MagnusKlingenberg
Aktiv medlem
Jajamensan där sitter fokus perfekt. Skarpt vid ögon, ögonbryn och läppar. Samtidigt så är delar av huden lite mjukare vilket ger mer fokus åt ögonen.
Det här med skärpa..
- Trådstartare Imquelle
- Start datum
Tack så mycket igen för alla svar!
Läst alla och tar åt mig av alla tips och knep.
Får chansen att prova dem i praktiken på söndag igen.
Vi får se om jag återkommer med en säljesannons på kameran eller dundrande lycklig
Det är med skärpa som med många saker inom fotografi - det tar ofta längre tid än man tror att lära sig kontrollera det fullt ut. Först har man en massa hit-and-miss där det funkar ibland men inte alltid, och utan att man riktigt har kontroll över vad de är som får det att funka eller vad det är som får det att inte lyckas. Med tiden sitter fler och fler saker i ryggmärgen och resultatet blir allt oftare som man tänkt sig.
Och: Du är ingalunda ensam om problemet! Just frågor av typen "varför blir det inte så skarpt som jag tänkt mig och som jag ser andra uppnå" hör till de vanligaste som dyker upp i forumen. Ofta förklädda under rubriker som "varför fokuserar min kamera fel?" eller "vad är det för fel på mitt objektiv?"
Exempel: Jag håller själv just nu på och testkör ett objektiv, ett 800/5,6. Jag har fotat bokstavligt talat hundratusentals bilder med diverse långa objektiv under alla mina år av fotograferande. Men jag har bara ytterst sällan fotograferat med ett så här långt objektiv och med objektiv med lika tunt skärpedjup i proportion till motiven. Det har tagit mig hundratals bilder innan jag kan sätta skärpa någorlunda konsekvent där jag vill ha den. Dels för att objektivet krävde en liten fokusjustering i kameran (vilket tog ett tag att upptäcka och sedan finjustera), men mest för att jag skulle hinna vänja mig vid den ovana bildvinkeln, den annorlunda hanteringen, för mig lite ovana arbetsavstånd osv.
Kort sagt, det tar alltid tid att lära sig få till skärpan precis så som man vill ha den. Precis som det tar tid att lära sig få till ljuset, kompositionen och tajmingen i bilderna så som man vill ha dem. Det tar många tusen bilder att lära sig sin utrustning och sina egna reflexer ordentligt. Och varje gång du skaffar en ny kamera eller ett nytt objektiv får du en inlärningperiod igen innan man känner sig helt säker på resultatet. Det är bara att ha tålamod och träna och träna ...
The_SuedeII
Aktiv medlem
För objektiv som inte är helt 100 finns det ett bra knep i PS.
Använd den vanliga "Oskarp Mask", men sätt den på ganska låg effekt, och ca 0.9 eller 1.0 pixelradier. Mellan 5-10% effekt. Efter första gången kan du trycka CTRL-F (PC) eller CMD-F (OSX) för att upprepa filtret så många gånger du vill. Sedan är det bara att ångra ett par ggr om det blev för mycket...
Ofta ger detta en mycket mer naturlig skärpa än att bara fläska på med full styrka med en gång. Bakgrunden till detta ligger långt utanför denna tråd, i konvolverande signalteori - men effektivt är det iaf.
Bilden i första inlägget kan man nog använda radie 1.0 på. Är det ännu luddigare kanske man ska börja på 1.5 och gå ner på 1.0 senare. Är bilden från början skarp så kör på 0.6-0.7 för att få lite extra sting i detaljer som ögonfransar osv.
Överkurs är att SE att bilden är mer luddig i blått än i övriga färger, och sedan ge enbart den blå kanalen ett par omgångar också. Detta tar bort det blåaktiga i tunna mörka linjer, som upplevs som just "luddigt".
Använd den vanliga "Oskarp Mask", men sätt den på ganska låg effekt, och ca 0.9 eller 1.0 pixelradier. Mellan 5-10% effekt. Efter första gången kan du trycka CTRL-F (PC) eller CMD-F (OSX) för att upprepa filtret så många gånger du vill. Sedan är det bara att ångra ett par ggr om det blev för mycket...
Ofta ger detta en mycket mer naturlig skärpa än att bara fläska på med full styrka med en gång. Bakgrunden till detta ligger långt utanför denna tråd, i konvolverande signalteori - men effektivt är det iaf.
Bilden i första inlägget kan man nog använda radie 1.0 på. Är det ännu luddigare kanske man ska börja på 1.5 och gå ner på 1.0 senare. Är bilden från början skarp så kör på 0.6-0.7 för att få lite extra sting i detaljer som ögonfransar osv.
Överkurs är att SE att bilden är mer luddig i blått än i övriga färger, och sedan ge enbart den blå kanalen ett par omgångar också. Detta tar bort det blåaktiga i tunna mörka linjer, som upplevs som just "luddigt".
En ytterligare fundering som egentligen inte så mycket är riktat till trådskaparen utan till många andra som eventuellt funderar på det här med att uppnå bra skärpa och råkat snubbla över den här tråden.
Joakim skrev i sitt förra svar en sak som jag gärna vill trycka lite mer på:
Saken är att vi idag med dagens (historiskt sett) mycket högupplösta sensorer ofta har rejält mer detaljupplösning i våra bilder än vi praktiskt kommer att använda. Visst är det bra att alltid sträva efter att ta så tekniskt bra bilder som man kan - men vet ju inte alltid hur en bild i slutändan kommer att användas. Men, att alltid jaga total skärpa vid 100% skala i bilder på 16, 18, 20, 24 eller 36 megapixel (och mer kommer, tro mig ... Det är ganska ofta att elda för kråkorna.
Bilden som trådskaparen använde som exempel hade till exempel ledigt gått att dra till en tre-fyrspaltare i en dagstidning utan att layoutaren hade ens funderat på saken. Och hade det varit en bild med den skärpan av en kändis i någon tvivelaktig situation så hade de glatt dragit den över ett helt uppslag utan att klaga
Jag har ett konkret exempel som jag har dragit förut, men det har sina poänger: För några år sedan tog jag en bild under en volleybollmatch som jag vet att en dagstidning tog med i ett bildspel på sin webb (där bilderna var små, typ 250 pixlar höga) och spelarens klubb hade samma bild som en del i en banner på deras webbsida.
Saken är att den bilden är felfokuserad. Och inte lite heller Spelaren kanske är fem meter från mig och fokus ligger på en reklamskylt sisådär fem meter bakom spelaren ... Men nedskalad till 250 pixlar hög bildspelsbild eller som 150 pixlar hög bannerbild fungerade den utmärkt (det är en skön actionbild). Och det med en en grov felfokusering som nog många slängt bort i första sållningen ... Tittar du i 100% skala så ser bilden inte oväntat helt bedrövlig ut. Så jag lär aldrig göra någon 50x70-utskrift av den att hänga på väggen. Men det blev en både säljbar och uppskattad bild ...
Min poäng är givetvis inte att man skall strunta i fokus eller ignorera annan oskärpa. Min poäng är att man inte skall gå omkring och ha onödig ångest bara för att inte alla ens bilder ser perfekta ut i 100% skala. Visst, vet du att du skall skriva ut i 50x70 cm (eller större) eller att bilden skall publiceras på omslaget till Vogue (grattis i så fall btw) så ok, då bör nog skärpan sitta där. Men i de flesta andra fall finns de en hel del prutmån att "skala bort" lite oskärpa eller - beroende på innehållet och typ av bild - så spelar oskärpan helt inte så stor roll ens om den syns lite.
Det har sagts många gånger förut och i många olika sammanhang, men det tål att upprepas om och om igen: Att alltid och enbart granska bilder i 100% förstoring kan lätt leda fel. Och värre kommer den saken att bli när vi får ännu mer högupplösta sensorer än idag. Granska istället bilder i en skala som är relevant utifrån hur du kommer att använda dem. Då kommer du trivas bättre både med din utrustning och med dina bilder
Joakim skrev i sitt förra svar en sak som jag gärna vill trycka lite mer på:
Saken är att vi idag med dagens (historiskt sett) mycket högupplösta sensorer ofta har rejält mer detaljupplösning i våra bilder än vi praktiskt kommer att använda. Visst är det bra att alltid sträva efter att ta så tekniskt bra bilder som man kan - men vet ju inte alltid hur en bild i slutändan kommer att användas. Men, att alltid jaga total skärpa vid 100% skala i bilder på 16, 18, 20, 24 eller 36 megapixel (och mer kommer, tro mig
... Det är ganska ofta att elda för kråkorna.Bilden som trådskaparen använde som exempel hade till exempel ledigt gått att dra till en tre-fyrspaltare i en dagstidning utan att layoutaren hade ens funderat på saken. Och hade det varit en bild med den skärpan av en kändis i någon tvivelaktig situation så hade de glatt dragit den över ett helt uppslag utan att klaga
Jag har ett konkret exempel som jag har dragit förut, men det har sina poänger: För några år sedan tog jag en bild under en volleybollmatch som jag vet att en dagstidning tog med i ett bildspel på sin webb (där bilderna var små, typ 250 pixlar höga) och spelarens klubb hade samma bild som en del i en banner på deras webbsida.
Saken är att den bilden är felfokuserad. Och inte lite heller
Spelaren kanske är fem meter från mig och fokus ligger på en reklamskylt sisådär fem meter bakom spelaren ... Men nedskalad till 250 pixlar hög bildspelsbild eller som 150 pixlar hög bannerbild fungerade den utmärkt (det är en skön actionbild). Och det med en en grov felfokusering som nog många slängt bort i första sållningen ... Tittar du i 100% skala så ser bilden inte oväntat helt bedrövlig ut. Så jag lär aldrig göra någon 50x70-utskrift av den att hänga på väggen. Men det blev en både säljbar och uppskattad bild ...Min poäng är givetvis inte att man skall strunta i fokus eller ignorera annan oskärpa. Min poäng är att man inte skall gå omkring och ha onödig ångest bara för att inte alla ens bilder ser perfekta ut i 100% skala. Visst, vet du att du skall skriva ut i 50x70 cm (eller större) eller att bilden skall publiceras på omslaget till Vogue (grattis i så fall btw) så ok, då bör nog skärpan sitta där. Men i de flesta andra fall finns de en hel del prutmån att "skala bort" lite oskärpa eller - beroende på innehållet och typ av bild - så spelar oskärpan helt inte så stor roll ens om den syns lite.
Det har sagts många gånger förut och i många olika sammanhang, men det tål att upprepas om och om igen: Att alltid och enbart granska bilder i 100% förstoring kan lätt leda fel. Och värre kommer den saken att bli när vi får ännu mer högupplösta sensorer än idag. Granska istället bilder i en skala som är relevant utifrån hur du kommer att använda dem. Då kommer du trivas bättre både med din utrustning och med dina bilder
touchofred
Aktiv medlem
Jag får heller inte många skarpa bilder. Har jag tur kanske det blir 1 skarp bild på 15-20st bilder. Om jag har tur.
Är jag ute och fotar 30bilder, så brukar jag få ta bort alla, ibland har jag tur och kan spara en eller två. Fotar både på AV och TV.
Har en 700d med 55-250 f4-5.6 II och kitobjektivet, 18-55 ISM, Så det är väl inget fel på utrustningen? Blir galen intresset sjunker sakta men säkert när man inte får några skarpa bilder. Har fått massor bra ögonblick, men är tvungen att ta bort dom för att skärpan är riktigt dålig.
Är jag ute och fotar 30bilder, så brukar jag få ta bort alla, ibland har jag tur och kan spara en eller två. Fotar både på AV och TV.
Har en 700d med 55-250 f4-5.6 II och kitobjektivet, 18-55 ISM, Så det är väl inget fel på utrustningen? Blir galen
intresset sjunker sakta men säkert när man inte får några skarpa bilder. Har fått massor bra ögonblick, men är tvungen att ta bort dom för att skärpan är riktigt dålig. Jag får heller inte många skarpa bilder. Har jag tur kanske det blir 1 skarp bild på 15-20st bilder. Om jag har tur.
