Den ger mig inte på långt när så mycket som vissa andra av dina bilder gör.
Även om det finns ett djup, linjer och måne. Så känns den lite utan tanke. Här kommer vi kanske in på vana och tycke och faktiskt krav på fotografen. Visst är det dumt, men det är nog en sanning.
De bilder som du tagit som jag älskar allra bäst (djupa, tänkande, melakoliska hyllningar till liv och död) gör att jag också har krav på att du ska låta mig känna så varje gång. Är kraven orättvisa? Ja, i allra högsta grad. Är detta en dålig bild? Nej, verkligen inte.
Kraven är både orättvisa och självklara, man är inte annat än människa.
En Terje har roliga och vackra ljusa bilder. "Brännässla" bl.a som får mig att ljusna i sinnet, hararna, som får mig att spritta av livsglädje, dra på smilbanden och vilja ut i naturen.
Den andra Terje, har bilderna med dinosaurierna, död gås och heden som jag inte kommer ihåg namnet på. Islandsbilderna, med linjer tanke och även en så "enkel" bild som den på islandshästarna. Vi har de döende trutarna (eller måsarna, förlåt en glömmare).
Gud dessa bilder, de jag får en melankolisk glädje av. En kontig känsla som får döden att verka vacker, verkar dra i mig. Men ändå en hyllning till livet, härligheten. Jag vill in i trygga bilen, samtidigt som jag vill insupa kylan och våga stå kvar i det som är så mycket större än jag klarar av.
Denna bild du visar är vacker, imponerande om det varit jag som tagit den. Imponerande att du tagit den. Men den passar inte in på någon av dessa kategorier. Precis som vissa andra bilder. Kanske är den för liten att se på rätt sätt.
För mig saknar den någon djupare mening.
/Efwa Blass (f.d Norrvi
