elbe
Avslutat medlemskap
Auto-ISO på 40D fungerar mycket bra tycker jag och jag använder de i stort sett alltid, brännviddstyrt som det är, i min fotografi.
I de kreativa lägena (P, Tv, AV och A-DEP) varierar det mellan ISO 100-800 i 1/3-dels steg men är väldigt låst på ISO 400 och det är brännvidden på optiken som bestämmer vid vilken nedre tidsgräns isot ska börja höjas. För en EF 70-200 zoom varierar alltså lägsta slutartid innan iso-höjning mellan 1/70s till 1/200s. På en EF-S 17-55 mellan 1/20 - 1/55s. När sedan isot nått taket på ISO-800 så har man ytterligare två-fyra steg längre tid tack vare IS. Neråt 1/20s till 1/50s för telezoomen och 1/8s till 1/15s för normalzoomen med cropfaktorn och egen "parkinsson" inräknad. Sen är det dags att manuellt öka isot.
När kameran börjar märka en risk för allt för utbrända högdagrar och tiden börjar bli så kort som ner mot 1/4000s aå börjar isot sänkas.
Varför väljer då Canon att vara så restriktiv med auto-iso och att hålla de så fast vid ISO-400?
ISO 400 är på 40D och flera Canonmodeller det så kallade "mitt-isot" och jag tror att Canons filosofi är att ge användaren bästa möjliga förutsättningar till en tekniskt perfekt bild utan några brusproblem. Vid "mitt-isot" kan man "backa in" information från utbrända högdagrar ett par steg, det kan man inte vid ISO-100 (noll steg)eller 200 (max ett steg), och i de flesta fall plocka fram mer info ur de mörkaste partierna tills bruset sätter stopp.
En klockren auto-iso funktion som det är bara att slå på och glömma med utmärkt teknisk bildkvalitet i de flesta fall och med lite erfarenhet vet man när ljusförhållandet signalerar för manuellt iso. Då vet man oxå vilka förutsättningar som gäller för bildskapandet och slipper oväntade bildresultat som följd...
/Leif
I de kreativa lägena (P, Tv, AV och A-DEP) varierar det mellan ISO 100-800 i 1/3-dels steg men är väldigt låst på ISO 400 och det är brännvidden på optiken som bestämmer vid vilken nedre tidsgräns isot ska börja höjas. För en EF 70-200 zoom varierar alltså lägsta slutartid innan iso-höjning mellan 1/70s till 1/200s. På en EF-S 17-55 mellan 1/20 - 1/55s. När sedan isot nått taket på ISO-800 så har man ytterligare två-fyra steg längre tid tack vare IS. Neråt 1/20s till 1/50s för telezoomen och 1/8s till 1/15s för normalzoomen med cropfaktorn och egen "parkinsson" inräknad. Sen är det dags att manuellt öka isot.
När kameran börjar märka en risk för allt för utbrända högdagrar och tiden börjar bli så kort som ner mot 1/4000s aå börjar isot sänkas.
Varför väljer då Canon att vara så restriktiv med auto-iso och att hålla de så fast vid ISO-400?
ISO 400 är på 40D och flera Canonmodeller det så kallade "mitt-isot" och jag tror att Canons filosofi är att ge användaren bästa möjliga förutsättningar till en tekniskt perfekt bild utan några brusproblem. Vid "mitt-isot" kan man "backa in" information från utbrända högdagrar ett par steg, det kan man inte vid ISO-100 (noll steg)eller 200 (max ett steg), och i de flesta fall plocka fram mer info ur de mörkaste partierna tills bruset sätter stopp.
En klockren auto-iso funktion som det är bara att slå på och glömma med utmärkt teknisk bildkvalitet i de flesta fall och med lite erfarenhet vet man när ljusförhållandet signalerar för manuellt iso. Då vet man oxå vilka förutsättningar som gäller för bildskapandet och slipper oväntade bildresultat som följd...
/Leif
Jag vill dessutom kunna sätta lägsta slutartiden till 1/100-125 efter behov. Alltså överväger jag ett systembyte som själv låter mig välja, men det känns så oerhört fånigt och blir väldigt dyrt för mig att byta hus ut fyra stycken L-objektiv bara för en mjukvarufunktion.
