paddmannen skrev:
...
Ta exvis det fabulösa 50/1.2 ett objektiv för befintligt ljus par excellence..
Varför är det inte stabiliserat?
Eller macroobjektiven. Man kan ju inte alltid använda blixt och man har ju inte alltid kameran på stativ. Eftersom man gärna bländar ned blir ju tiderna lätt ganska långa.
Jag antar att det finns en anledning till att canon inte har IS, det bara det att jag inte förstår hur dom tänker. Det är ju knappast kunnande eller resurser som saknas.
...
Jag kan tala om för dig anledningen till att vare sig Canon, Nikon eller någon annan seriös tillverkare f.n. inte har och heller aldrig någonsin kommer att ha optisk stabilisering i dessa objektiv. Som bekant sker ju denna typ av stabilisering genom att man flyttar runt vissa av linserna i objektivet, vilket ger samma effekt som när man får ett ocentrerat objektiv (dvs ett objektiv där produktionskontrollen har missat). Ju bättre objektivet till att börja med är - ju större försämring ger optisk stabilisering (till skillnad från sensorstabilisering).
Edit: Staffan, som Micke säjer ovan, så fort den optiska stabiliseringen börjar jobba, så FÖRSÄMRAS objektivets optiska egenskaper, vilket ju inte blir fallet vid sensorstabilisering.
Macro-objektivens berömda skärpa skulle ödeläggas. Och för objektiv med höga ljusstyrkor skulle försök till optisk stabilisering bli rent katastrofalt. Det är ju speciellt noga med att dessa är perfekt centrerade för att resultatet inte ska bli direkt uselt. Så Canon och Nikon har definitivt målat in sig i ett hörn - optisk stabilisering är inte lämplig för högklassiga objektiv.
Detta är redan nu ett stort bekymmer för Canon och Nikon, tro inget annat. Och allt eftersom sensorstabiliseringarna blir allt bättre för de kameratillverkare som har valt detta system, så blir bekymren för Canon/Nikon allt besvärligare.
Som amatör kan jag köpa 6-7 högklassiga begagnade Minolta autofokus-objektiv för kanske 15.000 kr totalt, och de blir alla stabiliserade. Mina Canon/Nikon-kompisar ser med avund på detta - De skulle få betala en förmögenhet för motsvarande.
Sedan är det ju också så, att även om man som Canon-ägare skulle ha råd att köpa mer än ett eller två stabiliserade objektiv, så blir det väl ofta begagnade. Och då är man ute i ett träsk där det finns åtminstone fyra olika typer av stabiliseringar räknat från de första, som ju var tämligen dåliga. Inga sådana problem med sensorstabilisering.
Dessutom - även OM man skulle få något bättre stabilisering med vissa Canon eller Nikon-objektiv (säj 1 steg bättre än sensorstabilisering vid vissa objektiv), så måste ju ändå sensorstabilisering (med säj 2-4 stegs förbättring i genomsnitt) vara mycket bättre än alla Canon/Nikons ostabiliserade objektiv, där förbättringen ju blir 0 steg!
Medan man som Minolta-användare bara behöver köpa ett nyare kamerahus, som Sony A700, för att SAMTLIGA gamla objektiv man har direkt ska få stabiliseringen förbättrad till 3-5 steg istället för att vara kanske 2-3,5 med det gamla kamerahuset.
Om man inte är ett teknik freak eller en devot märkesdyrkare utan en praktiskt arbetande fotograf, så måste det ju vara mycket mera användbart att alltid få åtminstone 2-3 stegs förbättring för SAMTLIGA objektiv som man kan sätta på, än för något/några enstaka speciella och dyra objektiv. Den genomsnittliga förbättringen med sensorstabilisering blir alltså väldigt mycket bättre för en praktiskt arbetande fotograf.