Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!

[ErlandH]

Anledningen var förstås att det skulle bli skattefria kronor.

Nja, ett skadestånd av det här slaget ska ju täcka en ekonomisk skada och är därför skattepliktigt.

Bara ideella skadestånd är skattefria.

 

[iSolen.se]

Tack, bara övriga drabbade förstår att det inte ska kosta så här mycket, även om det "bara" är 45% av det ursprungliga kravet och ingen som helst ersättning för motpartens kostnader. Vi erbjöd, mycket generöst 400 kronor, i ett läge. När "BO" yrkade på en förhandling av dyraste sort så backade vi på det och erbjöd noll kronor som förhandlingsbud.

Joachim är med största sannolikhet en mycket dålig pokerspelare. Dessutom tror han att motspelarna spelar ärligt. Eller trodde. När han fick klart för sig att han inte fick använda bilden erkände han sig, alldeles för snabbt, skyldig. Han bad om ursäkt. Han raderade bilden så totalt grundligt att inte ens CSI hade hittat ett spår efter bara någon vecka. Han gav "BO" ett förhandlingsbud som innebar en hel del jobb för Joachim, jobb som skulle ha resulterat i att ingen hade "stulit" flaggbilden fler gånger i princip, han trodde förstås att det var DET som "BO" ville uppnå, men nu vet han bättre. Han berättade även för "BO" om att en sådan här summa skulle drabba honom och hans familj mycket hårt (så spelar man inte poker!!). Istället för att ta hänsyn till det, som Joachim förstås trott, så utnyttjade "BO" det å det grövsta. Öppnade inte upp för minsta lilla förhandling och såg till att förhandlingen skulle riskera att kosta Joachim så mycket som möjligt. Direkt osmakligt och det var då jag bestämde mig för att delta aktivt i förhandlingen. Hade det blivit en huvudförhandling hade jag cyklat ner till Ystad och det hade inte blivit billigt för Tammy/"BO".

Du har väl snarare visat hur mycket det kan bli i ett fall spelat inför en ovanligt stor publik och om det är som du säget visste Staffan om att många följer fallet dvs det var extra viktigt för honom också. Du och Joachim var väl dessutom ovanligt väl pålästa.

Varför menar du att han inte skulle erkännt sig skyldig? Det är väl ändå väldigt klart. Bara taktik? Han hade ju gått ut i tidningen med det redan.

Får jag fråga vad du skulle gjort på plats som skulle kostat Tammy pengar?

 

[cocuyo]

Nu spekulerar du, jag tror /.../

Ibland är det väldigt lätt att sammanfatta i ett citat.

 

[iSolen.se]

I de domar (vägledande och andra) i den här typen av fall som jag har sett är det sällsynt att skadestånd utdöms. Rätten brukar nöja sig med ersättning för publiceringen, eftersom man sällan kan se att någon skada faktiskt uppstått.

Nu är det du som klyver ord, jag (och KG?) avser det som betalats, inte det som ev skulle utdömts i en dom.

 

[iSolen.se]

Ibland är det väldigt lätt att sammanfatta i ett citat.

Jo man kan citera rätt dumt

...fatta...

 

[iSolen.se]

Tack för erbjudandet Ola, men jag vill undvika att skicka sådana uppgifter och använder därför PayPal. Fungerar Flattr bättre? Jag håller på att bygga in det efter önskemål från besökare.

Vi fixar det utanför forumet, jag har sajtmailat dig.

 

[ErlandH]

Nu är det du som klyver ord, jag (och KG?) avser det som betalats, inte det som ev skulle utdömts i en dom.

Om en privatperson som frivilligt ger en annan privatperson pengar väljer att kalla det "skadestånd" eller inte är ointressant. Vad som spelar roll är vad lagstiftarna tycker är rimligt, vilket ju framgår av §54 i upphovsrättslagen.

 

[iSolen.se]

Om en privatperson som frivilligt ger en annan privatperson pengar väljer att kalla det "skadestånd" eller inte är ointressant. Vad som spelar roll är vad lagstiftarna tycker är rimligt, vilket ju framgår av §54 i upphovsrättslagen.

Vad som spelar roll denna gång är knappast ordet utan summan men jag ska inte ta denna diskussion igen, det blir bara upprepning. Jag tycker det går bra att kalla det för skadestånd eftersom det som du själv påpekar inte har någon juridisk betydelse i detta fall eftersom det inte blev någon dom.

 

[cocuyo]

Ja Ola, du har upprepade gånger kommenterat på ett sätt som gör att man undrar om du alls har läst inläggen, och du har övertygande visat att du inte förstår vanliga rättsprinciper.

Med den inställning du har till kringliggande oväsentliga saker för det aktuella fallet skulle du om du vore nämndeman eller domare inte få delta i en rättegång. Det kallas jäv, när man har en förutfattad mening om någonting som berör det aktuella rättsfallet eller någon av kontrahenterna.

Det finns också två helt skilda sidor av en process i upphovsrättsfrågor, och den ena är den civilrättsliga, den andra den allmänna. Det här ärendet avgjordes civilrättsligt, vilket innebär att inget brott beaktas ur straffrättsligt hänseende. Ett skadestånd i ett sådant mål är en förhandlingsfråga, och det ska i första hand ekonomiskt täcka skada som kärandeparten har lidit. Om en bild inte är till salu, så finns inte någon sådan ekonomisk skada, men vid en förlikning kan ändå sådana anspråk ställas. De kan självklart förkastas av motparten. Vilka kriterier den ena eller andra parten har för sina bedömningar av anspråken, och varför man förkastar eller godtar dem, är bara en fråga om överenskommelse mellan parterna. Här har en överenskommelse slutits, och jag tycker att det är lite synd att det inte drogs till sin spets, men säkert sparades en del arbete för jurister och nämndemän och därmed kostnader för samhället och även för de inblandade, med undantag av Joachim.

Och hela den här diskussionen visar på att upphovsrättstillämpningen kan behöva en rejäl översyn, vilket säkert måste innebära ändringar i lagen. Det finns olika intressenter, och lagen fyller inte det syfte idag som den en gång avsågs att främja. För stor makt har givits åt penningstarka aktörer, och upphovsmännen sitter i knipa i deras käftar, medan profitörer som Teste gnuggar händerna och lever på skuggsidan av den aktuella lagen, där han ibland kan skära guld. Det gynnar inte upphovsrätten, och han har mer än önskvärt tydligt visat att upphovsrätten för hans del bara är ett instrument för att pressa pengar av dem som inte är väl förberedda och känner till lagen och vet hur den tillämpas. Därmed är vi tillbaka till ruta ett, som startade den här tråden, och som står kvar i rubriken: Vad fan är detta?

 

[iSolen.se]

Klippte bort påhopp och sånt som redan behandlats.

...
...Här har en överenskommelse slutits, och jag tycker att det är lite synd att det inte drogs till sin spets, men säkert sparades en del arbete för jurister och nämndemän och därmed kostnader för samhället och även för de inblandade, med undantag av Joachim.

... För stor makt har givits åt penningstarka aktörer...

Joachim kommer klara sig. Så då är det bara vinnare

Penningsstarka aktörer, skulle du kunna precisera vilka du tycker har för mycket pengar/makt?


Jag tror grundproblemen för en fotograf är:

1) Dålig respekt för andras bilder ("allt ska vara gratis på nätet" lever kvar hos många)

2) Inga eller nästan inga officiella vägar som ger resultat

3) Fotografen är liten och har inga resurser att själv driva mål

4) Bildkonsumenter vet inte att det finns bra bilder billigt

 

[cocuyo]

Penningsstarka aktörer, skulle du kunna precisera vilka du tycker har för mycket pengar/makt?

Det handlar främst om stora produktionsbolag inom underhållningsbranscher som film och musik. Dessa bolag tjänar sina pengar på material som produceras av folk som i bästa fall får snuspengar för sin insats, medan de olika led som följer, utan att göra någon nämnvärd insats för att främja kreativitet, tar större delen av kakan. Fildelningsfallet visar ett klart fall av maktförskjutning, där sådana aktörer har fått ta över samhällets roll, där kärandeparten genom att överta svarandepartens material tillskansas otillbörlig makt över domstolens arbete och utfallet av rättsbehandlingen. Jag är av den alldeles bestämda uppfattningen att det är polisen som ska utreda brott, och inte enskilda intressenter.

När det gäller fotografier är Teste den förste och hittills ende jag har sett som försöker driva den sidan åt samma håll, men i USA finns fler företag med liknande inriktning. Ett par av de företagen samarbetar på något sätt med Teste, och jag ser det som ett sjukt tecken. Det gynnar oss inte som fotografer, och det gynnar inte vårt samhälle. Enligt min mening bör den avarten upphöra.

Och jag tror att det vore väldigt bra om vi kunde skilja mellan de olika aspekterna på upphovsrätt och brott mot upphovsrätten. Jag tror att det skulle gynna upphovsmän om fler brott, även mindre, mot upphovsrätten behandlades straffrättsligt, för att från samhällets sida markera att frågan är viktig. Aktörer som Aftonbladet borde inte komma undan med en spottstyver, utan i särskilt grova fall borde man beakta de mer allvarliga straff som kan komma i fråga. Jag tycker att till exempel fallet med den så kallade kidnappningen är ett sådant där man skulle kunna döma fängelse för övertrampet. Allt här i världen är inte pengar, och upphovsrätten är en mycket viktig princip, som vi borde värna. Att sälja ut den för några silvermynt är att schackra med den. En bild som inte är till salu ska inte kunna köpas, och om den missbrukas grovt ska det kunna straffas.

Och alldeles självklart måste en domstol alltid se till det enskilda fallet och alla aspekter av det som är relevanta både när det gäller lagen och när det gäller parterna och deras intressen. Det ska ställas högre krav på bildredaktionen i Aftonbladet än på en privat bloggare. Intäkter, eller förväntade intäkter, för publicering ska påverka beloppet som åsätts om frågan rör bilder som är till salu. Om publiceringen omöjliggör affär med en annan intressent, ska det också tas med i bedömningen. Men bilder som inte är till salu kan inte vålla ekonomisk skada av att användas olovligt av en privatperson. Det kan finnas skäl till att se över en del av aspekterna av lagen, för att stävja sådan verksamhet som vi har sett prov på här.

Det blev lite utsvävningar utöver det direkta svaret på din fråga, men kontentan av det svaret är att skiv- och filmbolag, och tidningar, har låtits få för stor makt i upphovsrättsfrågor. Den makten tycker jag att vi, samhället, borde ta tillbaka.

 

[iSolen.se]

Det handlar främst om stora produktionsbolag inom underhållningsbranscher som film och musik. Dessa bolag tjänar sina pengar på material som produceras av folk som i bästa fall får snuspengar för sin insats, medan de olika led som följer, utan att göra någon nämnvärd insats för att främja kreativitet, tar större delen av kakan. Fildelningsfallet visar ett klart fall av maktförskjutning, där sådana aktörer har fått ta över samhällets roll, där kärandeparten genom att överta svarandepartens material tillskansas otillbörlig makt över domstolens arbete och utfallet av rättsbehandlingen. Jag är av den alldeles bestämda uppfattningen att det är polisen som ska utreda brott, och inte enskilda intressenter.

När det gäller fotografier är Teste den förste och hittills ende jag har sett som försöker driva den sidan åt samma håll, men i USA finns fler företag med liknande inriktning. Ett par av de företagen samarbetar på något sätt med Teste, och jag ser det som ett sjukt tecken. Det gynnar oss inte som fotografer, och det gynnar inte vårt samhälle. Enligt min mening bör den avarten upphöra.

Och jag tror att det vore väldigt bra om vi kunde skilja mellan de olika aspekterna på upphovsrätt och brott mot upphovsrätten. Jag tror att det skulle gynna upphovsmän om fler brott, även mindre, mot upphovsrätten behandlades straffrättsligt, för att från samhällets sida markera att frågan är viktig. Aktörer som Aftonbladet borde inte komma undan med en spottstyver, utan i särskilt grova fall borde man beakta de mer allvarliga straff som kan komma i fråga. Jag tycker att till exempel fallet med den så kallade kidnappningen är ett sådant där man skulle kunna döma fängelse för övertrampet. Allt här i världen är inte pengar, och upphovsrätten är en mycket viktig princip, som vi borde värna. Att sälja ut den för några silvermynt är att schackra med den. En bild som inte är till salu ska inte kunna köpas, och om den missbrukas grovt ska det kunna straffas.

Och alldeles självklart måste en domstol alltid se till det enskilda fallet och alla aspekter av det som är relevanta både när det gäller lagen och när det gäller parterna och deras intressen. Det ska ställas högre krav på bildredaktionen i Aftonbladet än på en privat bloggare. Intäkter, eller förväntade intäkter, för publicering ska påverka beloppet som åsätts om frågan rör bilder som är till salu. Om publiceringen omöjliggör affär med en annan intressent, ska det också tas med i bedömningen. Men bilder som inte är till salu kan inte vålla ekonomisk skada av att användas olovligt av en privatperson. Det kan finnas skäl till att se över en del av aspekterna av lagen, för att stävja sådan verksamhet som vi har sett prov på här.

Det blev lite utsvävningar utöver det direkta svaret på din fråga, men kontentan av det svaret är att skiv- och filmbolag, och tidningar, har låtits få för stor makt i upphovsrättsfrågor. Den makten tycker jag att vi, samhället, borde ta tillbaka.

Nu blev det en hel del utanför fotot...

Håller med om det mesta. Klart typ aftonbladet som medvetet begår upphovsrättsbrott ska få ett betydligt högre "straff".

Att den enskilde fotografen ska få ha sina bilder i fred tycker jag fortfarande är viktigt. Man ska kunna visa upp sina alster utan att de stjäls så något straff måste alltid finnas för de som inte vill lägga de där kronorna för att bygga sina sajter/bloggar.

 

[cocuyo]

Håller med om det mesta. Klart typ aftonbladet som medvetet begår upphovsrättsbrott ska få ett betydligt högre "straff".

Jag vill inte sätta straff inom citattecken. Straff är relevant för vissa brott, och fängelse ingår i straffskalan för upphovsrättsbrott. Det finns heller inte någon motsättning mellan att döma ut skadestånd och att döma till straff. Skadestånd är plåster på såren, och i Aftonbladetfallet ser åtminstone jag orsak till att tydligt markera att bilden inte är till salu, genom att tillbakavisa bildersättning och enbart ta ut skadestånd, och att sätta skadeståndet i proportion till den felandes ekonomi och ekonomiska intresse i att begå brottet. Häri skiljer det upphovsrättsbrottet sig från de flesta av upphovsrättsintrången som vi diskuterar här. Aftonbladet är en aktör som använder bilderna direkt i sin näringsverksamhet. Övriga här gör det inte, och det ska självklart kunna påverka belopp både avseende ersättning för publicering och eventtuellt uttag av högre pris med anledning av intrånget.

Om man tittar på specifika fall, så tycker jag att det är synd att en person som jag uppfattar som seriös, Tammy Bergström, hamnar i lag med en profitör som mer eller mindre struntar i de etiska frågorna kring upphovsrätten. Tammy är värd bättre, och jag tycker att grundbulten borde vara att hon ska få ha sina bilder i fred. Jag tvivlar också på att hon har kontaktat Joachim om den olovliga användningen innan Teste blandade sig i och krävde ett högre belopp än rimligt. Jag ser det som kontraproduktivt och mycket problematiskt att hon får sitt namn fläckat av Staffan Teste, som inte kämpar för att hon ska slippa intrång, utan i linje med sitt bolags verksamhet strävar efter att skapa bästa möjliga ekonomi för bolaget. Det är självklart inte fel i ett aktiebolag att eftersträva vinst, men här finns en intressekollision.

Och den intressemotsättningen gynnar inte oss fotografer eller upphovsrätten.

