Den magnetiska bilden

[Tomasz]

Vad är det som verkligen är intressant att se på bild? Vad fångar intresset mer än fem sekunder?

Är det inte så att vi människor har betingade reflexer för bilder, precis som djuren? Att se känsor på bild brukar vara intressant för de flesta, upprörda känslor lockar mer än glädje.

Jag tittade på den här bilden och drog slutsatsen att folksamlingar är intressanta. Koreografer har upptäckt att regisserade folksamlingar är intressantare än oordnade.

Vad tror ni? Låt höra nu så att jag kan sålla bort ointressanta motiv och bli en megafotograf.

 

[ifo0s]

Jag brukar fastna på bilder där folk gör någonting, kanske någonting som ser lite konstigt ut, något som tar längre tid att uppfatta och kanske förstå varför. Sedan finns det störande bilder som man bara blir snurrig av och inte kan få någon visuell korrekthet i (synvilla) som man bara vill se ordentligt till man klarat av det.

 

[jkene]

Tror du har en poäng där Thomas. Jag köpte "The Photo Book" för en tid sedan med 500 utvalda fotografier sedan kamerans födelse. Mycket inspiration i den boken, flera av dem som hamnade på näthinnan, en av dem är denna: http://www.edelmangallery.com/anbk1.htm. Dock tror jag inte denna är överdrivet koreogaferad.

 

[Tomasz]

Nej, den är nog "självkoreograferad". Men att det är effektfullt och ögonlockande med organiserade folkmassor har inte minst militärmakter genom historien förstått.

Nakna människor är ju en given favorit, det borde ju vara den mest betingade bildreflexen som vi har. Men vad finns det mer?

Vår nyfikenhet är ju stor, vilken typ av bilder får oss att stanna upp på grund av den? En bild där vi tror att vi vet vad vi ser men måste undersöka närmare?

 

[gbjerne]

En intressant frågeställning!

För mig finns det en mängd olika kriterier som måste uppfyllas för att en bild ska vara "magnetisk". Ibland räcker det dock med en "viss känsla" i bilden för att den ska fånga mig.
En tekniskt "perfekt" bild är inget krav för att den ska vara spännande. En väl ljussatt scen må så vara en blomma, porträtt, en sjö eller en djurbild kan vara estetiskt vacker och fröjda ögat en stund men fångar sällan min blick mer än ett par sekunder.
Jag har märkt att de bilder som etsar sig fast och ploppar upp långt senare i mina tankar ofta har lyckats fånga en känsla eller sinnesstämning, en bråkdels sekund som ldrig går att återskapa. Det kan vara allt från en blick, ett speciellt ljus eller en händelse.
Jag tenderar att fastna vid "lagom"abstrakta bilder gärna utan en given fokuspunkt och gärna i svartvitt. Ett uns av dokumentär känsla gör inte saken (läs bilden) sämre.

Nåväl några kvicka reflektioner från mig.

 

[Tomasz]

Kan det vara så att det man fastnar för beror på hur man känner sig för stunden? I så fall är det ju kört att hitta den perfekta formeln...

 

[l-malmqvist]

Tomasz skrev:
Vad är det som verkligen är intressant att se på bild? Vad fångar intresset mer än fem sekunder?

Är det inte så att vi människor har betingade reflexer för bilder, precis som djuren? Att se känsor på bild brukar vara intressant för de flesta, upprörda känslor lockar mer än glädje.

Jag tittade på den här bilden och drog slutsatsen att folksamlingar är intressanta. Koreografer har upptäckt att regisserade folksamlingar är intressantare än oordnade.

Vad tror ni? Låt höra nu så att jag kan sålla bort ointressanta motiv och bli en megafotograf.

Jag vänder på slutsatsen och påstår att du är en fulländad fotograf när du kan göra vilket motiv som helst intressant ;-)

Min inställning just nu är att skönheten finns i betraktarens öga, och där bör den förbli, dvs. det är kört på förhand att sätta upp formler och regler för hur man skapar "bra" bilder.

Jag har sett skittråkiga bilder med gyllene snittet, läcker tonskala i svartvitt och exklusivt kort skärpedjup Samt grymma bilder tagna av totala amatörer med pocketkameror. Och alla varianter däremellan. Fast det är ju min uppfattning om bra bilder som styr det urvalet!

¤flumvarning¤

Än värre blir det om jag ska börja spekulera i någon slags nationell, eller global, norm för Bra Intressanta Bilder. Det finns alltid en viss massuggestion med i spelet, dvs. det som är populärt anses bra och blir ännu populärare, anses ännu bättre osv. Praktexemplet i mitt tycke är Ansel Adams.

Han har under sin livstid kontinuerligt tagit bilder, lagt ner tid och energi på att publicera dem, ha utställningar och skriva böcker i ämnet fotografi. Hans bilder och rykte har nått en successivt större och större publik. Resultatet är att hans bilder numera är så otroligt bra att det är nästan omöjligt att kritisera dem!

Min tes är att bilderna, de redan tagna, har blivit "bättre" ju mer känd han blivit! Alltså finns det ett slags psykologiskt kvalitetsmått som hänger ihop med vem som har tagit bilden, men inte nödvändigtvis med hur "bra" bilden är. Jag märkte det när jag började studera hans bilder, jag ville verkligen gilla alla men jag tycker att en hel del är genuint tråkiga. Oops.

¤slut på flumvarning¤

Öhmm mitt "korta" svar nu blir väl att jag har ingen aning. men det är kul att spekulera!