Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Canon 40D 14 bitars AD-omv

Produkter
(logga in för att koppla)

PerHbg

Aktiv medlem
Lars: Jag vill veta sensorns dynamik som den når min dator via RAW-filen och då vet jag inget anant sätt. Dessutom är det vedertagen praxis när man vill hitta känslighetströskeln att man tittar i bruset och ser när man börjar kunna skönja signalen (I ljud likadant när man precis kan uppfatta något i bruset) Då brukar signalen ha ungeför samma nivå som bruset. En variation som går i maximalt exponerat ändläge försvinner så det är inte helt fel att säga att vi får ett mått på dynamiken när vi ser nivåskillnaden från precis skönjbar signal i bruset till nästan saturerad signal.


Vi vet att dynamiken blir sämre vid högre ISO-tal eftersom man helt enkelt sätter en analog förstärkare innan AD-omvandlaren och begränsar max-nivån genom att inte exponera sensorn lika mycket längre (med kortare tider vilket vi ju är ute efter med de högre ISO-talen) Vi kan givetvis ta reda på dynamiken i de högre ISO-talen också men jag är ute efter vad vi kan få i bästa fall vid ISO 100. Sen kan vi också studera hur bra känslighet vi har i högre ISO-tal men det är nästa steg,

Med en metod som är repeterbar så kan man enkelt jämföra olika kameror var min tanke och nu är det ju heta ämnet hur mycket 40D:s 14 bitarsomvandling kan ge gentemot de andras 12 bitar.

Ett annat sätt är att ta bilder och titta på dem förstås men jag vill isolera parametrarna och till just vad som vi kan tillgå i RAW-filen för att ligga någorlunda nära "real life" och jag ser ingen anledning till att detta inte skulle kunna vara ett lämpligt sätt. Vi har ju här både eliminerat ströljuset i objektivet och vi använder dessutom oss av RAW-filen som är det vi har tillgång till att använda.
 
Förklaring

---------------------------

Detta är en fortsättning från tråden "OBS: <Officiell 40D-tråd> Canon EOS 40D kommer" eftersom ämnet började bli väldigt smalt och djupdykande....

---------------------------
 
Hej
Har varit ute och jobbat hela dagen, dvs fotograferat.

För att inga missförstånd skall ske.

Daniel påstår att canon 1dmk3 kan uppvisa ett DR som motsvarar 13 steg, han jämför med 5d som han påstår ger 11 steg.Han menar att detta beror på 14 bitars A/D i 1dmk3
Daniel skriver sedan ungefär att bara för Canon 1dmk3har en 14bitars A/d så är kamernan en 14 bitars kamera.
Daniel förstår tydligtvis inte att kameratillverkare kan sätta in vad fan dom vill ända upp till 22bitar=Pentax. Sensorns DR är vad den är.

Jag tror mig veta att ingen sensor från Canon ger några 13 steg i dynamiskt omfång. Jag tror mig också veta att flertalet av Canons sensorer uppträder ungefär likvärdigt vad det gäller DR, (egna utvärderingar) även så gör Phil Askey. Att skilnaden i ett kamerahuset , dvs ha en 12 bitars eller en 14 bitars A/D med de sensorer vi talar om inte ger någon större skilnad i en bild som kan ses. DVS -Kan skilnader ses överhuvudtaget i bilder som sedan skall presenteras på papper/utskrift eller på monitor? Själv har jag tagit ett antal bilder med 1dmk3 och 5d , med samma exponering, jag kan inte se några skilnader alls vad det gäller återgivning från det svartaste till det vitaste ej heller vad det gäller brus eller förlorade detaljer i skugga.
Mikael
 
PerHbg skrev:
Vi vet att dynamiken blir sämre vid högre ISO-tal eftersom man helt enkelt sätter en analog förstärkare innan AD-omvandlaren och begränsar max-nivån genom att inte exponera sensorn lika mycket längre (med kortare tider vilket vi ju är ute efter med de högre ISO-talen)
Dynamiken blir lägre; inte med nödvändighet sämre. Dynamiken i en bild plåtad med högt ISO begränsas längst ner i skuggorna. Dynamiken i en bild plåtad med lågt ISO begränsas högst upp i högdagrarna. Högst dynamik har du i mitten, vid ISO 400. Men jag var aldrig ute efter att visa dynamiken vid ett enskilt ISO eftersom vi hela tiden diskuterat sensorns DR.

