Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Digitalfoto är alldeles för lätt!

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag begriper inte varför ett verdertaget namn ska ifrågasättas.
Det är för att du inte begriper att du har fel. I det här fallet syftar man på lagringstekniken för bilden. Digital elektronik. Att påstå att minneskortet är av plast är bara trams. Det inte inte i plasthöljet bilden ligger.

Tänk på en gammal Canon T90. Den hade en komplex konstruktion av digital elektronik, med bland annat dubbla processorer, som såg till att bilden kunde tas. Men inte kallas den för digital för det. Bilden lagrades ju kemiskt i filmen. Filmen i sig är också gjord av plast, men det är inte plasten i sig själv som lagrar bilden, utan kemin i den emulsion som filmen är belagd med. Det finns ingen analog elektronik i filmen.

Men du behöver inte hålla med mig. Jag tänker inte tvinga dig att ha rätt.
 
Så värst mycket kemi blir dock inte inblandad förrän man behandlar filmen med en framkallare.

Det är mer fysik än kemi när (den latenta) bilden lagras på filmrutan.

Fysisk fotografering, alltså?
:unsure:
 
Så värst mycket kemi blir dock inte inblandad förrän man behandlar filmen med en framkallare.

Det är mer fysik än kemi när (den latenta) bilden lagras på filmrutan.

Fysisk fotografering, alltså?
:unsure:
Nja om man bortser från kemin som föregår tiden innan filmen laddas i kameran.


Redan under exponeringen sker ju en fotokemisk reaktion av filmen som ändrar det ljuskänsliga materialets kristallstrukturs fysiska egenskaper där korn som utsatts för ljus får en hårdare struktur ju mer ljus det utsatts för (negativ film) och inte fräts bort lika lätt av framkallningsvätskan.
Positiv film fungerar på samma sätt men tvärt om, att kornens kemiska bindning är starkare från start men blir känsligare för frätning av ljuset under exponeringen.

Så hmm när jag plockar fram mina gamla kameror ägnar jag mig mer åt fotokemiskfysisk fotografering.
Nä nu ska jag fortsätta sitta och läsa om den senaste utvecklingen istället för att fundera över egenskaper, som den lite udda lösningen som presenterades under världsutställningen i Paris 1900.

20210306_Kamera-kikare_001_l.jpg
 
”kikarens objektivlinser sitta i en vid kikaren genom hängslen fästad plåt, bakom hvilken man vid fotograferingen kan anbringa antingen matta glasskifvor eller kasetter” 🤓
 
Att fotografera handlar väl mest om att förmedla en känsla i en bild, att betraktaren upplever något, en yrkesfotograf sade till mig att det spelar inte så stor roll vilken kamera du använder, att komponera en bild är svårare, att se bilden innan du tagit den.
 
För oss som har foto som hobby och fritidsintresse - digitalfoto är alldeles för lätt, bara en massa automatik som fixar nästan allt.

Nä tacka vet jag analogt foto, särskilt med tysk finmekanik, där man måste göra allt manuellt...DET är fotografi, det!
/B



Nja, jag tycker nog att fotografering har blivit mycket mer komplicerad numera... ;)
Det e kameror med en massa inställningar, och bildprogram med mängder av alternativ, och skrivare med tjugo färgpatroner med skärminställningar och jag vet inte vad! Och de här inställnigarna lockar såklart! Men ställer in sin personliga fotografi i kameran! Och det e det de flesta verkar hålla på med, inställningar alltså! Och så byta till nya kameror och skaffa nya bildprogram igen, så det e väl inte så konstigt att fotografin inte utvecklas!
Man har inte tid att fota! Man hinnet inte utvecklas, för man e fullt upptagen med att pilla på tekniken fram och tillbaka! ;) :)

Ps. Jag har nyss framkallat två rullar HP5+ som har gått igen två olika Kievkameror! Jag har justerat sluteren på de hr Kievkamerorna och vill se om slutaren ger rätta tider! Och Sunny 16 såklart! :)

Ps2. Negativen ser bra ut! :) Voila! :) Tiderna går rätt i slutarna!
 
Senast ändrad:
Nja, jag tycker nog att fotografering har blivit mycket mer komplicerad numera... ;)
Att använda en mobiltelefon som kamera är inte speciellt komplicerat. Jag upptäckte idag att min mobiltelefon har ett riktigt bra teleobjektiv. Inte behövde jag göra något komplicerat för att använda det.

Däremot gör man bäst i att använda så mycket automatik som möjligt i en mobiltelefonkamera. Ergonomin när det gäller att göra något lite mer som man vill är helt enkelt för usel.
 
Härlig trådstart, jag kan nästan känna aromen från det nästan urdruckna lådvinet! :)

Det är säkert en trolltråd, men...

Jag håller med i den bemärkelsen att det måste ha varit mycket svårare att ta vissa bilder med 25 år gammal utrustning. Men jag håller inte med om att det skulle betyda att det är lätt idag, bara att det faktiskt går att ta vissa typer av bilder som var mycket svåra eller omöjliga förr. Mycket tack vare dagens autofokus, serietagning och möjlighet till att redigera på ett helt annat sätt. Inte främst manipulera bilder, utan t ex lyfta skuggor och dämpa högdagrar, selektiv brusreducering, alla tillgängliga ISO-hastigheter med en knapptryckning istället för att vara begränsad till den film man har i kameran m.m. Man klarar sig utan så mycket erfarenhet om val av exponering om man fotar RAW, men kunskapen om att pricka rätt första gången kommer också krypande ganska snabbt, det som skiljer idag är att man har möjligheten att missa ett par steg och ändå ofta kunna rädda bilden i efterbehandlingen.

Men att hitta motiven och ljuset har inte blivit lättare, och det gör fortfarande det mesta för bilderna.
Hade det varit för lätt tekniskt idag hade alla bilder också varit tekniskt på topp. Det är de inte på långa vägar. Det är ganska lätt att slanta upp några tiotusingar för en riktigt bra kamera och ge sig ut och fota i Jpeg med Autoprogrammet och kamerans brusreducering på max, men resultatet blir då därefter.

Det tas också mycket meningslösa bilder till t ex Instagram som ger en stor massa att sålla för att hitta bra bilder.

Om något är det väl tveklöst svårare att få bilderna att stå ut från mängden då det finns otroligt många duktiga amatörfotografer idag. Bra foto är inte längre begränsat till mer eller mindre yrkespersoner. Men så blir det inflation i bra bilder vilket påverkar yrkesverksamma negativt.

Och du påstår väl inte att efterbehandling är enkelt...
 
Senast ändrad:
Jag tycker det är svårt att personligen utvecklas inom foto. Jag har fotat det mesta och gör det fortfarande, men vad är bra? Vad gör en tavla bra? Det är ju konst vi arbetar med för det mesta vilket är en subjektiv betraktelse och smak. Jag tycker nog mina bästa bilder har blivit tagen med min enklare utrustning och inte med de skarpaste objektiven i min arsenal. Jag har nog ingen röd tråd inom foto där jag kan utvecklas linjärt, hade varit enklare om jag var en ren fågelfotograf t ex.... Idag fotar jag allt från fågel till gatu och lite produkt och släng in lite abstrakt och landskap så har du min fotografering. Fotar allt men inte bäst på något.
 
Jag tycker det är svårt att personligen utvecklas inom foto. Jag har fotat det mesta och gör det fortfarande, men vad är bra? Vad gör en tavla bra? Det är ju konst vi arbetar med för det mesta vilket är en subjektiv betraktelse och smak. Jag tycker nog mina bästa bilder har blivit tagen med min enklare utrustning och inte med de skarpaste objektiven i min arsenal. Jag har nog ingen röd tråd inom foto där jag kan utvecklas linjärt, hade varit enklare om jag var en ren fågelfotograf t ex.... Idag fotar jag allt från fågel till gatu och lite produkt och släng in lite abstrakt och landskap så har du min fotografering. Fotar allt men inte bäst på något.

Att utvecklas inom foto i dag fungerar inte pga. alla de störningar som finns! Mest störningar finns såklart på nätet, där vi lever mest! ;) På nätet finns massor av marknadsföring, av tex bättre och nyare kameror, bättre och nyare optik, nya bildtrender, nya motivområden, ständigt nya bildprogram och så alla gillanden! Från olika håll!
Tror nå'n att det kan bli någon form av fotografisk utveckling i all den här röran? Knappast! Glöm det!
Det blir bara ett ständigt teknikförnyande och prylande, som då och då mynnar ut i en undrar, "varför utvecklas jag inte?"
Lycka till! ;) :)
 
För att "utvecklas" måste man ha ett mål och sen arbeta mot det. Det går inte av sig självt.

Man behöver nog också lära sig en hel del genom studier.
 
För att "utvecklas" måste man ha ett mål och sen arbeta mot det. Det går inte av sig självt.

Man behöver nog också lära sig en hel del genom studier.
Trams. Det är klart att man kan utvecklas utan mål, genom att man helt enkelt lär känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre ju fler gånger den itereras. Det kan bestå i att man tröttnar på att fotografera det man brukar och försöker göra något annorlunda, utan att för den sakens skull ha ett definierat mål. Eller att man börjar se element i kompositioner som "stämmer", vilket man kan rätta sig efter nästa gång.

Studier är bra för den tekniska sidan men jag är gravt skeptisk till att man skulle kunna läsa sig till estetisk känsla. Den måste komma från en själv. Se bara på alla totala klåpare som gått på Konstfack och på pappret är "konstnärer" men har samma estetiska begåvning som en åsna.
 
Den "digitala" tekniken har gjort fotografering "agil". Nu kan man ofta gör flera försök med feedback mellan varje tagning och justera, exponering, utsnitt, perspektiv och snygga till motivet. Man kan ofta hinna med ett par bilder även under mer sällsynta händelser.
Tidigare fick man vänta betydligt längre innan man ser sina "misstag" och ofta var det på tok försent med ett nytt försök.
 
Trams. Det är klart att man kan utvecklas utan mål, genom att man helt enkelt lär känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre ju fler gånger den itereras. Det kan bestå i att man tröttnar på att fotografera det man brukar och försöker göra något annorlunda, utan att för den sakens skull ha ett definierat mål. Eller att man börjar se element i kompositioner som "stämmer", vilket man kan rätta sig efter nästa gång.

Studier är bra för den tekniska sidan men jag är gravt skeptisk till att man skulle kunna läsa sig till estetisk känsla. Den måste komma från en själv. Se bara på alla totala klåpare som gått på Konstfack och på pappret är "konstnärer" men har samma estetiska begåvning som en åsna.

Sen när innebär studier på Konstfack att man läser sig till estetik känsla? Vad betyder ens det?
Konststudier brukar vara till största delen praktiska studier.
Till exempel genom att man helt enkelt lär känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre ju fler gånger den itereras. Det kan bestå i att man tröttnar på att fotografera det man brukar och försöker göra något annorlunda, utan att för den sakens skull ha ett definierat mål. Eller att man börjar se element i kompositioner som "stämmer", vilket man kan rätta sig efter nästa gång.
Eller kanske att man studerar andras verk och drar slutsatser om t.ex komposition från det.
 
Trams. Det är klart att man kan utvecklas utan mål, genom att man helt enkelt lär känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre ju fler gånger den itereras.
Det du beskriver är alltså inte att arbeta mot ett mål? (lära känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre).
Studier är bra för den tekniska sidan men jag är gravt skeptisk till att man skulle kunna läsa sig till estetisk känsla. Den måste komma från en själv. Se bara på alla totala klåpare som gått på Konstfack och på pappret är "konstnärer" men har samma estetiska begåvning som en åsna.
Det finns många avancerade kurser i estetik. Konsthistoria är också något som ger bättre förståelse för vad en människa uppfattar som en bra bild. Jag ska nog gå några sådana högre kurser när jag har blivit pensionär, tror jag. Det kan ge lite insikter.