 

[iSolen.se]

Jag vill inte sätta straff inom citattecken. Straff är relevant för vissa brott, och fängelse ingår i straffskalan för upphovsrättsbrott. Det finns heller inte någon motsättning mellan att döma ut skadestånd och att döma till straff. Skadestånd är plåster på såren, och i Aftonbladetfallet ser åtminstone jag orsak till att tydligt markera att bilden inte är till salu, genom att tillbakavisa bildersättning och enbart ta ut skadestånd, och att sätta skadeståndet i proportion till den felandes ekonomi och ekonomiska intresse i att begå brottet. Häri skiljer det upphovsrättsbrottet sig från de flesta av upphovsrättsintrången som vi diskuterar här. Aftonbladet är en aktör som använder bilderna direkt i sin näringsverksamhet. Övriga här gör det inte, och det ska självklart kunna påverka belopp både avseende ersättning för publicering och eventtuellt uttag av högre pris med anledning av intrånget.

Om man tittar på specifika fall, så tycker jag att det är synd att en person som jag uppfattar som seriös, Tammy Bergström, hamnar i lag med en profitör som mer eller mindre struntar i de etiska frågorna kring upphovsrätten. Tammy är värd bättre, och jag tycker att grundbulten borde vara att hon ska få ha sina bilder i fred. Jag tvivlar också på att hon har kontaktat Joachim om den olovliga användningen innan Teste blandade sig i och krävde ett högre belopp än rimligt. Jag ser det som kontraproduktivt och mycket problematiskt att hon får sitt namn fläckat av Staffan Teste, som inte kämpar för att hon ska slippa intrång, utan i linje med sitt bolags verksamhet strävar efter att skapa bästa möjliga ekonomi för bolaget. Det är självklart inte fel i ett aktiebolag att eftersträva vinst, men här finns en intressekollision.

Och den intressemotsättningen gynnar inte oss fotografer eller upphovsrätten.

Citationstecknen var just för att det inte skulle tolkas juridiskt utan som i vardagligt tal.

Just Joachim som är så sent fall, kan det mycket väl vara så att det är Staffan som upptäckt upphovsrättbrottet och då har förstås inte Tammy kunna varna. Helt orimligt var ju förresten inte beloppet, efter en förhandling slutade det ju väsentligen högre än vad många sa att det borde här och Joachim godtog det.

Det finns inte så många alternativ, att stämma på egen hand går nog "sådär". Staffan har hittat en nisch, vi får se om det kommer fler eller om myndigheterna börjar ta tag i situationen själva. Det börjar i alla fall bli kännt att bildstöld = risk att åka dit, så var det inte för bara några år sedan.

Jag har stora sympatier för Tammy, först får hon bilden stulen i stor omfattning och sen när hon försöker göra något åt det blir hon förolämpad och till sist när hon går till Bildombudsmannen blir hon kallad girig.

Nej, nog får folk lära sig att låta bli andras bilder.

 

[cocuyo]

Det finns inte så många alternativ, att stämma på egen hand går nog "sådär". Staffan har hittat en nisch, vi får se om det kommer fler eller om myndigheterna börjar ta tag i situationen själva. Det börjar i alla fall bli kännt att bildstöld = risk att åka dit, så var det inte för bara några år sedan.

Nej, jag håller inte med dej alls här. Det är ingen som har "åkt dit", och det senast aktuella ärendet gick till förlikning och har inte någon som helst inverkan på övriga intrång i upphovsrätten, vare sig förr, nu eller senare. Dessutom är angreppspunkten en helt annan än den som kan leda till mer eftertanke om rätten till bilderna. Att göra det till en fråga som man kan köpa är en dålig strategi. Tammy har inte markerat tydligt att hon vill ha bilderna i fred, när hon låter Staffan Teste hantera upptäckt och påtalande av intrången i hennes upphovsrätt. Hon har lämnat över det till en krämare, som suger ut så mycket han kan, inte bara av den som gör intrång i upphovsrätten, utan också från Tammy, som därigenom i mina ögon är en förlorare. Hon får sitt rykte fläckat av samröre med en tvivelaktig figur, och det hjälper henne föga till att få ha bilderna i fred. Det ligger i Testes intresse att så många intrång som möjligt sker, inte att de ska bli färre.

Och jag tror allvarligt att situationen bör redas ut, för att bättre tjäna oss som upphovsmän och för att sätta upp klarare riktlinjer för hur bilder ska få hanteras. Aftonbladetfallet visar med mer än önskvärd skärpa att samhället borde ta tag i upphovsrättsfrågorna och inte överlåta dem till aktörer med pekuniära intressen i att hellre se brott begås och påtala dem efteråt för att göra en hacka på dem.

 

[ErlandH]

... att sätta skadeståndet i proportion till den felandes ekonomi och ekonomiska intresse i att begå brottet...

Det kan man inte, enligt svenska rättsprinciper. Skadestånd ska vara i proportion till den uppkomna skadan.

 

[iSolen.se]

Nej, jag håller inte med dej alls här. Det är ingen som har "åkt dit", och det senast aktuella ärendet gick till förlikning och har inte någon som helst inverkan på övriga intrång i upphovsrätten, vare sig förr, nu eller senare. Dessutom är angreppspunkten en helt annan än den som kan leda till mer eftertanke om rätten till bilderna. Att göra det till en fråga som man kan köpa är en dålig strategi. Tammy har inte markerat tydligt att hon vill ha bilderna i fred, när hon låter Staffan Teste hantera upptäckt och påtalande av intrången i hennes upphovsrätt. Hon har lämnat över det till en krämare, som suger ut så mycket han kan, inte bara av den som gör intrång i upphovsrätten, utan också från Tammy, som därigenom i mina ögon är en förlorare. Hon får sitt rykte fläckat av samröre med en tvivelaktig figur, och det hjälper henne föga till att få ha bilderna i fred. Det ligger i Testes intresse att så många intrång som möjligt sker, inte att de ska bli färre.

Och jag tror allvarligt att situationen bör redas ut, för att bättre tjäna oss som upphovsmän och för att sätta upp klarare riktlinjer för hur bilder ska få hanteras. Aftonbladetfallet visar med mer än önskvärd skärpa att samhället borde ta tag i upphovsrättsfrågorna och inte överlåta dem till aktörer med pekuniära intressen i att hellre se brott begås och påtala dem efteråt för att göra en hacka på dem.

Nu är du ute och cyklar. Man behöver inte markera tydligt att bilderna inte är "gratis" för andra att använda. Man behöver inte markera alls. Dessutom stals bilden i flera led. Utgångpunkten är det motsatta, står det inget får man inte använda bilden, så enkelt är det.

Med risk att klyva ord, visst åkte Joachim dit. Han blev upptäckt och fick betala.

 

[cocuyo]

Nu är du ute och cyklar. Man behöver inte markera tydligt att bilderna inte är "gratis" för andra att använda. Man behöver inte markera alls. Dessutom stals bilden i flera led. Utgångpunkten är det motsatta, står det inget får man inte använda bilden, så enkelt är det.

Med risk att klyva ord, visst åkte Joachim dit. Han blev upptäckt och fick betala.

Nej, jag är inte ute och cyklar, och det handlar inte om gratis. Det har flera gånger framförts att de här bilderna inte skulle vara till salu, och ändå sitter där en krämare och säljer dem på löpande band. Allt här i världen är inte pengar, och det som jag efterlyser som "markering" är inte en märkning av bilden, eller en ändring av den gällande lagen, utan en tydlig markering att bilden inte är till salu. Alls!

I stället har ärendet lämnats över till en aktör, som dammsuger nätet efter bilder och skickar ut kravbrev för att få ekonomisk ersättning för intrång, utan någon form av utredning om hur det gick till. Det finns till och med misstanke om att han har krävt ersättning för bilder som kan vara licensierade på ett eller annat sätt, och att han begär ersättning för bilder där han inte har upphovsmannens uppdrag. Jag ser inte verksamheten som alldeles rumsren, och det kanske finns behov för någon slags ombudsman i upphovsrättsfrågor, men i likhet med andra ombudsmän som förordnas genom samhället, bör klara riktlinjer dras upp för hur ombudet ska agera, och ombudet bör själv inte ha ekonomiska intressen i att driva ärenden. Visst kan en upphovsman, själv eller genom ombud, skicka faktura på ett belopp som avser användningen av en bild, men det är ologiskt att göra det om bilden inte är till salu. Om bilden inte är till salu, borde intrånget hanteras på ett annat sätt, och det rimligaste är att man faktiskt drar intrånget till tinget om man inte tycker att man får rätsida på det via kontakt med den felande. Jag ser inte någon motsättning i att begära ett skadestånd utan att ange ett pris, om alstret inte är till salu, men att begära pris enligt en prislista och dessutom skadestånd och samtidigt påstå att verket inte är till salu är hyckleri. Jag tycker att allvarliga upphovsrättsbrott ska straffas, men straffen ska fastställas i domstol, inte via faktura från en krämare i juridik.

 

[iSolen.se]

Nej, jag är inte ute och cyklar, och det handlar inte om gratis. Det har flera gånger framförts att de här bilderna inte skulle vara till salu, och ändå sitter där en krämare och säljer dem på löpande band. Allt här i världen är inte pengar, och det som jag efterlyser som "markering" är inte en märkning av bilden, eller en ändring av den gällande lagen, utan en tydlig markering att bilden inte är till salu. Alls!

I stället har ärendet lämnats över till en aktör, som dammsuger nätet efter bilder och skickar ut kravbrev för att få ekonomisk ersättning för intrång, utan någon form av utredning om hur det gick till. Det finns till och med misstanke om att han har krävt ersättning för bilder som kan vara licensierade på ett eller annat sätt, och att han begär ersättning för bilder där han inte har upphovsmannens uppdrag. Jag ser inte verksamheten som alldeles rumsren, och det kanske finns behov för någon slags ombudsman i upphovsrättsfrågor, men i likhet med andra ombudsmän som förordnas genom samhället, bör klara riktlinjer dras upp för hur ombudet ska agera, och ombudet bör själv inte ha ekonomiska intressen i att driva ärenden. Visst kan en upphovsman, själv eller genom ombud, skicka faktura på ett belopp som avser användningen av en bild, men det är ologiskt att göra det om bilden inte är till salu. Om bilden inte är till salu, borde intrånget hanteras på ett annat sätt, och det rimligaste är att man faktiskt drar intrånget till tinget om man inte tycker att man får rätsida på det via kontakt med den felande. Jag ser inte någon motsättning i att begära ett skadestånd utan att ange ett pris, om alstret inte är till salu, men att begära pris enligt en prislista och dessutom skadestånd och samtidigt påstå att verket inte är till salu är hyckleri. Jag tycker att allvarliga upphovsrättsbrott ska straffas, men straffen ska fastställas i domstol, inte via faktura från en krämare i juridik.

Bilder oavsett om de är till salu eller inte, får inte användas av andra (utom för privat bruk t ex som skärmbakgrund) utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, normalt fotografen om denne inte sålt rätten som i fallet med kattbilden.

Det behövs ingen märkning, text, vattenstämpel, sidfot, EXIF, kopieringsskydd etc.

Vidare finns det faktiskt en sådan roll du efterlyser, Bildombudsmannen på BLF, som om han inte slutat är ingen mindre än Staffan Teste, för att ta hand om fotografers rättigheter. Precis som pressombudsmanen är rollen inte statligt finansierad utan privat.

Idén med att driva ett aktiebolag är att ge vinst, det finns andra verksamhetsformer för den som vill driva ideell rörelse utan vinstintresse.

Slutligen är det väl ändå upp till fotografen att välja

1) om hon vill sälja bilden
2) till vem

Det är hennes bild och det är hon som bestämmer vad hon vill göra med den. Om detta respekterades skulle Bildombudmannen inte behövas.

 

[KGS]

Det kan man inte, enligt svenska rättsprinciper. Skadestånd ska vara i proportion till den uppkomna skadan.

Den svarandes eventuella förtjänst ska också vägas in.