Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Det här med skärpa..

Produkter
(logga in för att koppla)
Tumregeln gällde inte bara fullformat utan även film. Nya kameror har så pass mycket högre upplösning att man måste gå vidare, t ex för D800 max halva tiden eller ännu mindre.

Avgörande för hur bra skakningsoskärpa syns vid en viss storlek på bilden och ett bestämt betraktningavstånd är förstoringsgraden. Förstoringsgraden är samma för ett bestämt bildformat oavsett om bilden registreras digitalt eller på film.
 
Avgörande för hur bra skakningsoskärpa syns vid en viss storlek på bilden och ett bestämt betraktningavstånd är förstoringsgraden. Förstoringsgraden är samma för ett bestämt bildformat oavsett om bilden registreras digitalt eller på film.

Eftersom skärmar och utskrifter blivit större utan att betraktningsavståndet nämnvärt ökat har kraven på skärpa ökat på det sättet också.
 
"Tungt" är relativt. Prova att fota på 1/200 med ett 800 mm tele som väger drygt 4 kilo :)

Men de är faktiskt en träningssak, och då menar jag inte i första hand träning på gym (även om det också hjälper), konsten att hålla stilla är något som både fotografer och skyttar bör träna mycket på.



Hel ok numera, men inte lika bra som en småbildskamera som har dubbla sensorytan.



Bra! Det är så man lär sig.



Stativ är bra och en oerhörd hjälp - men också ett bök som t.ex. lätt gör att man blir mindre benägen att prova olika positioner osv. Jag skulle säga så här: Det är ofta effektivare köra utan stativ medan man lär sig, sedan när man vet mer bestämt vad det är man vill fånga så är stativ en väldigt bra idé.



Och billiga stativ är med några få undantag för det mesta rätt poänglösa. Skall man ha ett, så skall man ha ett som är bra.



Rätt tänkt.



Som Johan skrev i ett tidigare svar, 1/brännvidden (dvs 1/200 för ett 200 mm tele) har länge varit en användbar tumregel. Men som du själv är inne på, det handlar om träning.

Själv fotar jag inte så sällan med ett ostabiliserat 300 mm tele på 1/60, 1/80, 1/100 med hel ok resultat. Sisådär en bild på tre blir faktiskt bra även på de tiderna. Mycket en träningsfråga som sagt.



Den ständiga balansgången :) Brus sänker ju också skärpan i bilder.

Men valet stabilisering kontra stor maxbländare:

Du har ju två källor till oskärpa orsakad av rörelse i bilder
a) att man ostadig på handen, det vi oftast beämned "skakningsoskärpa"
b) att motivet rör på sig, det vi oftast kallar "rörelseoskärpa"

- Stabilisering (och stativ) motverkar skakningsoskärpa, men inte rörelseoskärpa.
- Stor maxbländare ger kortare slutartider vilket motverkar både skakningsoskärpa och rörelseoskärpa.

Nu kan moderna stabiliseringssystem (som Johan också påpekade) ofta ge upp till fyra steg, så vet man att man i huvudsak fotograferar orörliga motiv (dvs att det mest är skakningsoskärpa man skall motverka) så kan stabilisering ge mer än större maxbländare (det blir dyrt och ibland rent omöjligt att uppnå fyra steg större maxbländare). Men fotar man rörliga motiv så är det i stort sett enbart större maxbländare som hjälper.

Idealet är förstås bägge :)

Har nog fått tillräckligt info från dig på ett tag, är lite att ta in hehe :)
Köpte iallafall ett enbenstativ idag. Med kulled. Med det är mest för att ha i sämre ljusförhållanden, när det börjar bli mörkt, i skuggan, osv. :)
 
Eftersom skärmar och utskrifter blivit större utan att betraktningsavståndet nämnvärt ökat har kraven på skärpa ökat på det sättet också.

Ja, börjar man gå närmare bilden så ändras förutsättningarna. Det gäller också oavsett om man använder digitalkamera eller film.
 
Eftersom skärmar och utskrifter blivit större utan att betraktningsavståndet nämnvärt ökat har kraven på skärpa ökat på det sättet också.

Har lite svårt att tro att man numera betraktar 50x70-kopior på kortare avstånd än på 1980-talet. Och de kanske allra vanligaste bildkonsumtionssätten idag (smartphone o surfplatta) har ju inte speciellt stora format.
 
Har lite svårt att tro att man numera betraktar 50x70-kopior på kortare avstånd än på 1980-talet. Och de kanske allra vanligaste bildkonsumtionssätten idag (smartphone o surfplatta) har ju inte speciellt stora format.

