Att utveckla sitt fotande

[Maverick]

Re: Fredrik Johansson:

MartinG skrev:
Det enda man kan vara säker på när man har fått en fotoidé och tänkt sig/planerat att fotografera något speciellt är att det ALDRIG blir som man tänkt sig.

Man har bilderna i huvudet innan och det är de här inre bilderna som driver en, men när man väl kommer "dit" så stämmer de aldrig, på gott och ont. Beror kanske lite på vad man fotar, men...

Jag är benägen att hålla med fast samtidigt så tror jag att det är en kunskapsfråga. Sedan är det inte hela världen att det inte blev exakt det man tänkt sig.

Kärnan ligger i att planera sitt fotograferande. Till det hela är att man hela tiden ger sig själv feedback. Varför blev det inte som jag tänkt mig? Jo bakgrunden kanske är för ljus. Kan jag lösa det i kopieringen eller ska jag tänka ett varv till nästa gång jag ger mig ut och försöker igen.

Jag tror det är väldigt få som spontanutvecklar sig efter en stund.

Mvh
Maverick

 

[malinkatarina]

Intressant diskussion!
Och för en som ser tekniken som ett nödvändigt ont, drar jag en lättnadens suck över att det finns fler som tänker "seende". Och missförstå mig rätt - jag vet att tekniken måste få sitt utrymme och att jag måste kunna behärska min utrustning för att kunna få de bilder jag i slutänden vill ha. Jag tycker bara att det är rent av trist att prata teknik och önskar att allt bara skulle funka precis som jag vill ha det. Så jag satsar på att inte krångla till det för mycket.

För mig handlar fotograferandet verkligen om seendet och att fånga ett ögonblick eller en känsla, ett uttryck. Och jag inspireras massor av att titta på andras bilder, går ofta in på andra fotografers hemsidor och förundras, förvånas och njuter!

//Malin

 

[faxelöv]

Att utveckla sig inom fotografi, eller egentligen vad som helst är att öva och öva ännu mera,
övning ger färdighet och nyfikenhet ger färdighet. Att knäppa bilder kan vem som helst göra
men och fotografera lär somliga sig aldrig. Det är ju det här med komposition, somliga har
redan bildseéndet och andra inte...

Sen är det det här med teknik. Med digital fotoutrustning så får du rutin och omedelbart
resultat på ditt fotograferande / bildknäppande. Är du inte nöjd med resultatet så går det
ju alltid och redigera resultatet i datorn. Fast då är frågan om man skall kalla det ett foto
då det inte längre är en avbildning av verkligheten. Å andra sidan om man tar en bild och
resultatet blir platt och intetsägande, skall man då utveckla sitt fotograferande eller lära
sig hantera bildbehandlingsprogrammet bättre?

Som antytts så finns det de som komponerar och beskär bilden i sökaren och de som gör
det framför datorn. Är det bara den slutliga bilden och ej fotot som är det viktiga? Hur stor
är skillnaden på och knäppa en bild och ta ett fotografi?

 

[Kijana]

malinkatarina skrev:
Jag tycker bara att det är rent av trist att prata teknik och önskar att allt bara skulle funka precis som jag vill ha det. Så jag satsar på att inte krångla till det för mycket.

Vill verkligen inte att du uppfattar detta som kritik eller påhopp, blev bara nyfiken på ditt inlägg och vilka tankar som döljer sig bakom.
För att få tydligare svar om ovanstående citat: Om man frågade dig hur du tog en viss bild, är "jag vet inte" det mest exakta svar du ger?

 

[Arne S]

Sätten är många...

För en tid sedan lånade jag en bok på biblioteket, den var helt inriktad på kompositionens hemligheter vilka illustrerades med olika exempelbilder. Mycket lärorikt. Efter att ha läst den märker jag att jag nu är inne i en "kompositionskritisk" period i mitt fotoliv, d.v.s jag tror mig se mer av kompositionens fördelar och utvecklingspotential i de bilder jag kommenterar och själv tar. Ibland får det nog konsekvenser för andra delar av bilden som jag inte ser. Men...tills vidare skiter jag i det. Nästa gång blir det en bok om ljussättning, kontrast eller något annat spännande och då utvecklar jag förhoppningsvis de delarna. Det tar tid, men det går framåt. Och de delar jag nu missar att kommentera kan väl ni andra ta hand om så länge...

Någon skrev om att följa med erfarna fotografer och jag håller med. Böcker, forum och kommenterande i all ära, men lite bra tips och "spydiga" kommentarer i glada vänners lag är guld värt. Dessutom ökar det motivationen i hög grad, nog så viktigt.

/Arne

 

[Andreas K]

Kan bara hålla med om kommentaren, öva öva öva.
Känn din utrustning så att när ögoblicket presenterar sig så kan du fokusera på att skapa den bild du vill.

"Ögonblicket gynnar den som är förberedd"

Och var kritisk mot dig själv, dvs var inte nöjd med ett resultat du vet du kan göra bättre.
Den dag jag jag är 100% nöjd med ett enda foto så säljer jag min utrustning.
Det finns alltid saker att förbättra och det är just det som är drivkraften för mig i mitt fotograferande.

Ofta finner jag att jag har en bild klar i huvudet hur jag vill att den skall se ut.
Sedan strävar jag mot att ta den i verkligheten.
I vissa fall kan det ta år innan den faller på plats

En annan sak som är tänkvärd är att trots att man fotograferar digitalt så tänk analogt.
Vad menar jag med det, jo gör bilden så klar som du bara kan direkt i fotoögonblicket.
Digital fotografering kan lätt göra en blasse då man kan justera så mycket i efterhand.
Men många missar att just denna efterbehandling aldrig kan ersätta en bra ursprungsbild.

Så öva,öva,öva.

 

[alf109]

Några tänkvärda citat, först Christer Strömholm.

"Jag måste i mina bilder ta personlig ställning. Tre begrepp är grundläggande för mina bilder.
1. Ansvar - att personligen ansvara för sanningen i bilden.
2. Insikt - ett flertal erfarenheter som växer samman till nya slutsatser.
3. Närvaro - att vara närvarande med mina känslor, mina erfarenheter och min fantasi.
Dessa tre begrepp sammanfattar jag med orden "att utsätta sig". Dessutom skadar det inte med intuition, nyfikenhet och envishet. Plus!!! att ge sig själv lite tid - så mycket tid som möjlig.

Kurt Bergengren, den kunnigaste skribenten om fotografi vi haft, skribent alltså inte fotograf, han lämnade ett stort hål efter sig, som fortfarande väntar på att fyllas, när han gick bort alldeles för tidigt 1985.

DET VIKTIGA ÄR VAD DU HAR ATT SÄGA OCH HUR DU SÄGER DET.
Bilder som saknar väsentligt innehåll och bilder med estetiska brister får räknas till spill i en bildtids väldiga produktion. Det som avgör om en bild håller kvar blicken och fastnar i minnet är och förblir - att väsentligt innehåll fått en skärpt form. Om en bild med enbart artistisk pretention är dålig så beror det kanske på att formen är intressantare än motivet men att formen inte är tillräckligt intressant att räcka som motiv för bilden.
Till svagheten hos en dokumentärbild hör kanske att formen är slapp men kanske också att formen är för väloljad. Med slagkraftig komposition eller en spirituell knorr tror en del fotografer att de kan dölja att deras kunskap i ämnet är ringa eller att känslan fattas hos dem.
Men plötsligt träffas vi av en bild som kan förstås på ett ögonblick och tål att betraktas en evighet. Det är då vi anar fotografins mycket rika möjligheter till mänsklig kommunikation.

Kloka farbröder det där....

 

[MattiasL]

Jag vet inte om jag tagit något stort språng på sistone. Inte när det gäller kvaliteten på mina bilder. Däremot när det gäller mitt sätt att förhålla sig till bilder och livet i stort.

För ett tag sedan fick jag min portfolio sågad längs fotknölarna av en gammal räv. Det gjorde ont, men nu börjar jag se resultatet. Inga fotosidankommentarer om skärpedjup där inte (för det ger han fan i), utan mer om mitt sätt att förhålla mig till det jag fotograferar.

Sista tiden har mitt sätt att förhålla mig till ägodelar ändrats lite. Jag är fortfarande fascinerad av en del prylar, men har ett mycket mer avslappnat förhållningssätt. Om en pryl ger mig glädje, så är det bra, ger den mig inte glädje utan ligger oanvänd kan jag sälja, ge bort eller slänga den, och skaffa en ny om jag behöver. På det sättet är ett par-tre kameror på väg bort = skönt.

Mitt galleri på fotosidan rensade jag helt häromnatten. Guldmedlemskapet är borta och jag är för snål för förlängning, så nu är det tio bilder och uppdatering ofta som gäller. Tror det kommer leda till bra saker.

Sen har jag insett att fotografi handlar ganska lite om fotografi. Alltså är fototidskrifter (utom rena bildtidskrifter) till ganska lite nytta, och andra tidskrifter och böcker till större.

Har också gjort upp med min gamla talibanattiyd från tonåren när det gäller...allt. hur barockmusik bör spelas, hur jazz bör låta, hur folk bör tänka, hur bilder ska framställas (apropå digital vs analag-debatten här på forumet).

Sammantaget: ut ur fotografbubblan, skaffa bred kunskap, gör mycket bilder hela tiden, spara inte på gammalt skit som håller mig kvar i gamla tankebanor, bort med unkna dogmer. Så hoppas jag bli en bättre fotograf.

 

[alf109]

Mycket vettigt skrivet tycker jag Mattias.
Skall ta mej en ordentlig funderare på detta med alla mer eller mindre meningslösa diskussioner som man deltar i, dom tar aldeles för mycket energi, och dessutom är det som du säger att var och en har rätt till sin egen åsikt och behöver inte övertygas.