Är jag ute och fotar 30bilder, så brukar jag få ta bort alla, ibland har jag tur och kan spara en eller två. Fotar både på AV och TV.
Har en 700d med 55-250 f4-5.6 II och kitobjektivet, 18-55 ISM, Så det är väl inget fel på utrustningen? Blir galen
Orsakerna till bristande skärpa kan vara många och det är sällan det bara är ett enda skäl som ligger bakom all upplevd oskärpa i bilderna.
Några frågor:
1) Hur granskar du bilderna? I den storlek du tänker använda dem, eller i 100% förstoring?
2) Vilka slutartider brukar du ligga på? Skakningsoskärpa (ostadiga händer hos fotografen) och rörelseoskärpa (att motivet rör sig) är mycket vanliga skäl till dålig skärpa.
3) Hur efterbearbetar du dina bilder? Utgår du från råfiler eller från kamerans jpg-filer? Bilder direkt från systemkameror är ofta lite "mjuka" (jämfört med de från kompaktkameror), det är avsiktligt så att man själv skall få styra hur de sedan skärps. De är så att säga avsedda att skärpas i efterhand.
4. Vilken fokusmetod använder du? Låter du kameran själv välja var den skall lägga skärpan eller väljer du själv vilken/vilka fokuspunkter som används?
5. Vad är det för motiv du tar bilder av? (Människor? Djur? Byggnader? Landskap?) Och i vilket ljus fotograferar du? (ljuskvaliteten påverkar ofta skärpeintrcket en hel del)
6. Hur länge har du använt kameran och objektiven? Det tar ofta tid att lära sig jobba med en ny kamera (700D är ju en rätt ny modell) och med nya objektiv, inget blir perfekt utan en hel del träning.
touchofred
Aktiv medlem
1: Jag importerar dom till Lightroom, sen tittar jag på dom där. Och då brukar jag zooma in och kolla, oftast är dom oskarpa och mjölkiga. Men jag utgår från den storleken jag ser dom i, i Lightroom om jag kan säga så.
2: Fotar på AV och TV som sagt. Vid Tv vet jag inte riktigt eftersom det blir automatiskt.
på Av ligger jag runt 1/320, beror lite på hur ljust det är.
3: Jag utgår direkt från RAW bilderna. Kanske är väldigt dumt att göra?
4: Ibland väljer jag fokuspunkter själv, men jag kan bara välja en fokuspunkt då? Och då blir det ju väldigt liten del av bilden som blir fokuserad.
Men nu väljer kameran vilken/vilka fokuspunkt/er.
5: Just nu är det Blommor och en hund, sen lite allt möjligt. Men har tagit bilder på det mesta här på tomten, så måste röra mig någon annanstans, men tjejen har en hundvalp att sköta, och känns tråkigt att gå ut och fota i ensamhet, eller?
6: Har väl haft kameran 3-4 månader. Och 55-250 2-3 månader. Men har ju inte fotat varje dag riktigt. Vet inte riktigt hur många exponeringar kameran har på nacken, men några hundra skulle jag tro. Detta är ju mina första DSLR någonsin.
Men har fotat men tjejens 60D lite och 1100D som hon hade före 60D. Och fick hur skarpa bilder som helst med båda dom kamerorna..
lusidor
Aktiv medlem
Mina tips:
1. Börja kolla bilderna utan att förstora. Gråflagga (x-tangenten) dem som inte ser så roliga, minnesvärda eller bra ut. Förstora till 50% (1:2), och stjärnmärk de som ser bra ut tekniskt. Gå tillbaka och kolla om det är några av de gråflaggade som behöver sparas (för att de bästa bilderna av ett motiv inte var skarpa).
Det är bara bilder som ska delförstoras eller printas A3 eller större som behöver se skarpa ut i 100% visning.
2. Om du ställer in kameran på auto-ISO så kommer den att höja ISO om slutartiden blir för lång för den aktuella brännvidden. Det går att ställa in max-ISO i menyerna.
3. RAW är bra, det ger större möjligheter att justera bilden i efterhand, särskilt vitbalans och exponering. För skärpa är det ingen skillnad vad jag vet.
4. Fokuspunkten styr bara på vilket avstånd autofokusen ska lägga skärpan. Fler aktiva fokuspunkter innebär att kameran kollar alla fokuspunkter och i regel lägger skärpan på det som är närmast. Det är bländarens storlek som styr skärpedjupet (men det kanske du visste).
Att välja fokuspunkt själv gör att du har kontroll på vad (dvs vilket avstånd) AF-systemet ska lägga skärpan på. Ett annat sätt som många använder är att använda enbart mittpunkten. Då trycker man ned avtrycket till hälften med huvudmotivet i mitten, håller avtrycket nere och komponerar om som man vill ha det, och exponerar. Funkar för stillastående motiv. För rörliga motiv brukar jag använda mittpunkten och beskära bilden efteråt om jag vill ha det annorlunda.
5. Var du fotar har ingen betydelse, det är koncentrationen som är viktig - att du tänker på vad du gör, och lär dig av resultaten efterhand. Blommor är stilla och kräver att man tänker på komposition och skärpedjup. Hundar rör sig och kräver snabbhet och tajming, och lite andra inställningar på kameran. Bra övningsobjekt alltså.
- Du vet väl att det finns olika lägen på autofokusen för stillastående och rörliga motiv?
6. Det här verkar ju vara den avgörande frågan. Behöver AF justeras på kamera eller objektiv?
a) Har du använt samma inställningar på den nya kameran som när du använde tjejens?
b) Sätt dina objektiv på tjejens kamera och se om det blir skillnad. Sätt ett objektiv som ger skarpa bilder med 60D på din kamera, se om det blir skarpt. Använd samma AF-inställningar på kamerorna när du testar. Gärna på samma (stillastående) motiv.
Om det blir skillnad mellan kamerorna, kontakta butiken du köpte grejorna av. Justering av AF bör gå på garantin.
Din kamera och dina objektiv kan vara lite långsammare på att följa rörliga motiv och därför ge färre skarpa bilder, särskilt om motivet (hunden) rör sig mot dig eller från dig eller om du inte lyckas följa hunden med den valda fokuspunkten. Objektiv med USM är snabbare.
touchofred
Aktiv medlem
1: Jag brukar börja med att ta bort alla oskarpa bilder. Sen brukar jag spara alla oskarpa, inte för att jag ska använda dom, för att om kanske nåt/några år jag går tillbaka och tittar på dom, och ser hur min utveckling i fotografin har gått.
2: ISO, den brukar stå på 100-200 när jag tar kort. Men kanske är smartast att ha den på Auto? Man ser väl i sökaren vad ISOn står på? Men kör jag på auto lär jag ju mig ingeting.
3: För just nu, har jag vitbalansen på Auto. Varför vet jag inte, antar att jag inte orkar ta kort på alla olika vitbalanslägen, för att se vilket som blir bäst.
4: Hmm okej, jag brukade använda bara en fokuspunkt, men jag tycker att det blir för lite av bilden som blir i fokus. Men är det för att jag har för liten bländaröppning? För ju lägre bländartal, ju mindre av bilden blir i fokus, och vice versa?
-En liten random fråga här-
På mitt tele står det f/4-5,6. Och det betyder att minsta bländaröppning vid 55mm är f/4, och vid 250mm är minsta möjliga f/5,6? Men om jag ändrar bländartalet i kamerans inställningar till tex, 7,1 eller 8. Ändras då bländaröppningen i objektivet till 7,1 eller 8?
5: Ju mer jag tar kort, ju mer tänker jag på kompositionen. Att bakrunden inte blir för grötig osv.
Men vid rörliga motiv, som en hundvalp, är väldigt svår att ha kompositionen i tanke, för valpen är ju nästan aldrig där man vill att den ska vara.
- Jag vet att det finns olika fokuslägen, nu använder jag "Snabbläget", men jag vet inte vad det är för skillnad på dom. Kanske borde läsa om det i boken.
6:
a: Jag hade inte en aning om inställningarna när jag tog kort, använde dom automatiska lägena
b: Det skulle jag kunna testa.
Men jag tror inte att det är fel på kameran eftersom viss bilder blir skarpa, och dom flesta inte. Dock när jag skakar den så låter det som att det är nåt löst i kameran, nån liten sak låter det som. Tror det låter uppe vid sökaren/blixten.PMD
Aktiv medlem
Nej, det betyder att största bländaröppning är f/4 vid 55mm och f/5.6 vid 250mm.
Siffran som står på bländarringen (eller i displayen på moderna kameror) är nämnaren i bråket brännvidd genom "f-talet". Ju högre f-tal desto mindre bländare, alltså.
Ja, på en modern systemkamera brukar bländaren styras genom reglage på kamerahuset.
lusidor
Aktiv medlem
För att lära sig grundläggande fototeknik (bländare, slutare, skärpeplan mm) är det bättre att läsa en bok än att fråga i forum. Biblioteken brukar ha, om man inte vill köpa en egen. Du får bara brottstycken här, och ofta mer komplicerade svar än du kan ta till dig.
Det låter som att du kan behöva lära dig lite mer om hur kameran fungerar för att klura ut varför så många bilder blir oskarpa. Om det fungerade för dig med tjejens kamera tidigare, och det inte är fel på din kamera, då är det antagligen inställningarna för af-systemet som du behöver lära dig mer om.
Det låter som att du kan behöva lära dig lite mer om hur kameran fungerar för att klura ut varför så många bilder blir oskarpa. Om det fungerade för dig med tjejens kamera tidigare, och det inte är fel på din kamera, då är det antagligen inställningarna för af-systemet som du behöver lära dig mer om.
Man lär av sina misstag, men om du tänker spara alla kort där skärpan blivit dålig kommer du behöva både många och stora hårddiskar
Nu använder du ju redan Auto-lägen för annat (se punkt 3 nedan) ... Saken är att man kan lära sig en hel del med autolägen också - genom att se vad kameran har valt för värden och sedan vilka konsekvenser de värdena får i bilderna.
Lär sig gör man främst genom att prova och studera resultatet. Prova gärna att själv skruva upp iso så du får kortare slutartider - eller slå på Autoiso ett tag och se vad kameran väljer i olika lägen.
Nu fungerar autovitbalans oftast mycket bra, men här motsäger du det du sa om autolägen i punkt 2 ovan ... Låter lite inkonsekvent
Med större bländaröppning, dvs mindre bländartal (11 är t.ex. ju mindre öppning än 8) ju kortare skärpedjup får du. Skärpan finns inom en zon ("skärpedjupet"), hur djup den zonen är påverkar du bland annat med bländaröppningen. En annan stor faktor är avståndet - enkelt uttryckt: ju närmare du är, ju kortare blir skärpedjupet.
Valet av fokuspunkter påverkar däremot inte skärpedjupet det minsta, det styr enbart var i bilden du mäter avståndet till motivet. Att mäta över en större yta innebär att du får mindre kontroll över exakt var skärpan hamnar. Att mäta med en mindre yta gör att du mäter mer exakt just där du vill att skärpan skall finnas - men ökar samtidigt risken att man missar skärpan helt och hållet.
Som någon annan påpekade så fungerar blädartalen bakvänt: Större tal = mindre öppning. Om du vill göra de enklare, tänk på dem som 1/4 eller 1/5,6 istället. 4 är större öppning än 5,6 som i sin tur är större än 8 osv.
Ja, ändrar du kamerans inställning från 5,6 till exempelvis 7,1 eller 8 så kommer objektivet att använda en mindre bländaröppning (7,1 eller 8) istället för 5,6. Och det kommer att ge lite större skärpedjup - men också kräva en längre slutartid (om inte bilden skall bli mörkare). Om du inte ökar känsligheten (iso) då förstås
Att lära sig sambanden mellan slutartid, bländaröppning och känslighet samt förstå vilka effekter de olika sakerna har på bilden (skärpedjup, rörelseokärpa, brus) hör till det mest fundamentala inom fotografering och det är verkligen mödan värt att träna på och tänka sig in den saken.
5: Ju mer jag tar kort, ju mer tänker jag på kompositionen. Att bakrunden inte blir för grötig osv.
Men vid rörliga motiv, som en hundvalp, är väldigt svår att ha kompositionen i tanke, för valpen är ju nästan aldrig där man vill att den ska vara.
Jepp, jag som fotar mycket sport håller med
Men trösta dig med att man med tiden, efter många tusentals bilder sakta men säkert börjar bygga upp en altt bättre intern automatik i hjärnan som gör att man faktiskt blir bättre och bättre på att tänka på flera (fotografiska) saker samtidigt. Alltså att samtidigt tänka på komposition och bakgrund, plus att man håller ett öga på slutartiderna, om det är mer eller mindre motljus i bilden och en massa andra saker.
Läsa på skadar aldrig
6: a: Jag hade inte en aning om inställningarna när jag tog kort, använde dom automatiska lägena
b: Det skulle jag kunna testa.
Man kan som en mycket svepande och generell tumregel säga att när bilder inte blir skarpa så beror det oftare på fotografen än på utrustningen. Och det gäller även fotografer som jag, som hållt på i över 30 år nu
Skärpa i bilder beror av en lång rad faktorer. Många av dem kan vi påverkar (kameran iställningar, vår egen skicklighet och kunskap osv). Andra kan man inte inte styra (hur motiv rör sig, hur ljus förändras osv). Så hur mycket skarpa bilder man får beror alltid på en blandning av kunskap och skicklighet, men också lite tur. Men ju mer man kan, ju mer man har tränat, ju oftare har man tur. Det är så det fungerar. Riktigt skickliga fotografer har nästan alltid tur
Det är lätt att man bläddrar runt till exempel här på Fotosidan och ser massor av superskarpa, välkomponerade bilder med fantastiskt vackert ljus ... Och att man misströstar när man ser sina egna bilder där många inte är skarpa, av de som är skarpa är ofta kompositionen dålig eller så är ljuset tråkigt.
Men glöm aldrig att för varje snygg välexponerad och skarp bild du ser, så har den fotografen ofta tagit tusentals halvskarpa, lite felexponerade och framför allt tråkiga bilder. Det är så man lär sig. Det är som att lära sig spela fotboll eller spela fiol - ingen blir skicklig och gör allt rätt med en gång. Det tar tid, övning, envishet och en vilja att lära sig att nå dit.
ErlandH
Aktiv medlem
Nej, större bländartal innebär större öppning. F/4 är större än f/5,6. F betyder i det här fallet brännvidd.
PMD
Aktiv medlem
Med "bländartal" brukar man ofta mena det tal som är ingraverat på objektivets bländarring (vanligen ett tal i sekvensen 2, 2.8, 4, 5.6, 8, 11 etc). Det talet är nämnaren i bråket som bestämmer bländaröppningens storlek, så f/4 är helt riktigt ett större värde än f/5.6.
Bländaröppning och bländtartal brukar alltså inte benämna samma sak (åtminstone inte i de flesta fotografiska sammanhang).
ZinneD
Aktiv medlem
Nej.
Han skrev att större tal innebär mindre öppning, vilket är korrekt eftersom att f/4 är en större öppning än f/5,6 då 5,6 är ett större tal än 4.
f/4 är större öppning än f/5,6.
4 är inte större tal än 5.6.
Jag var själv på väg att svara till Erland, men tänket att det var onödigt att segla iväg off-topic med resonemang om hur vi benämner bländare ... Men Björn, Per och Christoffer (och misstänker jag, de flesta andra) förstod min poäng. Jag vet mycket väl att blåndaren benämns som ett bråktal, det jag for efter är just göra den saken tydligare.
Grejen är ju att Erland i grund och botten har rätt, jag gjorde lite av en fuling genom att tala om "bländartal" (dvs siffran man ser) istället för den mer generella benämningen "bländarvärde" som är den som Erland syftar på (som mycket riktigt är brännvidden dividerat med siffran jag syftade på). Däremot upplever jag att den tekniskt helt korrekta förklaringen av bländarvärdet sällan gör själva grundprincipen mer lättbegriplig för den som håller på och sätter sig in i bländarevärden och deras konsekvenser för bilder.
Jag tror vi kan avsluta sidospåret med bländarbenämningar (sådana diskussioner kan ibland bli väldigt omfattande) och istället koncentrera oss på trådämnet: Hur man uppnå bättre skärpa i sina bilder
Men Björn, Per och Christoffer (och misstänker jag, de flesta andra) förstod min poäng. Jag vet mycket väl att blåndaren benämns som ett bråktal, det jag for efter är just göra den saken tydligare. Grejen är ju att Erland i grund och botten har rätt, jag gjorde lite av en fuling genom att tala om "bländartal" (dvs siffran man ser) istället för den mer generella benämningen "bländarvärde" som är den som Erland syftar på (som mycket riktigt är brännvidden dividerat med siffran jag syftade på). Däremot upplever jag att den tekniskt helt korrekta förklaringen av bländarvärdet sällan gör själva grundprincipen mer lättbegriplig för den som håller på och sätter sig in i bländarevärden och deras konsekvenser för bilder.
Jag tror vi kan avsluta sidospåret med bländarbenämningar (sådana diskussioner kan ibland bli väldigt omfattande) och istället koncentrera oss på trådämnet: Hur man uppnå bättre skärpa i sina bilder
The_SuedeII
Aktiv medlem
En av de saker som oftast saknas är egen eftertänksamhet. Oftast kan man faktiskt SE i en bild varför det inte blivit som man ville.
Ibland ser man att skärpan ligger framför eller bakom - är man ute på en gräsmatta är detta ganska lätt, då ser man ju på marken framför / bakom var gräset är skarpt.
Är det inte skarpt nånstans är det oftast rörelseoskärpa för att du skakat i kameran (haft för långa slutartider). Är gräset skarpt vid det du siktade på, men motivet ändå oskarpt, då var det motivet som rörde sig. Samma sak här, då måste man ha kortare slutartider.
Det är mycket svårt att komma vidare om man inte har denna typ av tänk. Som fotograf då man har rörliga mål är det ALLTID en kamp mellan tre saker:
1) Brus (för att man måste höja ISO för att få kortare slutartider)
2) Tillräckligt skärpedjup (inte lika svårt med APS och F4-5.6-objektiv)
3) Rörelseoskärpa (för att man försöker hålla på punkt 1 & 2)
Som tur är så är ju sommartid den tid då detta är lättast att lösa - oftast har man så mycket ljus att alla tre går att tillfredsställa.
Ibland ser man att skärpan ligger framför eller bakom - är man ute på en gräsmatta är detta ganska lätt, då ser man ju på marken framför / bakom var gräset är skarpt.
Är det inte skarpt nånstans är det oftast rörelseoskärpa för att du skakat i kameran (haft för långa slutartider). Är gräset skarpt vid det du siktade på, men motivet ändå oskarpt, då var det motivet som rörde sig. Samma sak här, då måste man ha kortare slutartider.
Det är mycket svårt att komma vidare om man inte har denna typ av tänk. Som fotograf då man har rörliga mål är det ALLTID en kamp mellan tre saker:
1) Brus (för att man måste höja ISO för att få kortare slutartider)
2) Tillräckligt skärpedjup (inte lika svårt med APS och F4-5.6-objektiv)
3) Rörelseoskärpa (för att man försöker hålla på punkt 1 & 2)
Som tur är så är ju sommartid den tid då detta är lättast att lösa - oftast har man så mycket ljus att alla tre går att tillfredsställa.
ErlandH
Aktiv medlem
Du tänker fel. Som jag skrev: f/4 är ett större tal än f/5,6. Större tal innebär större öppning.Han skrev att större tal innebär mindre öppning, vilket är korrekt eftersom att f/4 är en större öppning än f/5,6 då 5,6 är ett större tal än 4.
f/4 är större öppning än f/5,6.
4 är inte större tal än 5.6.