Med en metod som är repeterbar så kan man enkelt jämföra olika kameror var min tanke och nu är det ju heta ämnet hur mycket 40D:s 14 bitarsomvandling kan ge gentemot de andras 12 bitar.
Den metod som jag redovisade är helt repeterbar.

...jag ser ingen anledning till att detta inte skulle kunna vara ett lämpligt sätt. Vi har ju här både eliminerat ströljuset i objektivet och vi använder dessutom oss av RAW-filen som är det vi har tillgång till att använda.
Om du bara behandlar alla dina rutor lika i ACR så är det säkert en utmärkt metod för att ta reda på DR för RAW och ISO 100 med de ACR-inställningar som du använder. Om du däremot tar ut svängarna olika med den svarta och den vita rutan så är det inte särskilt värdefullt
 
En tanke; hur kommer det sig att man kan klämma in mer än 8 steg i en JPG-fil om JPG bara har 8 bitars djup? Är det bara D/A-omvandlingen som kräver fler bitar än steg?
Det var detta som fick mig att anta diverse felaktigheter i den andra tråden. Vitt är ju vitt och svart svart. Konverterar man en råfil med ett visst omfång till JPG så blir ju inte omfånget mindre, bara den dynamiska upplösningen (med bl a posterisering som följd i värsta fall).

*förvirrad*

Tillägg: Kan vi i så fall antaga att även JPG-bilder "påverkas" av om A/D-omvandlingen sker vid 12 eller 14 bitar?
 
Jag följer denna diskusion med intresse och har en fråga:

1) Det ni refererar till som "sensorn", lämnar den en digital eller analog signal. Av tidigare poster verkar det som om "sensorn" lämnar fasta steg ur sig - är detta då en del av A/D sample_n_hold funktion?

2) Rent kretsmässigt - sitter A/Dn i sensor plattan?
 
Makten skrev:
En tanke; hur kommer det sig att man kan klämma in mer än 8 steg i en JPG-fil om JPG bara har 8 bitars djup? Är det bara D/A-omvandlingen som kräver fler bitar än steg?
Alla bilder – jpeg, tiff och RAW – är i början laddningar i pixlarna. Ljusa delar av bilden är kraftiga laddningar med många elektroner, mörka delar har endast få elektroner. Stora pixlar har i allmänhet lättare för att registrera stora exponeringsskillnader i motivet = stort dynamiskt omfång. Ju större DR, desto fler bitar krävs i A/D-omvandlingen för att inga nyanser skall gå förlorade. För lite bitar naggar omfånget i kanterna. Fler bitar än nödvändigt tillför inget extra. Men, när bilden sedan är registrerad som en 16-bitarsfil i Photoshop, och när vit- och svartpunkt är satta, då kan man lugnt lägga över bilden i 8-bitarsläget och spara den som en jpeg. Med 16 bitar kan vi beskriva 65000 olika nyanser i bilden. Nu kommer inga bilder att ha så många nyanser eftersom många av dessa möjliga nyanser har samma tonvärde. När vi mixtrar med kontrast och gråpunkt kommer vi att reducera ner antalet nyanser till ännu färre. Men, vi kommer sannolikt att ha tillräckligt många nyanser för att uppleva bilden som kontinuerliga tonskalor. Nu, går vi över till 8 bitar och reducerar antalet nyanser i varje färg till 256. Även detta räcker för att vi skall uppleva bildens färger och toner som kontinuerliga. Det viktiga är att vi inte behöver tulla på yttergränserna. Vi krymper inte det dynamiska omfånget i ursprungsbilden, vi reducerar bara antalet nyanser – utan att vi egentligen märker det i bilden.

*förvirrad*
Det är lätt att bli förvirrad.

Tillägg: Kan vi i så fall antaga att även JPG-bilder "påverkas" av om A/D-omvandlingen sker vid 12 eller 14 bitar? Under förutsättning att 14 bitar ger några ytterligare nyanser, så kan dessa att finnas med när vi "peggar" ner bilden till 8 bitar.
 
persept skrev:
Det ni refererar till som "sensorn", lämnar den en digital eller analog signal?
Pixlarna i sensorn lämnar analoga signaler. En CCD lämnar anlaloga signaler. En CMOS går från laddning till spänning på pixelnivå och lämnar spänning till A/D-omvandlare, en eller oftast flera, innan den digitala signalen lämnar chippet.

Av tidigare poster verkar det som om "sensorn" lämnar fasta steg ur sig - är detta då en del av A/D sample_n_hold funktion?
Nej, det gör den inte. Varje EV-steg består av många olika nivåer. I skuggdelen är nivåerna få, medan de är många i högdagrarna. Vet inte vad en sample_n_hold funktion är.
 
Senast ändrad:
Tack!

En A/D omvandlare består av en sample & hold krets + en kvantifierings del som används i två steg dvs. 1) Tag ett prov av signalnivån och håll den i minne 2) associera nivån med ett binärt ord dvs kvantifiering.
 
Lars, utmärkt förklaring; tack! Jag är som du kanske förstått mycket tekniskt intresserad och inte heller helt borta när det gäller elektronik eller digitalteknik, men jag är verkligen inte haj på signalbehandling och särskilt inte omvandling mellan analogt och digitalt.

Kan vi sluta oss till att det endast är i omvandlingen mellan analogt till digitalt som vi behöver ett visst antal bitar för att innesluta signalens omfång?

Jag efterbehandlar ofta mina bilder mycket hårt när det gäller kontrast och färg, och jag finner ofta att JPG-bilder med låg kontrast inte alls "håller ihop" när man ökar kontrasten. Det är helt enkelt alldeles för få tonsteg mellan de punkter som jag vill sätta som svart- och vitpunkt. Drar jag upp kontrasten i kameran så blir det mycket bättre, varför jag har börjat ifrågasätta snacket om att man ska ställa ner kontrasten i kameran om man vill efterbehandla bilden. För mig visar det sig vara precis tvärtom! Jag får alltså en alltför dålig dynamisk upplösning för att bilden ska tåla min behandling om jag ställer kontrasten lågt i kameran.

Det här är ett sidospår i diskussionen, men kanske intressant att beakta. Daniel Nordlings resonemang om fördelarna med 14 bitars RAW mot 12 är ju alltså delvis likadant om det inte rör sig om själva D/A-omvandlingen, utan om bildfilen. Då kommer den att tåla hårdare efterbehandling, oavsett om bilden har högre dynamiskt omfång eller ej.
 
Kör RAW och behandla bilden i 16 bitarsläget så kan du meckla med dina bilder mer än tidigare .Förstår inte varför du envisas med jpg 8 bitar och fiddla så mycket med olika kontrastkurvor och dessutom plötsligt upptäcka att bilden inte håller för din omilda behandling
Mikael
 
macrobild skrev:
Daniel påstår att canon 1dmk3 kan uppvisa ett DR som motsvarar 13 steg, han jämför med 5d som han påstår ger 11 steg.Han menar att detta beror på 14 bitars A/D i 1dmk3
Jag påstår att det beror på att råfilen innehåller 14 bitar data (A/D omvandlaren har du blandat in själv).

macrobild skrev:
Daniel skriver sedan ungefär att bara för Canon 1dmk3har en 14bitars A/d så är kamernan en 14 bitars kamera.
Nej, jag påstår att en råfil med 14 bitars linjärt kodat data kan beskriva ett större tonomfång än vad vi kan göra med bara 12 bitar linjärt kodat data.

Observera jag har hela tiden talat om datat i råfilen och inget annat. För att vi skall ha någon nytta av de ökade antalet bitar måste naturligtvis sensorn matcha detta, vilket mina tester antyder att 1D-MkIII gör. (Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara en omöjlighet.)

macrobild skrev:
Daniel förstår tydligtvis inte att kameratillverkare kan sätta in vad fan dom vill ända upp till 22bitar=Pentax. Sensorns DR är vad den är.
Intressant att du tror dig veta vad jag förstår eller inte. Visst kan kameratillverkaren sätta in en godtycklig A/D omvandlare i kameran, men så länge som bildfilen bara innehåller 12 bitars data spelar det ingen större roll. Pentax råfiler är 12 bitar precis som konkurrenternas kameror med motsvarande sensor.

macrobild skrev:
Jag tror mig veta att ingen sensor från Canon ger några 13 steg i dynamiskt omfång. Jag tror mig också veta att flertalet av Canons sensorer uppträder ungefär likvärdigt vad det gäller DR, (egna utvärderingar) även så gör Phil Askey.
Du tror visst en massa här, men du får nog förklara för mig varför Canon inte skulle kunna förbättra sina sensorer med tiden? Nikon påstås ha gjort ett stort språng med brusnivåerna i sina nya sensorer (vilket du tydligen inte har några problem att acceptera utan att ens sett det själv), som intressant nog också lagrar 14 bitars data i sina råfiler (jag förväntar mig en motsvarande förbättring i dynamiskt omfång från dessa kameror). En annan kamera med 14 bitars data i råfilerna är Fujis S5 pro, där det utökade dynamiska omfånget bekräftas i de flesta tester.

Mina egna utvärderingar säger att råfilerna från 1D-MkIII kan återge fler steg i gråkilen (Stouffer T4110) än tidigare Canonmodeller, vilket också överenstämmer med vad man skulle kunna förvänta sig av en sensor med förbättrat dynamiskt omfång och som kan lagra detta i sin råfil. Du har inte kunna visa på någon som har gjort motsvarande test med 1D-MkIII, så nej du får allt klämma ur dig mer "bevis" för att övertyga mig om motsatsen.

Den som är intresserad av att försöka upprepa mina mätningar kan hämta råfilen här:

http://daniel.nordling.nu/foto/Stouffer/

Där kan dels CR2 filen direkt från kameran och dels en tiffil med rådata som kan läsas av exempelvis Photoshop hämtas. För den som använder Photoshop kan det vara värt att känna till ett par egenheter: Photoshop kastar bort en bit data när man arbetar i 16 bit läget, så de mätvärden vi läser av med pimpetten är hälften så stora som de i verkligheten är i råfilen. Pimpetten mäter bara rätt vid 100% förstoring, i andra förstoringar mäter den på interpolerat data vilket gärna blir fel. Använd inte punktprov, utan istället 11x11 medel annars stör bruset mätningarna för mycket.

macrobild skrev:
Att skilnaden i ett kamerahuset , dvs ha en 12 bitars eller en 14 bitars A/D med de sensorer vi talar om inte ger någon större skilnad i en bild som kan ses. DVS -Kan skilnader ses överhuvudtaget i bilder som sedan skall presenteras på papper/utskrift eller på monitor? Själv har jag tagit ett antal bilder med 1dmk3 och 5d , med samma exponering, jag kan inte se några skilnader alls vad det gäller återgivning från det svartaste till det vitaste ej heller vad det gäller brus eller förlorade detaljer i skugga.
Mikael
Nu börjar du komma in på mer intressanta resonemang, vad kan vi egentligen "se"?

Jag påstår att jag kan mäta skillnaden mellan råfilerna från 5D och 1D-MkIII (vilket jag i min enfald trodde skulle uppfattas som något intressant, men tydligen var det att svära i kyrkan), vilket inte är någon garanti för att vi skall kunna "se" skillnaden.

Kan du själv se skillnaden mellan en välexponerad kompaktkamera och en digital systemkamera vad det gäller återgivningen från det svartaste till vitaste (bruset skiljer förmodligen påtagligt). Kan du se skillnad på ett fotopapper som kan återge 7 exponeringssteg mot ett som bara kan återge 5? Över huvudtaget vad är det vi "ser" egentligen.

I efterbehandlingen kan vi påverka bildens kontrast och tonomfång med en rad olika verktyg, vad säger det oss om bildresultatet. En del hävdar att det bara är "prints" som kan jämföras, andra att en kallibrerad skärm duger väl så bra.

Det finns faktiskt ett sätt för oss att "se" skillnaden, och det är att fotografera gråkilar och efterbehandla dem för att visa mesta möjliga antalet tonsteg (som Dpreview gör i sina tester).

För vanliga motiv är skillnaden i de flesta fall förmodligen försumbar, även om ett större tonomfång skulle kunna ge ett par extra pixlar information i övergången till våra utfrätta högdagrar. 12 exponeringssteg är förmodligen mer än vi egentligen behöver, antagligen skulle vi kunna klara oss med ännu färre (10 eller rent av 8 exponeringssteg) bara vi exponerar rätt från början.

Min poäng är att skillnaden mellan en kamera med 12 eller 14 bitar data i råfilen kan jämföras med den skillnad vi hade mellan olika filmemulsioner, där diats tonomfång klart varierade (jämför Fuji Sensia och Velvia) och det oavsett vad motivets tonomfång var. Där de flesta av oss inser fördelen med det större tonomfånget som Velvia kan återge.

/Daniel
 
Pratar vi om samma sak, rawfiler från kameran och hur dessa kan påverkas internt genom en mängd sätt eller hur resultatet visuellt kan presenteras med kontrastkurvor etc.

Daniel, ger Canon sensorn i 1dmk3 14 stegs dynamiskt omfång?
FÖRSTÅR DU MIN FRÅGA ?

Resten får du ta med Lars, han är en betydligt bättre pedagog än jag.

Mikael
 
Senast ändrad:
Makten skrev:
Drar jag upp kontrasten i kameran så blir det mycket bättre, varför jag har börjat ifrågasätta snacket om att man ska ställa ner kontrasten i kameran om man vill efterbehandla bilden. För mig visar det sig vara precis tvärtom! Jag får alltså en alltför dålig dynamisk upplösning för att bilden ska tåla min behandling om jag ställer kontrasten lågt i kameran.
Jag tycker att man skall vara försiktig med användandet av bra-dålig. Det är värdeladdade ord som kan bidra till förvirringen. Använd hellre hög-låg eller motsvarande. Begreppet "dynamisk upplösning" kanske förklarar förvirringen. Vi talar å ena sidan om dynamiskt omfång och å andra sidan om bitupplösning eller antal nyanssteg. Jag tror att du blandar ihop dessa begrepp och i detta fall menar "antal nyanssteg". Om du normalt ökar kontrasten kraftigt i dina bilder så betyder det att du inte använder dig av hela det dynamiska omfånget som kameran kan fånga. Om kameran då står på mjukaste inställningen så kastar du bort ännu större delar av dynamiska omfånget. I detta läge betyder det även att du kastar bort nyansinformation i flera av din bilds 8 bitar. Så i ditt fall är det bättre att att ställa in högre kontrast i kameran, för att minska risken för posterisering. Om du i stället väljer RAW och 16-bitarsläget så får du inga problem med detta.
 
dano skrev:
Där de flesta av oss inser fördelen med det större tonomfånget som Velvia kan återge.

/Daniel
För att undvika spridandet av fler dimridåer vill jag att du definierar vad du menar med "större tonomfånget" Daniel. Menar du att Velvia kan återge ett större tonomfång i motivet? Eller menar du att Velvia har ett större inbyggt tonomfång i form av större skillnad mellan Dmax och Dmin? Det är skillnaden mellan X- och Y-axeln till den sensitometriska kurvan och du har flera gånger uttryckt dig som om du inte förstår skillnaden.
 
Makten skrev:
Kan vi sluta oss till att det endast är i omvandlingen mellan analogt till digitalt som vi behöver ett visst antal bitar för att innesluta signalens omfång?
Riktigt så enkelt är det inte, en minst lika viktig omvandlingspunkt är konverteringen från linjärt data till gammakorrigerat data. Jag skulle vilja säga att det är i denna omvandling som bitdjupet i råfilen verkligen spelar sin roll.

Linjärt data är kodat så att varje exponeringssteg motsvarar en fördubbling, det betyder att i de lägsta stegen representerar skillnaden mellan 1 och 2 ett helt exponeringssteg (vi kan inte beskriva delar av exponeringssteg på denna nivå). nästa exponeringssteg är skillnaden mellan 2 och 4, nu kan vi plötsligt beskriva också halva exponeringssteg och så vidare. I den andra änden av histogrammet representerar skillnaden mellan 2047 och 4095 också ett exponeringssteg, här kan vi i princip beskriva oändligt många mellansteg (i vart fall 2048 stycken).

Sidospår: En intressant fråga är hur små skillnader vi kan uppfatta, hela steg är inget problem. Tredjedels steg som gråkilen använder är också lätta att se skillnaden på, men kan vi se skillnad på 1/12 dels steg? Någon som känner till en vedertagen definition på vad en människa kan urskilja?

Nåväl, linjärt kodat data gör sig inte speciellt bra på skärmen (det mesta av bilderna är i princip svart). Därför görs något som kallas för gammakorrigering av datat, här räknas datat om så att varje exponeringssteg i princip är lika stort. Ett förenklat exempel: Om bildfilen skall visa 8 exponeringssteg blir steglängden 512, det vill säga 1, 512, 1024, 1536, 2048, 2560, 3072, 3584 och 4096. Här uppstår således problemet att värde 1 i råfilen mappas till värde 512 i den gammakorrigerade filen, värde 2 till 1024. Som du direkt ser uppstår det stora luckor i histogrammet, det finns inget data mellan 512 och 1024 i exemplet. I den andra änden av histogrammet är problemet det omvända råfilens värde 2047 skall mappas tlll 3584 medan 4095 mappas till 4096, våra 2048 datasteg i råfilen skall alltså klämmas in i bara 512 steg (vi kastar i praktiken bort information som fanns i råfilen).

När gammakorrigeringen är klar har vi en visningsfärdig bild, vi kan naturligtvis skruva vidare på den med kurvor och nivåer för att få bilden att se ut som vi hade tänkt.

Makten skrev:
Jag efterbehandlar ofta mina bilder mycket hårt när det gäller kontrast och färg, och jag finner ofta att JPG-bilder med låg kontrast inte alls "håller ihop" när man ökar kontrasten. Det är helt enkelt alldeles för få tonsteg mellan de punkter som jag vill sätta som svart- och vitpunkt. Drar jag upp kontrasten i kameran så blir det mycket bättre, varför jag har börjat ifrågasätta snacket om att man ska ställa ner kontrasten i kameran om man vill efterbehandla bilden. För mig visar det sig vara precis tvärtom! Jag får alltså en alltför dålig dynamisk upplösning för att bilden ska tåla min behandling om jag ställer kontrasten lågt i kameran.
Förlaringen ligger helt enkelt i att du tänjer ut stegen i skuggorna för mycket, ett problem som hade minskat om du hade fler databitar från början. Problemet förstärks också av att du jobbar i redan gammakorrigerat data. När du gör motsvarande justeringar i kameran sker bearbetningen med alla databitar i råfilen, varför det blir bättre än att i efterhand jobba med jpeg-bilden. Börja fotografera i råformat är allt jag kan säga.

Makten skrev:
Det här är ett sidospår i diskussionen, men kanske intressant att beakta. Daniel Nordlings resonemang om fördelarna med 14 bitars RAW mot 12 är ju alltså delvis likadant om det inte rör sig om själva D/A-omvandlingen, utan om bildfilen. Då kommer den att tåla hårdare efterbehandling, oavsett om bilden har högre dynamiskt omfång eller ej.
Precis vad som var min poäng, 14 bitar är bättre än 12.

/Daniel
 
Daniel. jag väntar på ett svar,så tror jag även Lars gör, jag var dock först med en enkel rak fråga, sedan kan du väl samtidigt svara på Lars något mer komlicerade fråga - timmen börjar bli sen.

Mikael
 
macrobild skrev:
Pratar vi om samma sak, rawfiler från kameran och hur dessa kan påverkas internt genom en mängd sätt eller hur resultatet visuellt kan presenteras med kontrastkurvor etc.
Jag vet inte vad du menar, men jag menar råfiler från kameran och hur dessa kan påverkas av en mängd verktyg i råkonverteringen och efterbehandlingen.

macrobild skrev:
Daniel, ger Canon sensorn i 1dmk3 14 stegs dynamiskt omfång?
FÖRSTÅR DU MIN FRÅGA ?
Om vi inte tar hänsyn till brus så visar mina mätningar att så är fallet ja, den ännu obesvarade frågan är hur mycket vi måste räkna bort på grund av mörkerbruset? Det är tyvärr inte så enkelt som att säga att allt under ett visst värde är brus eftersom vi faktiskt tittar på ytor sammansatta av flera pixlar, hur stor får avvikelsen vara innom en yta innan vi uppfattar det som brus?

/Daniel

Ps. Ladda ned mina råfiler och skruva själv i råkonverteraren, du kan där lätt se upp till 37 distinkta steg. Mäter du med pimpetten är det skillnad också på de därpå följande stegen.
 
Daniel
Du påminner om en annan här på Fotosidan, fast han finns på Pentaxforumet, han liksom du skriver och skriver.och skriver.

Min enkla fråga var: Har Canons sensor i 1dmk3 ett dynamiskt omfång av 14 steg.

Bluddra nu inte till det.
Sen kan du väl vara vänlig och svara Lars.
Godnatt

Mikael
 
photodo skrev:
För att undvika spridandet av fler dimridåer vill jag att du definierar vad du menar med "större tonomfånget" Daniel. Menar du att Velvia kan återge ett större tonomfång i motivet? Eller menar du att Velvia har ett större inbyggt tonomfång i form av större skillnad mellan Dmax och Dmin? Det är skillnaden mellan X- och Y-axeln till den sensitometriska kurvan och du har flera gånger uttryckt dig som om du inte förstår skillnaden.
Jag har hela tiden avsett skillnaden mellan Dmax och Dmin. Jag förstår mycket väl skillnaden mellan X- och Y-axeln, men använder kanske inte alltid termerna rätt (ungefär som de flesta andra här på fotosidan). Med 14 bitar får du större skillnad mellan Dmax (16384) och Dmin (1) jämfört med 12 bitar Dmax (4096) och Dmin (1).

/Daniel
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar