Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Digitalfoto är alldeles för lätt!

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är klart att det går att läsa sig till estetik i den mån att de flesta kan bli riktigt bra.
Men de som har ådran behöver inte öva, och går de ändå in för det når de helt andra nivåer än en flitigt övande medelmåtta. Varför skulle bildsinne vara annorlunda än fotboll eller att spela instrument? Man kan lära sig vad som funkar och varför, men talangen hittar mer automatiskt de rätta greppen (vinklarna, finterna, läser motståndaren, tonerna fastän de inte kan skalor etc) utan att ens behöva tänka på vad de gör.

Men tänker man sig bli konstnär, vare sig det är fotokonst, bollkonst eller nästa Gary Moore lär man bli besviken om man inte har en talang långt utöver det vanliga och är villig att nöta hårt.
 
Det fanns inte så många fotografer förr. Det räckte ofta med att ha en kamera, vara på rätt plats och lyckas trycka av (jfr t.ex Robert Capa) för att bli publicerad och berömd. :)
 
Glöm inte att en stor del av den automatiken faktiskt fanns på sista generationerna av kem-kameror. Det hänger alltså inte ihop med digitalkamerornas ankomst 😛
Min första Canonkamera var också en av deras sista analoga kameror. Canon EF hade analog elektronik för exponeringsmätning och lite enkel digital elektronik för slutartidsmätning. Redan i kameran som kan anses vara dess efterföljare, Canon AE-1, hade styrelektroniken blivit digital, komplett med en liten mikroprocessor och allt.
Min sista Canon innan det blev autofokus var en Canon T90. Den hade till och med dubbla mikroprocessorer, så den var alldeles väldigt digital.

Fast bilden lagrades på en film.
 
Nja, jag tycker nog att fotografering har blivit mycket mer komplicerad numera... ;)
Det e kameror med en massa inställningar, och bildprogram med mängder av alternativ, och skrivare med tjugo färgpatroner med skärminställningar och jag vet inte vad! Och de här inställnigarna lockar såklart! Men ställer in sin personliga fotografi i kameran! Och det e det de flesta verkar hålla på med, inställningar alltså! Och så byta till nya kameror och skaffa nya bildprogram igen, så det e väl inte så konstigt att fotografin inte utvecklas!
Man har inte tid att fota! Man hinnet inte utvecklas, för man e fullt upptagen med att pilla på tekniken fram och tillbaka! ;) :)

Ps. Jag har nyss framkallat två rullar HP5+ som har gått igen två olika Kievkameror! Jag har justerat sluteren på de hr Kievkamerorna och vill se om slutaren ger rätta tider! Och Sunny 16 såklart! :)

Ps2. Negativen ser bra ut! :) Voila! :) Tiderna går rätt i slutarna!

Håller med helt! Det är väldigt mycket som måste "finnas på plats" innan det kan bli några digitala bilder - både när det gäller elektroniska manicker, mjukvara och know how.
 
Ibland har jag undrat om digitalfoto överhuvudtaget skulle ha hänt om man skulle varit tvungen att ta fram alla dess tekniska förutsättningar vid ett och samma tillfälle för att sälja in konceptet. Datorer, bildskärmar inklusive kalibreringssystem, lagringssystem, RAW-konverterare och övrig mjukvara som exv. fotoarkivprogramvara, skrivare - lämpliga papper och bläck, kommunikation samt en väldig massa standards, för annars kan inga tillräckligt stora marknader skapas. Detta alltså innan jag ens nämnt ordet digitalkamera och all know how som behövs innan en enda bild kan tas, framkallas och anpassas för visning på det media man valt. Det är faktiskt rätt förvånande att det som hänt inom digitalfoto faktiskt har hänt särsilt som långtidslagringsproblemen inte ens är lösta helt övertygande ens idag.
 
Senast ändrad:
Det är klart att det går att läsa sig till estetik i den mån att de flesta kan bli riktigt bra.
Men de som har ådran behöver inte öva, och går de ändå in för det når de helt andra nivåer än en flitigt övande medelmåtta. Varför skulle bildsinne vara annorlunda än fotboll eller att spela instrument? Man kan lära sig vad som funkar och varför, men talangen hittar mer automatiskt de rätta greppen (vinklarna, finterna, läser motståndaren, tonerna fastän de inte kan skalor etc) utan att ens behöva tänka på vad de gör.

Men tänker man sig bli konstnär, vare sig det är fotokonst, bollkonst eller nästa Gary Moore lär man bli besviken om man inte har en talang långt utöver det vanliga och är villig att nöta hårt.

Tror som du, talang spelar en mycket större roll än vad man ibland vill ge sken av. Typ 99 % svett o resten talang. Alla lägger ner mycket tid men en del får saker att hända. Vi människor blir stimulerade av progress, vilket ger energi. De med förmågor tror jag har lättare att jobba på eftersom de oftare upplever en utveckling. Det blir helt enkelt roligt.

Läste en intervju med det svenska gitarrfenomenet Yngwie Malmsteen. Han beskriver att han aldrig upplevde att han ”övade”. Utan gick på ”performance” direkt, självklart spelade han massor men upplevde det som väldigt lustfyllt och kul. Talangen gjorde det mer till en upptäcktsresa än tragglande med skalor.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar