Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

De som vågat och vunnit

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu ska inte jag ta död på alla som vill drömma, men intrycket jag får när jag är ute hos kunder är att alla idag kan göra bra bilder i photoshop av ett från början rätt så dåligt foto och framtiden för "riktiga fotografer" verkar hårdna avsevärt. Men jag hurrar dom som verkligen vågar ta steget och satsar på foto som framtida yrke.

Dom jag känner som har utbildat sig arbetar antingen som lärare eller vikarier parallellt med sporadiska uppdrag.

Tycker det är en mycket intressant tråd du har öppnat Lars.

Mvh Anders / Amatör som inte vågade satsa på foto!
 
Du har delvis rätt, men det är inget unikt för fotografer. Teknikens landvinningar gör fler yrken tillgängliga för fler människor.

Detta händer på nästan alla områden.

En viss fördel med att vara fotograf måste väl ändå vara att det är lättare att ta in en fotograf som bor på den lokala marknaden än att flyga hit en billigare från Estland. Eller?

Programmerare m.fl. som kännt sig säkra i sina yrken under flera år hotas nu av duktiga programmerare i öst som gör jobbet för en bråkdel av priset.

Inget yrke är säkert längre.
 
Precis!
Kolla på ett relativt litet företag med låt säga 20st anställda.
Finns där någon som håller på med foto så blir han inte helt ovanligt tillfrågad om att göra en reklambild för företaget allternativt hemsidans bilder.

Och jag tror också att fler okunniga fotografer vågar ta för sig av uppdragen tack vare att mycket går att rädda i efterhand.
 
Visst alla kan ta en tekniskt bra bild i dagsläget och det börjar märkas rätt rejält i form av varierande kvalitét på diverse "jobb" man sett - broschyrer, kyrkoblad etc.
Det här tror jag kunderna kommer att reagera på i framtiden och anlita yrkesfolk i större utsträckning.
Anledningen - ett bildtänkande som kanske inte alla personer som kan ta en tekniskt perfekt bild kanske inte har.
Det är det som jag tycker skiljer en yrkesman från en amatör - bildspråk och bildtänkande/bildkommunikation.

Jag tror att på sikt så ser framtiden ljus ut för yrkesgruppen fotografer.
 
En annan sak som är bra med att vara fotograf är att man inte helst ska "sluta när man är på topp" eftersom man ständigt blir bättre. Detsamma gäller ju inte nödvändigtvis t.ex. musiker och idrottsstjärnor.
 
Man behöver inte vara en "tekniktönt" för att ta bra bilder. Inte heller betyder det att vem som helst som kan trycka på en knapp kan ta en bra bild. Det handlar som sagt om känsla och öga för bra komposition samt förmågan att kunna kommunicera genom bilder.
 
Och ytterligare en sak är att kunden kanske inte förstår sig på Bilden på samma sätt som en fotointresserad kanske gör, och på så vis inte tar det här med bild på så stort allvar. pga okunskap.

Jag inbillar mig att det här med foto var lite mystifierat förr.

HOPPAS JAG HAR FEL!
 
General skrev:
Och ytterligare en sak är att kunden kanske inte förstår sig på Bilden på samma sätt som en fotointresserad kanske gör, och på så vis inte tar det här med bild på så stort allvar. pga okunskap.

Detta var en konstig kommentar tycker jag... Kunden är väl den som betalar för arbetet och därmed också avgör vad som duger för det de vill uppnå.

Skapar man bilder som är så "fina" att kunden inte förstår att uppskatta det och det bara är fotografiskt initierade som inser tjusning....ja då har man nog missat något...

Tanken att "lära upp" kunderna är enligt min erfarenhet farlig.När vi är för duktiga för våra kunder så skall vi nog byta kundkrets
 
Det är nog inte alltid så!
En bild bedöms olika beroende vem man frågar, Det är ju bara att kolla kommentarerna på bilder här på fotosidan, Jag tror givetvis att det är kunden som bestämmer vad han vill uppnå med bilden, men Jag tror att det ibland kan vara bra att rådfråga någon med erfarenhet också.
 
Man kan ju ta, i den egna betraktelsen, de "fina" bilderna för sin egen och andra fotointresserades njutnings skull även om man ur överlevnadssyfte förstår sig på att leverera det kunden vill ha när man gör ett jobb för pengar. Om man nu inte alltid håller med kunden vilket man knappast gör. Människor är olika och tur är ju det!
 
Satsat har jag gjort (en halv miljon i studielan efter just avslutad fotoutbildning), men an sa lange inte vunnit, har precis borjat jobba som freelance, och det ar ju inte precis en yrkesgrupp dar det rader overskott pa jobb..


Daremot tvivlar jag inte pa mitt yrkesval, den som jobbar hart och ar skicklig och profesionell lyckas nastan alltid forr eller senare.

Jag forstar de som valjer yrkesbana utefter andra kriterier an personligt intresse, stimuli, utmaning, men for mig ar det inte ett alternativ.


Sa mitt motto ar den tontiga, men ganska sanna syokonsulent-klyschan: satsa pa det du tycker om och finner gladje i!
 
Har last 3 ar pa Institut de Estudis Fotografics de Catalunya, Barcelona ( fast studielanen ar aven fran tidigare studier...)

Ar mycket nojd med min utbildning, den ar ganska inriktad pa analog fotografering, men aven digitalt.
Dessutom ar den bred; ingar teknologi, fotohistoria, framkalla i farg, mellan- och storformat, ekonomi ( for de som vill starta eget, vilket ju ar en djungel av papper och fakturor och gud vet vad), reportage, reklam, portratt, med mera med mera.

Den svaga punkten ar bristen pa digitala kurser.

Jag tror dock att man kan lara sig precis lika mycket genom jobb, assistentjobb, etc, men detta plus utbildningen ar antar jag den basta kombinationen.

mvh
sara
 
ZoMbiE skrev:

Det här tror jag kunderna kommer att reagera på i framtiden och anlita yrkesfolk i större utsträckning.
Anledningen - ett bildtänkande som kanske inte alla personer som kan ta en tekniskt perfekt bild kanske inte har.
Det är det som jag tycker skiljer en yrkesman från en amatör - bildspråk och bildtänkande/bildkommunikation.

Jag tror att på sikt så ser framtiden ljus ut för yrkesgruppen fotografer.

Visst är det trevligt med folk som verkligen kan det dom håller på med.
Men tyvärr tror jag inte ett ögonblick på att det skulle vända, inte inom foto och inte inom något annat heller. Mest för att ingen förutom dom som pysslar med det själv bryr sig ett dugg. Titta på vilket "subjektivt" yrke (bedömnings/smaksak yrke) som helst och det är likadant, TV, musik, film, konst, litteratur osv, sov.
Det kommer, tror jag, inte att helt plötsligt vända så att den stora massan vill se kvalitets film, som ett exempel. Film som har en annan mening än att spela in så mycket pengar det går.
För att söka sig bortom all pang, pang dynga så måste man vara intresserad och orka leta själv, och det är det ingen som gör.

Ingen bryr sig om ifall musiker kan spela, sångare kan sjunga, skådisar kan agera osv osv. Det är viktigare att ha stora bröst än att kunna sjunga, det bara är så.
Dom enda som bryr sig om bilder är dom sysslar med det själv, alla andra skiter i vilket och ser inget av det som vi kallar bildspråk/bildtänkande osv.
Dom enda som bryr sig om ifall musik är välspelat eller inte är musikerna själva (och knappt dom).

Vi får nog helt enkelt leva med att vem som helst tar för sig och får plats (får vara fotografer om dom vill det, får vara skådisar, musiker, vad du vill), bara för att ingen bryr sig om ifall dom är där eller inte.

Folk tar inte bilder på så stort allvar på grund av okunskap, utan av ointresse.



MomentMan skrev:
En annan sak som är bra med att vara fotograf är att man inte helst ska "sluta när man är på topp" eftersom man ständigt blir bättre. Detsamma gäller ju inte nödvändigtvis t.ex. musiker och idrottsstjärnor.

På vilket sätt skulle fotografer ständigt bli bättre men inte musiker?
Skulle deras öron plötslig trilla av? Eller slutar man få musikaliska idéer efter 45?
Gud vad många gamla jazz musiker som skulle säga emot dig.
Alla konstnärliga saker fortsätter man väl att utvecklas med så länge man håller på med det?
Jag tror du rör ihop att vara musiker med att vara känd.

/Magnus
 
Njae, lite val cynisk verklighetsuppfattning tycker jag vad galler ovanstaende inlagg.

Saklart att den komersiella kulturen ar full av dynga, men likval finns det faktiskt ett alternativ. I Sverige i jamforelse med andra europeiska lander har t ex Hakan Hellstrom mojlighet att hamna som listetta.
Visst ar det lattkopta det som mest dominerar, men den bild du malar upp ar lite val svartmalad; allt som far plats/uppmarksamhet ar faktiskt inte skrap.
 
Senast ändrad:
sara gustavsson skrev:
Njae, lite val cynisk verklighetsuppfattning tycker jag vad galler ovanstaende inlagg.

Saklart att den komersiella kulturen ar full av dynga, men likval finns det faktiskt ett alternativ. I Sverige i jamforelse med andra europeiska lander har t ex Hakan Hellstrom mojlighet att hamna som listetta.
Visst ar det lattkopta det som mest dominerar, men den bild du malar upp ar lite val svartmalad; allt som far plats/uppmarksamhet ar faktiskt inte skrap.

Du har alldeles rätt i att allt som får plats inte är skräp, men stora delar av den är.
Allt som är "bättre" (i brist på andra ord) är oftast mer krävande av den som skall ta det till sig. Kvalitets litteratur, som ett exempel, är oftast tyngre och kräver mer förkunskaper för att man skall kunna ta det till sig.
Och så är det med allt, man måste helt enkelt vara aktivt intresserad för att ta till sig lite "svårare" prylar.

Musik exempel föll platt fall till marken, för just Håkan Hellström är ett prakt exempel på en som verkligen inte kan något om musik, och framförallt inte sjunga.
Han är den hemskaste skit bild du kan tänka dig om vi skall flytta över det till foto, utan skärpa, massor av färg stick, ingen komposition och ingen tanke alls osv osv.
Nu kanske det är så att du gillar honom, vilket är helt okay, men då har du nog inget vidare utvecklat musik intresse.
Och samma sak är det med bilder, det krävs ett utvecklat intresse för att se om det är bra eller dåligt.

Saker och ting kommer inte att vända förrän alla är aktivt intresserade av allt.

Det finns massor av alternativ till dåliga bilder, dålig film och dålig musik osv.
Men du måste aktiv leta upp den för att hitta den, och du måste ha kunskap och intresse för att kunna skilja på skräp eller inte skräp.


/Magnus
 
Nu blandar du dock ihop två saker: "Vanliga människors" förståelse för vad som gör bra bilder och den faktiska effekten på dem av samma bra bilder.

Bara för att VD på Säljafulasakertilldummakunder AB inte ser vad som gör att det (oftast) är skillnad mellan den anställde EOS10D-Nisses hemtagna bilder på de fula sakerna och en kunnig yrkesfotografs alster, så innebär det inte att den som betraktar företagets reklammaterial inte påverkas mer positivt av bra bilder än av dåliga bilder.

Nog skulle även icke-fotointresserade märka om alla "flashiga" reklambilder helt plötsligt ersattes av bilder tagna av "programmerar-/verkstadsnisse som nyss köpt digitalkamera för att plåta ungarna."
 
Stoffe69 skrev:
Detta var en konstig kommentar tycker jag... Kunden är väl den som betalar för arbetet och därmed också avgör vad som duger för det de vill uppnå.

Skapar man bilder som är så "fina" att kunden inte förstår att uppskatta det och det bara är fotografiskt initierade som inser tjusning....ja då har man nog missat något...

Tanken att "lära upp" kunderna är enligt min erfarenhet farlig.När vi är för duktiga för våra kunder så skall vi nog byta kundkrets

Det där håller jag inte med om, jag tycker visst att man i största möjliga mån skall försöka få kunden att "vidga vyerna" lite och inte bara stå och trampa på samma ställe. Joshua Davies, mannen bakom praystation.com sa en bra grej i en bok som heter "72dpi" en gång, det löd något som följer om jag inte helt missminner mig.

" - Som programmerare och formgivare skall vi inte utveckla till den nivå vi TROR att kunden förstår och kan hantera. Utan vi skall med hjälp av våra lösningar utbilda kunden och få honom att blicka framåt och inse möjligheterna..."

Jag tycker nog att detta även gäller fotografering även om man måste vara lyhörd inför vad kunden verkligen vill ha, det är som du sa ändå kunden som bestämmer i slutänden.

Visst säljer kunden korv kanske du inte skall komma och presentera en bild av ett Chevrolet motorblock, men ni förstår vart jag vill komma?
 
ANNONS