Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!

[cocuyo]

Håller med om det mesta men visst har det skett en skada, fotografen fick ju inte betalat, kanske känner sig kränkt (populärt uttryckt) utnyttjad osv samtidigt som upphovsrättsbrottslingen fått den avsedda nyttan av bilden.

Att någon känner sig kränkt är inte föremål för skadestånd i svensk rätt. Domstol avgör om det handlar om en kränkning som berättigar till skadestånd, men hur fotografen känner sig har ingenting med priset att göra. Skada har han inte lidit, men hans bild har använts olovligt.

Jag tror att det kan vara bra att skilja lite på äpplen och päron. En olovlig bildanvändning innebär inte automagiskt en kränkning, utan rättsligt beskrivs de olika momenten i Upphovsrättslagen. Vilket pris man vill ta ut för publiceringen är en fråga om avtal mellan upphovsman och användare. När användaren saknar avtal kan upphovsmannen sätta sitt pris godtyckligt, och i det läget kan användaren begära att beloppet jämkas. Upphovsmannen kan då stämma användaren, och då fastställs det i rätten vilket belopp som kan ses som rimligt. Jag har redan nämnt en övre gräns för vad jag ser som rimligt vid en sån här användning, och Testes anspråk i fakturor ligger mycket högre och jag ser dem som orimliga.

Staffan Teste ska inte ta ut skadestånd via faktura. Det ska avgöras i domstol eller i direkt förhandling mellan parterna. Skadestånd bör på något sätt stå i proportion till skadan som har lidits, och det bör också utgå till rätt part. Aftonbladetfallet med "kidnappningen" ser jag som rimligt att det skulle kunna bedömas motivera skadestånd till två eller fler parter, där fotografen har lidit mindre skada än den som anklagades för kidnappning. Beloppet tycker jag i det fallet borde vara åtminstone femsiffrigt. Utöver skadestånd är det också synnerligen rimligt Aftonbladetfallet med ett högt bötesbelopp, så högt att det avskräcker för fortsatta intrång av liknande slag.

Så det är tre skilda saker: Ersättning till upphovsmannen, skadestånd och böter.

1. Ersättning ska utgå till upphovsmannen för användningen.
2. Skadestånd utdöms (eller förhandlas) för skada till den som har lidit skada.
3. Böter erläggs till samhället, och är ett straff. Bötesbeloppet sätts av domstol för att vara avskräckande, och nivån kan avgöras av den felandes ekonomi.

 

[iSolen.se]

Att någon känner sig kränkt är inte föremål för skadestånd i svensk rätt. Domstol avgör om det handlar om en kränkning som berättigar till skadestånd, men hur fotografen känner sig har ingenting med priset att göra. Skada har han inte lidit, men hans bild har använts olovligt.

Jag tror att det kan vara bra att skilja lite på äpplen och päron. En olovlig bildanvändning innebär inte automagiskt en kränkning, utan rättsligt beskrivs de olika momenten i Upphovsrättslagen. Vilket pris man vill ta ut för publiceringen är en fråga om avtal mellan upphovsman och användare. När användaren saknar avtal kan upphovsmannen sätta sitt pris godtyckligt, och i det läget kan användaren begära att beloppet jämkas. Upphovsmannen kan då stämma användaren, och då fastställs det i rätten vilket belopp som kan ses som rimligt. Jag har redan nämnt en övre gräns för vad jag ser som rimligt vid en sån här användning, och Testes anspråk i fakturor ligger mycket högre och jag ser dem som orimliga.

Staffan Teste ska inte ta ut skadestånd via faktura. Det ska avgöras i domstol eller i direkt förhandling mellan parterna. Skadestånd bör på något sätt stå i proportion till skadan som har lidits, och det bör också utgå till rätt part. Aftonbladetfallet med "kidnappningen" ser jag som rimligt att det skulle kunna bedömas motivera skadestånd till två eller fler parter, där fotografen har lidit mindre skada än den som anklagades för kidnappning. Beloppet tycker jag i det fallet borde vara åtminstone femsiffrigt. Utöver skadestånd är det också synnerligen rimligt Aftonbladetfallet med ett högt bötesbelopp, så högt att det avskräcker för fortsatta intrång av liknande slag.

Så det är tre skilda saker: Ersättning till upphovsmannen, skadestånd och böter.

1. Ersättning ska utgå till upphovsmannen för användningen.
2. Skadestånd utdöms (eller förhandlas) för skada till den som har lidit skada.
3. Böter erläggs till samhället, och är ett straff. Bötesbeloppet sätts av domstol för att vara avskräckande, och nivån kan avgöras av den felandes ekonomi.

Jag skrev skada, inte skadestånd i åtminstone det inlägget du citerade. Nog har det skett en skada, fotografen blev upprörd, kränkt osv.

Det behöver inte ha med priset att göra men misstänker att fakturans storlek ändå återspeglar hur förbannad fotografen blev speciellt om det är aftonbladet vi pratar om.

 

[PMD]

Det får stå för dig och krångligt är det väl inte? Man får inte publicera andras bilder utan tillstånd, svårare än så behöver det inte vara.

"Jamen bilder som man hittar på nätet är ju redan publicerade, så dem får man väl använda?"

Hur krånglig eller okrånglig upphovsrättslagen är beror nog rätt mycket på vem det är som läser den. Tar man en slumpmässig person under 40 och be henne förklara upphovsrättlagen efter en genomläsning så tror jag att många ger upp. (Gäller nog en hel del över 40 också, men folk under ungefär 40 har som sagt vuxit upp med nätet och har en annan inställning till spridning av material än vad äldre har).

 

[JPersson74]

Du har så rätt

Ja, det är nog ganska troligt. Upphovsrätten är ganska krånglig, och folk som har vuxit upp med (eller kanske t.o.m. på) nätet har en ganska annorlunda inställning till att sprida information än vad tidigare generationer har.

Krånglig var en bra beskrivning. Webbutvecklare i 15 år, i all ära, men PHP, ASP, HTML, XML, AJAX och andra kodspråk ger väldigt lite inblick i lagstiftning kring upphovsrätt. Att stå som utvecklare och ägare av en domän, där en annan familjemedlem skriver blogginläggen lär väl inte vara ovanligt för en webbutvecklare skulle jag gissa, vilket gör det hela än mer komplicerat.

Uppfattningen om att sprida information är en intressant aspekt av detta. En felaktig, men tyvärr väldigt vanlig uppfattning, är att bilder som används av många utan hänvisning, som inte går att finna ett original av i Googles bildsök, är ok att använda. Det är det ju uppenbart inte, men hur många procent av bloggare/Internetanvändare vet detta? Att säga att man ska hålla sig borta från att blogga och dela saker på nätet om man inte kan upphovsrättslagstiftningen känns på ett sätt logiskt, men Internet skulle bli rätt tomt.

Vidare läste jag en liknelse mellan att snatta och att "stjäla bilder" på nätet. Känns som en konstig jämförelse. Snattare gömmer kvickt stöldgods i väskan och är fullt medvetna om att de gör fel. "Bildtjuvar" publicerar en bild i ett blogginlägg och tror att det är ok. Liknelsen förutsätter kännedom om upphovrsätt och uppsåt, vilket rimmar illa med att publicera något för allmän beskådning, eller?

 

[stefano]

Det som retar upp är att det finns en "kryssruta" med ja/nej och sedan skiter man i omständigheterna.
Ta exempelvis en person som skriver om knypplingstekniker på sin hemsida för en handfull vänner och som länkar in en bild han/hon tycker passar, hittad på Google. Att sedan denna person får en faktura rakt av utan som helst någon förvarning är precis vad som driver folk till att kalla upphovsrättens upprätthållare för skojare.
Vad hände med vad som faktiskt kan räknas som åsamkad skada för upphovsmannen?

 

[JPersson74]

För att försöka förstå allt detta har jag gett mig in i att försöka tolka lagar, avtalsregler med mera, som kan påverka detta. Det verkar bland annat som att de som delar bilder på Facebook ger bort en icke exklusiv rättighet till Facebook för bilden i fråga. Det bör ju, om jag förstått saken rätt, betyda att jag inte kan dela någon annans bild på Facebook. Ändå uppmanar många upphovsrättsinnehavare till att man ska dela deras bilder på detta vis.

Innebörden, om jag förstått saken rätt, är också att Facebook då får rättigheten att använda bilden i annonsering, vilket gör att det plötsligt blir kommersiell användning. Blir det då en fråga om modellrelease om jag finns med i en sådan bild, utan mitt skriftliga medgivande? I så fall kan många svenskar (ca 4 miljoner aktiva svenskar på Facebook) bli fattiga inom kort.

Signaler sända i ett samhälle med 1 smartphone per familjemedlem rimmar väldigt illa med hur det här hanteras. Det står förvisso i ex Facebooks avtal att man inte får dela det man inte äger, men problemet är att människor gör som andra människor lär dem att göra och ser vi till sociala medier, bloggar och annat så är tyvärr bilden av "hur man gör" väldigt fel. Men ska potentiellt sett varje okunnig svensk få en faktura på 10000 kronor, så känns det som helt fel sätt att "lära människor göra rätt". Det kommer skapa ett tomt internet eller väldigt många kränkande uttalande från arga människor. Det kommer leda till åtal om kränkning, förtal och likande och karusellen tar aldrig slut. Här måste praxis bygga på en hållbar lösning. Hur ser den ut?

 

[Nilzohn]

<snip>

Tips: Kalla inte folk (speciellt inte en jurist!) för skojare, det är olaglig smutskastning/personangrepp och i bästa fall bara brott mot forumreglerna.

Att en jurist kallar sig något i stil med "ombudsmannen" är enbart det kvalifikation för epitetet skojare.

 

[bildsten]

Ni som hänger upp er på titeln ombudsman, tycker ni samma sak om fackliga och politiska ombudsmän?

Teste var ombudsman för BLF i tio år innan han startade företaget Bildombudsmannen. Ni som kallar er fotografer borde ha en positiv syn på det han sysslar med eftersom han förutom det rent juridiska även sysslar med opinionsbildning till förmån för fotografernas rättigheter.

 

[Colonel Bogey]

Ni som hänger upp er på titeln ombudsman, tycker ni samma sak om fackliga och politiska ombudsmän?

Teste var ombudsman för BLF i tio år innan han startade företaget Bildombudsmannen. Ni som kallar er fotografer borde ha en positiv syn på det han sysslar med eftersom han förutom det rent juridiska även sysslar med opinionsbildning till förmån för fotografernas rättigheter.

Fackliga och politiska ombudsmän jobbar inte på provision. Knappt några svenska jurister heller. Det är ingen slump att juristtjänster på provision strider mot advokatsamfundets etiska regler.

Stafffan T tänjer på gränserna, inte konstigt att det blir kontroverser.

 

[nonno]

Ni som hänger upp er på titeln ombudsman, tycker ni samma sak om fackliga och politiska ombudsmän?

Teste var ombudsman för BLF i tio år innan han startade företaget Bildombudsmannen. Ni som kallar er fotografer borde ha en positiv syn på det han sysslar med eftersom han förutom det rent juridiska även sysslar med opinionsbildning till förmån för fotografernas rättigheter.

Att kalla sig för bildombudsmannen är att (på sitt vis direkt vilseförande) snylta på begrepp som borgar för något helt annat än det som S T sysslar med. Ett listigt sätt att föra människor bakom ljuset. Ett sätt att dra nytta av andras okunskap. Det missförståndet har ju tidigare kommit till uttryck i t ex den här tråden. Det är lika vilseförande och missvisande som att jag skulle titulera mig som fotograf.
/Nonno

 

[ErlandH]

Fackliga och politiska ombudsmän jobbar inte på provision. Knappt några svenska jurister heller.

Det är intressant att ST tar 33 procent av ersättningen i provision. Det innebär ju att i fallet som den här tråden handlar om skulle han inte lägga ner mer än allra högst en dags arbete -- även om han var säker på att vinna. Om han ansåg att det fanns viss risk att inte vinna eller att bara få ut en bråkdel skulle det inte löna sig att lägga ner mer än högst någon timmes jobb. Dvs ungefär det han tycks ha gjort i det här fallet. Att skriva en faktura och ett följebrev, alltså.

Affärsidéen är också att driva allt som småmål, dvs det handlar om högst ungefär 23000 kr. Och enda anledningen till det är förstås att han anser att risken att förlora i rätten är ganska stor.

 

[bildsten]

Att han åtar sej ärenden mot provision har knappast med firmanamnet och benämningen bildombudsmannen att göra.

 

[iSolen.se]

Krånglig var en bra beskrivning. Webbutvecklare i 15 år, i all ära, men PHP, ASP, HTML, XML, AJAX och andra kodspråk ger väldigt lite inblick i lagstiftning kring upphovsrätt. Att stå som utvecklare och ägare av en domän, där en annan familjemedlem skriver blogginläggen lär väl inte vara ovanligt för en webbutvecklare skulle jag gissa, vilket gör det hela än mer komplicerat.

Uppfattningen om att sprida information är en intressant aspekt av detta. En felaktig, men tyvärr väldigt vanlig uppfattning, är att bilder som används av många utan hänvisning, som inte går att finna ett original av i Googles bildsök, är ok att använda. Det är det ju uppenbart inte, men hur många procent av bloggare/Internetanvändare vet detta? Att säga att man ska hålla sig borta från att blogga och dela saker på nätet om man inte kan upphovsrättslagstiftningen känns på ett sätt logiskt, men Internet skulle bli rätt tomt.

Vidare läste jag en liknelse mellan att snatta och att "stjäla bilder" på nätet. Känns som en konstig jämförelse. Snattare gömmer kvickt stöldgods i väskan och är fullt medvetna om att de gör fel. "Bildtjuvar" publicerar en bild i ett blogginlägg och tror att det är ok. Liknelsen förutsätter kännedom om upphovrsätt och uppsåt, vilket rimmar illa med att publicera något för allmän beskådning, eller?

Webutvecklare kommer i kontakt med mycket bilder, jag har inte träffat på någon enda på denna sida milleniumskiftet som inte vet att man inte kan publicera andras bilder på nätet och jag känner hundratals pga mitt yrke.

Jag har för övrigt frågat runt lite igår och idag "är det tillåtet att lägga upp andras bilder på nätet" och har än så länge glädjande nog fått nekande svar tom från en 15-åring.

Vad gäller aktiva bloggare brukar även de känna till att man inte får men försöker bagatellisera frågan när man ställer den.

 

[atotowi]

Jag har för övrigt frågat runt lite igår och idag "är det tillåtet att lägga upp andras bilder på nätet" och har än så länge glädjande nog fått nekande svar tom från en 15-åring.

Vad gäller aktiva bloggare brukar även de känna till att man inte får men försöker bagatellisera frågan när man ställer den.

Det är med upphovsrättslagen som med hastighetsbegränsningar.
Alla vet vad som gäller men tycker av olika anledningar att det är ett icke brott att töja på reglerna.
Blir man ertappad så bagatelliserar man det och anser att 120 på 110 sträckan inte är nåt brott när det finns andra som är värre. Och jag skulle aldrig köra för fort på en 30 eller 50 sträcka osv
Eller som det låter vid upphovsbrott - det var ju bara privat inte kommersiellt.

Det är inte kunskapen det är fel på, det är efterlevnaden.

 

[ebermark]

Det är inte kunskapen det är fel på, det är efterlevnaden.

Eller lagen.

 

[AFJ]

Det är med upphovsrättslagen som med hastighetsbegränsningar.
.
.
..

Det är inte kunskapen det är fel på, det är efterlevnaden.

Nja, jag tror nog att kunksapen om upphovsrätt är betydligt mindre än den om hastighetsbegränsningar.

I princip ALLA över 15 år vet hur en skylt om hastighetesbegränsning ser ut och vad den innebär.

När det gäller upphovsrätt är kunskaperna betydligt lägre.

Jag kan bara gå till mig själv. För några år sedan - innan jag blev fotointresserad - anlitade jag i jobbet en fotograf för att ta produktbilder till en broschyr. När jag sedan skulle använda samma bilder till en annons i dagspressen blev jag oerhört förvånad när fotografen krävde mer betalt! Jag hade ju redan "köpt bilderna" och trodde förstås att de var "mina" att använda hur jag ville.

Upphovsrätt är inte alls så enkelt och tydligt som trafikregler, vilket otaliga trådar här på fotosidan vittnar om.

 

[atotowi]

Nja, jag tror nog att kunksapen om upphovsrätt är betydligt mindre än den om hastighetsbegränsningar.

I princip ALLA över 15 år vet hur en skylt om hastighetesbegränsning ser ut och vad den innebär.

När det gäller upphovsrätt är kunskaperna betydligt lägre.

Jag kan bara gå till mig själv. För några år sedan - innan jag blev fotointresserad - anlitade jag i jobbet en fotograf för att ta produktbilder till en broschyr. När jag sedan skulle använda samma bilder till en annons i dagspressen blev jag oerhört förvånad när fotografen krävde mer betalt! Jag hade ju redan "köpt bilderna" och trodde förstås att de var "mina" att använda hur jag ville.

Upphovsrätt är inte alls så enkelt och tydligt som trafikregler, vilket otaliga trådar här på fotosidan vittnar om.

Jag håller inte med:
Du får inte använda andras verk utan avtal.

Sen finns det lite krångliga undantag (privatbruk, tekniska) och mer eller mindre obegripliga avtal.

 

[JPersson74]

Nja, jag tror nog att kunksapen om upphovsrätt är betydligt mindre än den om hastighetsbegränsningar.

I princip ALLA över 15 år vet hur en skylt om hastighetesbegränsning ser ut och vad den innebär.

När det gäller upphovsrätt är kunskaperna betydligt lägre.

Jag kan bara gå till mig själv. För några år sedan - innan jag blev fotointresserad - anlitade jag i jobbet en fotograf för att ta produktbilder till en broschyr. När jag sedan skulle använda samma bilder till en annons i dagspressen blev jag oerhört förvånad när fotografen krävde mer betalt! Jag hade ju redan "köpt bilderna" och trodde förstås att de var "mina" att använda hur jag ville.

Upphovsrätt är inte alls så enkelt och tydligt som trafikregler, vilket otaliga trådar här på fotosidan vittnar om.

Tyvärr tror jag det är lika lätt för dem som har kunskap om upphovsrätt att förutsätta att andra har det, som det är för mig att förutsätta att upphovsrättskunniga borde begripa mer om hur de hamnar högst upp i Googles sökresultat och därmed få sälja betydligt mer. Men jag brukar vara försiktig med att nedlåtande påtala att andra borde kunna mer om det jag kan, för det leder varken mig eller andra framåt. Vi är bra på olika saker och bör hjälpa varandra bli bättre på det vi missat. Inte stjälpa varandra för misstag vi begår.

Jag är inne på samma linje här. Hastighetsskyltar på vägar. Kameror för övervakning och en allmän kunskap om att det är fel att snatta etc etc. Jämförelserna mellan hur allmänheten behandlar bilder de hittar i Google och hur detta ska vara detsamma som fortkörning eller snatteri känns naivt. Varför hör vi bara om upphovsrätt i skolan när läraren bara får kopiera ett visst antal sidor? Varför finns det inte med på läroplanen? Borde vi ha bloggkörkort kanske?

Jag behöver uppenbart tillägga att jag som webbutvecklare byggt en blogg åt en familjemedlem, som bloggat, där det omtalade misstaget begåtts. Att få faktiskt känner till och förstår hur detta fungerar bevisas väl i artikeln (http://www.kristianstadsbladet.se/b...dombudsmannen-Man-bor-kanna-till-lagarna.html), där ST deklarerar att det är många som har fakturor att vänta och att de inte kan göra något åt det. Det är redan för sent. Talar sitt eget tydliga språk i min mening.

"– Preskriptionstiden för upphovsrättsbrott är tio år så om de tror de kommit undan så har de fel."

 

[iSolen.se]

Att skylla på okunskap håller inte. Man är skyldig att känna till lagen precis som i trafiken. Högerregeln finns det tex inga skyltar om.

Jag vidhåller att de flesta känner till det enklaste fallet, att man inte får publicera andras bilder utan tillstånd, speciellt de som jobbar med det.

 

[Rommel]

Att skylla på okunskap håller inte. Man är skyldig att känna till lagen precis som i trafiken. Högerregeln finns det tex inga skyltar om.

Jag vidhåller att de flesta känner till det enklaste fallet, att man inte får publicera andras bilder utan tillstånd, speciellt de som jobbar med det.

/Stefan R. Nilsson