När det gäller prylarna så tycker jag som du att man ska skaffa sig det man behöver för sitt fotande. Jag var själv med i prylracet från 70-talet ända fram till slutet av 90-talet. När jag äntligen sålde av allt och köpte ett helt manuellt hus och två fasta objektiv tog fotograferandet fart på allvar. Jag upptäckte då att alla prylar på sätt och vis stått ivägen för fotograferandet.

Även detta med att rensa ut gamla bilder tycker jag är rätt, jag själv river bort alla bilder och börjar om varje år. Dessutom plockar jag bort bilder som jag inte riktigt tycker håller vart efter, och då är det viktigt att inte välja efter kommentarer utan efter sin egen kännsla. Det viktiga är att man själv kan stå för sina bilder och inte fastnar i kommentars-fällan och styrs av vad andra tycker i för hög utsträckning.

När det gäller detta med kommentarerna här på fotosidan tycker jag att valet av rubriken "kritik", regler och pekpinnar är olycklig. Ofta räcker det med en kommentar om bilden nått fram eller ej. Tycker att "kritiken" ofta tenderar att bli den kritiserandes försök att applicera sina egna bilder på andra, och då är det ju bättre att han går ut och tar dom själv. Ett undantag är mer eller mindre goda råd till de som vill ha råd.

 

[Fredrik Calabrese]

Jag tycker att det bra steg är att se till att bära med sig kameran så ofta som möjligt. Inte bara ta fram kameran på utflykter.

Sedan att jobba mot färdiga bilder; skriva ut, montera, fixa utställningar. Fundera och formulera vad det är du håller på med.


fotosidan är tyvärr väldigt teknikorienterat. Dessutom så är kategorierna på forumet ganska luddiga så allt hamnar i samma träsk.

Om man jämnför med tex photo.net där det finns intressanta diskussioner om filosofiska frågor och fotografer.

Vad gäller bilderna här så känns det mesta väldigt fotoklubb. Mycket tillrättalagt. Man tittar i fototidningarna och apar efter. Sedan diskutterar man om skärpan ligger på den kotten eller den kotten.

 

[malinkatarina]

Kijana skrev:
Vill verkligen inte att du uppfattar detta som kritik eller påhopp, blev bara nyfiken på ditt inlägg och vilka tankar som döljer sig bakom.
För att få tydligare svar om ovanstående citat: Om man frågade dig hur du tog en viss bild, är "jag vet inte" det mest exakta svar du ger?

Uppfattas definitivt inte som ett påhopp - allt är ju öppet för diskussion!
Om du frågar mig hur en bild togs skulle jag förmodligen berätta om vilket ljus som rådde (studio/ute), om det togs med stor bländare eller liten, vilket objektiv jag använde och givetvis vad jag ville ha fram med bilden. Ibland måste jag nog kika i exif-filen för att berätta....;o) och ibland är det en helt spontan bild utan planering, men där en grundteknik ju sitter i ryggraden och det blir ett bra resultat ;o)

Vad jag menar med inlägget är att jag inte tycker att det är spännande att prata teknik, titta på tester etc. När vi ska köpa något nytt till firman hemma är det min man som kollar alla tekniska data om objektiv och annat för att hitta det som ska täcka det behov jag/vi har. Så jag säger vad det är jag vill åstadkomma, han hittar rätt pryl.

Fortsätt gärna diskussionen!

Hälsningar
Malin

 

[alf109]

Läste något som fick mig att haja till här om dagen. "En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form", som så ofta var det Kurt Bergengren som uttryckte dessa kloka ord. Han fortsätter ungefär "om en bild inte når fram kan det bero på att formen inte är tillräckligt intressant för att fungera som innehåll". Jag funderade över dessa meningar och insåg att de faktiskt säger det mesta som egentligen behöver sägas om bilder.

Det fungerar givetvis som Bengt Björkbom skrev att på en "mötesplats" för fotointresserade som FS finns alla möjliga fotografer. En del gillar att ta bilder i naturen, andra tycker om att fota modellbilder, några gillar att fota gatulivet och en stor del gillar att fota i största allmänhet osv. Och inom dessa grupper finns dessutom en väldig spridning mellan vad man har för ambitioner med sitt fotande och sina bilder. De flesta har familjeliv, arbete och andra sysslor som måste skötas, vilket gör att fotograferandet får en relativt liten del av deras liv och tid. Knappast någon av oss, tack och lov, är beredda att som W. Eugene Smith ödelägga både sitt eget och sina näras liv för att nå fram till de bilder han sökte, men å andra sidan finns väldigt få W. Eugene Smith.

Detta kom inte att handla så mycket om hur man utvecklar sitt fotande, snarare kanske att man skall vara uppmärksam på att vi har helt olika ambitionsnivåer, vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet när vi bedömer varandras bilder.

Avslutar med lite Bergengren:
"En bra bild säger mer än 1000 ord, med 1000 ord kan man få vilken bild som helst att säga vad som helst." Värt att tänka på för dem som vurmar för bildkritik.