknisk perfektion inte gör bilden. En bild som inte är lysande ur teknisk synvinkel har jag länge hävdat ändå kan vara bra, om den berättar något intressant. Sen kanske skärpedjupet är fel eller dynamiska omfånget inte är optimalt, men den kan upplevas som bra ändå.
Det jag menar är att det finns fågelfotografer med olika målsättningar. Vissa samlar på udda fåglar, andra dokumenterar naturupplevelser, några skapar bilder där fågeln bara är en del av ett budskap. Och så finns det den gren jag nämnde. De som mest skjuter fågel för att det är en teknisk utmaning att få till pixelperfekta bilder där bilden är bättre ju mer detaljer man kan se när man zoomar in.För mig är en "fågelfotograf" helt enkelt en naturfotograf som har fåglar som huvudsakligt motivintresse. I övrigt gör jag ingen skillnad på fågelfotografer och naturfotografer med andra motivintressen. Hundfotografer, blomfotografer, hästfotografer, fjärilsfotografer, kattfotografer, björnfotografer,...
Jag tänker mig att alla naturfotografer har som mål att skapa bilder som är intressanta, spännande och/eller vackra att titta på. Bilder som berättar något. Bilder som tilltalar ögat. Bilder som är något mer än bara en artbeskrivning.
Tänker jag fel? Finns det någon speciell karakteristik i fågelfotografi som jag har missat? Måste man vara artsamlare och/eller extremt teknik- och prylintresserad för att förtjäna epitetet fågelfotograf?
Jag tror att du har rätt i mycket. En följdfråga är då varför just fågelfotografin har utvecklats till dessa olika falanger? Jag har som du fått känslan att ganska många fågelfotografer värderar teknisk perfektion högre än allt annat.Det jag menar är att det finns fågelfotografer med olika målsättningar. Vissa samlar på udda fåglar, andra dokumenterar naturupplevelser, några skapar bilder där fågeln bara är en del av ett budskap. Och så finns det den gren jag nämnde. De som mest skjuter fågel för att det är en teknisk utmaning att få till pixelperfekta bilder där bilden är bättre ju mer detaljer man kan se när man zoomar in.
Sedan finns det säkert fotografer som blandar och ger av de olika målsättningarna. Visst kan även jag ibland pixelpippa mina egna bilder. Och ganska sällan försöker jag skapa ett särskilt uttryck när jag fotograferar. Jag dokumenterar mest. Men om någon ber mig att peka ut en bra bild, så väljer jag oftast något som är estetiskt tilltalande. Något som skapar en känsla. Vilket jag inte upplevde med bilderna i trådstarten.
Jag tror att detta finns även utanför fågelfotografin, men just fågelfoto verkar sticka ut lite mer än andra.Jag tror att du har rätt i mycket. En följdfråga är då varför just fågelfotografin har utvecklats till dessa olika falanger? Jag har som du fått känslan att ganska många fågelfotografer värderar teknisk perfektion högre än allt annat.
Beror det på att fågelfotografin kräver dyr och avancerad utrustning? Beror det på att fågelfotografi är en ovanligt svårbemästrad konstart inom naturfotografin?
Det där är ändå ganska snäll punkmusik. Jämför med den här låten från 1965.Min kompis trodde nästan att apparaterna skulle gå sönder när jag stoppade i en kassett med Stiff Little Fingers Alternative Ulster.
Det där är ändå ganska snäll punkmusik. Jämför med den här låten från 1965.
Med den på skivtallriken skulle nog din kompis stereoanläggning garanterat bli demolerad.