Annons

Behovet av mikrojustering av af

Produkter
(logga in för att koppla)
Kör man "LiveView" så har man ju fällt upp spegeln och inget ljus träffar exponeringsmätaren vid okularet. utan exponeringen mäts direkt på sensorn vilket ju alltid bör ge en "behagligare" exponering skulle jag tro härifrån hispan på Säters fasta ;-)

Håller även och med Lennart här ovan om att speciellt första exponeringen i AI-Servo med 7D blir lite snålare, varför vet jag inte heller....

Ha en bra fortsättning på 2011 :)
 
Jag har haft mycket strul med min Canonutrustning. Strul som kostat mig många tusenlappar, flera bilresor från mellansverige till Göteborg och många veckor utan utrustning. Jag har haft det mesta från 300D till 5D MKII och 1D MkIII med 16-35 2,8 II 24-70 2,8 70-200 2,8 L IS USM, 400 5,6, 85 1,2, 50 1,4 m.m. Det är bara 50 och 400 som funkat perfekt direkt ur kartong. Det har varit ett elände varenda gång man köpt ett nytt objektiv, för att inte tala om när man köpt ny kamera! Jag är "månskensfotograf" åt lokaltidningen här och behöver ha en fungerande utrustning, och det tar oftast två veckor för en justering om posten är inblandad, och då är jag CPS-medlem på guldnivå.
Resultatet blir att jag drar mig för att köpa nya objektiv. Och när jag väl gör det köper jag flera på samma gång, skickar in hela klabbet på justering och tar semester.
Dock har det inte alltid varit AF-problem som jag trott utan fel i IS-enheten (70-200) och något liknande på 24-70 (minns inte riktigt). Kostar 3.500 att laga, men det blev kanonbra.
Jag kan fokusera på stillastående motiv, och min 85 1,2 som jag haft ett halvår är inte riktigt bra än, den måste in tillsammans med kameran. Så den kör jag MF på tillsvidare. Ovärderlig vid konserter o.dyl i denna mörka del av världen.
 
Kör man "LiveView" så har man ju fällt upp spegeln och inget ljus träffar exponeringsmätaren vid okularet. utan exponeringen mäts direkt på sensorn vilket ju alltid bör ge en "behagligare" exponering skulle jag tro härifrån hispan på Säters fasta ;-)

Håller även och med Lennart här ovan om att speciellt första exponeringen i AI-Servo med 7D blir lite snålare, varför vet jag inte heller....

Ha en bra fortsättning på 2011 :)

Det är ju jäkla mycket som ska stämma för att fokusering ska stämma på alla plan och inte har det blivit lättare nu när man kan fokusera med åtminstone tre eller ibland faktiskt 4 olika metoder med DSLR-kameror. Man kan fokusera med AF eller MF via sökaren eller Live View och det är 3-4 olika skilda processer beroende på olika tillverkares valda tekniker.

Bytte själv mattskiva på min gamla Sony A350 för några år sedan och upptäckte att den måste schimsas för att få fokuseringen rätt. Det är mycket som ska stämma för att det ska bli rätt och alla delsystem ska ge exakt samma bildresultat fokuseringsmässigt. Jag läste följande som Kilpatrick skrivit i sin recension av Sony A55 och den nya SLT-designen (singke lens translucent) med fast halvgenomskinlig spegel:
http://www.photoclubalpha.com/2010/12/11/alpha-55-in-depth-pros-and-cons/2/

" Conventional AF involves about eight separate collimation adjustments. The focusing screen (1) must be perfectly located relative to the adjustable sensor plane (2), and the primary 45° mirror must then be perfectly aligned (3). Then there is a secondary mirror behind the main one (4), a return mirror (5) and then the AF module itself which sits on a carriage controlled by three screws. Add to this similar multiple screws to adjust the sensor mounting, and the setup of the lens and the lensmount relative to the whole assembly (7 and still counting). It’s a highly complex system. (och Lennart har ju adderat ett antal saker till :) min anm.)

In the SLT design, the AF module has no additional mirrors and receives the image head-on from the SLT mirror. Its mounting relative to the image sensor is one critical adjustment, and the SLT mirror is another. These positions are fairly simple when there is no further relationship to consider such as the focus screen (absent). The SLT mirror position could, in fact, be used to fine tune AF. Accuracy of lens mount alignment is no more, nor less, an issue than with other designs and the same goes for sensor adjustment." (slut citat)

Det kanske är så att SLT-kamerorna är betydligt enklare att tillverkanär det gäller AF, för att de har enklare fokussamband ochhelt saknar den optiska sökaren. Allt blir ju bara olika former av samma Live View i denna typ av kameror oavsett om det gäller AF eller MF. Nackdelen är dock att en elektronisk sökare inte ger samma dynamiskt omfång i en sökarbild som en optisk sökare och det finns fler begränsningar än så (undantag i svårt mörker då den faktiskt kan vara bättre när man p.g.a. mörker knappt kan se något överhuvudtaget i en optisk sökare). Men i de flesta sammanhang kommer många ändå kanske att tycka att lösningen är "good enogh" och acceptabel.

Jag skulle inte bli förvånad om den mer massproduktionsvänliga SLT-tekniken kommer att dominera i massproducerade billiga systemkameror framöver på lite sikt och att de dyrare semipro och proffssystemen fortsatt kommer att ha optiska sökare. Den som lever får se men klart är att detta med att få AF att funka till belåtenhet för användarna i massproducerade systemkameror inte är helt trivialt i mer traditionellt konstruerade DSLR:er.

Jag har i alla fall upptäckt att det funkar mycket smidigt att fokusera manuellt via bakre displayen och att jag inte kommer sakna en fokusskiva det minsta vid MF på min SLT. En förutsättning för detta är att man ser exakt samma sak i "sökaren" som på bakdisplayen och att dessa automatiskt aktiveras beroende på om man har ögat till sökare eller inte. Tycker faktiskt det varit betydligt knöligare att växla från optiskt till LV på mina tidigare kameror. På min A550 hade jag att dra i en spak för att aktivera LV och ville jag kolla skäpan måste jag trycka på en knapp till ovanpå detta plus att aktivera MF och sedan zooma. Lite knöligt minst sagt. Så jag har vunnit en mycket effektivare hantering AF/MF även om man fortfarande inte kommer undan att dra i AF/MF-reglaget. Beträffande AF-träffsäkerhet så är nog inte SLT-kameror immuna för felfokusering heller men det är i alla fall färre saker som kan gå fel.
 
Senast ändrad:
MEN nu kommer det ju folk på tråden som använder Sonys mikrojustering och skriver i sina inlägg att mikrojusteringen fungerar bra även på zoomar. Och det vore ju intressant att få det verifierat. Dock finns det i Sonys handbok en liknande varning som i Canons.

Nu finns det säker många variabler, men är inte de flesta Sonyobjektiv fortfarande skruvdrivna?

Det är skruvdrivna objektiv man kan shimsa till korrekt fokus, vi ändrar således mekaniskt avståndet mellan objektiv och sensor, några andra inställningsmöjligheter finns inte för dessa objektiv (om vi inte ger oss in och börjar byta slitna delar).

Den mekaniska shimsningen torde vara ganska enkel att efterlikna mjukvarumässigt, det räcker med att tala om för autofokusen hur stor avvikelsen är (alltså shimsets tjocklek) så kan den kompensera för detta.

Objektiv med motor finns i princip två utföranden, en som efterliknar skruvdriften med den lilla skillnaden att skruvmotorn sitter i objektivet. Det andra utförandet är med någon form av ringformad direktdriven (ultraljuds)motor, detta utförande skiljer sig ganska mycket både mekaniskt och logiskt när det gäller fokusering.

En "fördel" med ringformad motor är att vi kommer från en massa kritisk mekanik och vi kan medvetet konstruera objektiv där inbyggda "avvikelser" kompenseras programmässigt. Det är förmodligen denna typ av konstruktioner Canonreparatörerna refererar till med uppgiften om upp till åtta justeringspunkter.

För denna sistnämnda typen av objektiv kan mikrojustering bara korrigera en konstant avvikelse som inte förändras över zoomomfånget (dvs. den elektroniska motsvarigheten till shimsfelet) . Är felet mer komplicerat än så, vilket tyvärr oftast är, är mickrojustering tämligen meningslöst (annat än som snabbfix i fotoögonblicket).

Objektiv med inbyggd traditionell motor kan däremot konstrueras antingen efter samma modell som de skruvdrivna objektiven (med strikta mekaniska toleranser) eller efter samma princip som de med ringformad motor där avvikelserna kompenseras programmässigt. Med motsvarande utfall för mikrojusteringen.

Så om jag får spekulera lite så antar jag att Sonys objektiv i huvudsak är konstruerade efter modellen med skruvdrift, därför bör mikrojusteringen fungera ganska ok. (Jag antar att många av Nikons lite äldre konstruktioner också följer denna modell.)

Canon valde redan från början bort den skruvdrivna modellen helt och alla objektiv konstruerades med en elektronisk styrning som kan kompensera för avvikelser, med följden att mikrojustering bara är en nödlösning för allt utom objektiv med fast brännvidd. Kanske är detta orsaken till att Canon verkar ha mer autofokusproblem än de andra märkena.

En kanske intressant anekdot är att mitt 135/2 felfokuserade men då endast i kombination med en 2x teleförlängare, med 1.4x eller utan teleförlängare fungerade objektivet utmärkt.
 
Man ska se det som ett "tillfälligt plåster". Detta finns även angivet klart och tydligt i Canons White Paper: Fritt översatt: Resultatet av en mikrojustering resulterar i s k "minor variations". D v s fokusavvikelser.

De fruktade "minor variations" har vi (tyvärr) alltid, de blir dock tydligen värre med mikrojusteringen aktiverad (även för de objektiv som inte är justerade).
 
Görs på Canons originalskiva där man etsar en snittbild.

Inte helt korrekt, Focusingscreen anpassar mattskivor ursprungligen avsedda för 1D-serien (där mattskivor med snittbild fortfarande går att få från Canon). För vissa modeller har de även "egentillverkade" mattskivor (markerade med typ FSx) respektive mattskivor baserade på Nikonmattskivor (markerade med F6-X eller K3). Canonskivorna är märkta Ec-X Observera att de använder Canonskivorna till alla märken, inte bara Canon. Se Focusingscreens egen beskrivning här: http://www.focusingscreen.com/privacy.php

Själv har jag en mattskiva från Brightscreen i USA, betydligt dyrare (men de verkar etsa sina själva). Se: http://www.brightscreen.com/styles.html Tyvärr behövde min skiva shimsas, men några shims medföljde inte (jag köpte dock min i andra hand).

Fördelen var att de kunde erbjuda en skiva med både snittbild och mikroprismor, hos Focusingscreen kan du bara välja snittbild eller mikroprismor för 5D Mk2.

Förresten, är det någon som ha en uppfattning om vilken precision snittbild och/eller mikroprismor kan ge, jag tänker hur nära det ideala fokusplanet hamnar vi? Ska jag förvänta mig att sätta fokus rätt vid f/1.4 eller ligger f/2 närmare sanningen? Anledningen till min fråga är att jag försöker lista ut hur noga det är meningsfullt att shimsa mattskivan.
 
Svaret på den frågan är att det vet man aldrig förrän man sett resultatet. Jag upptäckte att jag måste det med den Focusing Screen-skiva jag använde i min A350. Det kan ju dessutom vara så att man inte tidigare upptäckt problemet eftersom det utan snittbild kan vara svårt att fokusera exakt med många av dagens DSLR-kameror. Med snittbilden blir ju problemet betydligt lättare avslöjat än utan.

Sedan tycker jag att många av mina objektiv inte alls lämpar sig för manuell fokusering, eftersom de har alltför brant stigning i sina "fokusringsgängor". Det blir ibland lite väl grovt och okänsligt (känsligt för fel). Men detta är ju en" trade off" då gängor med väldigt låg stigning ger långsammare fokus och just fokushastighet verkar ju vara viktigare än det mesta för testare och de som delar ut guldstjärnor. Mycket viktigare än korrekt fokusering.
 
Senast ändrad:
Inte helt korrekt, Focusingscreen anpassar mattskivor ursprungligen avsedda för 1D-serien (där mattskivor med snittbild fortfarande går att få från Canon). För vissa modeller har de även "egentillverkade" mattskivor (markerade med typ FSx) respektive mattskivor baserade på Nikonmattskivor (markerade med F6-X eller K3). Canonskivorna är märkta Ec-X Observera att de använder Canonskivorna till alla märken, inte bara Canon. Se Focusingscreens egen beskrivning här: http://www.focusingscreen.com/privacy.php

Själv har jag en mattskiva från Brightscreen i USA, betydligt dyrare (men de verkar etsa sina själva). Se: http://www.brightscreen.com/styles.html Tyvärr behövde min skiva shimsas, men några shims medföljde inte (jag köpte dock min i andra hand).

Fördelen var att de kunde erbjuda en skiva med både snittbild och mikroprismor, hos Focusingscreen kan du bara välja snittbild eller mikroprismor för 5D Mk2.

Förresten, är det någon som ha en uppfattning om vilken precision snittbild och/eller mikroprismor kan ge, jag tänker hur nära det ideala fokusplanet hamnar vi? Ska jag förvänta mig att sätta fokus rätt vid f/1.4 eller ligger f/2 närmare sanningen? Anledningen till min fråga är att jag försöker lista ut hur noga det är meningsfullt att shimsa mattskivan.

Verkar vara helt beroende på kameramodell om det finns skivor med både snittbild och mikroraster från Focusing Screen. Jag har en skiva med både och från just Focusing Screen och det följde med schims till den från tillverkaren också. Så det är väl bara att gå in på deras sida och kolla. Jag ville ha både och och det finns för fler kameramodeller än min. Jag är uppriktigt förvånad att det inte finns/fanns för 5D Mk II när du kollade detta men det kan ju ta lite tid att få fram alla typer av skivmodeller till alla typer av kameror och i den del fall kanske de avstår att ta fram vissa skivtyper av efterfrågskäl men det kan väl knappast gälla just den kameran kan man tycka.
 
Så en följdfråga. Är det någon risk för att man måste "shimsa" justera fokuseringsskivan om man byter den i 7D.

En liten risk finns förstås, så vitt går att se utifrån bilderna i monteringsanvisningen ser allt ut precis som på de modeller där mattskivan är utbytbar. Skillnaden är täckplattas som skruvas loss inte döljer låset till mattskivan på dessa modeller, men observera att om mattskivan skall shimsas på korrekt sätt (med mässingsramar) måste även på dessa kameror täckskiva lossas då spärren som håller shimsen på plats ligger dold innanför. (Kostade mig en skrynklig mässingsram att inse.)

Tillägg: Jag insåg nu att det finns ett problem med att 7D saknar officiellt stöd att byta mattskiva, customfunktionerna för att välja typ av mattskiva saknas. Då Ec-skivorna enligt uppgift på Focusingscreens webbsida har samma struktur som S-skivorna, det vill säga Canons original för manuell fokusering, utan snittbild eller mikroprismor, kommer ljusmätaren att mäta fel.
 
Senast ändrad:
Jag är uppriktigt förvånad att det inte finns/fanns för 5D Mk II när du kollade detta men det kan ju ta lite tid att få fram alla typer av skivmodeller till alla typer av kameror och i den del fall kanske de avstår att ta fram vissa skivtyper av efterfrågskäl men det kan väl knappast gälla just den kameran kan man tycka.

Jag kollade så sent som i natt, då saknades fortfarande möjligheten.

Förmodligen är svaret mycket enklare, Nikon-mattskivan de utgår från (K3) har antagligen inte tillräckliga dimensioner för att kunna anpassas till 5D (skivan är för liten). Av samma skäl finns det inga mattskivor med kombinerad snittbild och mikroprismor för Nikons fullformatare (D3 och D700).
 
Jag blir imponerad av ert kunnande.

Förmodligen är det bästa för mig helt enkelt att beställa ett par olika skivor.
Ingen skiva är perfekt för alla förhållanden.


Egentligen har jag bara ett problem som jag inte blir klok på. Det är när jag plåtar med Sigma 1,4/30mm och inte lyckas sätta skärpan genom sökaren hur jag än gör. Det gäller i situationer med röriga motiv och hög kontrast. I många andra situationer funkar det. Det verkar inte som objektivet konsekvent fram eller bakfokuserar.
Och med lagen om "alltings djävlighet" så funkar givetvis fokuseringen bra när jag testar mot enklare motiv. Hur som helst med standardskivan i 50D så är manuell fokusering utan att ta hjälp av skärpeindikatorn omöjlig med ljusstarka gluggar.

Standardskivan funkar utmärkt med längre telen t.ex EF 5,6/400mm där jag uteslutande kör med AF.
Med ljusstyrka f:4 och lägre så kanske det inte är så lyckat att byta skiva och köra med exempelvis mikroprisma.

Synd bara att det blir krångligt att byta skiva på 7D. Kanske för krångligt.

J O
 
Sara!

Till Sony gäller skruvdrift i hög grad. Det är korrekt och gäller på även Zeissgluggarna 85/1.4 ZA och 135/1.8 ZA plus en rad DT-objektiv.

Men nu har många objektiv fått SSM-drift (ringkärneformad typ Canons USM), även Zeisszoomarna och delar av Sonys G-serie.

SAM-drift med inbyggd motor är att jämföra med skruvdrift i mångt och mycket. Där sitter bara en vanlig likströmsmotor och man´ska inte rörar fokuseringsringen med SAM-drift inkopplad. Så där är det korrekt att jämföra med skruvdrift.

SSM är däremot ett system som är liknande Canons USM på L-gluggarna (EF 50/1.4 har ju t ex en fusk USM) och Nikons AF-S på de exklusivare objektiven.

Hursomhelst kan du mycket väl ha rätt i att det är lättare att mikrojustera fasta skruvdrivna objektiv. Canon har ju egentligen inget sådant. Fast med SSM-drift sitter nog Sonyägarna med skägget i brevlådan på samma sätt som Canonägarna är jag rädd. Altså det när det gäller mikrojustering.

På min Canonutrustning har jag inte haft något annat val än att skicka prylarna till Intervision för att få fokusfel korrigerade. Såväl i kamerahus som objektiv.
 
Egentligen har jag bara ett problem som jag inte blir klok på. Det är när jag plåtar med Sigma 1,4/30mm och inte lyckas sätta skärpan genom sökaren hur jag än gör. Det gäller i situationer med röriga motiv och hög kontrast. I många andra situationer funkar det. Det verkar inte som objektivet konsekvent fram eller bakfokuserar.
Och med lagen om "alltings djävlighet" så funkar givetvis fokuseringen bra när jag testar mot enklare motiv. Hur som helst med standardskivan i 50D så är manuell fokusering utan att ta hjälp av skärpeindikatorn omöjlig med ljusstarka gluggar.

Standardskivan funkar utmärkt med längre telen t.ex EF 5,6/400mm där jag uteslutande kör med AF.
Med ljusstyrka f:4 och lägre så kanske det inte är så lyckat att byta skiva och köra med exempelvis mikroprisma.

Nu är du inne på en av de mer problematiska förhållanden med mattskivor, vi vill gärna se vad som är i fokus ordentligt men samtidigt vill vi ha en så ljus sökarbild som möjligt. I en traditionell mattskiva är mattskivan precis vad den heter, en skiva mattat glas (slipad eller etsad). Problemet med denna är att ju större större bländare (mindre öppning) desto mörkare blir bilden, redan med objektivet nedbländat till f/4 blir sökaren ofta nermörk.

För att undvika detta görs mattskivorna med mer avancerade metoder, där skivan fungerar som en ljussamlande lins. På så sätt behöver vi inte förlora lika mycket ljus när vi bländar ned, nackdelen är förstås att det inte längre räcker om ljusmätaren mäter hur mycket ljus som når fram utan den också måste veta vid vilken bländare den mäter för att kunna kompensera.

Nu går det att göra olika avvägningar när mattskivan konstrueras, därför har Canon i dagsläget två typer av mattskivor. Standard och S-skivor, andra tillverkare har med all sannolikhet motsvarande typer av mattskivor under egna namn.

Standardskivan är helt optimerad för autofokusanvändning och är därför väldigt ljus även med väldigt små bländaröppningar, baksidan är att allt ser ut som om du använder bländare c:a f/4 (även om du använder ljusstarkare objektiv). Förutom att vi förlorar lite ljus vid stora bländaröppningar avbildas skärpedjupet som om objektivet har en bländare på c:a f/4. Vi kan i praktiken inte fokusera manuellt noggrannare än så med denna typ av mattskiva.

S-skivan är istället optimerad för manuell fokus och beter sig följaktligen mer som en gammaldags mattskiva. S-skivan är optimerad för objektiv med bländare f/2.8 eller större, så använder man objektiv med mindre bländaröppningar blir det fort väldigt mörkt. Inte heller denna skiva är helt utan brister, skärpedjupet avbildas motsvarande c:a f/2. Vi kan således fortfarande inte med exakthet fokusera med större bländaröppning än f/2.

Vilket leder oss tillbaka till våra mattskivor med snittbild och mikroprismor. Vilket i mjöligaste mån löser fokuseringsproblemet åt oss, men lämnar ljusmätningsproblemet olöst. För originalmattskivorna finns lösningen i kameran, du kan välja typ av mattskriva så kompenserar den för avvikelserna mot nominellt värde. I Canonmattskivorna som Focusingscreen utgår från är av S-typ, det blir inte helt korrekt (framför allt med bländare f/5.6 eller mindre då snittbilden och mikroprismorna mörknar) men det är det närmaste vi kan komma. Vilket vi tyvärr alltså inte kan välja på en 7D.

En bieffekt hos av S-skivan är att den ljusmätningsmässigt är nästan helt linjär, varför ljusmätaren mäter mer korrekt med gamla manuellt fokuserade objektiv i adapter. Så kallad nedbländad ljusmätning
 
EOS 7D Ec-B Focusing Screen US$82.47

Split image focusing screen for CANON EOS 7D.

Screen is produced by using canon Ec-B type.

Som så riktigt framhållits tidigare görs snittbildsskivan till 7D av en Canon originalskiva, nedslipad från att passa 1D-serien.

B-typ anger att den är anpassad för AF. Nackdelarna har redan Sara beskrivit. Men då HUVUDSAKEN för de flesta torde vara att objektet man fotograferar verkligen ska hamna i fokus utgör ju snittbilden ett hjälpmedel när vanlig AF sviktar.

Tyvärr har inte 7D i sin setup en inställning för vilken typ av mattskiva som sitter i. Det har 5DMkII och exponeringsproblemet är därmed löst på den kameran, men inte på 7D.
Alternativ problemlösning är att använda exponeringskompensation på 7D om avvikelsen skulle bli märkbar.

Nu är dock AF-systemet på 7D mer komplext än på 5DMKII och många nyblivna 7D-ägare upplever att de får felfokus även med referenskalibrerade kamerahus.

Detta beror sannolikt på att man kan förvirras av att AF-markeringspunkterna är STÖRRE än ramarna som indikeras i sökaren.

Det gäller m a o att lära sig hur stor area AF mäter på. Även spot-AF som indikeras med en mindre rektangel innanför centerpunktens AF-markering är större än vad man kan förledas att tro.

Situation: Fotografen upplever att AF-indikeringen är utanför en liten vertikal buske/pinne belägen framför huvudmotivet som har aningen lägre kontrast än busken/pinnen. Resultatet kan då bli att man förleds att tro att kameran eller objektivet felfokuserar.

Tips: Finns många sätt att kolla verklig AF-area. ETT enkelt sätt är att på en vit vägg utan strukturmönster fästa ett mörkt papper. Fokusera mot den vita vägen och AF hittar inte fokus. För kameran sakta mot det mörka papperet som ger skarp kontrast. De flesta kommer att finna att kamerans AF låser lite innan AF-punktens indikering når papperet. Gäller tydligast i nordlig eller sydlig riktning men även västlig östlig riktning.

Nåväl, vi kanske kan avsluta diskussionen om fokuseringsskivor. Tråden handlar ju om Behovet av mikrojustering.

Och som Canonägare säger jag att behovet av mikrojustering i sin nuvarande utformning är extremt marginellt. Det viktigaste är att ta reda på om det är kameran eller objektivet som är dåligt justerat. Det bästa sättet för mig har varit att få kamerahuset ställt efter referensexemplar och därefter kontrollera objektiven ett efter ett. Kamerahuset utgör ju på det viset en hyfsat tillförlitlig 0-punkt att utgå ifrån.

Och då använder jag inte mikrojustering eftersom både min 7D och 5DMkII har LV. Sätter kameran på stativ och AF-fokuserar enl vanlig AF-metod (oneshot) mot ett hyfsat kontrastrikt motiv. Utan att röra något efter fokuseringen trycker jag in LV (stativläge) samt zoomar in 10x och ser direkt hur nära AF träffat.
Därefter en vanlig exponering med AF och sedan en med kontrasökande AF på LV kompletterad med en MF via LV. Alltid på referensavstånd.

Hur väl Sony lyckats med sin mikrojustering vill jag inte riktigt ge mig in på även om jag har Sony A900 samt SSM-objektiv från Zeiss liksom skruvdrivna Zeiss och även någon SAM-glugg. Orsaken är att alltiong ligger spot-on som det är. Och då har jag inget fel att utgå ifrån samt kan inte kommentera hur bra/dåligt Sonys system är i förhållande till Canons.
 
Allround

Utsökt inlägg Sara.
Nu behöver jag inte söka vidare efter info om sökare

I mina planer ingår att inskaffa en fullformatare gärna 5D Mark II.
Då kan jag använda den till det mesta utom aktion och fågel och där kommer 7D väl till pass.
Och 7D får nog behålla sin standardskiva som egentligen är allround.

Tack även till Lennart och andra för fina inlägg.

MVH J O

Edit:
Lägger in en bild på hur sensorerna skiljer sig mot punkterna i sökaren på gamla 300D.
Det illustrerar väl problemet med "snedträffar"
 

Bilagor

  • 300D.jpg
    300D.jpg
    10.3 KB · Visningar: 358
Senast ändrad:
Jag kollade så sent som i natt, då saknades fortfarande möjligheten.

Förmodligen är svaret mycket enklare, Nikon-mattskivan de utgår från (K3) har antagligen inte tillräckliga dimensioner för att kunna anpassas till 5D (skivan är för liten). Av samma skäl finns det inga mattskivor med kombinerad snittbild och mikroprismor för Nikons fullformatare (D3 och D700).

När jag köpte min skiva så fanns det inte mycket till Sonys FF A900 heller. Till APS-C-modellerna fanns det dock betydligt mer. Annars borde det väl vara till de stora ljusa sökarna man har mest nytta av snittbild och prismor. De små sökarna riskerar ju att bli väldigt mörka och besvärliga precis som du själv just beskrivit.

Jag ser som jag beskrivit ovan inte samma nytta längre med snittbild då jag nu har en SLT-kamera(A55) som resekamera och då funkar som sagt Live View väldigt bra. Det funkade lite mer kryckigt på min DSLR (A550) men det funkade trots allt hyfsat där med även om det inte var optimalt. Är inte Canons5D MK II:s Live View-fokusmetod tillräckligt bra för att göra snittbilds- och rasterskivor överflödiga? Vad tillför snittbild idag? Är det en fråga om snabbhet och smidighet eller är det någonting man vill ha bra för att man haft det tidigare i analoga världen? För mig var det nog det senare alternativet om jag ska vara riktigt ärlig. Ska jag vara ännu ärligare så var inte A350:s lilla dunkla sökare något som direkt vann på att tappa ännu lite mer ljus med snittbildsskivans prismakransar och snittbild.
 
Om autofokusen är opålitlig och det inte går att använda fokusskivan manuellt med ljusstarka objektiv så är det ett problem. Konstigare än så är det inte.
Kan man då byta sökarskiva med enkla handgrepp och till relativt låg kostnad så är det inte bara en bonus eller finess. Det kan vara en viktig funktion för många. Man ska inte behöva ta till Lifeview för att kompensera för dessa brister.

Det är mycket bra att få kunskap om hur mikrojustering fungerar och vilka begränsningar metoden har.
 
"Ska inte behöva ta till Live View..." jag vet inte vad det är för fel på det. Det är väl ett betydligt naturligare val för många för att ta sig an problemet än att montera in en ny mattskiva. Live View finns ju redan på varenda DSLR och SLT numera men det gör inte en mattskiva med snittbild eller mikroraster. Det gör att man faktiskt kan sätta fokus perfekt om man ger sig lite mer tid. Faktum är ju att först med Live View har vi fått oss ett sätt att kontrollera om vi har fokusproblem som vi inte haft tidigare. Om man sätter skärpan med hjälp av huvudsensorn så har man ju något ganska absolut att hålla sig till. Det har man inte med en mattskiva. Mattskivan måste först justeras i exakt rätt läge för att ge önskat resultat annars blir man exakt lika fintad av det hjälpmedlet som av andra (läs AF). Mattskivan måste förhålla sig till sensorn som allt annat om det ska bli bra. Det kan alltså se bra ut via mattskivan men ändå bli fel i färdig bild.

Mikrojusteringen har ju en annat gravt fel by design också och det är ju att det systemet inte kan förhålla sig till något som unikt identifierar ett objektiv utan bara objektivmodell. Normalt är det kanske inte något problem men labbar man med mängder av olika objektiv varav en del är olika individer av samma modelltyp så är inte systemet att lita på. Det finns även indikationer att Sigma exv. lånat ID:n av andra tillverkare och då kan t.o.m. helt olika objektiv från olika tillverkare kollidera de med, eftersom de otroligt nog har samma ID:n. Detta potentiella strul kommer att bestå tills någon börjar att bränna in något ID som kan identifiera ett enskilt objektiv men det kräver nog en samordning i hela branschen så det är nog inget att hoppas på för det är väl få saker i den här branschen som är standardiserade. Alla har tyvärr sina egna lösningar på det mesta.
 
Mikrojusteringen har ju en annat gravt fel by design också och det är ju att det systemet inte kan förhålla sig till något som unikt identifierar ett objektiv utan bara objektivmodell. Normalt är det kanske inte något problem men labbar man med mängder av olika objektiv varav en del är olika individer av samma modelltyp så är inte systemet att lita på. Det finns även indikationer att Sigma exv. lånat ID:n av andra tillverkare och då kan t.o.m. helt olika objektiv från olika tillverkare kollidera de med, eftersom de otroligt nog har samma ID:n. Detta potentiella strul kommer att bestå tills någon börjar att bränna in något ID som kan identifiera ett enskilt objektiv men det kräver nog en samordning i hela branschen så det är nog inget att hoppas på för det är väl få saker i den här branschen som är standardiserade. Alla har tyvärr sina egna lösningar på det mesta.

Mattskiva med snittbild har jag en SNABB nytta av med Canons USM-objektiv. Ser jag via snittbilden att fokus hamnat lite på sniskan via AF vid en relativt snabb situation behöver jag bara toucha fokusringen lite och trycka av. I övrigt kan LV vara nog så bra. Tyvärr har Canon inte på varken 7D eller 5DMKII någon vinklingsbar display och jag betackar mig gärna för att på frihand hålla en 5DMkII+BG+ EF 24-70/2.8 L usm=2,3 kilo på raka armar och plira in i displayen samt vänta på att en väldigt långsam kontrastsökande AF ska hitta motivet som kanske försvunnit under tiden jag micklat. Annars använder jag gärna LV där motivet är kritiskt och inte riskerar att försvinna de närmaste 10 sekunderna.

Ang vad du skrivit ovan: Jo, det kan verifieras. Jag satte en Sigma 24-70/2.8 EX DG på en Sony A900 som raskt definerade objektivet som en 35-70/4.0.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.