Den principen har gällt länge i svensk rättsskipning, så det är ingenting nytt.
Sedan tycks du ha en tendens att blanda ihop begreppen. Det finns flera olika aspekter på olovlig användning av andras bilder. Straff är en sak, och utdöms för brott, där en domstol ser det som angeläget att ur samhällets synvinkel göra en kraftig markering. De flesta av upphovsrättsbrotten kommer aldrig att kunna bli föremål för straff. Staffan Teste kan inte, och ska inte, utdöma straff. Och tolvåringar kan inte straffas.
Skadestånd är också ett begrepp som har kommit upp och används slarvigt. Staffan Teste ska inte heller ta ut några skadestånd i andra fall än där domstol dömer till skadestånd. Skadeståndets syfte är att ge "plåster på såren" för den som har utsatts för skada. I de allra flesta fall av olovlig användning av bilder har ingen skada skett. Skadan kan lika väl gälla bildens motiv som dess upphovsman. Domstol utmäter skadestånd, och det ska tillfalla den som har lidit skada, och i proportion till skadan. För att föräldrar till barn som har åstadkommit skada ska kunna dömas att utge skadestånd krävs att de varit försumliga i sin vård av barnet på ett sätt som kan ha orsakat skadan. Ytterst få fall av "bildstöld" kan antas bli föremål för skadestånd som ska erläggas av tredje part.
Immaterialrätten är en viktig princip, men många av svaren här är mer än lovligt skitträngda. Man jagar inte tolvåringar, Punkt! Alla bilder är inte heller värda femsiffriga belopp. I de allra flesta fall borde man godta att bilden tas bort, i de fall där man inte vill att den ska finnas på en viss plats. Det finns ingen orsak att kräva folk på orimliga belopp för intrång i upphovsrätten. Den som inte kan godta en enkel ursäkt är enligt min åsikt en skitstövel. Men den som agerar i en verksamhet där syftet är att tjäna pengar bör betala för att använda andras bilder, även om det bara sker under en kortare tid, och beloppet bör bli högre när bilder används olovligt.