Estetik kan visst komma från en själv, men inte utan referensramar. Den som aldrig har sett ett fotografi eller en målning har troligen väldigt svårt att bli en duktig fotograf.

Att bara tycka utan referensramar är ungefär som att fotografera med polariserande solglasögon och EVF.
 
Sen när innebär studier på Konstfack att man läser sig till estetik känsla? Vad betyder ens det?
Konststudier brukar vara till största delen praktiska studier.
Till exempel genom att man helt enkelt lär känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre ju fler gånger den itereras. Det kan bestå i att man tröttnar på att fotografera det man brukar och försöker göra något annorlunda, utan att för den sakens skull ha ett definierat mål. Eller att man börjar se element i kompositioner som "stämmer", vilket man kan rätta sig efter nästa gång.
Eller kanske att man studerar andras verk och drar slutsatser om t.ex komposition från det.
Det är precis det jag menar. En del verkar tro att man kan läsa sig till estetik.

Det du beskriver är alltså inte att arbeta mot ett mål? (lära känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre).
Nej, det behöver inte innebära att arbeta mot ett mål, det är alldeles riktigt.

Det finns många avancerade kurser i estetik. Konsthistoria är också något som ger bättre förståelse för vad en människa uppfattar som en bra bild. Jag ska nog gå några sådana högre kurser när jag har blivit pensionär, tror jag. Det kan ge lite insikter.

Estetik kan visst komma från en själv, men inte utan referensramar. Den som aldrig har sett ett fotografi eller en målning har troligen väldigt svårt att bli en duktig fotograf.

Att bara tycka utan referensramar är ungefär som att fotografera med polariserande solglasögon och EVF.
Jag tycker att det är precis tvärtom. Att de enda foton jag har nåt intresse av att se är sådana som tagits av någon som tänkt efter eget huvud istället för att härma andra eller försöka förstå vad betraktaren vill se. Givetvis finns det referensramar, men de är ofta av ondo.

Det är ingen slump att det mesta som skapas är ren dynga eftersom det oftast verkar ske för att bli gillad, inte för att man faktiskt har något att uttrycka. Eller så håller det alldeles för låg nivå eftersom fotografen helt enkelt inte har talang nog att få till nåt unikt. Där anser jag att jag själv hamnar och jag fotograferar därmed bara för min egen skull.

Det är förstås positivt att fler vill uttrycka sig och gör det, men därmed drunknar också de intressanta konstnärerna i en flod av skräp från uppmärksamhetskåta klåpare. Förr fick du ingen som helst uppmärksamhet om du inte verkligen kunde det du gjorde.
 
En del verkar tro att man kan läsa sig till estetik.
Varför kan man inte det?
Nej, det behöver inte innebära att arbeta mot ett mål, det är alldeles riktigt.
Målet tycks vara uttryckt av dig redan: lära känna sig själv och fotograferingsprocessen bättre.
Jag tycker att det är precis tvärtom. Att de enda foton jag har nåt intresse av att se är sådana som tagits av någon som tänkt efter eget huvud istället för att härma andra eller försöka förstå vad betraktaren vill se.
Har dessa personer ingen som helst erfarenhet av att betrakta bilder? Startade de med en tom hjärna vad gäller bildseende?
Eller så håller det alldeles för låg nivå eftersom fotografen helt enkelt inte har talang nog att få till nåt unikt. Där anser jag att jag själv hamnar och jag fotograferar därmed bara för min egen skull.
Talang är överskattat. Jag kommer inte ihåg vem som sa det, men det är ganska vettigt: success comes from 10% inspiration and 90% perspiration.
Det är förstås positivt att fler vill uttrycka sig och gör det, men därmed drunknar också de intressanta konstnärerna i en flod av skräp från uppmärksamhetskåta klåpare. Förr fick du ingen som helst uppmärksamhet om du inte verkligen kunde det du gjorde.
Det håller jag med om. Digitalfoto och internet har både sina goda och dåliga sidor.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar