Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!

[cocuyo]

Vad menar du med hacka sig in i webservrar? Gör verkligen verktyget det och hur går det i så fall till? Såvitt jag kan se hittar verktygen bara publika websidor som vem som helst kan komma åt.

Verktyget maskerar sig som en mänsklig användare och respekterar inte robots.txt

Det är ett minimikrav när man sätter upp en sökrobot, att den respekterar filen som undantar mappar från kravlande. När den maskerar sig som Internet Explorer eller Mozilla Firefox, har den överträtt gränser som är grundläggande för nätetiketten. En robot ska identifiera sig som robot, annars har den inte på nätet att göra.

Men det där är väl för komplicerat?

Upphovsrätt försvarar man inte så här. Jag har redan nämnt KungSängen som exempel, och den tidigare användaren på Fotosidan, Göran Anckers, avtalade med fotografen innan ärendet drevs, att ta över alla rättigheter, vilket innebär att fotografen inte fick ett öre, medan Ancker skrattade hela vägen till banken när han fick 3/4 miljon utan att ha gjort ett enda vettigt handtag. Legalt, javisst, men moraliskt rätt och försvar för upphovsrätten?

Jag betraktar de här aktörerna som fula fiskar, sin inte hör hemma i en rättsstat värd namnet.

ST har misslyckats med att stava namnet på det hawaiianska företaget rätt, men om man söker det på nätet får man ganska många träffar. Söker man på extortion letters tillsammans med PicScout, Getty eller Hawaii Art LLC, så blir det också rätt mycket utdelning. Jag tycker att Bildombudsmannen AB har lite suspekta sängkamrater också utanför affären med Anckers (Verk-man). Det han sysslar med liknar utpressning, och jag tror inte ett ögonblick att han, lika lite som i fallet med KungSängen, skulle ha en tanke på att ersätta fotografen.

 

[iSolen.se]

Verktyget maskerar sig som en mänsklig användare och respekterar inte robots.txt

Det är ett minimikrav när man sätter upp en sökrobot, att den respekterar filen som undantar mappar från kravlande. När den maskerar sig som Internet Explorer eller Mozilla Firefox, har den överträtt gränser som är grundläggande för nätetiketten. En robot ska identifiera sig som robot, annars har den inte på nätet att göra.

Men det där är väl för komplicerat?

...

...
Det han sysslar med liknar utpressning, och jag tror inte ett ögonblick att han, lika lite som i fallet med KungSängen, skulle ha en tanke på att ersätta fotografen.

Upphovsrättsinnehavaren brukar få 66%, har han lurat någon upphovrättsinnehavare? Källa?

Det finns inga krav på sökmotorer/crawlers. Jag har själv skrivit flera crawlers, en som simulerar en vanlig internet exploreranvändare. Det gör att man får samma bild av sajten som en vanlig användare. Robots är en hjälp, inte ett krav.

Edit: Google ställer som krav för att få vara med i deras sökindex att man måste visa samma version av sidorna för google som för vanliga användare. En regel det f ö bryts mot rätt frekvent. Så google är också intresserade av att få se sajten på samma sätt som användare. /Edit

Förklara gärna hur PicScout kommer åt sidor som inte är öppna för alla.

 

[cocuyo]

Verksamheten ger inte fotograferna i det enskilda fallet, utom i undantagsfall, speciellt mycket precis som du påpekar. Däremot ökar medvetandet om att 1) man får inte använda andras bilder utan tillåtelse 2) Det finns en reell risk att åka dit.

Med Gettys upplägg finns en sådan reell risk också när man har rent på fötterna.

Jag har ett par bilder upplagda på publik plats, där vem som helst avses kunna se dem, och där jag inte har ett skriftligt avtal om publiceringen, men väl ett muntligt. Om Getty eller ST på något sätt i efterhand tillskansar sig någon relevant aspekt av upphovsrätten, kan de alltså kräva mig på ersättning för intrång, som självklart har pågått ett antal år, men ett antal år som de inte har haft någon aspekt av samma upphovsrätt. Det ursprungliga muntliga avtalet har jag gjort med två parter, dels bildbeställaren, dels fotografen.

Flera av ärendena som har drivits av Getty, i likhet med Anckers mot KungSängen, har senare överlåtelser som bas, där bilden mycket väl kan ha varit helt lagligt publicerad från början. Fallet med KungSängen gällde till ingen del fotografens upphovsrätt till bilden, utan formuleringarna och tolkningen av ett avtal mellan Anckers och KungSängen, där Anckers vid tillfället för den olovliga användningen ännu inte hade förvärvat upphovsrätten till bilderna. Domen föll så som Anckers angav, med en totalkostnad av mer än en och en halv miljon för svarandeparten, och en intäkt för reklambyrån på ungefär hälften av det beloppet.

Hela den här affären stinker, och det är inte pro primo en upphovsrättsfråga, utan det handlar mycket mer om hur man lämpligen agerar i upphovsrättsfrågor. Som jag ser det finns ingen vinst för upphovsmannen att anlita ett ombud som Bildombudsmannen AB. Man får göra hela fotarbetet själv, medan ombudet tar största delen av kakan utan någon nämnvärd motprestation. Det har framförts att man som upphovman inte "tar någon risk", men risken är väl närmast obefintlig för en upphovsman som drar en förövare inför tinget - åtminstone så länge kravet är rimligt.

Jag tycker inte att den så kallade bildombudsmannens verksamhet stärker upphovsrätten, och inte heller att den i stort leder till bättre kännedom om upphovsrättsreglerna. Den är en cansersvulst som visar på rättsröta, och jag, som upphovsman, vill inte ha någonting att göra med såna. Om jag hittar mina bilder olovligen använda, kan jag själv kontakta den som använder dem och förhandla om lämplig ersättning eller andra åtgärder. Det är mindre riskabelt än att anlita företaget, eftersom jag kommer undan med porto och ett par brev i inledningsskedet, och om det behövs, kan jag själv söka uppgörelse genom att dra förövaren till tinget.

Om man utgår från det som står i tråden så är "metoden" till fotografens fördel. Dvs positivt för fotografen att slippa riskera juristkostnader om det inte skulle bli något skadestånd och en chans att få upprättelse som den inte annars skulle ha.

Det där stämmer ju inte alls. Fotografen har redan betalat till Bildombudsmannen AB för att ta över ärendet, så risken är de 900 kronor som det kostar, och chansen till upprättelse är inte större. Man behöver inte anlita någon jurist i ett sånt här ärende, och om man ställer ett rimligt krav finns ingen risk att man ska behöva betala motpartens kostnader. Man har inte heller någon garanti för att Bildombudsmannen AB verkligen kommer att driva målet. Om ärendet tillbakavisas av den som antas ha gjort ett intrång kommer det knappast att ske om chansen är liten att få ut några pengar.

Fotografen har alla fördelar av att driva ärendet själv, och kan kassera in hela ersättningen som beslutas av tingsrätten.

 

[iSolen.se]

Med Gettys upplägg finns en sådan reell risk också när man har rent på fötterna.

Jag har ett par bilder upplagda på publik plats, där vem som helst avses kunna se dem, och där jag inte har ett skriftligt avtal om publiceringen, men väl ett muntligt. Om Getty eller ST på något sätt i efterhand tillskansar sig någon relevant aspekt av upphovsrätten, kan de alltså kräva mig på ersättning för intrång, som självklart har pågått ett antal år, men ett antal år som de inte har haft någon aspekt av samma upphovsrätt. Det ursprungliga muntliga avtalet har jag gjort med två parter, dels bildbeställaren, dels fotografen.

Flera av ärendena som har drivits av Getty, i likhet med Anckers mot KungSängen, har senare överlåtelser som bas, där bilden mycket väl kan ha varit helt lagligt publicerad från början. Fallet med KungSängen gällde till ingen del fotografens upphovsrätt till bilden, utan formuleringarna och tolkningen av ett avtal mellan Anckers och KungSängen, där Anckers vid tillfället för den olovliga användningen ännu inte hade förvärvat upphovsrätten till bilderna. Domen föll så som Anckers angav, med en totalkostnad av mer än en och en halv miljon för svarandeparten, och en intäkt för reklambyrån på ungefär hälften av det beloppet.

Hela den här affären stinker, och det är inte pro primo en upphovsrättsfråga, utan det handlar mycket mer om hur man lämpligen agerar i upphovsrättsfrågor. Som jag ser det finns ingen vinst för upphovsmannen att anlita ett ombud som Bildombudsmannen AB. Man får göra hela fotarbetet själv, medan ombudet tar största delen av kakan utan någon nämnvärd motprestation. Det har framförts att man som upphovman inte "tar någon risk", men risken är väl närmast obefintlig för en upphovsman som drar en förövare inför tinget - åtminstone så länge kravet är rimligt.

Jag tycker inte att den så kallade bildombudsmannens verksamhet stärker upphovsrätten, och inte heller att den i stort leder till bättre kännedom om upphovsrättsreglerna. Den är en cansersvulst som visar på rättsröta, och jag, som upphovsman, vill inte ha någonting att göra med såna. Om jag hittar mina bilder olovligen använda, kan jag själv kontakta den som använder dem och förhandla om lämplig ersättning eller andra åtgärder. Det är mindre riskabelt än att anlita företaget, eftersom jag kommer undan med porto och ett par brev i inledningsskedet, och om det behövs, kan jag själv söka uppgörelse genom att dra förövaren till tinget.



Det där stämmer ju inte alls. Fotografen har redan betalat till Bildombudsmannen AB för att ta över ärendet, så risken är de 900 kronor som det kostar, och chansen till upprättelse är inte större. Man behöver inte anlita någon jurist i ett sånt här ärende, och om man ställer ett rimligt krav finns ingen risk att man ska behöva betala motpartens kostnader. Man har inte heller någon garanti för att Bildombudsmannen AB verkligen kommer att driva målet. Om ärendet tillbakavisas av den som antas ha gjort ett intrång kommer det knappast att ske om chansen är liten att få ut några pengar.

Fotografen har alla fördelar av att driva ärendet själv, och kan kassera in hela ersättningen som beslutas av tingsrätten.

Tror du inte att många redan försök driva frågan själv och misslyckats? De flesta kontaktar väl ändå inte ST förrän de försökt få bukt med bildstölden själva. Ett brev från en jurist väger rätt mycket tyngre och en vanlig fotograf har inte kunskap nog att driva ett mål i tingrätten, framgångsrikt.

Att hyra en juriskt är normalt mycket dyrt, ST är billig och är van vid ärendena. Fotarbete? Fotografen sparar tvärtom tid, man behöver inte läsa på lagen, ta reda på hur det funkar osv.

Mycket av det du skrev ovan har inte med upphovsrätt att göra utan visar bara generellt risken med muntliga avtal. Att du publicerar en bild på din sajt utan att ha aft mailväxling med fotografen tycker jag låter ovanligt. Hur skickades bilden över?

Om du har ett mail är det lätt att bestrida ett krav och jag tror inte ST eller någon annan skulle driva ett skadeståndskrav mot dig, möjligen kräva att du plockar ner bilden eftersom fotografen sålt upphovsrätten till någon annan utan att bry sig om dig.

 

[cocuyo]

Tror du inte att många redan försök driva frågan själv och misslyckats? De flesta kontaktar väl ändå inte ST förrän de försökt få bukt med bildstölden själva. Ett brev från en jurist väger rätt mycket tyngre och en vanlig fotograf har inte kunskap nog att driva ett mål i tingrätten, framgångsrikt.

Och här vidgår du för första gången kärnfrågan i den här diskussionen. Ja, jag håller helt och hållet med dig där. Hotet från Bildombudsmannen AB är tyngre gentemot den svagare parten, och det är precis vad det går ut på. Bildombudsmannen AB ägnar sig åt en ful verksamhet, där han genom ett överläge genom sin kunskap skaffar sig fördelar gentemot motparten, och där han genom att ta över ärenden som han egentligen inte har någon del i, utan risk för egen del kan pressa ut pengar.

Alltså sysslar han med typisk maffiaverksamhet, vilket är trådens huvudämne.

 

[iSolen.se]

Och här vidgår du för första gången kärnfrågan i den här diskussionen. Ja, jag håller helt och hållet med dig där. Hotet från Bildombudsmannen AB är tyngre gentemot den svagare parten, och det är precis vad det går ut på. Bildombudsmannen AB ägnar sig åt en ful verksamhet, där han genom ett överläge genom sin kunskap skaffar sig fördelar gentemot motparten, och där han genom att ta över ärenden som han egentligen inte har någon del i, utan risk för egen del kan pressa ut pengar.

Alltså sysslar han med typisk maffiaverksamhet, vilket är trådens huvudämne.

Typisk maffiaverksamhet? Det var starka ord och personangrepp, nejvisstja, han kan ju tänkas vara "den" eftersom du kanske menar företaget och inte personen Du skrev dock "han".

Han gör vad advokater oftast gör, agerar ombud när det är ett juridiskt problem med en trilskande motpart.

Och igen, ST är inte part, han är ombud. Fotografen tar hjälp av ST. Fotografen är dessutom oftast den som är svagare parten, en ensam fotograf mot ett företag är vanligt.

Brukar ST verkligen ta över ärenden för att driva dem själv? Dvs att köpa upphovsrätten och driva målet i eget namn? Det måste vara något verkligt speciellt fall i så fall.

 

[cocuyo]

Typisk maffiaverksamhet? /.../

Han gör vad advokater oftast gör,

Nej, advokater gör aldrig det som Bildombudsmannen AB gör.

Advokater måste följa en etisk kod som Advokatsamfundet har fastställt, medan jurister inte har några sådana krav. En advokat får inte driva mål mot att få del i eventuell utdelning.

 

[iSolen.se]

Nej, advokater gör aldrig det som Bildombudsmannen AB gör.

Nej han klipper aldrig citat så de hamnar ur context

F ö: Globalt finns det gott om advokater och jurister som jobbar på provision.

Och att skriva skarpa brev till trilskande motpart hör knappast till ovanligheterna.

 

[iSolen.se]

Nej, advokater gör aldrig det som Bildombudsmannen AB gör.

Advokater måste följa en etisk kod som Advokatsamfundet har fastställt, medan jurister inte har några sådana krav. En advokat får inte driva mål mot att få del i eventuell utdelning.

En advokat skriver skarpa brev, läs inlägget .

En SVENSK advokat får inte jobba mot provision enligt etiska regler. Gäller förstås inte utomlands om vi pratar Getty.

Gäller inte heller jurister.

 

[cocuyo]

Nej han klipper aldrig citat så de hamnar ur context

Mitt klipp tog inte någonting ur sitt sammanhang. Du har en rent eländig teknik att försöka förminska din motståndare. Helt uppenbart har vi olika åsikt i det här fallet. Jag tycker att Testes sätt att kontakta arp med en saltad faktura liknar utpressning, och jag ser det som moraliskt förkastligt, men av dina inlägg förefaller det som att du har en närmast diametralt motsatt åsikt.

Så det kan vi i alla fall enas om, att vi är oeniga på den punkten.

Jag tycker inte att de här metoderna, vanliga i USA, hör hemma i Sverige.

Och en upphovsman har inte en svag ställning i domstol gentemot ett företag i en upphovsrättsfråga, där det är solklart att en överträdelse har skett. Bildombudsmannens villkor för att ta upp ett ärende är att kärandeparten först ska göra fotarbetet och skaffa fram bevis för överträdelsen, alla bevis som behövs för att framgångsrikt kunna driva ärendet själv. För upphovsmannen blir det billigare att driva det direkt i tingsrätten i stället för att anlita Bildombudsmannen AB, som egentligen bara profiterar på upphovsmannens förmodat svagare ställning. Vid en jämkning av anspråken till rimligt värde, kommer knappast pengarna som upphovsmannen kan få ut genom de två tredjedelarna att överstiga insatsen.

 

[iSolen.se]

Mitt klipp tog inte någonting ur sitt sammanhang. Du har en rent eländig teknik att försöka förminska din motståndare. Helt uppenbart har vi olika åsikt i det här fallet. Jag tycker att Testes sätt att kontakta arp med en saltad faktura liknar utpressning, och jag ser det som moraliskt förkastligt, men av dina inlägg förefaller det som att du har en närmast diametralt motsatt åsikt.

Så det kan vi i alla fall enas om, att vi är oeniga på den punkten.

Jag tycker inte att de här metoderna, vanliga i USA, hör hemma i Sverige.

Och en upphovsman har inte en svag ställning i domstol gentemot ett företag i en upphovsrättsfråga, där det är solklart att en överträdelse har skett. Bildombudsmannens villkor för att ta upp ett ärende är att kärandeparten först ska göra fotarbetet och skaffa fram bevis för överträdelsen, alla bevis som behövs för att framgångsrikt kunna driva ärendet själv. För upphovsmannen blir det billigare att driva det direkt i tingsrätten i stället för att anlita Bildombudsmannen AB, som egentligen bara profiterar på upphovsmannens förmodat svagare ställning. Vid en jämkning av anspråken till rimligt värde, kommer knappast pengarna som upphovsmannen kan få ut genom de två tredjedelarna att överstiga insatsen.

Upphovsmannen har visst en svag ställning, det är inte lätt att vinna mot företag även om man har rätt. Man behöver hjälp. Tex ST.

Jag tycker rätt många har rätt eländig syn på upphovrätten, närmare bestämt respekten för andras bilder och i förlängningen musik, program, film.

Jag välkomnar alternativ till STs model, konkurrens är alltid bra. Jag har flera gånger fått påtalat att det finns och sen när jag frågar efter alternativen blir det tyst.

Att jobba på provision är inte samma sak som maffiametoder. Om beloppet vore lägre, men ej prutbart faller argumentet om orimligt belopp. Då skulle han kunna ta betalt till fast pris. Är det fortfarande maffiametoder?

Så ta ett av fallen som där bildtjuven trots kontakt vägrat ta ner bilden och tvärtom svarat nedsättande och hånfullt. Är det ok att skriva ett skarpt brev med hjälp av ST så det blir juridiskt korrekt? Hota med tingrätten, ett reellt hot eftersom bildstölden är kontaterad? Räknas hota med tingsrätten som maffiametod?

Eller tycker du ska fotografen nöja sig mett ett "aja baja så får man inte göra"-mail?

 

[cocuyo]

Upphovsmannen har visst en svag ställning, det är inte lätt att vinna mot företag även om man har rätt. Man behöver hjälp. Tex ST.

Jag tycker rätt många har rätt eländig syn på upphovrätten, närmare bestämt respekten för andras bilder och i förlängningen musik, program, film.

Jag välkomnar alternativ till STs model, konkurrens är alltid bra. Jag har flera gånger fått påtalat att det finns och sen när jag frågar efter alternativen blir det tyst.

Att jobba på provision är inte samma sak som maffiametoder. Om beloppet vore lägre, men ej prutbart faller argumentet om orimligt belopp. Då skulle han kunna ta betalt till fast pris. Är det fortfarande maffiametoder?

Så ta ett av fallen som där bildtjuven trots kontakt vägrat ta ner bilden och tvärtom svarat nedsättande och hånfullt. Är det ok att skriva ett skarpt brev med hjälp av ST så det blir juridiskt korrekt? Hota med tingrätten, ett reellt hot eftersom bildstölden är kontaterad? Räknas hota med tingsrätten som maffiametod?

Eller tycker du ska fotografen nöja sig mett ett "aja baja så får man inte göra"-mail?

Aspekterna med prutmån och saltad nota är redan ganska utförligt behandlade av Matthew Chan, ELI, och det öppnar fler frågor om förfarandet än det ger svar. Som jag ser det har också Bildombudsmannen AB spätt på genom att försöka ta dubbelt betalt, eftersom det förhöjda priset redan avser den otillåtet använda bilden. Påståendena om utelämnad byline och borttagen copyrightmärkning faller, då ingen av förekomsterna på nätet har vare sig byline eller copyrightangivelse. Återstår alltså ett kraftigt reducerat belopp redan vid en ytlig kontroll av fakturan.

Det är en väldigt viktig rättslig princip, att straff ska mätas ut av samhället, och att ekonomiskt utbyte av straff inte ska komma någon part till del. Skadestånd är en helt annan sak, och skild från straff. Skadestånd begärs som ersättning för skada, och för att en domstol ska utdöma skadestånd bör man påvisa att sådan skada har skett. Skadestånd kan förhandlas mellan parter utan att domstol blandas in.

Så visst är det bra att man riskerar att torska om man snor andras bilder, men det finns måtta på vad som kan begäras som ersättning för olovlig användning. Som jurist, vid direkt förhandling med en svarandepart, ska man avhålla sig från att blanda in tankar om straff. Det handlar enbart om att begära skälig ersättning dels för användningen, eventuellt med förhöjda belopp. Fakturan har bestridits, och såvitt vi vet har ingen förklaring kommit från den som påstår sig förvalta rätten för upphovsmannen. Av det som hittills har framkommit finns inte heller någonting som tyder på att upphovsmannen har gjorts uppmärksam på den otillåtna användningen från vare sig PicScout eller Hawaii Art Network LLC. Det är inte heller klart om HAN har uppdrag att förvalta upphovsrätten för den aktuella bilden. Den enda angivelsen av "äganderätt" till bilden som jag har hittat än så länge är en logga från en rysk sajt (http://img.ekabu.ru/uploads/posts/2008-11/1227070986_margay.jpg), och den tror jag definitivt att den inte tillhör upphovsmannen.

Jag har hittat över hundra förekomster av bilden, några i hög upplösning, men ingen med anknyttning till Getty eller Hawaiian Art Nettwork LLC. Ingen av förekomsterna som jag har sett har byline, och ingenstans hittar jag copyrighttext i samband med bilden.

Och visst finns det alternativ, men för att påtala intrång i upphovsrätten i främmande land måste man i regel anlita ombud. Däremot inhemskt finns egentligen inget som talar för att använda ett ombud som kör med såna här metoder. Om man har konstaterat en överträdelse, kan man ta kontakt direkt med den som har gjort övertrampet och söka rättelse i första hand. Om detta inte lyckas är nästa instans tingsrätten. Något hot behövs inte, utan det är bara att gå direkt till tingsrätten om motparten inte är villig att förhandla.

Övriga aspekter, hur grov överträdelsen är, och vilket pris som ska sättas på de olika delarna av intrånget, överlåter jag helt till parterna att förhandla om. Jag har redan nämnt vad jag tycker är rimligt som ersättning för en lindrigare överträdelse, och det är ungefär en fjärdedel av beloppet som Bildombudsmannen AB fakturerade. Att ett företag skulle ha starkare ställning än upphovsmannen i tingsrätten när överträdelsen är konstaterad och bevis finns, ser jag som rent nys. Däremot kan det så klart vara mycket svårt att övertala tingsrätten att utdöma ett orimligt högt belopp.

Och jag är mycket frågande inför att Bildombudsmannen AB inte har svarat på invändan från den som blev fakturerad. Det är inte alldeles normalt för en jurist som ställer ett berättigat krav.

 

[iSolen.se]

Aspekterna med prutmån och saltad nota är redan ganska utförligt behandlade av Matthew Chan, ELI, och det öppnar fler frågor om förfarandet än det ger svar. Som jag ser det har också Bildombudsmannen AB spätt på genom att försöka ta dubbelt betalt, eftersom det förhöjda priset redan avser den otillåtet använda bilden. Påståendena om utelämnad byline och borttagen copyrightmärkning faller, då ingen av förekomsterna på nätet har vare sig byline eller copyrightangivelse. Återstår alltså ett kraftigt reducerat belopp redan vid en ytlig kontroll av fakturan.

Det är en väldigt viktig rättslig princip, att straff ska mätas ut av samhället, och att ekonomiskt utbyte av straff inte ska komma någon part till del. Skadestånd är en helt annan sak, och skild från straff. Skadestånd begärs som ersättning för skada, och för att en domstol ska utdöma skadestånd bör man påvisa att sådan skada har skett. Skadestånd kan förhandlas mellan parter utan att domstol blandas in.

Så visst är det bra att man riskerar att torska om man snor andras bilder, men det finns måtta på vad som kan begäras som ersättning för olovlig användning. Som jurist, vid direkt förhandling med en svarandepart, ska man avhålla sig från att blanda in tankar om straff. Det handlar enbart om att begära skälig ersättning dels för användningen, eventuellt med förhöjda belopp. Fakturan har bestridits, och såvitt vi vet har ingen förklaring kommit från den som påstår sig förvalta rätten för upphovsmannen. Av det som hittills har framkommit finns inte heller någonting som tyder på att upphovsmannen har gjorts uppmärksam på den otillåtna användningen från vare sig PicScout eller Hawaii Art Network LLC. Det är inte heller klart om HAN har uppdrag att förvalta upphovsrätten för den aktuella bilden. Den enda angivelsen av "äganderätt" till bilden som jag har hittat än så länge är en logga från en rysk sajt (http://img.ekabu.ru/uploads/posts/2008-11/1227070986_margay.jpg), och den tror jag definitivt att den inte tillhör upphovsmannen.

Jag har hittat över hundra förekomster av bilden, några i hög upplösning, men ingen med anknyttning till Getty eller Hawaiian Art Nettwork LLC. Ingen av förekomsterna som jag har sett har byline, och ingenstans hittar jag copyrighttext i samband med bilden.

Och visst finns det alternativ, men för att påtala intrång i upphovsrätten i främmande land måste man i regel anlita ombud. Däremot inhemskt finns egentligen inget som talar för att använda ett ombud som kör med såna här metoder. Om man har konstaterat en överträdelse, kan man ta kontakt direkt med den som har gjort övertrampet och söka rättelse i första hand. Om detta inte lyckas är nästa instans tingsrätten. Något hot behövs inte, utan det är bara att gå direkt till tingsrätten om motparten inte är villig att förhandla.

Övriga aspekter, hur grov överträdelsen är, och vilket pris som ska sättas på de olika delarna av intrånget, överlåter jag helt till parterna att förhandla om. Jag har redan nämnt vad jag tycker är rimligt som ersättning för en lindrigare överträdelse, och det är ungefär en fjärdedel av beloppet som Bildombudsmannen AB fakturerade. Att ett företag skulle ha starkare ställning än upphovsmannen i tingsrätten när överträdelsen är konstaterad och bevis finns, ser jag som rent nys. Däremot kan det så klart vara mycket svårt att övertala tingsrätten att utdöma ett orimligt högt belopp.

Och jag är mycket frågande inför att Bildombudsmannen AB inte har svarat på invändan från den som blev fakturerad. Det är inte alldeles normalt för en jurist som ställer ett berättigat krav.

(
Du skrev "Som jurist, ..., ska man avhålla sig från att blanda in tankar om straff." - ...jag antar att det är en olycklig formulering för jag antar att du inte aspirerar på att vara jurist.
)

Har man betalat för bilden behövs vanligen varken byline eller copyright text, från HA eller Getty eller vem som helst, det är normalt, kolla gärna på vilken bildbyrå som helst. Nu har ju inte Fredrik betalat för bilden så då utgår skadestånd. Om inte byline/copyright finns med, dubbelt. Om bilden är redigerad (dubbelt igen). Han har dessutom haft mage att lägga dit sin egen copyright i sidfoten på alla sidor. Du har noterat att även innehållet av sajten var kopierat?

Om du kollar lite mer på Getty/istocks bilder så kommer du snabbt se att källan mycket sällan står där de används. Vidare ser fotografen normalt inte heller var bilderna används eller vem som köpte dem, det vet bara bildbyrån. Har du någonsin köpt eller sålt en bild via bildbyrå?

Platsen för att visa att klienten HA är upphovsrättinnehavare är förstås tingsrätten som får bedöma om det är rätt part utifrån uppvisad dokumentation.

Den där Chan...Chan ovan tar 50 dollar per telefonsamtal för att rådgöra i liknande ärenden. Intressant.

 

[cocuyo]

(
Du skrev "Som jurist, ..., ska man avhålla sig från att blanda in tankar om straff." - ...jag antar att det är en olycklig formulering för jag antar att du inte aspirerar på att vara jurist.
)

Till skillnad från min kommentering av relevanta moment, har du här gjort ett "kreativt" klipp, som rycker orden ur sitt sammanhang. Någon anspelning om att jag skulle vara jurist förekommer inte. Det är Staffan Teste som kallar sig jurist, och han bör sköta det mer rumsrent än den här hanteringen visar, och det är i förhandlingar direkt med svarandeparten som juristen inte ska blanda in straff. Straff är en angelägenhet för samhället, inte för en förfördelad part.

Platsen för att visa att klienten HA är upphovsrättinnehavare är förstås tingsrätten som får bedöma om det är rätt part utifrån uppvisad dokumentation.

Nej, det är ett absolut minimikrav att påvisa det för den man kräver för intrånget. Tingsrätten har egentligen ingenting med den frågan att göra, utöver att vid tvist lösa den.

Eftersom ett par andra fall också har varit uppe här, kan det vara värt att kommentera dem, då alla intrång i upphovsrätten inte rimligen bör behandlas lika schablonmässigt. Det finns olika grova upphovsrättsbrott, och i straffskalan ingår fängelse i upp till två år. Min uppfattning är att intrång av den typ Aftonbladet har gjort i fallet med "kidnappningen" är av sådan dignitet att fängelse borde kunna komma i fråga.

53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Aftonbladet är en aktör som har god juridisk kännedom och det finns någon som uppsåtligen har begått det grova brottet. Jag tycker att två års fängelse är för mycket, men att exempelvis sex månader kunde vara lagom för det grova upphovsrättsbrottet, och att dessutom ett ganska stort skadestånd också kan vara rimligt, eftersom det vållade skada. Böter är för lite för ett så grovt brott, eftersom det inte har avskräckande verkan. Fängelse skulle däremot kunna ha avskräckande verkan.

När det gäller flaggbilden är det mer oklart hur upphovsmannen bör kompenseras. Jag ser det som att om bilden inte är till salu, kan ingen ersättning för publiceringen komma i fråga, utan enbart skadestånd, vilket bör sättas avsevärt högre än en avgift för användningen. I övrigt är det rimligt med bötesstraff, och jag är inte emot dagsböter, som är ett ganska gott sätt att markera att samhället inte godtar upphovsrättsbrott. Men jag ser det som mycket viktigt att inte kräva ersättning för publicering efter en prislista i de fall man inte också godtar publicering. Man borde markera den ståndpunkten tydligt, och det gör man inte om man sätter ett pris efter BLF:s prislista. Jag skulle själv inte kunna tänka mig att ta betalt för en publicering som jag inte alls godkänner.

 

[afe]

ST har en jur. kand. så det får han väl kalla sig?

Stora tidningar har mycket riktigt koll på vad de får och inte får göra, och när de snor bilder ska de förstås beivras ordentligt. Jag kom i kontakt med ST i början av 90-talet när den största tidningen i regionen publicerat en bild från en trafikolycka jag plåtade. Jag jobbade för en liten lokaltidning och de hade inte frågat om de fick använda bilden, utan fick den från Expressen som köpt bilden av mig. All försäljning till andra media sköttes av fotograferna, men vi fick inte sälja till konkurrenter (som den tidningen räknades som).

Tidningen som publicerat min bild utan lov kontaktade chefredaktören på "min" tidning när de fått en faktura från mig, men han förklarade att den ekonomiska rätten till bilden tillhörde mig som fotograf. Jag fick sedan ett telefonsamtal från redaktionschefen på tidningen som publicerat bilden utan lov där jag fick veta att jag var körd i alla fotografsammanhang. ST hjälpte mig få betalt genom att berätta vad som gällde, men det var mycket riktigt kört att få fotojobb (fast det hade inte bara med det att göra).

Min poäng är att tidningens redaktionschef hotade med att göra mig "persona non grata" i pressfotovärlden just då, och det är inte kanske inte helt juste taktik heller. Jag fick betalt för bilden enligt vad ST tyckte jag skulle ta betalt (inget ohemult belopp), men jag fick inga fler jobb för att jag tagit mer betalt än BLF:s prislista för en stulen bild. Det var roligare att sälja bilder till Expressen där det i princip bara var att hitta på ett lämpligt pris för en bild

Som fotograf då var jag väldigt liten, och hade inget att sätta emot tidningar, och det är nog egentligen ingen skillnad nu (förutom att bilder stjäls dagligen). Nu säljer jag nästan inga bilder, och jag vill inte att mina bilder dyker upp i fel sammanhang - om de gör det skulle jag inte tveka att använda ST:s företag.

 

[iSolen.se]

Någon sådan anspelning förekommer inte. Det är Staffan Teste som kallar sig jurist, och han bör sköta det mer rumsrent än den här hanteringen visar.



Nej, det är ett absolut minimikrav att påvisa det för den man kräver för intrånget. Tingsrätten har egentligen ingenting med den frågan att göra, utöver att vid tvist lösa den.

Eftersom ett par andra fall också har varit uppe här, kan det vara värt att kommentera dem, då alla intrång i upphovsrätten inte rimligen bör behandlas lika schablonmässigt. Det finns olika grova upphovsrättsbrott, och i straffskalan ingår fängelse i upp till två år. Min uppfattning är att intrång av den typ Aftonbladet har gjort i fallet med "kidnappningen" är av sådan dignitet att fängelse borde kunna komma i fråga.



Aftonbladet är en aktör som har god juridisk kännedom och det finns någon som uppsåtligen har begått det grova brottet. Jag tycker att två års fängelse är för mycket, men att exempelvis sex månader kunde vara lagom för det grova upphovsrättsbrottet, och att dessutom ett ganska stort skadestånd också kan vara rimligt, eftersom det vållade skada. Böter är för lite för ett så grovt brott, eftersom det inte har avskräckande verkan. Fängelse skulle däremot kunna ha avskräckande verkan.

När det gäller flaggbilden är det mer oklart hur upphovsmannen bör kompenseras. Jag ser det som att om bilden inte är till salu, kan ingen ersättning för publiceringen komma i fråga, utan enbart skadestånd, vilket bör sättas avsevärt högre än en avgift för användningen. I övrigt är det rimligt med bötesstraff, och jag är inte emot dagsböter, som är ett ganska gott sätt att markera att samhället inte godtar upphovsrättsbrott. Men jag ser det som mycket viktigt att inte kräva ersättning för publicering efter en prislista i de fall man inte också godtar publicering. Man borde markera den ståndpunkten tydligt, och det gör man inte om man sätter ett pris efter BLF:s prislista. Jag skulle själv inte kunna tänka mig att ta betalt för en publicering som jag inte alls godkänner.

Det finns inga regler för att ställa ett krav på någon. Du behöver inte (men kan förstås) bevisa något förrän fakturan bestrides, du står på dig och tar den till tingrätten. Inte ens då behöver du ha bevis men om du tänker vinna målet bör du ha bevis.

Så bilder som fotografen absolut inte vill ska hamna i andra än egna sammanhang, och därför inte är till salu, ska få lägre ersättning vid bildstöld? Ska skadeståndet höjas extra för att kompensera? Böter kan inte komma i fråga så länge det är ett civilmål.

 

[iSolen.se]

ST har en jur. kand. så det får han väl kalla sig?

Stora tidningar har mycket riktigt koll på vad de får och inte får göra, och när de snor bilder ska de förstås beivras ordentligt. Jag kom i kontakt med ST i början av 90-talet när den största tidningen i regionen publicerat en bild från en trafikolycka jag plåtade. Jag jobbade för en liten lokaltidning och de hade inte frågat om de fick använda bilden, utan fick den från Expressen som köpt bilden av mig. All försäljning till andra media sköttes av fotograferna, men vi fick inte sälja till konkurrenter (som den tidningen räknades som).

Tidningen som publicerat min bild utan lov kontaktade chefredaktören på "min" tidning när de fått en faktura från mig, men han förklarade att den ekonomiska rätten till bilden tillhörde mig som fotograf. Jag fick sedan ett telefonsamtal från redaktionschefen på tidningen som publicerat bilden utan lov där jag fick veta att jag var körd i alla fotografsammanhang. ST hjälpte mig få betalt genom att berätta vad som gällde, men det var mycket riktigt kört att få fotojobb (fast det hade inte bara med det att göra).

Min poäng är att tidningens redaktionschef hotade med att göra mig "persona non grata" i pressfotovärlden just då, och det är inte kanske inte helt juste taktik heller. Jag fick betalt för bilden enligt vad ST tyckte jag skulle ta betalt (inget ohemult belopp), men jag fick inga fler jobb för att jag tagit mer betalt än BLF:s prislista för en stulen bild. Det var roligare att sälja bilder till Expressen där det i princip bara var att hitta på ett lämpligt pris för en bild

Som fotograf då var jag väldigt liten, och hade inget att sätta emot tidningar, och det är nog egentligen ingen skillnad nu (förutom att bilder stjäls dagligen). Nu säljer jag nästan inga bilder, och jag vill inte att mina bilder dyker upp i fel sammanhang - om de gör det skulle jag inte tveka att använda ST:s företag.

Och så blir jag emotsagd när jag säget att fotografen är den svaga parten, även när den uppenbarligen har rätt.

Du har mina sympatier.

 

[cocuyo]

Så bilder som fotografen absolut inte vill hamna i andra än egna sammanhang, och därför inte är till salu, ska få lägre ersättning? Eller ska skadeståndet höjas extra för att kompensera?

Onödig fråga, för det har jag ju redan skrivit. Man ska inte begära ersättning för publicering när man inte godkänner den alls. Det är inte alls frågan om någon "lägre ersättning". Skadeståndet ska så klart relateras till skadan. Om man schackrar genom att ta betalt för bilden så är man ju otydlig i frågan om den är till salu. Det är ett slags godkännande av att den har publicerats.

Så det är snarare ett antingen eller. Vid ett intrång där en bild är till salu till vem som helst ska inget skadestånd begäras om det inte finns särskilda skäl, och om bilden inte alls är till salu gäller bara skadestånd, inte ersättning för publicering. Vilka belopp man begär blandar jag mig egentligen inte i, men jag anser inte att ett skadestånd skulle ha någon övre gräns, medan bildanvändning mycket väl kan begränsas med någon slags relation till vad bilden normalt kostar att köpa för ändamålet.

 

[KGS]

Jag har ingen anledning att ifrågasätta dig om du påstår att du har mer information så länge det som du säger är logiskt och konsekvent vilket inte alltid är fallet. Om den är hemlig kan du inte använda den och bör inte ens nämna att du har den, om den inte är hemlig kan du väl dela med dig av den.

För din skull kan jag upprepa det jag och andra tidigare sagt eftersom du tydligen glömt eller valt att glömma det.

Om man utgår från det som står i tråden så är "metoden" till fotografens fördel. Dvs positivt för fotografen att slippa riskera juristkostnader om det inte skulle bli något skadestånd och en chans att få upprättelse som den inte annars skulle ha. Nackdelen är förstås för bildtjuven, att det nu förtiden finns en reell risk att åka dit och det negativa med att få kravbrev tillskickat sig för något som denne faktiskt vet att han/hon har gjort. Beloppets storlek har jag tidigare sagt troligen är satt högt för att få en reaktion (det är därför jag inte försvarar dess storlek som skadestånd), tex flaggbildsvarningarna ignorerades eller bemöttes hånfullt. När det kom en stor faktura då var det inte så kul att vara kaxig längre varpå bildtjuven kontaktade ST med resultatet förhandling.

Vi är oeniga om detta. Jag anser att "metoden" leder till att fotografer betraktas som någon slags girig driftkucku. Som väl är framställs kraven i "BO´s" namn. Vad gäller trådfallen så förekom ingen föregående varning. Det var pang på rödbetan direkt och förhandlingsviljan har inte varit särskilt stor heller. I det ena fallet försöker "BO" tiga ihjäl sin fadäs och i det andra slog han till med stämning direkt. Mitt tips är att han ångrar sig nu.

 

[KGS]

...Om Copyright, Fredrik lade dit sin egen copyright på alla sidorna, har du möjligen missat det? Trots att både sidornas innehåll och bilder var "kopierade" från andra.

Med tanke på att upphovsrättslagen gäller oavsett du skriver "copyright" eller inte så kan det ju kvitta. Å andra sidan, att han gjorde det kan ju ha fått någon att inte kopiera kattbilden i sin tur. Fredrik är en hjälte m a o ;-) (OBS! Smiley!)