ANNONS
Annons

Avsmak för Fotografering!!

Produkter
(logga in för att koppla)

cerox

Aktiv medlem
Vad gör man när man inte längre har någon lust att fotografera?
Jag har känt såhär i några veckor nu. Jag har inte någon lust att ge mig ut och ta några kort. De sista korten jag tog blev urdåliga.De vart både mörka och ljusa och suddiga. Kanske det är därför som jag inte längre fotograferar?
Ena sidan av mig vill gå ut i skog och mark och fotografera, medans en annan sida bara känner olust att fotografera. När jag sedan läser böcker om foto så får jag lust, men den försvinner lika fort igen. Kan någon ge mig svar hur gör jag för att få lusten tillbaka igen?
 
Mitt tips är att försöka hitta något nytt. Välj ett nytt motivområde som du inte provat innan, köp någon ny kul pryl (låter som ett stativ kunde vara en bra grej om bilderna blir suddiga ;), eller starta ett fotoprojekt så att du har något som driver dig på.

Lycka till!

//Bengt
 
Ta en paus för guds skull, det behöver vi alla ibland. Jag lovar att inspirationen kommer tillbaka efterhand. Jag har råkat ut för precis samma sak flera gånger, men förr eller senare är jag tillbakla igen!
 
Håller helt med Liax..ta en paus och gör nåt annat..du kan ju alltid ha en liten pocket i fickan om det dyker upp nåt spännande..har själv bränt ut mig en gång men har du intresset i botten återkommer lusten också..
Det är nog lätt att få den känslan du har i dagens samhälle,när det dagligen spottas ut nya prylar och teknik,man rycks lätt med i ekorrhjulet..undrar när någon ska trampa på bromsen..
mvh/gunte..
 
Gå ut i skogen UTAN kamera. Vem vet, du kanske ser något kul och ångrar att du inte tog kameran med dig. I så fall har du ju fått tillbaka lusten..;-)

Don´t worry, be happy..)
 
Håller med gunte och torste. Ibland tar jag inte en enda bild på 1-2 månader. Sen finner man alltid inspiration och börjar igen. Ibland kan man spotta ut massor av bra bilder på bara ett par dagar. Om man bara tvingar sig ut att fota för fotandents skull utan att ha någon som hellst inspiration blir det oftast bara skit ändå, om man inte kommer hem igen utan en enda exponerad ruta.

Njut av att vara amatör istället!
Dvs plåta bara när du känner för det. Sitt framför burken och terrorisera på fotosidan eller pula med gamla bilder eller nåt när du inte känner för att plåta. Rätt vad det är får man nån idé och vill ut igen.

Mvh Micke
 
Plåtar du ensam eller tillsammans med andra? Det är en klar fördel om man har polare som delar ens hobby, då kan man peppa varandra. Att gå med i en seriös fotoklubb kanske kan vara ett tips?

Mitt problem är just nu det omvända. Har inte tagit en bild sen i december förra året. Abstinensbesvären är påtagliga. Skönt att semestern snart är här, då ska det plåtas minsann. :)
 
Senast ändrad:
Jag tror jag vet hur du känner.

Mitt intresse för konstarten "fotografering" dog för mig och var väldigt livlöst i över 10 år. Nästan 15 år när jag tänker efter. Under den tiden bestod mitt fotograferande enbart av vad man kan kalla för "dokumentering för icke intresserade". Med andra ord, fester, semestrar, släktmiddagar och annat tjafs. Jag har svårt att över huvud taget kalla detta för fotografering. I alla fall inte som konstart sett. Nämnas skall också att all denna "dokumentering" gjordes med en enkel "sikta och tryck" kompaktkamera som inhandlades under en resa till Florida i början av 90-talet. Visst blev bilderna kassa men eftersom mitt riktiga fotointresse mer eller mindre låg i respirator så brydde jag inte särskilt mycket. Mina gamla systemkameror fick obarmhärtligt ligga och samla damm i någon låda någonstans utan att få se dagens ljus.

För cirka ett år sedan så tyckte jag i alla fall att jag skulle inhandla en digitalkamera. Och visst blev bilderna mycket bättre, men själva fotograferingen i sig blev inte särskilt mycket mer upphetsande. Det blev ungefär samma typ utav bilder men i bättre kvalité (vad man nu skall ha det till). Och när sommaren hade passerat kunde jag summera att det ända som hänt var att jag hade bytt ut den gamla kompaktkameran till en nyare digital variant och fotointresset kippade fortfarande efter andan i respiratorn.

En dag under förra hösten satt jag och läste en datatidning med en massa länkar till allt möjligt på Internet. Bland dessa länkar fanns Fotosidan.se. Den fick mycket bra kritik och jag bestämde mig för att ta en titt. Och här hände något. Jag kanske inte kan påstå att allt vände just då, men helt klart så hände det något inom mig efter detta besök. Jag fann mig själv återvända till Fotosidan oftare och oftare. Kontigt nog tog det mig ända fram till denna vår för mig att förstå att något var på gång. Men det behövdes något mer. Något mer för att skaka liv i mitt så tungt sovande intresse.

Nu kanske inte alla har möjligheten att lägga en massa pengar på ny fotoutrustning men det var i alla fall mitt sista desperata försök att göra något åt saken. Man kanske kan kalla det för att "fuska" igång det hela (vi vet ju alla vad nya prylar kan göra med sinnet). Men om det var detta som behövdes så var jag beredd på att satsa fullt ut.

Och vet ni vad,, det var det.
Mitt fotointresse vaknade med ett språng och är numera i full aktivitet igen. Det går inte en dag utan att kameraväskan är med, laddad med både den nya systemkameran och ett av mina gamla kamerahus. Visst är man lite ringrostig. Men någonstans i ryggmärgen känner jag att dom gamla kunskaperna sitter och väntar på att bli uppmjukade och uppbackade med nya.

Jag vet inte om jag skall tacka Fotosidan eller min investering. Troligtvis båda. Vad jag dock har lärt mig är att man aldrig ska ge upp ett intresse. Känner man att det finns en pytteliten livslust kvar i sitt interesse så finns det alltid en väg tillbaka.

Det gäller bara att lista ut hur...
 
Tack för alla nya idéer....

Det är verkligen roligt att gå in här på fotosidan för här får man hjälp med det mesta. Lite lust har man ju kvar, men sedan är det även fantasin, vad ska jag plåta? Jag har plåtat det mesta och lyckas bäst med natur, men natur är ett sådant stort område. Jag har ju inga jättestora objektiv utan det största jag har är ett 70-210. Det räcker till det mesta. När det gäller att gå med i fotoklubb så har jag gjort det, men där sitter det bara tråkmånsar. Frågar man dem om de vill sticka ut en dag så har de annat att göra. När fotoklubben var bjuden till Sala för inte så längesedan så kom det 3 stycken från klubben. Jag och 2 till. Vilket engagemang. Jag har börjat med dia och jag märker att det blir klart bättre bilder. Jag har varit på biblioteket och lånat en massa fotoböcker så jag hoppas jag ska få lite lust genom dem.
Tack åter igen för era kommentarer.
 
En paus från fotandet är nog ingen dum idé. Ibland behöver man få lite distans till det man ägnar mycket tid åt, så även fotande. Låt kamera ligga i lådan ett tag, men låt bildtänkandet finnas med dig.

Det som Ulf nämnde om fotoklubbar etc tror jag också är väldigt viktigt för att man ska behålla sin inspiration. Genom att diskutera foto med andra, att ge och att ta, föder inspiration. Man får tips om nya oöppnade dörrar som man blir nyfiken på att ta sig en titt bakom.

Problemet som jag kan tänka mig för många som tröttnar är att man inte har något egentligt mål med sin fotografering. Visst, man fotar för att det är kul, för att få utlopp för sin kreativitet eller kanske för att bara hitta den "perfekta bilden". Men detta räcker kanske inte för alla. Försök sätt upp mål att kanske fotografera efter ett tema, ett visst mönster eller vad det kan vara. Ge dig själv en utmaning, någonting att "bita" i. Tidningen "Foto" brukar anordna tävlingar..så ett mål kan vara att varje månad skicka in några bilder dit.

Jag tror också det är lättare att behålla sin motivation om det man fotograferar verkligen betyder någonting för mig som fotograf. Inte bara fotografera "något" som "råkar" komma i ens väg utan istället ransaka sig själv vad det är man brinner för. Vad är det jag vill förmedla? Varför vill jag förmedla just det?

Om det tex går upp för dig att du mest av allt är intresserad av att fota kyrkor (kunde inte komma på något mer spännande just nu..hehe) så läs på om objekten lite innan. Då är det plötsligt inte bara en kyrka i mängden du fotograferar utan istället en hel enskild historia du dokumenterar. Då lovar jag att det blir mycket mer intressant och inspirerande att använda sin kamera.

Hoppas ovan nämnda tips kan vara till lite nytta iallafall!?

Ha det gott!!

/JP
 
Jag hade samma problem för ett tag sedan....
Trodde jag var proffs för att jag köpt mig ett systemkamera paket av det plastigare hållet...visst blev bilderna bättre men också mer att bära på...då tappade jag intresset.
Men jag började "hänga" här på Fotosidan och läste, lärde mig vad som är foto....fick inspiration av att sitta flera timmar och titta på alla andras fina bilder....uppdaterade mina objektiv..och vipps så blev allt mycket roligare.

Ett tips är att gå ut och fota med en svart-vit c-41 rulle (typ Kodak T400cn)...den är mer förlåtande vid oskärpa och du kan tänka mer på motivet.....

Ha det...
P
 
Vad har du för intressen i övrigt? Kanske behöver du kombinera foto med ett annat intresse för att gå igång? Så är det för mig, jag är inte alls intresserad av att fotografera "allt" utan låter kameran ligga tills jag kan kombinera fotograferandet med mitt intresse för att vara ute i naturen. Men det tog faktiskt några år för mig att inse det, det är väl så för de flesta att de prövar sig fram och ser vad de gillar. Jag tror det hjälper att ha en relation till det man fotograferar i alla fall.

Är man intresserad av katter kan man bli en riktig jävel på att fotografera dem. Eller sina höns. Eller kanske modelljärnvägar. Eller revolvrar. Elller akvariefiskar. Eller riktiga fiskar under dykning. Eller bergsklättring. Eller cykling. Eller rullbrädesligister. Eller klottrare. Eller konserter. Eller datornördar. Eller olycksplatser. Eller skrotbilar. Eller fina bilar. Eller brittiska bensinpumpar. Eller afrikanskt storvilt. Eller nakna damer.
 
Cerox

Det känner jag igen,jag fotograferar en hel del motorsport och får mot slutet av säsongen en sådan otrolig avertion mot kameran och fotograferandet,det kan ju delvis ha att göra med alla resdagar t o f tävlingarna.

Jag får tvinga mej att titta på bilderna jag tagit, allt jobb med bilder som skall skickas hit och dit känns som om det görs under vapenhot...sedan kommer hösten med alla färger då kommer det sakta krypande igen, det där suget att försöka fånga stämmningarna på bild.

Att rota rumt på webben (foto relaterat ) är även det ett skönt sätt att ladda på batterierna,men som någon sade tidigare, att göra någonting annat än att bara stå och hålla i en kamera är nog det finurligaste sättet att få tillbaka lusten för att fotografera.

VVK= våga vägra kamera ;-)
 
Tack alla vänner!!!

Jag fullständigt älskar er på fotosidan.se. På något sätt lyckas ni nästan alltid fixa till ens problem.
Idag på eftermiddagen så öppnade jag min fotoväska på evigheter känns det som. Och i morgon har jag bestämt att jag ska ta en promenad och ta fotoväskan med. Vi får väl se vad som händer.

Tack åter igen!!
 
Mitt råd till dig är att titta i olika fototidningar. Kolla med biblioteket, de brukar ha som man kan låna eller sitta där och titta i.
Kände själv att jag inte hade lust längre att fota. Mycket pga att jag inte tyckte att mina bilder blev bra. Speciellt efter att i en foto-tidning sett en fotograf ifrån National Geographic. Min första tanke var att nu lägger jag av!!!!!!! Och vände ilsket blad. Där fick jag till min stora "lycka" se bilder som föreställde egentligen ingenting. Ett stolsben och en bit av en jacka, en bit av ett bord tex, och allt på snedden. Min första tanke var att sådana bilder kan ju jag också ta. Och många av mina bilder är ju riktigt bra faktisk. Och var det konst, ja, då kanske man ska leta bland sina "dåliga" bilder. Du kanske hittar något som är så bra att du bara tar "misslyckade" bilder hädanefter.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar