Refränger vi minns!
Äntligen (som Gert Fylking brukar säga varje Nobelpristagaren i litteratur utses) kom den gamla "favoriten" mikrojustering i repris.
Har bara väntat på det allt eftersom tråden fortlöpt. Det är är jävligt frustrerande jobb att utföra med många felkällerisker.
Exv kan man kalibrera en fast optik på dess referensavstånd (50x brännvidden) i glödlampsljus bara för att finna att justeringen inte stämmer i dagsljus ens på samma avstånd. Det finns fler "roligheter" man kan råka ut för och jag orkar inte dra dem alla.
MEN jag vill understryka (vad vissa redan nämnt här) att mikrojustering är helt värdelös om kameran inte är kalibrerad till + - 0.
Vet man att kameran är nollad och får avvikelser så är det gluggen som bak- eller framfokuserar.
Och endast med några få undantag är det idé att ens mikrojustera då. Bättre att justera optiken.
Inte ens fasta optiker ger perfekt fokus över hela området efter mikrojustering.
Den enda fördel jag kan se med mikrojustering är som man exv ska hålla sig på ett visst avstånd under en fotosession. Kanske i en studio med ett flertal exponeringar på samma avstånd.
Tro mig, jag höll på att hamna på hispan efter fruktlösa mikrojusteringsförsök i början av året. Det enda som hjälpte var verkstadsjustering plus nollning av kamera efter referensexemplar. Därefter var det dags att gå igenom gluggarna.
Fokusfel upptäcks mycket lättare på pixelstinna kameror så även om gluggarna fungerat bra på era 1DmkII med 8,2mp och 1,3 crop finns ingen garanti för att de ska bli bländande bra ens på ett nollat aps-c hus med 18 mp på en mindre sensoryta.
Edit: ser att Mikael som jag kommunicerade med i detta mikrojusterande skrivit ett liknande inkägg samtidgt som jag. Han hann bli färdig först
