Alex_Torn
Medlem
Hejsan,
Jag känner verkligen för att skriva av mig lite från gårdagens första jobb som gick ut på att fotografera porträtt på två nyanställda inom en styrelse vid Linköpings Universitet! Detta är även det första betalda jobbet som var väldigt viktigt att lyckas till hundra procent med!
Det bestod av porträttfotografering och gruppfotografering, både "seriöst" och "oseriöst". Dessa bilder ska hängas upp på universitetet och porträtten kommer visas på deras hemsida.
Med en jäkla nevositet och pirr i magen tog jag mig till studion och riggade all utrustning. Alla dessa kort skulle tas på ca 1 timme och eftersom detta var första gången med ett ordentlig betalt jobb så var nerverna inte dom bästa. Hur skulle det gå?
När styrelsen kom var det dags att skriva papper och sedan sätta igång så fort som möjligt med fotograferingen. Eftersom detta var första gången jag skulle ta porträttbilder på folk som jag inte känner sedan innan förstod jag att det personerna skulle vara relativt stela till en början och det kan jag lova att den första personen verkligen var! Lyckades efter ca 10 minuter dra till med ett skämt som lyckades lätta på den där stela minen. Men den glada minen varade bara några enstaka sekunder men hann i alla fall plåta några riktigt fina bilder.
Person nummer två var mycket enklare och det gick mycket snabbare. Kände mig även mycket varmare i kläderna men svetten rann fortfarande!
Gruppbilderna var mycket enklare eftersom alla var mycket glada och de skämtade något otroligt med varandra. Denna gång var det dock svårt att få dem att ha ögonen öppna samtidigt. Jag testade med att låta dem ha ögonen stängda i 3 sekunder och sedan plåta på 5. Det fungerade faktiskt riktigt bra!
Styrelseordförande kom efter plåtningen med ett mycket gott besked! Han sa att vi skulle införa ett löpande sammarbete eftersom jag hittills tagit de bästa bilderna genom hans år i styrelsen.
Jag är överlycklig att det gick så bra som det gjorde även fast jag inte kunnat sova på de senaste dagarna innan detta! Nu tror jag att jag kommer kunna fortsätta med detta och självförtroendet som fotograf jag ökat enormt!
Men jag beundrar de personer som kan ta de riktigt bra porträtten där personen verkligen är avslappnad! Har nu insett hur svårt det verkligen är.
Nu känns det även bättre efter att jag fått skriva av sig lite såhär på kvällning.
Det jag verkligen kan säga är att jag är nöjd!
Jag känner verkligen för att skriva av mig lite från gårdagens första jobb som gick ut på att fotografera porträtt på två nyanställda inom en styrelse vid Linköpings Universitet! Detta är även det första betalda jobbet som var väldigt viktigt att lyckas till hundra procent med!
Det bestod av porträttfotografering och gruppfotografering, både "seriöst" och "oseriöst". Dessa bilder ska hängas upp på universitetet och porträtten kommer visas på deras hemsida.
Med en jäkla nevositet och pirr i magen tog jag mig till studion och riggade all utrustning. Alla dessa kort skulle tas på ca 1 timme och eftersom detta var första gången med ett ordentlig betalt jobb så var nerverna inte dom bästa. Hur skulle det gå?
När styrelsen kom var det dags att skriva papper och sedan sätta igång så fort som möjligt med fotograferingen. Eftersom detta var första gången jag skulle ta porträttbilder på folk som jag inte känner sedan innan förstod jag att det personerna skulle vara relativt stela till en början och det kan jag lova att den första personen verkligen var! Lyckades efter ca 10 minuter dra till med ett skämt som lyckades lätta på den där stela minen. Men den glada minen varade bara några enstaka sekunder men hann i alla fall plåta några riktigt fina bilder.
Person nummer två var mycket enklare och det gick mycket snabbare. Kände mig även mycket varmare i kläderna men svetten rann fortfarande!
Gruppbilderna var mycket enklare eftersom alla var mycket glada och de skämtade något otroligt med varandra. Denna gång var det dock svårt att få dem att ha ögonen öppna samtidigt. Jag testade med att låta dem ha ögonen stängda i 3 sekunder och sedan plåta på 5. Det fungerade faktiskt riktigt bra!
Styrelseordförande kom efter plåtningen med ett mycket gott besked! Han sa att vi skulle införa ett löpande sammarbete eftersom jag hittills tagit de bästa bilderna genom hans år i styrelsen.
Jag är överlycklig att det gick så bra som det gjorde även fast jag inte kunnat sova på de senaste dagarna innan detta! Nu tror jag att jag kommer kunna fortsätta med detta och självförtroendet som fotograf jag ökat enormt!
Men jag beundrar de personer som kan ta de riktigt bra porträtten där personen verkligen är avslappnad! Har nu insett hur svårt det verkligen är.
Nu känns det även bättre efter att jag fått skriva av sig lite såhär på kvällning.
Det jag verkligen kan säga är att jag är nöjd!