Så skrev jag inte, utan att utskrifterna blivit (billigare och) större. Folk hänger helt enkelt upp större utskrifter/canvas nuförtiden och möblerar inte om för att kompensera.

TV, monitorer, projektorer osv har ju blivit drastiskt billigare och är nu så stora att 4k som många förut ansåg vara onödigt faktisk ger en synbar kvalitetsförbättring.

Vad gäller smartphones etc har ju retina kommit som har dubbla upplösningen och folk zoomar vilket ju är samma sak som att gå närmare.
 
Nej, "utskrifterna" har inte blivit större. Man gjorde stora bilder även på 70-talet.

En HDTV har ungefär 2 Mpx i upplösning. En iPad har 3Mpx.
 
Ett annat sätt att se på skärpa: Eftersom bilder numera lättare blir skarpare pga bättre teknik vänjer sig alla (mottagare och fotografer) vid att kunna få skarpare bilder.

Visst är utskrifter,TV-apparater och datormonitorer större nu än för 5-10 år sedan :)

Nu tror jag att det är det du skrev först som är den största "boven" här :)

Vi är nog lite bortskämda med tekniken och ställer helt enkelt väsentligt högre krav på skärpa idag än vi gjorde för säg 25 år sedan. Och inte bara på skärpa för den delen, på teknisk kvalitet över huvud taget (färger, toner, omfång osv). Det har helt enkelt blivit såpass enkelt att ta välexponerade, superskarpa färgbilder att vi idag inte alls har samma tolerans för tekniska brister som vi hade förr.

Det är en lång utveckling som dels mycket handlar om pre-digitala tekniker som exponeringsmätning, exponeringsautomatik och autofokus. Men också mycket på digitaliseringen som ju gett oss möjligheter att efterjustera vitbalansen, lyfta skuggpartier och inte minst i praktisk mening allt högre upplösningar. Och att ta många, många fler bilder och selektera hårdare. Minns att på filmtiden var det få som hade motor och ens kom upp i två bilder/sekund, idag skäller man på en konsumentkamera som "bara" klarar tre-fyra bilder/sekund :)

Ett konkret exempel: Vintern 2006-2007 flyttade Nikon sitt svenska huvudkontor från Upplands Väsby till Solna där de håller till idag. Den dåvarande produktspecialisten Lasse Pettersson berättade något år efteråt att när de i den nya lokalerna skulle hänga upp de bilder som i många år prytt väggarna på det gamla kontoret så slogs de av att en del av dem var lite felfokuserade, gryniga, hade underliga färger (vitbalans) osv. Kort sagt, en hel del av de gamla "skytbilderna" tagna på filmtiden, då ansedda som bra nog att hängas upp för att imponera på kunder ... De kändes helt enkelt inte så imponerande längre. Kraven hade höjts.

Jag vet av personlig erfarenhet hur otroligt mycket högre krav som ställs på sport- och idrottsbilder idag jämfört med i synnerhet 25-30 år sedan, men också om vi bara backar bandet fem-tio år. I takt med att tekniken blir både bättre och enklare att använda ställer vi helt enkelt högre krav på bilder idag.

Ibland tycker jag rent av att kraven går lite överstyr. Som nyligen i en Dpreview-tråd där någon drar upp en bild i 100% skala och är upprörd över lite brus och bristande mikrokontrast i en bild tagen på iso 6400 och inte verkar inse att granskningen väl ungefär motsvarar att stå och stirra på 30 centimeters avstånd på en utskrift som är sisådär en och en halv meter bred :)

Nu när våra kameror är kapabla att ge en teknisk kvalitet som allt mer ofta är mer än vi praktiskt behöver sett till hur en bild kommer att användas får vi nog försöka bli mer balanserade när vi ser på teknisk kvalitet. Det är faktiskt ganska ofta vi inte behöver hela den tekniska perfektionen som moderna kameror kan uppnå. Men när vi diskuterar kameror, objektiv eller saker som autofokus finns det av och till en tendens att utgå från atta alla fotografer i alla lägen skall utnyttja 100% av den tekniska kapaciteten i sin utrustning (typ "har du så här hög upplösning då måste du använda bästa möjliga objektiv").

Det sättet att tänka var mer berättigat på filmtiden eller i den tidiga digitalåldern då kameror hade låga upplösningar (3-4-5 megapixel), begränsat dynamiskt omfång, begränsad känslighet osv. Idag behöver vi helt enkelt inte utnyttja våra grejer fullt ut hela tiden.

Det är i det här perspektivet man kan fundera över den gamla tumregeln om att hålla slutartider i närheten av 1/brännvidden. För en måttligt stor utskrift, för en webbild eller liknande så stämmer den tumreglen fortfarande bra. Men vill vi uttnyttja våra moderna kameror (och objektiv) fullt ut, ja då behöver man nog snarare tänka "1/dubbla brännvidden" eller rent av ännu mer. Men frågan är hur ofta vi egentligen behöver den extra tekniska kvaliteten :)

Jag tror de är lätt hänt att man felprioriterar och lägger för mycket energi på att jaga teknisk kvalitet som man inte riktigt behöver och går omkring och är och är missnöjd över bilder som egentligen är bra nog.
 
Nej, "utskrifterna" har inte blivit större. Man gjorde stora bilder även på 70-talet.

En HDTV har ungefär 2 Mpx i upplösning. En iPad har 3Mpx.

Det är lättare än någonsin att beställa större utskrifter, samt billigare. Behöver vi fråga tex Crimson eller räcker det med att kolla väggarna hos bekanta och på arbetsplatser? Visst är det vanligare med egna stora bilder nu. Ett antal ställen jag varit på sista året har haft utskrifter från golv till tak, bilder på medarbetare och annat. Sånt fanns förr också men var inte så vanligt och inte så lätt att bretälla.

En HDTVs upplösning ökar inte med storleken. Nu vet jag flera som har 50"+ teveapparater hemma, det fanns inte (för rimlig kostnad) för bara fem år sedan. Storleken ökar och då kommer för eller senare kravet på det som visas öka. Och det är precis det som händer. Hur kul är det att se pixlarna i apparaten eller oskärpan i bilden som visas upp?
 
Jag tror de är lätt hänt att man felprioriterar och lägger för mycket energi på att jaga teknisk kvalitet som man inte riktigt behöver och går omkring och är och är missnöjd över bilder som egentligen är bra nog.

Det är väl inget fel med att sträva efter teknisk perfektion, så länge det inte hindrar den kreativa processen. Allt för många bilder på webben är tekniskt undermåliga och allt annat än optimalt skärpta och skulle knappast hålla för större utskrifter.
 
Att visa bilder på en 50-tums HDTV ställer inte högre krav på skärpa än att titta på vanliga 10x15-kopior.
 
Det är i det här perspektivet man kan fundera över den gamla tumregeln om att hålla slutartider i närheten av 1/brännvidden. För en måttligt stor utskrift, för en webbild eller liknande så stämmer den tumreglen fortfarande bra. Men vill vi uttnyttja våra moderna kameror (och objektiv) fullt ut, ja då behöver man nog snarare tänka "1/dubbla brännvidden" eller rent av ännu mer. Men frågan är hur ofta vi egentligen behöver den extra tekniska kvaliteten :)

Jag tror de är lätt hänt att man felprioriterar och lägger för mycket energi på att jaga teknisk kvalitet som man inte riktigt behöver och går omkring och är och är missnöjd över bilder som egentligen är bra nog.

Jag som ofta gör stora utskrifter, där jag behöver interpolera upp bilderna till större format, kan bara instämma. Med dagens kameror kan man få riktigt bra utskrifter i meterformat från kameror på 12 megapixlar, som idag anses som ett lågt värde. Men det krävs att fotografen har hanterat sin utrustning rätt. Har bilden fokuserats korrekt, är exponeringstiden tillräckligt kort. Och inte minst, är efterbehandlingen rätt gjord? Ibland får jag färdiga bilder såsom fotografen vill ha dem, men också råfilen. Med en vettig efterbehandling och rätt skärpning i alla led blir bilderna så mycket skarpare än om man bara slänger på lite oskarp mask enligt något standardrecept som sista steg.

Stefan
 
...
Det är i det här perspektivet man kan fundera över den gamla tumregeln om att hålla slutartider i närheten av 1/brännvidden. För en måttligt stor utskrift, för en webbild eller liknande så stämmer den tumreglen fortfarande bra. Men vill vi uttnyttja våra moderna kameror (och objektiv) fullt ut, ja då behöver man nog snarare tänka "1/dubbla brännvidden" eller rent av ännu mer. Men frågan är hur ofta vi egentligen behöver den extra tekniska kvaliteten :)

Jag tror de är lätt hänt att man felprioriterar och lägger för mycket energi på att jaga teknisk kvalitet som man inte riktigt behöver och går omkring och är och är missnöjd över bilder som egentligen är bra nog.

Mycket bra inlägg. Fotosidan, gör till en artikel. :)

Visst är det så, användningen påverkar kraven. "1/halva brännvidden" kanske räcker för bloggandet men när det är dags för fin-bilder som ska skrivas ut och sättas upp på väggen kan det vara mer rimligt med "1/dubbla brännvidden" eller bättre. Det finns en anledning till att många kånkar runt på stativ mitt på dagen.

