Jag utgår i princip alltid från mina praktiska och reella behov när jag diskuterar eller bedömmer en produkt. Jag är rätt väl insatt i all den teori som du redovisar men saken är den att jag har väldigt lite behov av den i mitt vardagliga fotograferande..
Om en produkt i teorin är bättre är helt ointressant för mig om jag inte har en reell nytta av funktionen. Jag struntar i om min bil bara gör 150 km/h och din gör 200 då jag aldrig utnyttjar toppfarten. Samma sak med mina kameror. Så länge som mina kunder är nöjda och betalar och jag själv är nöjd med kvaliteten den ger så är det helt ointressant om kamera X är lite bättre. Dessutom skall ekonomin vägas in i ekvationen. Jag har för länge sedan passerat vad jag till 90% eller så behöver. Tom D300 klarade av det. De enda få tillkortakommanden jag kände med den kameran är tillgodosedda i och med D700. Det var INTE upplösningen jag hade problem med utan egenskaperna på höga iso samt AF i vissa fall.
Vad jag menar med att jag inte vill ha en papperstiger när det gäller upplösningen är att jag hellre sett att tillverkarna lagt krutet på sådan som verkligen betyder något för mig. Precis som Nikon gjort med D3S jämfört med D3/D700. Nu vet jag dock inte hur mycket bättre tex 7D eller D7000 hade presterat om tillvarkarna valt att behålla upplösningen på ca 12MP istället för att lägga nivån avsevärt högre på "osynliga" pixlar. Andra egenskaper såsom DR eller brus kanske hade blivit precis lika osynligt bättre, vad vet jag.
Och nej, jag håller definitivt inte med dig om när du säger "Men för flertalet fotografer är det främsta skälet till att köpa en ny kamera med fler MP varken att få bilder med finare detaljer eller att skriva ut större. Nej, huvudmotivet är istället att få bättre bildkvalitet vid en given bildstorlek" Tyvärr måste jag säga så är jag fullt övertygad om att väldigt många byter bara för sakens skull eller för den enormt mycket högre upplösningen i efterträdaren.
Tydligen förstod du inte mitt budskap:
Fakta visar att nästan hela förbättringen av bildkvaliteten från en modell till en annan beror på ökningen av antalet MP. D7000 med 16 MP är ett utmärkt exempel på detta där förbättringen på alla ISO-tal - inte minst på bas-ISO - är betydande jämfört med de tidigare 12 MP DX-modellerna.
En analys av DX-modeller ger vid handen att pixelkvaliteten (bortsett från DR) har varit konstant dvs ingen förbättring har skett sedan 2003 då D2H med 4 MP kom. Ett exempel: Både D70 från 2004 och D7000 från 2010 har exakt samma värde, 35.1 dB, i mellantonsbrus per pixel på ISO 200. Men per bild är D7000 vida överlägsen med nästan 1 1/2 EV lägre brus. Fler pixlar - bättre bildkvalitet.
Således vinner man ingenting på att sänka eller hålla kvar antalet MP (en D400 eller D800 med 12 MP) om inte samtidigt bildkvaliteten per pixel förbättras. Det har Nikon lyckats med i D3s jämfört med D3/D700 men förbättringen märks bara på höga ISO-tal.
Förmodligen är det svårare att förbättra kvaliteten per pixel än att i stort bibehålla den kvalitet man har och istället öka antalet MP.
En D800 eller D4 med 16-18-20 MP kommer att ge bättre bildkvalitet på alla parametrar i färdig bild förutsatt att pixelkvaliteten är åtminstone oförändrad jämfört med föregångarna.
Att sedan människor köper kameror utan att ha behovet av förbättringarna är en annan sak. Medvetna fotografer förstår säkert de tre fördelarna med en kamera med fler MP:
1) Bättre bildkvalitet vid en given bildstorlek,
2) Något bättre detaljnivå,
3) Möjlighet att skriva ut större eller beskära mer med bibehållen bildkvalitet.