Jag tror jag vet hur du känner.
Mitt intresse för konstarten "fotografering" dog för mig och var väldigt livlöst i över 10 år. Nästan 15 år när jag tänker efter. Under den tiden bestod mitt fotograferande enbart av vad man kan kalla för "dokumentering för icke intresserade". Med andra ord, fester, semestrar, släktmiddagar och annat tjafs. Jag har svårt att över huvud taget kalla detta för fotografering. I alla fall inte som konstart sett. Nämnas skall också att all denna "dokumentering" gjordes med en enkel "sikta och tryck" kompaktkamera som inhandlades under en resa till Florida i början av 90-talet. Visst blev bilderna kassa men eftersom mitt riktiga fotointresse mer eller mindre låg i respirator så brydde jag inte särskilt mycket. Mina gamla systemkameror fick obarmhärtligt ligga och samla damm i någon låda någonstans utan att få se dagens ljus.
För cirka ett år sedan så tyckte jag i alla fall att jag skulle inhandla en digitalkamera. Och visst blev bilderna mycket bättre, men själva fotograferingen i sig blev inte särskilt mycket mer upphetsande. Det blev ungefär samma typ utav bilder men i bättre kvalité (vad man nu skall ha det till). Och när sommaren hade passerat kunde jag summera att det ända som hänt var att jag hade bytt ut den gamla kompaktkameran till en nyare digital variant och fotointresset kippade fortfarande efter andan i respiratorn.
En dag under förra hösten satt jag och läste en datatidning med en massa länkar till allt möjligt på Internet. Bland dessa länkar fanns Fotosidan.se. Den fick mycket bra kritik och jag bestämde mig för att ta en titt. Och här hände något. Jag kanske inte kan påstå att allt vände just då, men helt klart så hände det något inom mig efter detta besök. Jag fann mig själv återvända till Fotosidan oftare och oftare. Kontigt nog tog det mig ända fram till denna vår för mig att förstå att något var på gång. Men det behövdes något mer. Något mer för att skaka liv i mitt så tungt sovande intresse.
Nu kanske inte alla har möjligheten att lägga en massa pengar på ny fotoutrustning men det var i alla fall mitt sista desperata försök att göra något åt saken. Man kanske kan kalla det för att "fuska" igång det hela (vi vet ju alla vad nya prylar kan göra med sinnet). Men om det var detta som behövdes så var jag beredd på att satsa fullt ut.
Och vet ni vad,, det var det.
Mitt fotointresse vaknade med ett språng och är numera i full aktivitet igen. Det går inte en dag utan att kameraväskan är med, laddad med både den nya systemkameran och ett av mina gamla kamerahus. Visst är man lite ringrostig. Men någonstans i ryggmärgen känner jag att dom gamla kunskaperna sitter och väntar på att bli uppmjukade och uppbackade med nya.
Jag vet inte om jag skall tacka Fotosidan eller min investering. Troligtvis båda. Vad jag dock har lärt mig är att man aldrig ska ge upp ett intresse. Känner man att det finns en pytteliten livslust kvar i sitt interesse så finns det alltid en väg tillbaka.
Det gäller bara att lista ut hur...
, eller starta ett fotoprojekt så att du har något som driver dig på.