Samtidigt, bloggar man lite kanske det räcker bra med en handhållen 3MP-bild tagen med mobilkameran, den kommer se skarp ut. Fotografen är nöjd men missar att kompisarna kollar bilden på en vanlig desktopdator och direkt ser bristerna i fotograferandet och utrustningen.

Tumregeln är bra men det är som sagt bara en utgångpunkt och det är viktigt att förstå syftet med regeln och inte reflexmässigt lägga sig på gränsen om man vill kunna få ut det som ens utrustning klarar.
 
Att visa bilder på en 50-tums HDTV ställer inte högre krav på skärpa än att titta på vanliga 10x15-kopior.

Och? Nu blandar du medier.

Att visa bilder med en (ny) 52" HDTV ställer högre krav på bilderna än med en (äldre) 32" HDTV.

Att visa en utskrift på två kvadratmeter istället för på en halv ökar också kraven.

Det är större chans att man kan se bildens oskärpa i bägge fallen.
 
Det sättet att tänka var mer berättigat på filmtiden eller i den tidiga digitalåldern då kameror hade låga upplösningar (3-4-5 megapixel), begränsat dynamiskt omfång, begränsad känslighet osv. Idag behöver vi helt enkelt inte utnyttja våra grejer fullt ut hela tiden.

----------

Jag tror de är lätt hänt att man felprioriterar och lägger för mycket energi på att jaga teknisk kvalitet som man inte riktigt behöver och går omkring och är och är missnöjd över bilder som egentligen är bra nog.
Mitt i prick!
För drygt 10 år sedan gjorde jag en broschyr om segelflyg. Den är en 6-sidig folder i A4-format och består i huvudsak av bilder (upp till A4-format) med förklarande texter. Broschyren blev mycket uppskattad, inte minst för "de fantastiska bilderna". Bilder med tillhörande texter skänktes till och med till en Norsk flygklubb som ville göra en egen upplaga till sin klubb. Broschyren används än i dag och det enda som antyder åldern är att bildspråket börjar se ganska gammalt ut.

Bilderna är tagna med en Canon S10, d v s första modellen i Canons S-serie som väl numer är uppe i S 110 vad jag vet. Kameran köptes i USA år 2000. Maximal upplösning på kameran är 1600 x 1200, d v s knappt 2 megapixel!

Jag har kameran kvar och ska försöka ordna ett nytt batteri (eller annan elförsörjning) så jag får fart på den igen. Kanske den kan få mig att sluta leta fel på de bilder jag tar i dag med min D800:)
Anders W

Redigerad: lågupplöst broschyr
 
Att visa bilder med en (ny) 52" HDTV ställer högre krav på bilderna än med en (äldre) 32" HDTV.
.

Det är större chans att man kan se bildens oskärpa i bägge fallen.

Absolut inte! De nyare TVna har bättre mjukvara, bättre färgåtergivnimg och bättre kontrast än de äldre. Blev som och dag när jag bytte ut 32" LCD mot en 46" LED.
 
Absolut inte! De nyare TVna har bättre mjukvara, bättre färgåtergivnimg och bättre kontrast än de äldre. Blev som och dag när jag bytte ut 32" LCD mot en 46" LED.

Kan man inte få slippa de där värdelösa citeringarna som inte görs ordentligt?

Edit : Märkligt, nu var det borta igen. Skönt :)
 
Absolut inte! De nyare TVna har bättre mjukvara, bättre färgåtergivnimg och bättre kontrast än de äldre. Blev som och dag när jag bytte ut 32" LCD mot en 46" LED.

(du håller med och ändå skriver du "absolut inte"???)

Precis, ju nyare (bättre och större) apparaten / mediat är desto större chans är det att se problemen (oskärpa, focus, CA, brus...) med själva bilden.
 
Jag håller inte med om om att det ställer högre krav på bilden med en större nyare TV än med en mindre äldre TV.
Oskärpa döljs väldigt bra med högre kontraståtergivning. Jag jämförde just det innan jag bytte för jag visar en del bilder för familjen på TVn. Bilderna blir mkt bättre på den nya större TVn.
Ser skarpare ut och bättre färger.
Att oskärpa och defekter skulle framhävas är dock inget jag reflekterat över. Men bildkvaliten blir synligt bättre på bra bilder.

Edit: alltså när man jämför samma bild på olika TVapparater. Men klart när man tänker på det så bör ju även defekter såsom CA synas bättre på den nyare större och mindre på en mindre TV eftersom "förstoringen" är mindre.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar